Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Det jag anser är ett faktum är att Sverige haft den i särklass galnaste migrationspolitiken i västvärlden. Vår sittande maktordning är därmed i en sämre försvarsposition än någon annan sittande maktordning mot den nationalistiska/populistiska våg vi ser internationellt.

Därmed är frågan inte varför SD ligger på 20+%, utan varför de inte ligger på 30+%, eftersom den nivån ju visat sig möjlig att uppnå enligt dina egna exempel. Mot etablerade partier som åtminstone inte är sämre än sina svenska motsvarigheter.

Stigmatiseringen av SD har varit brutal och även om den funkat dåligt på män så har den varit grymt effektiv bland kvinnor.

En kommentar angående varför Novus med flera viktar sina poll-of-polls utifrån antal intervjuer hos de ingående instituten: Att vikta en poll-of-poll med antal intervjuer har fördelen att det (under vissa antaganden) minimerar det slumpmässiga felets storlek. En sådan poll-of-poll-design gör den maximalt känslig för att detektera förändringar mellan två månader. Inverkan av denna viktning på bias är visserligen ett möjligt problem för absoluta nivåer, men spelar ingen roll för differenser då eventuell bias cancellerar ut.


”Bevis”:

Antag till att börja med att vi har N stycken institut som var och ett mäter ett visst parti utan bias/systematiskt fel. Det i:te institutets mätning kan då beskrivas som

y_i = x + e_i,

där x är det sanna väljarstödet för partiet och e_i är ett slumpmässigt fel med E[e_i] = 0. För en simpel undersökningsdesign utan viktning och med partipreferenser hos alla intervjuade gäller att

Var[e_i] = x (1 - x) / n_i,

där n_i är antalet intervjuer gjorda av det i:te institutet. Ett svagare antagande, vilket förekommer i den vetenskapliga litteraturen, är

Var[e_i] = x (1 - x) / (c_i n_i),

där c_i är en slags designkoefficient. Pre-/post-stratifiering bidrar typiskt till ett större c_i, medan å andra sidan uteblivna svar, ”vet ej”-svar osv bidrar till ett mindre c_i. Vidare, om institutens metoder är något så när lika med avseende på viktningsvariabler och representativt urval kan approximationen c_1 = .. = c_N = c tillämpas.

Betrakta nu alla möjliga poll-of-poll-designer bland viktade summor av y_1, .., y_N. Vi inför vektornotationerna y = (y_1, .., y_N) och w = (w_1, .., w_N), där w är en vektor av vikter, och definierar ”poll-of-poll-funktionen” som följande skalärprodukt

p(w) = w • y.

Det förväntade värdet av en sådan poll-of-poll blir då

E[p(w)] = x Sum[w_i],

varför en design utan bias kräver Sum[w_i] = 1. Variansen blir i sin tur

Var[p(w)] = (x (1 - x) / c) Sum[(w_i)^2 / n_i].

Vi söker nu w så att Var[p(w)] minimeras under bivillkoret Sum[w_i] = 1. Lös med (till exempel) Lagrangemultiplikator: Inför notationen f(w) = Var[p(w)] och g(w) = Sum[w_i] - 1. Vi har då

L(w, lambda) = f(w) - lambda g(w)

och

dL/dw_i = (2 x (1 - x) / c) (w_i / n_i) - lambda.

Lösningen till ekvationssystemet dL/dw = 0 och g(w) = 0 ger nu ett minimum för

w_i = n_i / Sum[n_i].

Alltså, varje instituts mätning ska viktas med dess andel av det totala antalet intervjuer.


Låt oss nu istället göra antagandet att institutens undersökningar faktiskt innehåller en (okänd) bias, beskrivet av

y_i = x + b_i + e_i

där b_i är det i:te institutets bias. Vi inför notationen b = (b_1, .., b_N). Det förväntade värdet av en sådan poll-of-poll med vikter enligt tidigare blir då

E[p(w)] = x + w • b.

Variansen är alltså fortfarande minimerad i denna design (iaf om vi fortfarande kräver Sum[w_i] = 1 vilket är rimligt om vi inte vet något om b (gör vi det kan vi justera för det först)), men en netto-bias om w • b har tillkommit. Denna bias cancelleras dock om vi tittar på differenser av poll-of-pollen mellan månader, så länge som antalet intervjuer - och därmed vikterna - ej ändras.

Det blir väldigt lite kvar av din post om man man tar bort sökta jämförelser och lösa antaganden.

Det jag anser är ett faktum är att Sverige haft den i särklass galnaste migrationspolitiken i västvärlden. Vår sittande maktordning är därmed i en sämre försvarsposition än någon annan sittande maktordning mot den nationalistiska/populistiska våg vi ser internationellt.

SD var ju inte särskilt långt från 30% i höstas när de nådde rekordnoteringen 28,8%, och så högt har SD:s motsvarigheter i Danmark, Finland och Norge aldrig legat. Skillnaden mot t.ex. Danmark är att de etablerade partierna anpassade sin politik efter DF redan 2001, och då stannade DF:s utveckling av i 10 år. De fick 12,3% 2001 och 12% 2011. Nu har de svenska partierna sent omsider gjort den där U-svängen och lagt sig betydligt närmare SD, så det är väl tämligen logiskt att flödet till SD bromsas precis som flödet till DF gjorde.

Stigmatiseringen av SD har varit brutal och även om den funkat dåligt på män så har den varit grymt effektiv bland kvinnor. Det här med att stödet bland kvinnor bara är hälften jämfört med männen är lika unikt svenskt som vår invandringspolitik. I YouGov maj var SD-stödet 29,9% bland män, 14,5% bland kvinnor. SD skulle ha sina 30% om inte media och 7K hade lyckats Pavlov-betinga kvinnosläktet att skita i byxan så fort SD nämns.

Søren Risbjerg Thomsen, en dansk motsvarighet till namnen Sören Holmberg, konstaterade förra året att väljarstödet för DF bland unga danskar 18-24 år såg ut så här:



Kollar man SD-sympatier bland unga i senaste SCB får man följande:

Män 18-24: 16,8
Kvinnor 18-24: -- (för lågt för att mätas?)

Män 25-34: 20,1
Kvinnor 25-34: 7,5

Enda någorlunda jämna åldersgruppen är 65-74 år (män 11,3, kvinnor 10,2).

SD:s relativa kräftgång är således en kvinnofråga. Det är inget marginellt problem, det är gigantiskt, och förmodligen en stor del av förklaringen till att SD är mer försiktiga än vad vissa här skulle önska. Samt att man numera skickar Bieler eller Kronlid till nästan alla debattprogram istället för Jomshof eller Karlsson.

Migrationspolitiken har förvisso varit den vansinnigaste. Men det är ju än så länge snudd på löjligt att jämföra invandrings-integrationspolitikens problem I Sverige med USA:s, Frankrikes eller Storbritanniens. Det går liksom inte att jämföra Husby, och vardagliga bilbränder I Sverige med rasupploppen som med jämna mellanrum bryter ut I de länderna. När det gäller antalet terrorbrott utförda I respektive land så ligger vi också hyfsat långt efter eller tycker du inte det?

I övrigt så får de Svartas och Hispanics brottsstatistik I USA våra egna nysvenskar att likna småsnattare.

Jämför du Trumps, Ukips, och Front Nationals opinionssiffror med SD:s så står sig SD väldigt bra och det I ett land som inte har tillnärmelsevis de problem som existerar I de länderna.
Min farhåga är att Sverige skall bli som de länderna. Du anser tydligen att vi redan sedan länge gått om dem i kaosligan. Jag tror du är tämligen ensam om den bedömningen.

Detta må de stå till svars för en dag, att ha så förvridit huvudet på den Europeiska kvinnan..

Nej men seriöst alltså: Var och varannan svensk man ger en tummen upp om man kommer med SD-tröja, men jag kan inte säga att jag känner En tjej (bortsett från min fru) som röstar SD.

Det är jätteledsamt för det spär på gammalt infekterat tankegods om att kvinnor är mer benägna att 'följa strömmen', och den implicita men ack så ofrånkomliga följden att deras omdöme kontra 'män i allmänhet' kastas i ett annat ljus.

Väldigt intressant, det där med att DF tydligen har HÖGRE stöd av unga kvinnor än män?

Vilket ju faktiskt ger mig vatten på min kvarn. Jag menar ju att SDU-tjejernas valvideo är ett fantastiskt bra exempel på vad SD gått miste om, hur ett gäng mossiga gubbar som lever kvar på 90-talet underminerat partiets växtkraft.

Nja. DF har ju uppenbarligen inte raggat kvinnliga väljare genom att vara utstuderat radikala. De är väl snarare ganska lika SD. Läser man Wiki låter det nästan som en karbonkopia:

.

Danskt Folkeparti är ju både rätt radikala och etnopluralister i jämförelse med SD.

Både ja och nej, men eftersom de uppstod ur resterna av Glistrups högerpopulistiska Fremskridtspartiet så slipper de hållas ständigt ansvariga för "rötter" som media fortsätter tjata om när det gäller SD. "Ett parti med rötterna i nazismen"... "inte ett parti som andra..." "de har bytt uniformerna mot kostym och slips, och skinnskallarna mot vattenkammat hår..."

Hmm, under kriget hade vi en samlingsregering som samarbetade med Hitler. SD var däremot inte ett av dessa partier. Så vilka är det egentligen som kan säga att de inte har rötter i nazismen?