Citat:
Ursprungligen postat av
brutalare
Det jag är lite skeptisk emot är att dessa omförhandlingar som kan bli när hyresavtalet löper ut (kanske en gång om året) sätter människor i en riktigt jobbig sits då det är jobbigt att hålla på flytta och hyresvärdarna kan utnyttja det och sitta och maxa hyrorna tills människor inte har ett öre kvar att leva på. Det måste ju ta död på konsumtionen och även leda till en högre arbetslöshet.
I länder som har haft marknadshyra sedan Hedenhös dagar finns det ett överskott på bostäder. Det går inte att chockhöja en hyra eftersom hyresgästen då kommer att flytta till ett likvärdigt boende med lägre hyra och den chockhöjda bostaden riskerar att få stå tom. I ett system med marknadshyra fungerar det såhär:
1. I början byggs ett område med flotta bostäder och höga hyror i vilka samhällets mer bemedlade personer flyttar in.
2. En "hyresvärd" (alltså någon som är inne i byggsvängen och lever på att bygga och hyra ut) vill tjäna pengar och måste då bygga ett nytt område och försöka locka över hyresgästerna från område 1 med ännu flottare standard och med hyrorna satta för att hyresgästerna i område 1 verkligen ska vara intresserade av att flytta. Givetvis är hyrorna i område 2 högre, men det kompenseras av att standarden är högre. Nu blir det bostäder lediga i område 1 och hyresvärden tvingas frysa hyrorna eller rent av sänka dem för att kunna locka till sig nya hyresgäster. Det är naturligt att hyrorna i område 1, sett till hela bostadsmarknaden, tillhör de lägre eftersom standarden också är jämförelsevis lägre.
3. Ännu en hyresvärd bygger riktigt flott för människor med ordentligt tjock plånbok och kan locka över en del från område 2. Då får hyresvärden i område 2 press på sig och kan inte höja hyrorna hur mycket som helst. Hyrorna i område 2 måste av förklarliga skäl vara lägre än hyrorna i det spektakulärt flotta område 3.
Vad har hänt här? Jo, i bostäderna i område 1, som förr hade hög standard nog för att husera medelklassen bor nu människor med låga inkomster. Standarden ärvs alltså ner genom systemet genom att det alltid byggs fler och fler områden med högre och högre standard. Standarden måste alltid öka för att hyresvärdarna ska kunna locka till sig hyresgäster och kunna tjäna pengar genom höga hyror. Sedan byggs område 4, 5 och 6, med allt högre standard, och hyresgästerna flyttar med. Till slut blir då bostäderna i område 1 så oattraktiva att de inte går att hyra ut (hyresgästerna i område 1 har redan flyttat till område 2) och de måste rivas. Kanske för att ge plats åt område 7.
I en bostadsmarknad med marknadshyra finns det i regel alltid ett överskott på bostäder, vilket gör att hugade hyresgäster kan välja och vraka bland bostäder som har en hyra som motsvarar det man kan betala. Att det, som i Sverige, hyrs ut sunkbostäder eller nybyggnation med låg standard bara för att "man måste bo någonstans" existerar inte med marknadshyror. Hyresgästerna har möjlighet att vara kräsna, och ett par hundringar mer eller mindre i hyra kan vara avgörande om man skriver på eller ej.
Det finns dock ett stort, hårigt och svettigt MEN i denna diskussion, och det är att man måste ha haft systemet med marknadshyra sedan urminnes tider. Annars finns det ju, som i Sverige, inget överskott på bostäder som kan hålla press på hyrorna neråt. Om vi införde marknadshyror i Sverige rakt av så skulle hyresgästerna tvingas betala hyra tills de blöder. I Sverige "måste man ju bo någonstans", och utbudet av bostäder med lägre hyra är minst sagt mikroskopiskt. Beviset för att man "måste bo någonstans" finns att finna i den groteska överbelåningen för alla som "tvingas" köpa sin bostad. Att en etta på Söder kostar mer än en herrgård med 12 rum, engelsk trädgård och brygga nere vid den egna strandtomten ute på "landet" är ett exempel på det.
Om vi skulle införa marknadshyror när det fattas 750.000 bostäder, vilket Boverket hävdar att det gör i Sverige, så skulle alla pengar som Svenne har gå till att betala hyran, och normen för bostadsbidrag skulle behöva räknas upp enormt, vilket skulle få förödande konsekvenser för Sveriges ekonomi. Därför sitter vi med arslet i brödrosten här hemma i Sverige. Vi kan inte införa marknadshyror, vilket på lång sikt (och då menar jag lång) skulle åtgärda bostadsbristen. Återstår då att bygga baracker, Attefall-hus eller nya miljonprogram av spånskivor och masonit till dem som inte får låna till en bostad. Alltmedan bolånetorskarna med lånelöfte lånar med båda händerna som om det icke funnits en morgondag för att komma över en acceptabel bostad. Man "måste ju bo någonstans". Eller hur?