Säger ni "Ni" ?

Visst var det så och det ligger inom ramen för titulering. På 60-talet betraktades en 50-åring som gammal och var det också oftast, både till hälsa och livsstil. Det var »tant« och »farbror« även till 30-åringar.

Handen på hjärtat skulle du vilja bli tilltalad »farbror« av en 10-åring?

Det där argumentet har tagits upp i tråden tidigare, och avfärdats:




O ja! Nästan obefintligt, i själva verket.


Det var det däremot vanligen inte alls, utan en kombination av titlar och opersonligt tilltal.


Det fanns i princip inga försök till detta på 1800-talet - inga på något sätt lyckosamma, i alla fall. Däremot fanns det sådana försök under nittonhundratalets första hälft. De hade viss framgång i Stockholm, vars befolkning var en betydligt mindre andel av Sveriges totalbefolkning då, men mycket liten framgång i resten av landet.

Man ska nog i vart fall fästa betydligt större avseende än vid vad random fyrtiominus flashbackare anser om saken, i alla fall. Jag länkar igen till min redogörelser för hur ni användes i Sverige strax före du-reformen: (FB) Säger ni "Ni" ?

Du hänvisar alltså till dig själv som varandes en auktoritet på området. Då kan vi lika gärna slänga tråden i papperskorgen.

Med din inställning finns det ingen fakta som är tillförlitlig.

Jag hävdar ingen expertis på bruket av tilltal i gångna tider, och jag tror att jag ska lämna tråden nu. Allt jag ville var att väcka några frågor.

Du hänvisar alltså till dig själv som varandes en auktoritet på området.

Då kan vi lika gärna slänga tråden i papperskorgen.

Jag hänvisar också till den enda större skrift som specifikt behandlar det svenska niandet, Perry Ahlgrens doktorsavhandling. Det är inte mitt fel att inte mer är skrivet. Men jag upplevde, som idag sextioåring, uppvuxen i en ämbetsmannaborgerlig familj i en då medelstor svensk landsortsstad, det svenska tilltalsbruket både före, under och efter du-reformen, och har dessutom rätt bra minne. Det gjorde inte du, och därigenom är ja - i relation till dig, om inte annat -en auktoritet på ämnet.

Däremot lär random fyrtiominus flashbackares uppfattning om niande påverka hur nu används i framtiden.

Så du vet hur gammal jag är?

Det finns all anledning att väcka frågor och ifrågasätta forskning, särskilt när det gäller mjuka ämnen. Alltför ofta finner man när man tittar på forskningsresultat att de så kallade forskarna utgått från en hypotes som ska bevisas. Därvidlag bortser de från data som inte passar in i det förväntade resultatet. Detta är inte bara ett problem inom humaniora, det förekommer även i andra discipliner.