Varför har vissa människor nästan "rakt/ platt" bakhuvud? historiska "gener"?

Ja, ämnet skall definitivt inte hamna i "rasbiologi, ell. dylik.Men jag har alltid undrat varför vissa folkslag har dessa platta/ raka bakhuvuden? Vad är det för gener som spelar in här?

På de allra flesta människor i hela värden, är huvudformen upphöjd, bakåtböjd, i em mjuk rundning, ner mot halsen. Men vissa människor har som sagt det platta eller raka bakhuvudet. Vad är det för folkslag som historiskt har fört dessa gener med sig?

Har för mig att det har med att spädbarn som ofta ligger på rygg får platt bakhuvud.

Va? Fattar inte juat nu xD kan du inte visa nån bild? låter ju helt stört

Det beror på att när barnet föds är skallen fortfarande mjuk och något formbar. Om barnet blir placerat på rygg och får ligga så hela tiden mellan matningarna så blir bakhuvudet plattare än om barnets placering varieras.

Med andra ord kan du även skapa coneheads om du vill

Vet inte exakt hur du menar...
Men tänker mig Bosnien, Hercegovina, Serbien, Montenegro, Makedonien och Albanien typ det området?

Har funderat på detta själv... nu har jag inget bra exempel alls... hittar inget heller på google bild sök... men tycker mig se att dessa du pratar om oftast har en härkomst där nere...

Men som någon annan säger kan det ha att göra med barn uppfostran och sättet man lägger nyfödda barn osv... det formar ju skallen då den är mjuk i början... kanske är "snyggt och sexigt" där nere? vem vet...

Jag tror på det som de tidigare har svarat i tråden. Har också hört det någonstans att det beor på att barnet legat väldigt mycket på rygg som spädbarn.

Jag undrar om detta är något skadligt för hjärnan.

Vilka konsekvenser kan det ge?

En skalle som buktar ut baktill kallas för en brittisk skalle och ska tyda på intelligens.

Har ingenting att göra med hur man lägger barn. Och nej, jag tror inte heller på rasbiologi.

Det har blivit vanligare i väst senaste åren bara, då rekommendationerna numer är att barnet SKA sova på rygg för undvika plötslig spädbarnsdöd pga kvävning - genom alla generationer tidigare har det ju varit så att barnet ska sova på mage (där det dessutom ofta sover bättre). Så förbered er på att se mer av platta bakhuvuden.

(Det gäller alltså att föräldrarna ser till att barnen inte ligger med huvudet för långa stunder, och dessutom hjälper till att byta hålla barnet tittar åt för att undvika plattbakhuvud).
Det går att räta till en del, och till viss del korrigeras en del automatiskt när barnet kan sitta och stå - men inte helt av sig själv.

Bildgoogla plattbakhuvud så får du se en del.

Jo det har det , fråga vilken barnläkare som helst - som jag kommenterade ovan har det blivit vanligare i väst senare år pga ändrade rekommendationer om hur barnet ska ligga.

sökte "platt bakhuvud" ser ju sjukt ut :/

Ordet du söker är fysionomi och utvecklades i det antika Grekland.

De antika filosoferna tänkte sig kroppen som en trogen avbild av själen och själva ansiktet som själens spegel.


Den schweiziske Filosofen Kaspar Lavatar sammanställde de antika grekernas indelningar av fysionomi kontra själsliga egenskaper.

Ett normalt ansikte ansåg man vara fyra näslängder långt.
Från hjässan till hårfästet är det en näslängd, från hårfästet till näsroten en, tredje näslängden är näsan själv och fjärde näslängden räknas från näsans underkant till hakspetsen. Öronen ska alltså ha samma längd som näsan i ett normalt anikte.

Bredden mättes med lodräta linjer dragna över nässpetsen, genom inre ögonvrån och ögats mittpunkt till den yttre ögon vrån. Dessa avstånd ska vara lika i ett normalt ansikte ansåg man.

Man ansåg att den som hade ett sådant ansikte var en perfekt och harmonisk människa vilket speglade en sund själ i en sund kropp enligt de antika grekiska filosoferna.

Ett större eller mindre ansikte ansågs spegla en mer primitivt själsligt utvecklad människa enligt de antika filosoferna och det är utifrån dessa tankar Kaspar Lavatar utvecklar fysionomin och de olika själsliga egenskaperna.

Tex kunde en fyrkantig ansiktform betyda att personen var energisk och envis och ett runt ansikte betyda att personen var initiativrik.

Man tittade även på de olika delarna i ansiktet som hur pannan var och hur näsan såg ut mm. Pannan indelades i tre former: bakåtlutande, lodrät och framåtlutande.

Bakåtlutande panna stod för intelligens och finkänslighet men en för starkt bakåtlutande panna stod för idiotism.
Lodrät panna som svagt välver sig uppåt stod för en kallt beräknande person
och framåtlutande pannor stod för en svag karaktär.

En viktig sak som Lavatar utvecklade var hur personers anletsdrag var.

Där fylliga anletsdrag påvisar en flegmatisk människa och ett mer markerat, ihoptryckt anletsdrag påvisar en kolerisk människa osv.

Man delade även in ansiktsformer och anletsdrag i olika djurklasser, dvs man täkte sig att ansiktet liknade tex en björn eller ett får och ansåg att personen då hade dessa djuriska karaktärsdrag.


Enligt de antika grekiska filosoferna utvecklades alltså ansiktsformerna utifrån vilken själslig karaktär man var vilket jag försökte belysa utifrån hur tanken kring människans fysionomi som speglar människans själ och inre växte fram från antiken till runt 1800-talet.