Jag och min pojkvän har varit tillsammans i nästan tre år. För lite mer än ett halvår sedan förlovade vi oss, och för cirka tre månader sedan flyttade vi ihop. Jag är 18 år och han 20, och han är även min första pojkvän, första kyss, första personen jag haft sex med, ja, första i allt gällande kärlekslivet helt enkelt.
Min pojkvän har varit otroligt svartsjuk och krontrollerande under i princip hela vårt förhållande, tills för lite mer än ett halvår sedan. Jag var på honom väldigt mycket om att han hela tiden gjorde fel och inte behandlade mig rätt. Nu har han endast lite kvar av det beteendet vilket jag är oerhört tacksam över, eftersom det beteendet var något som verkligen fick mig att må helt sjukt dåligt. Under hela tiden som han fick mig att må dåligt med sitt beteende, var jag på honom om hur fel han behandlade mig. Han lovade hela tiden att bli bättre och blev lika ledsen över sig själv varje gång han han hade sårat mig.
Men nu till problemet; trots att han inte håller på på samma sätt längre, så är det någonting som inte känns rätt. Min pojkvän är verkligen inte taskig, han är hur rolig, snäll och romantisk som helst. Trots detta har jag ångest varje dag, och då funderar jag på ifall jag fortfarande är kär i honom och om jag verkligen vill dela resten av mitt liv med honom. Jag har nästan ingen lust till sex, och även det är något som blivit till ett problem i vårt förhållande. Han vill ha sex men inte jag. Jag tänker också på hur det skulle vara att vara med någon annan, även om jag inte är säker på att jag faktiskt vill det.
Jag känner en sådan enorm skuld att jag imte vet vart jag ska ta vägen. Från att ha klagat på honom så länge och slutligen fått honom att ändra på sig, så är det nu jag som ställer till det. Uppenbarligen är jag osäker på mina känslor, men jag är inte ett dugg osäker på hur mycket jag älskar honom. Och tanken av att kanske inte ha honom i mitt liv längre gör ont i mig. Det känns som att jag tänker så mycket att min hjärna snart exploderar...
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har så många som jag pratat av mig med och som stöttar mig med råd och egna erfarenheter, ändå lyckas jag inte komma fram till någonting.
Egentligen vet jag inte vad min fråga är, jag vill nog bara höra vad ni själva skulle gjort i min situation.
Min pojkvän har varit otroligt svartsjuk och krontrollerande under i princip hela vårt förhållande, tills för lite mer än ett halvår sedan. Jag var på honom väldigt mycket om att han hela tiden gjorde fel och inte behandlade mig rätt. Nu har han endast lite kvar av det beteendet vilket jag är oerhört tacksam över, eftersom det beteendet var något som verkligen fick mig att må helt sjukt dåligt. Under hela tiden som han fick mig att må dåligt med sitt beteende, var jag på honom om hur fel han behandlade mig. Han lovade hela tiden att bli bättre och blev lika ledsen över sig själv varje gång han han hade sårat mig.
Men nu till problemet; trots att han inte håller på på samma sätt längre, så är det någonting som inte känns rätt. Min pojkvän är verkligen inte taskig, han är hur rolig, snäll och romantisk som helst. Trots detta har jag ångest varje dag, och då funderar jag på ifall jag fortfarande är kär i honom och om jag verkligen vill dela resten av mitt liv med honom. Jag har nästan ingen lust till sex, och även det är något som blivit till ett problem i vårt förhållande. Han vill ha sex men inte jag. Jag tänker också på hur det skulle vara att vara med någon annan, även om jag inte är säker på att jag faktiskt vill det.
Jag känner en sådan enorm skuld att jag imte vet vart jag ska ta vägen. Från att ha klagat på honom så länge och slutligen fått honom att ändra på sig, så är det nu jag som ställer till det. Uppenbarligen är jag osäker på mina känslor, men jag är inte ett dugg osäker på hur mycket jag älskar honom. Och tanken av att kanske inte ha honom i mitt liv längre gör ont i mig. Det känns som att jag tänker så mycket att min hjärna snart exploderar...
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har så många som jag pratat av mig med och som stöttar mig med råd och egna erfarenheter, ändå lyckas jag inte komma fram till någonting.
Egentligen vet jag inte vad min fråga är, jag vill nog bara höra vad ni själva skulle gjort i min situation.