Varför vill många med psykisk sjukdom inte medicinera och bli friska?

Ja, jag vet inte. Jag kan bara svara för mig själv och jag mår bättre utan medicin. Att äta antidepressiv medicin är inte riktigt detsamma som att äta medicin mot fysiska besvär. Men det kan vara svårt att förstå om man själv inte mått dåligt.

Nu hamnade vi lite med fokus på adhd vilket inte var meningen 😀. Min fråga gällde egentligen mer allvarliga psykiska diagnoser där personerna i fråga uttryckligen VÄGRAR medicin men VERKLIGEN mår skit.

Men min frustration gäller egentligen alla trådar där människor beklagar sig över mående, situation etc men inte VILL göra ett dugg åt saken själv.

Jag det är verkligen svårt att förstå. Speciellt när man ser att personen verkligen lider. Som anhörig att det så frustrerande att inte kunna hjälpa😕

Många vill kanske bara få skriva av sig och höra att de inte är ensamma om att må som de gör. Vet man inget om situationen har man heller ingen rätt att döma. Det är bara att du struntar i att läsa trådar där folk bara gnäller.

Ja så är det ju men personen måste hjälpa sig själv. Går ju inte att tvinga någon och medicin är inte alltid bästa lösningen.

Jag sjukskrev mig i ett halvår efter att ha gått in i väggen och för att äta in mig på antidepressiva. Satt och spelade WoW hela dagarna och gick upp i vikt, kunde inte runka. Mådde varken bra eller dåligt. Första fucking dagen i skolan, så insåg jag hur vilka jävla sockerpiller det är. Alla symtom kom tillbaka i form av depression, ångest, panikattacker, sömnproblem - då klippte jag direkt och slutade jag ta skiten. Stort misstag, eller det bästa jag gjort hur man nu väljer att se på det. Avtändningen på dessa var bland det värsta jag någonsin upplevt och tro mig, jag har slutat med starkare substanser. Elchocker i hjärnan, skakningar, extrema panikattacker, paranoia och det är bara det värsta. Samtidigt skulle jag läsa matematik, fysik, kemi och liknande.

Numera behandlar jag min depression så gott det går med träning, bra kost och aktiviteter. Men ja, det märks att jag har någon form av brist på någon signalsubstans i hjärnan, typ serotonin. Hoppas verkligen inte jag måste prova den skiten igen.

Så farligt dyrt är det väl ändå inte med tanke på att vi i Sverige har ett högkostnadsskydd på 2200:- per år. 180:- per månad för medicin är väl inte så överblodigt?
Klart att det kan bli ett par tuffa månader innan man kommer upp till högkostnadsskyddets nivå om man har en dyr medicin samt taskiga inkomster, men att det skulle vara dyrt i längden håller jag inte med om.

Med det sagt så är det såklart bra att du hittade ett billigare alternativ som funkar för dig. Att snoka runt litet kan löna sig rätt bra, iaf om man själv har en bra uppfattning om vad det är som man behöver.

Handlar inte om att jag tycker att de gnäller. Jag vill VERKLIGEN förstå?

Precis vad jag menade😀

Alla mediciner omfattas inte av högkostnadsskyddet. Just medicin mot ADHD har det varit flera turer kring och där finns det flera undantag. T ex att dom ingår i högkostnadsskyddet för barn men inte för vuxna.

Tror mycket beror på den negativa synen på psykiska sjukdomar.
Har själv lidit av svår depression i 5 år. Slutade med självmordsförsök och var inlagd i en månad.
Jag vågade/ hade inte energi att söka hjälp. Men när jag var hos läkaren för att undersöka om jag hade magsår såg hon även att jag gått på ssri innan (vilket slutade med att jag inte fick någon remiss och hade ingen energi att söka på nytt) och fick setralin utskrivet. Tyvärr mår man ju mycket sämre i början och det var det som slog slint.
Var inlagd och fixk anafranil intravenöst i en månad och det fungerade hur bra som helst. När jag sedan blev utskriven byttes jag till venlafaxine och mådde genast sämre.
Det tog 5 månader innan venlafaxine började funka för mig och nu mår jag mycket bättre än jag gjort på 5 år.

Bieffekterna är hemska (bl.a konstant utmattad, minnesstörningar, anorgasmi, muntorrhet, insomnia) och det tar väldigt lång tid innan systemet i kroppen börjar acceptera medicinerna så dom funkar.

Men enligt mig är det värt det då jag gått från extrema ångestattacker flera gånger om dagen till kanske lätt ångest 1-2 gångeri månaden.

SSRI mediciner gör ofta att man mår sämre första veckorna och många får problem med potensen.
Man måste dessutom ofta experimentera med doser och testa olika preparat tills man hittar något som funkar.
Är man deprimerad så är det svårt att hitta motivationen att gå igenom allt det för att eventuellt bli bättre i framtiden kanske nångång och när kuken är slapp, man går upp 20kg i vikt och ångesten blir ännu värre så är det inte konstigt att folk slutar.

Folk som är bipolära eller psykotiska saknar sjukdomsinsikt och anser inte att dom ska äta mediciner eftersom det inte är något fel på dom.