Citat:
Ursprungligen postat av
Pilsnerfilm
Där känslorna går in går förnuftet ut. All heder och respekt åt offret genom att inte låta primitiva känslor stå i vägen för letandet efter sanningen.
En beskrivning av en normal, kärleksfull familj där man bryr sig gör att vissa reagerar med mycket föraktfulla och primitiva känslor. Man vill göra omtanke till något fult.
Man retar sig på att Lisa kom från en välfungerande och trygg familj.
De som retar sig på detta är de med väldigt avvikande tankar om fallet och domsluten.
Man accepterar inte sanningen som den är utan låter sitt egna primitiva hat mot sanning och rättvisa styra ens tankar. Nerijus FÅR inte vara skyldig. Det är också så att det för dessa är enklare att känna igen sig i Nerijus som de anser är en underdog - utsatt, oskyldigt utpekad, utanför gemenskapen i det svenska samhället. Att känna igen sig i Lisas familjeförhållanden är däremot väldigt svårt - därför angrips de som förstår detta bättre, de som själva kan känna igen sig däri.
Mördaren är enhälligt dömd i tingsrätten och hovrätten samt blev nekad prövningstillstånd i högsta domstolen. Det är inte primitiva känslor som dömt honom, det är logik, sunt förnuft och juridiskt kunnande. Han är överbevisat skyldig, det är ett alldeles glasklart fall.
Psykologiforskaren och nobelpristagaren i ekonomi Daniel Kahnemann delar upp vårt tänkande i två system, ett snabbt och ett långsamt. Det snabba fungerar automatiskt, impulsivt, utan större ansträngning. I det långsamma, däremot, ger vi oss tid att intellektuellt bedöma och väga argument för och emot.
Förstår man fortfarande inte att Nerijus är skyldig så måste man vara en primitiv snabbtänkare anser jag. Man har haft bilden klar i hjärnan, från första början;
Dumma, dumma svenska polisen, stackars, stackars den oskyldige Nerijus.
Sen slutar man att tänka, tar ej in fakta eller kunskap om fallet, man använder sig av det mycket omtalade tunnelseendet som i LH-fallet ger ett väldigt föraktfullt och argsint beteende.
Det typiska för detta avvikande tänkande är att man reagerar EMOT sanningen om Nerijus, inlägg efter inlägg, man reagerar EMOT utan att klara av att komma med några trovärdiga alternativa förklaringar. Det viktiga tycks vara att visa att man är EMOT den logiska, självklara livstidsdomen men FÖR den "oskyldige" Nerijus.
Ett märkligt och primitivt resonemang.