Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
För ena kvinnan har misstankarna redan gått till preskription.
Ja, stackars Anna, hon som bara ville gå med som stöd för Sofia. Hon som oroade sig för vad rätten skulle tycka om att hon så villigt lät honom bo kvar efter de påstådda övergreppen på henne. Har hon egentligen någonsin uttryckt en önskan om att få sina fall prövade i rätten för sin egen skull? Nej, jag tror faktiskt inte det, och det var också tyst från henne om den saken när de fem åren var till ända. Jag tror inte du behöver tycka synd om henne för att fallen preskriberades. Hon verkade inte själv kräva upprättelse för sin egen skull. Det verkar mer som att hon ville sätta åt JA för vad hon trodde att han gjort mot Sofia.
Låt oss sen titta på anklagelserna för Annas räkning: En av dessa förhördes JA om, 30 augusti 2010 då Finné fortfarande hade hand om fallet. Marianne gjorde om anklagelsen något, kallade den sexuellt ofredande istället för bara ofredande, man han har i alla fall förhörts om själva händelsen, som handlade om den påstått söndertrasade kondomen. Anna anklagade honom för att ha rivit sönder den medan de hade sex. Förhöret skedde naturligtvis innan labbet informerad Gehlin om att kondomen saknade DNA. Det bevis Anna lämnade in för att styrka sin historia verkar alltså ha varit förfalskat.
Tror du verkligen att Anna är olycklig över att inte få möta Assange i en rättssal över denna händelse? Jag tror att hon är lättad. den DNA-lösa kondomen ser inte bra ut, och händelsen hon beskrev verkade absurd. Hon brydde sig heller aldrig om att varna Sofia, vilket hon, medveten som hon är i feministiska frågor, borde ha gjort om hon utsatts för något hon ville förhindra att även Sofia blev utsatt för.
De övriga anklagelserna, de övriga fem (!), är alla skapade av Marianne och hennes sidekick Erika Lejnefors. Erika står som beslutsansvarig för fyra av dem, men hon jobbade under Marianne, så kanske de ändå ska ses som Mariannes verk. Marianne verkar ha haft huvudrollen. Erika skapade dessa anklagelser i mitten av september, ungefär när Assange fick besked om att det enligt Marianne inte fanns några hinder att han reste uromlands. Samma dag som han reste så la Marianne till ytterligare en brottsanklagelse för Annas räkning.
Dessa fem är alltså inte direkt resultatet av en överprövning, utan de är konstruerade av överåklagaren efter det att överprövningen påbörjats. Det är ganska fräckt av Marianne, att själv lägga till fem punkter, hålla misstankarna vid liv i fem år, och sen bara låta allt gå till preskription utan att ge den misstänkte, vars rykte påverkats av dessa fem extra misstankar, en chans att försvara sig. Kunde inte Marianne, som en sista utväg, ha bett om ett skriftligt utlåtande från den misstänktes sida, åtminstone om dessa fem anklagelser?
Jag tror inte vi behöver ta dessa fem punkter på allvar som sexbrottsmisstankar, de är nämligen Mariannes eget verk, tillagda i efterhand.
Anna försökte vara hjälpsam och stötta Sofia. Anna blev upprörd för Sofias räkning. Men Anna var inte mer utsatt för sexbrott än att hon villigt hade den misstänkte boende kvar hos sig (något hon själv insåg såg underligt ut) och framför allt så verkar hon bara ha
skämtat inför JW om att JA och Sofia skulle ha sex. Detta framkommer av HäPM om man läser den noga. Hon uttryckte ingen oro typ "hur ska det gå, ska JA ha sex med den unga inte särskilt skärpta tjejen i rosa kashmir, hon kommer att råka illa ut, vi måste se till att stoppa detta" utan hon
skämtade om det. Låter det som en feministiskt lagd medveten skärpt aspirerande politiker som just blivit utsatt för en rad sexuella övergrepp av sin inneboende? Nej, det gör det faktiskt inte!
Kort och gott, du behöver inte oroa dig mera för att Anna skulle ha gått miste om någon slags upprättelse. Hon har klarat sig undan en pinsam situiation genom att Marianne inte åtalat för dessa punkter och heller inte låtit den misstänkte komma till tals. Hade Marianne begärt in ett utlåtande från JA som verkat trovärdigt och stått helt i strid med vad Anna sagt, då skulle misstankar kanske ha väckts om att Anna ljugit och gjort en falskanmälan. Men, tack och lov så var Borgström politikerkompis med Anna och dessutom bästis och bundis med åklagar-Marianne, och de såg till att rädda Annas skinn genom att inte ens låta Assange uttala sig om dessa påstådda händelser. Det var Borgströms sätt att rädda Anna, och kanske i förlängningen partiet deras.
Så sluta tyck synd om Anna för att fallen hennes aldrig togs till rättegång. Hon hade faktiskt inget annat än en himla tur, tack vare sitt kompisskap med Borgström och hans kompisskap med Marianne. I lilla Sverige är det så det fungerar, förstår du.
Sluta oja dig över Anna! Hon har kompisar som skapar en falsk gräsrotskampanj för hennes räkning, och hon får hjälp på alla sätt och vis, t ex genom att fallet förhalades till preskription av Marianne, med Borgströms fullständiga stöd, han som gormat över att Finné tog flera dagar på sig för att förhöra. Han som tystnade och blev beskedlig som ett lamm så fort hala förhalaren Marianne tog över.
Tyck inte synd om Anna, hon ska skatta sig himla lycklig!