Kvinnor som inte vill ha barn

tycker jag absolut du ska göra bara att hojta till !!! jo gäller att hitta någon som har samma tänk för att passa i hop i vardagen , sådana här frågor kan gnaga rejält om man inte är helt ense , för jag förstår att många ochså vill ha barn i sina liv och det kan man ju inte ta av de , samma som att fler kunde acceptera oss som valt att skippa detta helt

Ska bli. Fast du kommer säkert hitta nån kvinna därute som inte vill ha avkommor., vi verkar ju vara en hel del kvinnor här i tråden som gärna avstår.

Är 33 nu så den där biologiska klockan borde väl börjat ticka vid det här laget men nä.

Återigen så värdesätter jag friheten ett barnlöst liv ger. Vill kunna gå ut med min kille och äta en god middag, ta några bärs och lira lite biljard eller bowla. Sitta uppe en fredagskväll hela natten för att prata och dricka vin, sova ut dagen efter och ägna dagen åt att kolla serier och knulla. Ta en mysig promenad och göra det som faller in. Inte behöva räkna in ett barn där, inte behöva fixa abrnvakt och allt annat runt omkring.

Har syskonbarn som jag älskar så det är inte att jag ogillar barn.

det du rabblade upp är sådant som kallas FRIHET jag har inte heller nått i mot barn men vill bara inte ha några själv bara , har känt så här sedan man va liten grabb , är några år äldre än dej

Har också känt det ett bra tag att jag förmodligen inte vill ha barn. Har i perioder funderat av och till men alltid kommit fram till samma slutsats

Visst kan man gå ut och äta spontant en kväll eller bara vara hemma och slöa en dag även med barn men det försvårar ju saker och ting. Restaurangen man väljer måste anpassas efter barnen, man kan inte gå vidare om man inte ordnat barnvakt då. Är man hemma och slöar en hel dag är det ändå alltid något som måste göras. Matas, byta blöjor, underhållas, laga mat och liknande. Så vad folk än säger så förändras ju livet när man har barn.

jo helt klart så förändras livet när man blir fler , vi som valt detta har nog verkligen funderat i genom detta noga många gånger . och vi går i mot strömmen garanterat nej jag avstår och tror planeten Tellus överlever ändå fast jag inte bidrar med mina gener

Vet att tråden är lite gammal nu men måste bara säga att det kändes skönt att läsa igenom den. Har nyss varit på ett släktkalas och fått många kommentarer och blickar efter att frågan om barn kommit upp för miljonte gången. Jag kommer aldrig att skaffa barn, både för att jag inte har någon längtan efter barn och för att jag har gener som jag inte vill föra vidare. Detta är något som mina släktingar bara inte förstår. De tycker att jag är barnslig och även elak mot min mamma som vägrar ge henne barnbarn.

Det är alltså ett av deras största argument, att mamma ska få barnbarn. Det är väl inte därför man skaffar barn? Tillslut låtsades jag erkänna att jag inte kan få barn vilket resulterade i en pinsam tystnad innan de bytte ämne. Men ska jag verkligen behöva ljuga om en sådan sak?

Adoption är en grej som kommer upp ibland när de får redan på att jag inte vill skaffa barn på grund av mina gener. Jag har en ledsjukdom som gör att jag ibland mår hur bra som helst och ibland vill jag bara lägga mig på soffan när jag kommer hem på grund av värk. Jag försöker få folk att fatta att jag inte kan ta hand om ett barn om jag inte kan lyfta det och annat som ett barn behöver på grund av mina leder. Denna värk vill jag givetvis inte föra vidare till någon heller. Argumentet jag får då är "men du kan ju adoptera". Ja just det för ett adopterat barn behöver man ju inte ta hand om

Jag vet att många tror att jag kommer att ändra mig och vilja ha barn när övriga pusselbitar i livet fallit på plats som de säger. Och det är möjligt att jag kanske gör det men jag tror inte det. Jag är 28 nu, har jobb och bostadsrätt. Flertalet pusselbitar är alltså redan på plats (visserligen saknas den kanske största; en man).

Min bästa vän fick barn för ca 1 år sedan och jag var lite rädd att det skulle sparka igång den berömda biologiska klockan men det gjorde det inte. Hennes unge är jättesöt och jag gillar honom men jag vill fortfarande inte ha en egen. Det är jätteskönt att kunna sitta och leka lite och sedan lämna tillbaka när lillen börjar lukta illa och det är dags att byta.

Jag trodde det skulle vara lätt att träffa en kille som inte ville ha barn men det var mycket svårare än jag trodde. Jag har ändå varit på datingsiter där man specifikt fyller i om man vill ha barn eller inte och ändå blir jag kontaktad av killar som fyllt i att de absolut vill ha barn. Jag vill heller inte träffa en kille som redan har barn sedan tidigare, det verkar alldeles för komplicerat på flera sätt.

Dessutom är det ju inte som om mänsklighetens överlevnad hänger på om jag fortplantar mig eller inte

Nu blev det långt men efter ett oerhört frustrerande släktkalas behövde jag skriva av mig lite

Visst finns de, men de flesta är unga och ångrar sig sedan. Vissa medan det fortfarande finns tid, andra när tiden har runnit ut.

Jag känner (eller kände) t.ex. en kvinna som absolut inte ville ha barn, för hon skulle satsa allt på karriären som byggingenjör. Sedan förlorade hon jobbet som 41-åring, i den stora kraschen på 90-talet. Hon fick till slut ett nytt jobb som något slags kartriterska (vet inte om den yrkeskategorin ens finns kvar idag), som inte krävde någon ingenjörsutbildning alls. Då hade hon offrat mammabiten av livet, för att jobba livet ut som något som inte hade någon status överhuvudtaget, liksom... Finns många sådana öden. Och ÄVEN när kvinnor faktiskt gör den stora karriären, så kan det kännas tomt sedan när de till slut måste trappa ner och pensionera sig p.g.a. ålder. Var det värt det?

(Jag FATTAR förstås att det kan finnas andra skäl än karriär till att inte vilja ha barn.)

Själv är jag en kvinna i nedre tjugoårsåldern - jag vill absolut inte ha barn. Varken nu eller senare. Istället vill jag ägna mitt liv åt att utforska världen, konstnärligt skapande och intellektuell verksamhet. Detta ska nog bli mitt bidrag till världen, om man ser på saken på det viset. Ett barn hade bara hindrat mig från att fullfölja mina planer och drömmar, då det kostar ohemula mängder tid, pengar och energi. Jag har inte kommit på en enda anledning till varför jag skulle utsätta mig för detta. Jag tror inte heller att livsstilen hade tilltalat mig, för jag gillar sådana saker som tystnad, lugn och ro.
Min mamma är inte så värst glad över detta då hon gärna vill ha barnbarn, men jag hoppas att hon åtminstone kan acceptera mitt beslut.

Bra att du inte vill ha barn. Du är ändå oförmögen att kunna tänka på andra + att dina feministgener ej ska spridas vidare så ja du bidrar med något gott till världen. Desutom vet du inte i framtiden om du ändrar dig.

Det tror inte jag. Do it.

För att inte vara en vidrig hycklare bör du leva i celibat också.

Varför ska man leva i celibat om man inte vill ha barn?
Måste alla par skaffa barn bara för att man har ett förhållande
Det är dessutom ett mycket bättre alternativ att adoptera ett barn än att överflöda jorden med ännu en människa.

1. Man räddar en människa

2. Man hjälper en människa till en bättre framtid

3. Man förbrukar inte jordens resurser

4. Ett mycket mer miljövänligt alternativ

Sedan är det också att alla människor är inte lämpade för att bli föräldrar men man är lämpad att vara en partner.

Barn är precis som skrivits ovan väldigt jobbiga, förstör förhållanden, ekonomi faktor, sömnlösa nätter och ett hinder i annat. Man förlorar dessutom en del av sin frihet vilket man inte gör med en partner.

Barn kräver att man har sin fulla uppmärksamhet hela tiden tills dessa blir vuxna att flytta ut.