Citat:
Nej, som jag redan sagt utförs prostataoperationer för att motverka men. Diskbråck behandlas även det för att motverka men (dvs. diskbråcket). Att ha "fel" kön är inte ett men, varken fysiskt eller psykiskt. Att tro att man har "fel" kön är däremot ett men, alltså borde man behandla den uppfattningen, precis som man behandlar diverse andra mentalsjuka människors missuppfattningar.Men nu får du faktiskt ge dig, det finns inget mätbart resultat som ska uppnås. Sjukvården i Sverige fungerar inte på det viset. Poängen med att ha skattefinansierad vård är att minska arbetsbortfall. Oavsett om det rör sig om fetma, könskorrigeringar eller hjärnkirurgi. Problemet med exempelvis sjukvården i USA är att folk inte går till läkare när de blir sjuka. Till slut blir de så sjuka att de inte kan gå till jobbet alls och blir istället långtidssjukskrivna och börjar kosta pengar. Vilket man hade kunnat undvika genom att skriva ut antibiotika för ett halvår sedan.
Könskorrigeringar fungerar precis på samma sätt. Istället för att patienten är långtidssjukskriven för depressioner så finns det goda möjligheter att personen blir arbetsför istället. Det finns det naturligtvis ingen garanti för. Men det gör det inte för diskbråcksoperationer eller knäkirurgi heller. Du påstår att en könskorrigering kostar en halv miljon. En diskbråcksoperation kostar ca 1,2 MSEK inkluderat diagnostik med magnetkamera och eftervård. Det är alltså mycket billigare med könskorrigeringar och det räcker med att patienten är arbetsför i fem år för att operationen ska löna sig. För att en korrigering av diskbråck ska löna sig måste patienten vara arbetsför i tio år för att det ska löna sig skattemässigt.
Det här är gambling med skattepengar men som visat sig vara lönsam i ett långtidsperspektiv. Oavsett om en och annan person med diskbråck fortfarande inte kan arbeta efter ingreppet. Så visst lönar sig könskorrigering rent skattemässigt.
Du har nu låg förståelse för vad personers kön har med yrke att göra, och därmed tycker du inte att man bör syssla med könskorrigering. Det är lika relevant som att ifrågasätta vad en prostata har med yrke att göra. Enligt ditt resonemang bör man alltså bara syssla med prostatakirurgi på dyktränare. Du menar att det är fullkomligt meningslöst att utföra prostatkirurgi på poliser och rörmokare. För att inte tala om pensionärer, oavsett vad de tidigare jobbat med.
Du har alltså inte satt dig in i vad det kostar samhället och skattebetalarna att ha en polis som inte kan jobba eftersom han ständigt måste befinna sig två meter från en toalett. Han måste också tidvis söka vård för att tömma blåsan med kateter. Bara efter två år har totalkostnaden överstigit priset för ett kirurgist ingrepp. Även en pensionär kostar massa pengar när han ska åka till sjukan för att tömma blåsan i tid och otid.
Nu tar jag för givet att du i själva verket inte har någonting emot prostatakirurgi eller korrigering av diskbråck. Du förstår mycket väl varför de ingreppen sparar skattepengar i ett större perspektiv. Varför har du hakat upp dig på just könskorrigeringar? De sparar ju också skattepengar och är enligt dina beräkningar faktiskt en investering jämfört med diskbråckskirurgi. Varför vill du utkräva större garantier på just det ingreppet? Har det bara att göra med att du känner att man moraliskt ger vika för patientens upplevda sjukdomstillstånd?
Könskorrigeringar fungerar precis på samma sätt. Istället för att patienten är långtidssjukskriven för depressioner så finns det goda möjligheter att personen blir arbetsför istället. Det finns det naturligtvis ingen garanti för. Men det gör det inte för diskbråcksoperationer eller knäkirurgi heller. Du påstår att en könskorrigering kostar en halv miljon. En diskbråcksoperation kostar ca 1,2 MSEK inkluderat diagnostik med magnetkamera och eftervård. Det är alltså mycket billigare med könskorrigeringar och det räcker med att patienten är arbetsför i fem år för att operationen ska löna sig. För att en korrigering av diskbråck ska löna sig måste patienten vara arbetsför i tio år för att det ska löna sig skattemässigt.
Det här är gambling med skattepengar men som visat sig vara lönsam i ett långtidsperspektiv. Oavsett om en och annan person med diskbråck fortfarande inte kan arbeta efter ingreppet. Så visst lönar sig könskorrigering rent skattemässigt.
Du har nu låg förståelse för vad personers kön har med yrke att göra, och därmed tycker du inte att man bör syssla med könskorrigering. Det är lika relevant som att ifrågasätta vad en prostata har med yrke att göra. Enligt ditt resonemang bör man alltså bara syssla med prostatakirurgi på dyktränare. Du menar att det är fullkomligt meningslöst att utföra prostatkirurgi på poliser och rörmokare. För att inte tala om pensionärer, oavsett vad de tidigare jobbat med.
Du har alltså inte satt dig in i vad det kostar samhället och skattebetalarna att ha en polis som inte kan jobba eftersom han ständigt måste befinna sig två meter från en toalett. Han måste också tidvis söka vård för att tömma blåsan med kateter. Bara efter två år har totalkostnaden överstigit priset för ett kirurgist ingrepp. Även en pensionär kostar massa pengar när han ska åka till sjukan för att tömma blåsan i tid och otid.
Nu tar jag för givet att du i själva verket inte har någonting emot prostatakirurgi eller korrigering av diskbråck. Du förstår mycket väl varför de ingreppen sparar skattepengar i ett större perspektiv. Varför har du hakat upp dig på just könskorrigeringar? De sparar ju också skattepengar och är enligt dina beräkningar faktiskt en investering jämfört med diskbråckskirurgi. Varför vill du utkräva större garantier på just det ingreppet? Har det bara att göra med att du känner att man moraliskt ger vika för patientens upplevda sjukdomstillstånd?
Om du vill påstå att patientens arbetsförmåga påverkas av "könskorrigering" - får du lov att visa en undersökning som visar att så är fallet. Jag har redan visat en undersökning som visar att de som vill ha en könskorrigering tar livet av sig i en utsträckning som inte påverkas av om de får behandlingen eller ej.