En gång för alla: Vilken antidepressiv medicin är bäst?

Tack! Det känns hoppfullt! Hur har den fungerat för dig? Var skillnaden i ditt mående markant efter Fluoxetin eller är effekterna mer subtila?

Precis, dessutom tänker jag att de flesta läkare borde vara förhållandevis flexibla i fråga om antidepp, med tanke på godtyckligheten i medicinens verkan. Eftersom de varken kan utlova det ena eller det andra, ser jag inte riktigt hur de skulle kunna föredra en medicin över en annan. Då säger man ju implicit att det går att uttala sig generellt om de olika märkena ...

Tack! Jag håller tummarna för att det går vägen, att jag hittar både en bra läkare och en bra medicin.


Jag vet. Så synd. Och så sorgligt att forskningen inte har kommit längre. Det är många som behöver hjälp. Men jag antar att SSRI får tjäna som ett substitut tills de kommer på någonting mer lovande och mindre instabilt.

Jo, 1-2 månader funkade det väl sisådär. Men sen blev jag Irene Panik. Bara att sluta. Före det testade jag cipralex, hemsk, ingen fjong, dålig sömn och ingen aptit. Zoloft blev jag liggande i fosterställning av, provade två veckor. Sen blev det effexor, och den vet jag inte vad jag ska säga om, skum verkan. Efter det kan de stoppa upp skiten. På vilket sätt gav en läkarutbildning en fördel i dessa val?

Eftersom det funkar så dåligt är din åsikt och påföljande placeboeffekt viktigt.

Jag skulle välja Voxra alla dagar i veckan, då det tycks vara den enda antidepp som inte har helt odrägliga biverkningar, om det inte vore för att jag har en sådan fruktansvärd ångest, och därtill en panikslagen hjärna med tillhörande negativa och neurotiska tankegångar. Mitt problem är att jag är alldeles för känslig för precis allt. Jag föreställer mig att Voxra inte biter på den sortens problematik, utan snarare hjälper om man är ... nere och omotiverad. Medan SSRI tar bättre på ångest och katastroftankar, är det riktigt?

Nu blev jag genast mindre hoppfull

Så din sammantagna erfarenhet av SSRI är inte särskilt positiv då? Det är det här som gör mig extremt tveksam till om jag ska våga prova. Irene Panik, är inte ett alternativ för mig, jag är redan Irene Panik! Därför känns det så viktigt att ha gjort ett upplyst val. Men som det inte tycks finnas några upplysta val i SSRI-land, vet jag inte vad jag ska göra. Ska man våga prova eller gör man bättre i att hålla sig borta?

Du bör nog berätta mer om dig själv först, vem du är, jobbar du, pluggar, kvinna, intelligens och...ja..allt. Är dina problem allvarliga måste du ha starkare grejer än saker som knappt när placebonivån, men, du ska inte förakta placebo. Bara det funkar.

En vän har adhd, han fick sina nya piller här nu, problemet: Han är sjukpensionär. Så han är väldigt koncentrerad på sin disk och Aftonbladets hemsida nu, typ...

Som jag skriver nedan: enligt min erfarenhet (alltså enligt mig och typ alla jag pratat med på diverse psykiatriska mottagningar o s v) har SSRI för jobbiga bieffekter i jämförelse med den antidepressiva effekten.

Detta kan du googla. Jag tycker att du ska försöka komma åt så många receptorer som möjligt, eftersom du omöjligen kan veta vad du har brist på.

Helt typiska SSRI-preparat tycker jag är onödiga.

Jag har testat så gott som alla antidepressiva som finns, och för mig har Brintellix fungerat bäst. Voxra är också bra, och går på andra receptorer än Brintellix, och Voxra gör en pigg i stället för trött, kåt i stället för impotent, och lättare i stället för tyngre (alltså kroppsvikt).
Kort halveringstid innebär jobbigare utsättning.

Fluoxetin är en typisk SSRI. Jag tycker inte att du ska köra på den, om du verkligen har en allvarlig depression och ångest. Visst kan den fungera för vissa, men enligt mig finns det bättre mediciner.


Mina rekommendationer:

a) Brintellix, eftersom:
1) den har fungerat mycket bra för mig och bekanta. Simple as that. Och jag har haft tämligen grov depression och ångest.
NACKDEL: det är vanligt att må otroligt illa av den, så illa att den hämmar ens vardag.

b) Voxra, eftersom:
1) den går på noradrenalin och eventuellt dopamin, emedan de flesta andra preparat går på serotonin;
2) ingen impotens;
3) ingen viktuppgång;
4) ingen trötthet.
NACKDEL: det finns risk för ökad ångest, men det kan man ju lösa genom att äta ett serotoninpreparat som tillägg.

c) Mirtazapin, eftersom:
1) god antidepressiv effekt, samtidigt som den minskar ångesten kraftigt;
2) man sover väldigt gott på den ... för gott, i början, men man blir piggare av en högre dos;
3) relativt få bieffekter.
NACKDEL: man blir extremt hungrig av den, och i början blir man omänskligt trött.

d) Venlafaxin, eftersom:
1) mycket god effekt på depression och ångest,
2) man kan bli piggare eller tröttare av den, men enligt min erfarenhet är det vanligare att man blir pigg.
NACKDEL: extremt impotens-effekt. Det blir nästan omöjligt att ha sex, och det blir t o m svårt att onanera. Man kan även bli illamående. Den har egentligen en mycket bra antidepressiv effekt, men bieffekterna är så pass starka att jag sätter den på fjärde plats.


Venlafaxin + mirtazapin kallas "Californa Rocket fuel" eftersom de två preparaten verkar synergistiskt. Googla. Jag har testat den kombinationen och kan garantera att den fungerar, men jag föredrar ändå Brintellix p g a bieffekterna av den här kombinationen.

Voxra + mirtazapin är också populärt, eftersom Voxran motverkar Mirtazapinets bieffekter (trötthet och viktuppgång) samtidigt som man kommer åt åtminstone 2/3 av receptorerna (definitivt serotonin + noradrenalin; kanske dopamin).

På vilket sätt inverkar kön och intelligens? Jag är hur som helst kvinna. Jag har aldrig gjort ett övervakat intelligenstest, men har lekt runt lite på nätet och då fått indikationer på att min IQ är ... ja, förhållandevis hög. Men jag vet inte hur det kan komma att påverka effekterna av SSRI. Menar du att det skulle göra mig mindre mottaglig för placebo? Jag tror i allmänhet att jag inte är påverkbar på det sättet. Jag är för skeptisk, tänker att inget funkar, tills det gör det. Eller så är jag mer mottaglig än vad jag tror. Vem vet.

Å andra sidan, om din vän ändå är sjukpensionär så är det kanske bättre att vara uppslukad av disken och Aftonbladets hemsida än att flacka runt och inte uppslukas av något alls.

Hmm, ja, om det bara är placeboeffekten som jag har att vänta vet jag inte på vilket sätt det skulle överväga de svåra biverkningarna. Jag har som sagt svårt att tänka mig att placebo skulle bita på mig, men så säger kanske alla.

Tack! Vilken bra grundlig genomgång. Mycket informativt. Just sådant jag eftersöker. Jag har aldrig hört talas om Brintellix förut, hur påverkar den vikten?

Det tycks i alla fall tydligt att man måste vara beredd att offra någonting när man börjar med antidepp, om inte libido så vikt, eller andra, mer svårsmälta förluster.

Varje gång jag bestämmer mig för ett preparat så hittar jag genast något som får mig att tänka "aldrig i livet". Mirtazapin kan jag bara inte ta, då viktuppgången är ett löfte och inte ett kanske. Ska läsa på om "Voxra + mirtazapin" dock. "Californa Rocket fuel" låter också intressant. Fungerar det för ångest/social fobi/dålig självkänsla? Och skulle Voxran ta ut de sexuella biverkningarna av Venlafaxin? (ska läsa på så du behöver egentligen inte svara, men det vore kul att höra vad du tror).

Vilka är de främsta nackdelarna med Fluoxetin tror ni?

Jag trodde du var man faktiskt, vet inte hur jag fick för mig det...
Så jag tänkte dådå på om du skulle prestera med pellevinken och dylikt. Om du är kvinna blir problemet annorlunda.

Intelligensen är ju det som brister, du är inte smart nog, inte jag heller, ty då var världen ju redan min, min min!
Nä allvarligt:
Poängen är ju att du med hjälp av tanke och logik ska hitta metoder och lära dig att handskas med problemen. Ju dummare, desto svårare.
Nu vet jag inte om vården tänker på detta då jag fått fel diagnos, jag låg och hade spasmer och förde ljud som inte kunde tolkas. Min IQ var lägre än ett husdjurs. Men ändå, ta mig f-n om de inte RINGER mig. Det är ju som att ringa en hamster liksom. Nog om det med, men om du analyserar ditt beteende och orsaker till det, var du är stark men feg och var du absolut inte kan övervinna problemen som du ser det.


Jo, men problemet här är dina tankar om hur andra tänker för det mesta. Och är du smart, och en aning osäker/paranoid, så antar du vad andra tänker. Det vanliga är ju att folk inte tänker på folk med SF alls. De är nada, luft. Och då kan det ju bli en mobbningskänsla hos individen. Eller, hur ser du det?

Frågan är mer vad funkar är. Vad ska du uppnå?
Nåt händer nog så du känner dig mottagling. Men jag tycker att hela antidepp-mojjen är överdriven och gynnar möjligen vissa mätbara mål inom psykiatrin. Går man upp? Tar du livet av dig? Äter du nåt?
Det betyder ju inte att du skulle känna dig så mkt fräsigare i vardagen.
Och som sagt, placebo är ofta lika bra.

Jo, men disken tar slut. Jag är väldigt mycket emot att folk som inte gör något ska få dylika medel, meningen är ju att du ska plugga eller jobba, aktivera dig. Ta mediciner/droger för att finputsa lgh kan inte vara ett långsiktigt projekt.

Så tänker nog alla iaf. :d
Men det funkar ju.

Du måste nog analysera vad som ger vad, ger den sociala fobin ångest som gör dig deppad eller är du deppad så du får ångest och social fobi, eller är det kanske ångesten som gör dig socialfobisk och deppad?

Först måste jag bara klargöra: jag baserar det jag skriver dels på den forskning jag läst, men också dels på min personliga erfarenhet (av mig själv såväl som av andra). Jag har alltså inte 100 % vetenskaplig evidens för allt jag skriver.


Den borde påverka vikten uppåt, med tanke på vilka receptorer den går på, men forskning har kommit fram till att den inte verkar påverka vikten särskilt mycket.

Ja. Tyvärr är det så. Voxra och Brintellix har dock relativt få bieffekter i jämförelse med andra preparat. Generellt ger starka antidepressiva preparat mer bieffekter än mindre starka; Anafranil, t ex, är ett mycket potent antidepressivum, men bieffekterna är enligt min erfarenhet så starka att man ändå inte pallar ta den.

Mirtazapin i sig kommer inte att göra dig fetare; man blir tjock av mirtazapin för att hungern kan bli outhärdlig, men om du håller koll på vad du stoppar i dig, går du ej upp vikt (förutom kanske vattenvikt, dock).

Venlafaxin är oerhört bra när det gäller att motverka social fobi. Den verkar ha en väldigt stark effekt på autister, och gör dem mindre autistiska. Man får bättre självförtroende när ens ångest försvinner.

Nej. Venlafaxinets negativa effekter på libidon är starkare än Voxrans positiva. Mirtazapin minskar dock också sexuella biverkningar.

Den är inte särskilt potent, men om det är serotonin du har brist på - och inte dopamin eller noradrenalin - så kommer den att fungera. Den kanske inte botar din depression eller din ångest helt, men den kommer otvivelaktigen att göra så att du mår bättre psykiskt.

Det är ett simpelt preparat som fungerar, men det finns mer effektiva preparat, som dock givetvis har värre bieffekter. Det är väldigt ofta det första preparatet läkare vill testa. Jag inledde också min antidepressivum-karriär med fluoxetin för en massa år sedan, när jag gick från BUP till vuxenvård.

Testa. Det finns egentligen inget annat du kan göra.

Kanske för att man föreställer sig att det främst är män som söker sig till flashback. Men jag litar, någotsånär, på flashbacks samlade expertis. I alla fall vad gäller psykofarmaka och teknik.

Ja, nä, någon pellevink har jag ju inte. Är dock mån om att kunna ha ett fungerande sexliv ändå. Fast när man är djupt deprimerad och ångestfylld är det förstås sekundärt, men jag vill inte förstöra min förmåga till ett normalt liv och sexliv för all framtid (som i post-SSRI sexual dysfunction, vilket drabbar både män och kvinnor vad jag har förstått). Vet emellertid inte hur utbrett det är.


Haha, jag undrar hur det är med det där. Jag tänker att det finns en generell tendens hos dem med hög IQ att driva sig själva till vanvett. Då man överanalyserar precis allt. Folk vill i allmänhet påskina att det är en myt, att hög intelligens inte i sig leder till depression, och att det bara är en förklaringsmodell som douche bags drar till med för att smickra sig själva. Kan hända att det är så. Jag skyller i alla fall min depression och ångest på att jag är orimligt känslig och hyperöveranalytisk. Om det beror på IQ eller min person vet jag inte.

Fast, skämt åsido, ligger det kanske något i det. Är man tillräckligt smart så har man förmodligen verktygen att ta sig dit man vill. Och inte bara så där lite näpet ”jag kan gå med i Mensa om jag vill-smart” utan "jag började studera på universitetet när jag var sex år-smart."

Vilken diagnos hade du och vilken diagnos hade de satt?


Jo, så är det förmodligen. Det är även mitt problem. Jag tänker för mycket på vad andra tycker och tänker. Och tycker mig ofta veta precis vad andra tycker och tänker (vilket alltid är negativa saker förstås). Att jag på riktigt bryr mig om vad andra tycker och tänker hjälper inte heller. Jag är väldigt sårbar för kritik, och personliga påhopp klarar jag inte av utan att bli en blöt fläck av självförakt, tills jag slutligen blir självmordsbenägen eftersom jag ju är en sådan hemsk person som inte förtjänar att leva. Jag är motsatsen till skinn på näsan, om man säger så, därför vill jag att antidepp ska bli mitt hudlager, som jag i dagsläget inte har.


Det kan man förstås föra en diskussion om. Om där inte finns någon plan för att din vän i framtiden med hjälp av medicineringen ska försöka hitta ett sätt att ja, göra saker som folk gör mest. Var det din vän eller sjukvården som propsade på medicinering?


Jag tror ångesten ger mig social fobi. Just för att jag vet att jag är så skyddslös. Det är verkligen ingen svårighet att totalt förgöra mig. Har inget emotionellt skydd alls. Och när jag inte har något skydd går jag rakt ned i ångesten som sedan spär på den sociala fobin.