Citat:
Ursprungligen postat av
develi
Han hade lagt henne i bilen direkt och åkt till Martorp för dit skulle han uppenbarligen. Att befinna sig i ladan, krångla med en hängning och silvertejp är mer riskabelt än att dra iväg direkt. Både gällande att upptäckas och att avsätta DNA.
Snara runt halsen för att dölja en manuell strypning som du påstått saknar all logik.
Där har du din kognitiva kortslutning.
Rent generellt så försvarar du NB på ett sätt som påminner starkt om det mönster som ses hos sexualbrottslingar när de inte vill kännas vid sina brott eller parafilier.
Det här du tar upp är ett märkligt och otäckt fenomen som det skulle vara intressant att få en förklaring till. Det finns ju några skribenter här vars försvar för mördaren verkligen påminner om det förnekelsemönster som ses hos grova sexualbrottslingar.
Hos sexualbrottslingen handlar det väl mycket om ren överlevnadsinstinkt - man vill slippa berätta om sina sjuka drifter, sin sexualitet. Man vill inte berätta eller erkänna i hopp om att få behålla familj, vänner och kanske bli "bättre" behandlad av medfångar.
Man förnekar, både gärning och drifter. Normaliserar allt, saker "råkade bara hända", "är inte så hemskt som det ser ut" - man förminskar vidrigheten i brottet, vill "ta bort" den smutsiga sexualsadismen.
Och, på exakt samma vis försöker några skribenter här försvara Nerijus.
Man förskönar bilden av honom, förminskar vidrigheten i mordet.
VARFÖR? Varför gör man det?
"Nerijus är en bra balt, bättre än de flesta från andra sidan Östersjön. Han jobbar ju så hårt och dricker så "lite" jämförelsevis. Finns ingenting som säger att han är sexualsadist, mordet bevisar ingenting. Om han är sexualsadist så borde han minsann visat och berättat det för ALLA, för så gör väl sexualsadister annars, de döljer väl inget? De har väl en alldeles egen Pride-parad där de med stolthet står för sina sexualsadistiska drifter?"