Jag tror att det TS framför allt syftar på med "lättare" är när man börjar få mer egentid. Barn är alltid "jobbiga" mentalt och/eller fysiskt, de flesta föräldrar oroar sig antagligen mer eller mindre för sina barn även när de är 40 år gamla
Så det fysiska med att bära, springa, leka, skutta kommer nog finnas där tills barnet är gammalt nog att inte längre tycka det är så kul att gunga med farsgubben, men sen kommer väl en helt annan form av "jobbighet", skjutsa på aktiviteter, engagera sig i skolgång och en annan form av "uppfostran". Tonårstiden ska vi väl inte ens prata om. Men då är det ju jobbigt på olika sätt! Och knappast stup i kvarten, dygnet runt, på samma sätt som när man ska hantera en fyra månaders bebis som vi nu pratar om.
För att komma tillbaka till just din situation TS, egentiden får du tillbaka när barnet börjar lägga sig vettiga tider och (förhoppningsvis) också vakna vettiga tider. Vissa har såklart otur med detta och får barn som somnar väldigt sent, vaknar väldigt tidigt eller både och under lång tid!
Men för de flesta tror jag att barnen hittar en någorlunda normal dygnsrytm förr eller senare. Det här med att de sover hela natten eller ej spelar mindre roll (för dig som man), förutsatt att barnet vaknar för att amma - då kan du ändå inte göra något för att hjälpa till så det är bara att sova vidare

Men det blir otroligt stor skillnad i
egentid när barnet lägger sig vid 19-19:30 (eller tidigare!) och sover fram till kanske 06:30 eller 7. Då har man helt plötsligt en jävla massa timmar på sig till egentid på kvällen! Speciellt eftersom man är van vid att ha så lite - tre, fyra timmars egentid på kvällen där man bara kan kolla film eller surfa blir otroligt mycket härligare då, det kan jag lova
Det jobbigaste med att ha barn (enligt mig) är absolut den här avsaknaden av egentid. Vissa dagar när barnet/barnen är vaken från 7 till 23 (med kortare sömn under dagen såklart, men då är man oftast på jobbet), då är det bara att lägga sig och sova direkt eller försöka klämma in lite egentid nån timme och vara lite tröttare dagen efter. Såna dagar suger ju såklart rätt hårt. Men de blir färre med tiden, garanterat.
Jag tycker att du ska ställa in dig på att det kommer att ta ett tag innan du får 4-5 timmar oavbruten egentid framför TV:n, om du inte har väldigt tur. Kanske när ungen är 1 år, eller 1½? Jättesvårt att svara på. Men bli inte deprimerad av det! Det en väldigt(!) begränsad tid av ditt och ditt barns liv, som du ändå kommer att sakna sen som många nämnt. Man minns inte det drygaste, bara det bästa. Se de första 2-3 åren som "hundåren" där man verkligen får jobba och det är helt okej att tycka att det är jobbigt. Det roliga kommer sen, även om det kanske är lite svårt att känna den motivationen just när man är mitt i skiten.
Jag har i alla fall aldrig träffat en förälder som ångrar att de skaffade barn, även om nästan alla håller med om att de första åren var rätt jobbiga.