Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Jag gör inte anspråk på att veta vad som skedde i mordögonblicket, men jag har inte fått uppfattningen att Lisbeth drogs ner i ett fall bredvid Olof.

Dödsrektangel är förresten något jag diktade upp i stunden, med en naiv blinkning åt de som har åsikten att mördaren var professionell. Att han skulle vara det anser jag alltså inte vara fastlagt, bland annat just av det skälet du nämner: Att skjuta någon i det område som gör mest skada skulle även en lekman kunna tänka sig att göra. Störst yta att skjuta på helt enkelt.

Uppgiften om att lisbeth faller ihop bredvid sin man har jag fått från GW persson, och det ser jag inte som omöjligt med tanke på att dom gick med armarna i krok.

Resten håller jag med dig om.

Jag har tänkt på det här med Kegös nygamla tips, kanske, kanske, får alla rätt till slut. Dag Andersson har väl sagt att det är mycket tung information, och av media vet vi att GM är en ryss i det aktuella spåret. Någon kan placera ryssen på Sveavägen har det sagts. Hurdå?

Kriteriet är att man känner till honom sedan förut, och att man själv är där, eller hur? Så om pojkarna officiellt spanar på "bulgarerna" som Donald sagt, ja är du med...?

Då kan ju du få rätt och på sätt och vis får t o m Holmer rätt, via Kegö som gått till botten med sitt gamla PKK-spår. Jag ser fram emot ett officiellt uttalande av PU, sommaren är slut.

Jag delar helt din uppfattning att man måste betrakta de viktigaste vittnenas första berättelser på ett förutsättningslöst sätt. Det är viktigt att vrida och vända på saker. Allt är inte alls vad det synes vara. Det finns många påståenden som jag själv betraktar som osannolika trots att de framfördes av vittnen som bevisligen från relativt nära håll såg delar av mordförloppet.

Ölvebro hävdade ju envist i flera år att mördaren var en amatör som helt enkelt siktade på rockens "tydliga mittsöm". Han ansåg att hans tes styrktes av att GM inte lyckades avrätta LP.

Men en närmare analys visar att det dödande skottet tyder på kunskap hos GM. Det sa både Krusell och Alf Andersson.

Den tekniska analysen visar också att GM skulle ha vridit revolverpipan 5 mm åt vänster för att även skottet mot LP skulle vara direkt dödande. Skottet riktades mot exakt samma punkt i ryggen, mellan skulderbladen vilket krossar ryggraden och sliter sönder aorta.

Man kan med fog hävda att GM inte missade LP utan faktiskt träffade henne. Kulan passerade under rocken och under blusen och brände en röd strimma på hennes rygg.

Att lyckas med detta med en Magnumrevolver inom 1-3 sek tyder åtminstone på vana vid detta vapen. Bara rekylen efter första skottet blir ett uppenbart problem.

Enligt IM gick LP något steg framför sin man och hon gick närmast Sveavägen. De gick alltså inte armkrok. Hon uppfattade att Palme tappade steget och började falla framåt. Då böjde hon sig ner mot honom. Den sistnämnda rörelsen räddade hennes liv.

LGWP, som är en betydligt större expert än jag på mord, menar att GM troligen drog slutsatsen att även LP var dödligt sårad och därför inledde flykten.

Men jag håller alltså med dig om att man inte endast ska vara rationell när man granskar detta. Till synes irrationella uppgifter kan faktiskt visa sig ha stor betydelse. Jag undrar exempelvis över radiotrafiken som Kjell F uppfattade, radiotrafiken på vinden på Alströmergatan, bonden Mårtensson i Sjöbo, Ivan von Birchan, alla som dött efter mordet, närradioprogrammet om mordet på en svensk statsman, telefonsamtalet från Schillerinstitutet till en häpen norsk privatperson, den långe blonde tysktalande mannen etc.

Många till synes irrationella uppgifter som faktiskt kan visa sig ha betydelse. Ovissheten är djupt frustrerande.

Kanske är några av de irrationella inslagen i själva verket rationella när de sätts i rätt sammanhang?

Angående Ebbe Carlsson och Jallai, så ...

Dvs Olof Frånstedt ger visst utrymme åt just Ebbe Carlsson i sitt kapitel om ambassadsdramat i sina memoarer.
Där beskriver han Ebbe som Geijers assistent mer eller mindre, och som en fullständigt inkompetent och klåparaktig typ.
Frånstedt förklarade att han minsann schasade iväg honom från platsen.

Men en lite intressant inkonsistency i fallet dök upp i "Landsförrädaren" av Jallai.
Där citerar Jallai Frånstedt, när Frånstedt berättar något helt annat - att Ebbe var medlem i Sektionen för särskild granskning ...

Sidan 494:
"Ebbe Carlsson tillhörde något vi inom Säkerhetspolisen benämnde Särskild Granskning. Han gick egen nyckel till Säkerhetspolisen av dess chef Hjälmroth och rörde sig där på Kungsholmen lite som han ville. Även Hans Holmér tillhörde denna sfär. Det var Särskild Granskning inom Säkerhetsplisen som skötte kontakterna och samarbetet med SSI."


Varför ger Frånstedt alltså Två, helt diametralt olika versioner, av Ebbe Carlsson och hans behörigheter, umgänge, tillhörighet etc ?

Ett av de bästa inläggen i denna enorma tråd.

Det är objektiviteten jag är ute efter.

Just det där att se till fakta och utgå från dem och göra objektiva slutsatser.

Inte se lömska konspirationer bakom allt.

Jag tror mycket på att OP skaffade sig för många och fel fiender i Sverige.
Tror inte en sekund på att utländska makter var inblandade.
OP var en tokig marxist som var emot privatiseringar och reklam-TV.
Han ville ha ett DDR här.
Se bara på IB-03 som var ett STASI i Sverige.

Inte sörjer jag att OP avrättades på Sveavägen.
Jag förespråkar inte våld men inte sörjer jag.

Det fetade:

För att han är en gammal gaggig gubbe?
För att han vill framhäva sig som så mycket bättre och viktigare än han var kanske?

SÄPO och POLISEN i Sverige klarade inte av MOP eller Anna Lindh-mordet (där PKU-registret var räddningen).

De har haft chefer som Leif Ericsson och Dan Eliasson.

De märkligt självbelåtna teorier ni tycks ha om att Lisbeth inte hade kunnat se gärningsmannen/-männen blir ju väldigt svåra att ge någon vidare tyngd, i skenet av de faktiska bevis bla du här redovisar.

Dvs kulans förlopp lämnade spår av riktningen på Lisbeths rygg, längs med Lisbeths ryggtavla.

Det kan Enbart ske om ryggen är vriden åt sidan - och då ser offret gärningsmannen/-männen.
Dels i den perifera synfältet helt garanterad.. Men det öppnar också upp för det Fullt Möjliga i att både ögonrörelser och huvudrörelser hade kunnat riktas snett mot vänster. Och få fångat in hela gärningsmannen/-männen i blickfältet.


Med andra ord Bevisar spåret på Lisbeths ryggtavla att hon hade Alla möjligheter att kunna se skytten.
Och det innebär att det inte går att avfärda det.

Lisbeth hade alltså alla möjligheter att se gärningsmannen/-männen !!!



Det är viktigt att påpeka det.
För det spåret ÄR ett sådant bevis.

---

Och till det kan alltså läggas det ursprungliga, det första, signalementet, spaningsobjektet (TVÅ gärningsmän).

Men - dessutom att Lisbeth var rädd för polisen i samband med dessa poliskontakter.
Varför var hon rädd för polisen?



"Någon" lämnade alltså uppgifter om 2 gärningsmän i det omedelbara Rikslarmet, samtidigt som Lisbeth var rädd för polisen.
Dessutom avfördes allt som handlade om "statskupp" omedelbart, utan uppenbar (redovisad) anledning.

Och det är ändå en aning konstigt att ingen har fortsatt på "2-personspåret".
Det enda man har hört genom åren har handlat om En skytt.
En enda.
Varför förtjänar inte det första, inledande, omedelbara, spåret någon vidare granskning??

För oavsett vad det egentligen betyder, så är det ju ändå intressant.
För det komemr antingen från Lisbeths första, omedelbara vittnesmål - eller är det ett "planterat" vilseledande spår, lämnat av någon med inflytande över polisledningen.

Uppgifterna GICK ju ut.


Och Nej, det är Inte något "misstag."
Det är inte heller ett resultat av ingående förhör, med analys och spekulation.
För detta gick ut som Första spår.
Första.
Det finns alltså Enbart 2 förklaringar till det.
Antingen är det alltså Lisbeths vittnesmål, hennes faktiska upplevelser, vittnesmål.
Eller är det ett medvetet vilseledande spår.



Om det är det vilseledande, så innebär det att den person som "lade ut det" har en hel del att förklara.
Som tex VEM det var som gav honom den ordern.

Den personen har alla svar.

Det finns ingen motsättning i de två narrativen så långt.

Ebbe Carlsson tog sig fram på Lennart Geijers och Carl Lidboms mandat, vilka basade på justitiedepartement som polismyndigheten svarade inför. Ebbe var oerhört driven och fräck på sådant och skaffade sig säkert ytterligare personers mandat om han kunde. Han gillade polisverksamheten och sprang därför där och pratade, lyssnade, knöt kontakter och rekvirerade polisbilar och chaufförer.

Ambassaddramat var operativ verksamhet, akut sådan. Ebbe var där och ville styra upp det, men där var ändå gränsen passerad, vilket är lätt att förstå. Läs Anders Isaksson eller vad fan som helst om Ebbe så förstår du. Det räcker t o m att se filmen.

Hjälmroth blev inte säpochef förrän över ett år efter ambassaddramat. Samma höst Hjälmroth tillträdde försvann Ebbes plattform på justitiedepartementet och han fick flytta till Borås, åtminstone på halvtid. Så det är möjligen på den punkten Landsförrädaren svajar eller svävar ut.

IB "03"-föregångaren "Collector" samlade in namn på kommunister via facket, en verksamhet som var ett krav från USA för Sveriges licenstillverkning av amerikanskt krigsmateriel. "03" var den del av IB med tydligast kontakter med SAP, LO och kanske även regeringen, eftersom inhämtningen skedde via ombudsmännen. Det är därför inte förvånande att "03" i vår tid tillskrivs andra funktioner enligt det moderna temat: SAP mördade Olof Palme. Vilket förstås är en psyop!

Erlander försökte etablera SAP i den mäktiga underrättelsevärlden. Att hämta en sekreterare (Palme) därifrån var en tydlig signal. Men underrättelsetjänsten dominerades av antisocialister och all verksamhet i samröre med SAP hade något av dubbelspioneri över sig.

I början av 60-talet började motståndarna till Saltsjöbadsandan att organisera sig kring den nyliberala ideologin. Mot slutet av 60-talet hade "hökarna" fått makten i SAF och samförståndet med SAP började vackla. Att IB skulle avslöjas var ganska följdriktigt och säkerligen förbereddes en hemlig och omfattande omorganisation av underrättelsetjänsten redan innan avslöjandet.

Åke Ortmark blev inbjuden att röra sig i officiella och inofficiella underrättelsekretsar i början av 70-talet och anser idag att han då var IB på spåren men att han inte nådde fram. Istället hamnade bollen hos Peter Bratt, son till en direktör på Industriförbundet, och den nystartade vänstertidningen FIB/Kulturfront. Hökarna fick jobba lite på sina läckor innan, för att få skutan att börja sjunka. Olof Palme var förstås helt ovetande och många andra spelade ovetande.

Jag tror att det är de som planerade och genomförde mordet på Olof Palme som idag lanserar "03" som något utöver det vanligt hemliga och än idag skyddsvärt. Naturligtvis kommer ingen idag att hamna i fängelse för att avslöja något om "03".

Men nu var det ju Frånstedt det var tal om - inte Jallai.

Frånstedt har alltså gett två motstridiga uppgifter om Ebbe.
Och du skriver här om "narrativ", och det jag menar är att det är Frånstedt som har svårt för att hålla sig till just sitt eget narrativ.

Det intryck jag får av Frånstedts memoarer är ju inte direkt något klart och tydligt precis.
Utan snarare tvärtom så är den på tok allt för fylld av motstridande uppgifter , bristande intern logik osv.
Man undrar därför vad det egentligen är han var ute efter när han skrev boken/böckerna.

Det han skriver är helt enkelt inte trovärdigt, i många fall.
Och det är bekymrande, särskilt eftersom han omöjligt kan ha varit så ovetandes han försöker framstå som.
Så ... varför ljuger han?
Varför försöker han distansera sig på dessa "hemligheter"?
Och, i synnerhet, varför försöker han Förlöjliga och Förminska det (det "hemliga")?


Har kanske Jallais böcker något med det att göra?
Frånstedt skrev ju inget förrän Jallai först hade både intervjuat honom, och dessutom släppt Spionen på FRA

Blev Frånstedt orolig för det?
Var det därför han kände behovet av att"ge auktoritet" åt en "löjlig version" av det Jallai skrev om?

Intressant också att se hur Frånstedt försöker placera BArbro-gruppen etc ute i periferin, som en helt privat och utoanförstående, inkompetent grupp (som Frånstedt dessutom inte visst ngt om), när han samtidigt berättar att han minsann Misstänkte just dem, i samband med MOP.

Dvs varför säger han så, när han Visste både vem det var, och vilken funktion de hade för underrättelsetjänsten/militären

Det Frånstedt alltså gjorde i boken, var att helt avfjärma Barbro-gruppen (SB/AGAG) från "Makten"

Nu är det ju faktiskt så att det inte enbart är en teori.

Uppgiften kommer från henne själv i de initiala förhören. Där vi vet att de första är de mest tillförlitliga. Samtidigt som hennes uppgifter kraftigt muterat med tiden. Och efter att fantombilden publicerats kunde LP börja beskriva ett ansikte som hon från början inte såg.

http://www.itdemokrati.nu/page36ar.html

Här kan man också se att hennes beskrivning av den flyende mannen innehåller en bullig täckjacka. Och en kompakt kropp med kort hals.

Alltså en beskrivning som påminner om AB.