Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
UK har redan tidigare gett sitt godkännande, det är inte troligt att de skulle neka förhör vid ett senare tillfälle. Det är JA/Ecuador som ställer orimliga/olagliga krav för att förhör ska få genomföras, inte UK.
Fast vad innebär det egentligen att UK har gett sitt godkännande? De har helt klart visat sig villiga, det håller jag med om, men de har väl aldrig fått in en ansökan som hanterats enligt ordinarie rutiner? Så man måste undra vad som händer om de får en regelrätt ansökan. Kan de verkligen frångå sina principer och godkänna vad som helst?
Om det bara är Ecuador, och inte UK, som fått in en normal ansökan, då betyder det just ingenting att UK indikerat sin villighet att underlätta att ett förhör genomförs medan Ecuador inte tycker sig kunna godkänna ansökan de fått in.
Tänk om både UK och Ecuador spelar ett spel med Marianne, för att se om hon verkligen är i stånd att producera en ansökan som på goda juridiska grunder kan godkännas? Vid det här laget vet nog alla att hon bluffar. Alla visar sig villiga, det är bara Marianne som inte kan prestera. Marianne hoppas nämligen på motstånd för att kunna skylla ifrån sig på andra istället för att tvingas gå vidare med förundersökningen. Därför skapar hon motstånd genom underliga ansökningar.
Och vad gäller DNA-testet så är det definitivt brittisk polis hon måste vända sig till, för det är britterna, inte Ecuador som tog hans DNA långt innan ambassadsituationen uppstod. Drygt 18 månader innan, för att vara exakt.
Är inte det anmärkningsvärt, att Marianne aldrig under dessa 18 månader bad om att få DNA-profilen jämförd? Det hade ju kunnat vara viktigt för hennes förundersökning. Om DNA-profilen avgör något överhuvudtaget så borde hon ha intresserat sig för den på ett tidigare stadium. Det beslut hon fortfarande hänvisar till är ju beslutet från 27 september 2010 att inhämta hans DNA. Under 18 månader, innan Ecuador kom med i leken, så var det otvetydigt UK, och inte Ecuador, som skulle assistera henne med den informationen. Från tidiga december 2010 till strax efter mitten av juni 2012.
Marianne fortsatte alltså att genomföra förhör med Sofia och troligtvis även med Anna, samt några piratpartister som var med på middagen då Anna strålade som en sol i Assanges närhet och bad om att få bli hans pressekreterare, eller hur det nu var. Men att jämföra DNA, det kunde Marianne inte tänka sig, för då skulle hennes bluff kunna ha avslöjats genom ett nekande beslut från UK.
UK kan frestas gå med på lite allt möjligt för att få ett slut på den besvärande situationen, men samtidigt har de jurister som vakar över att allt går korrekt tillväga. Hur ska de egentligen kunna godkänna Mariannes önskan att förhöra i UK? Genom att föra över ansvaret för att godkänna ansökan på Ecuador och sen undlåta att göra en egen prövning?