Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Citat:
Ursprungligen postat av
Gugge-B
Eftersom det inte väcktes åtal vad gäller den nu preskriberade delen av åtalet kan vi slå fast att Marianne Nys bevismaterial inte var sådant att hon på objektiva grunder kunde förvänta sig en fällande dom.
Ettersom man väntade på förhör och inte kunde slutföra förundersökningen, ja.
Det finns förbehåll för åklagarens absoluta åtalsplikt men alla dessa förbehåll går i princip ut på att åtal kan underlåtas på grund av brottes eller straffpåföljdens ringa karaktär. Åklagaren har möjlighet att slippa väcka åtal t.ex. om man kan anta att brottets påföljd inte skulle föranleda annan påföljd än böter eller om man kan anta att påföljden skulle bli villkorlig dom.
Det existerar dock inget förbehåll som säger att:
Åklagaren får besluta att underlåta åtal för brott om det föreligger att åklagaren misslyckats med att få den misstänkte att i tillfredställande hög kvalitet dela med sig av sina redogörelser och tankar.
Det existerar inget sånt förbehåll. Det finns inget lagstöd för det.
Om Marianne Nys bevismaterial var sådant att hon på objektiva grunder kunde förvänta sig en fällande dom så MÅSTE hon väcka åtal.
Det existerar alltså inget förbehåll som säger att hon har rätt att slippa väcka åtal om hon inte lyckats få den misstänkte att svara på frågor med tillräckligt hög förhörskvalitet. Att påstå något sådant är fria fantasier utan lagstöd.
Den 18:e juni 2015 så visste alla att chanserna för att ett kompletterande förhör var obefintliga. Försöket med att vilja ge sken av att anordna ett förhör på Ecuadors ambassad hade (planenligt) gått i stöpet den 17:e juni. Marianne Ny visste alltså, 56 dagar innan preskription inträffar, att hon inte skulle ha chansen att förbättra bevisläget med ett kompletterande förhör öga mot öga.
Hade hon haft tillräckliga bevis för att väcka åtal så hade det varit hennes plikt att göra det. Vi vet att hon inte gjorde det. Hennes bevis var otillräckliga.
Inga försök gjordes ens att få till ett enkelt telefonförhör.
Just detta faktum är extra avslöjande med avseende på bevisläget. Vi har hört argument om att telefon- eller videoförhör bör undvikas på grund av ”låg kvalitet” och det argumentet är väl i sig ganska okontroversiellt. Argumentet blir dock minst sagt problematiskt i ljuset av en nära förestående preskription.
För en åklagaren som redan har en solid grund att väcka åtal så kommer en kvalitetsförlust vid ett förhör väga lätt i jämförelse med vikten av det faktum att preskriptionstiden är nära förestående.
Åklagaren har ju redan tillräckliga bevis, så t.o.m ett telefonförhör är naturligtvis bättre än inget. Eftersom åklagaren redan har tillräckliga bevis så kommer ju åtal att väckas i vilket fall som helst oavsett om åklagaren kan få den misstänkte att tala eller inte.
En åklagare som däremot tjatar om kvalitetsförlust trots att preskriptionstiden närmar sig signalerar väldigt tydligt att grund för åtal saknas.
En åklagaren som avvisar t.ex. ett telefonförhör när preskriptionstiden är nära förestående har redan gett upp tanken på att väcka åtal. Hon har inte tillräckliga bevis. Avvisandet av ett telefonförhör när alternativen är uttömda är anmärkningsvärt avslöjande eftersom det visar att bevisläget inte bara är otillräckligt. Det visar att det som fattas är rätt mycket. Så mycket, att åklagaren ser ett telefonförhör som lika poänglöst som inget förhör alls.
Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Citat:
Ursprungligen postat av
Gugge-B
Vi har också slagit fast att ett misslyckande med att få den misstänkte att ge sin version av händelserna via förhör inte kan tvinga en åklagare att avstå från att väcka åtal.
Något sådant misslyckande fanns inte eftersom:
1. Innan flykten undan rättvisan till ambassaden så skulle EAW:n verkställas och förhör hållas. Det var nära att detta blev av om inte JA flytt,
2. Efter flykten undan rättvisan till ambassaden så har man jobbat på att få till ett förhör...
”...jobbat på att få till ett förhör”
Någon okänd postare här i tråden har redan känt sig manad att erkänna att detta jobb att få till ett förhör har varit ett lögnaktigt dubbelspel från Marianne Nys sida, en bluff helt enkelt.
Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Citat:
Ursprungligen postat av
Gugge-B
En åklagare som redan har ett bevismaterial som är sådant att hon på objektiva grunder kan förvänta sig en fällande dom kan inte tvingas att avstå från att väcka åtal på grund av misslyckandet med att få den misstänkte att dela med sig av sina redogörelser.
Det är som sagt inget misslyckade förrän man helt slagit förhör på ambassaden ur hågen och det har man ännu inte.
”...slagit förhör ur hågen...”
Om nu Marianne Ny bara bluffar om att hon vill få till ett förhör på ambassaden så önskar hon säkert att hon kan slå det ur hågen. Den enda möjligheten till att få till ett förhör är ytterligare tillrättavisningar från fler rättsinstanser eller inofficiellt från Utrikes- eller Justitiedepartementet. Hovrätten och FN har ju redan tillrättavisat henne för passivitet. Men hon har alltså enligt någon bara
skenbart börjat agera.
Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Citat:
Ursprungligen postat av
Gugge-B
Eftersom Marianne Ny inte väckte åtal vad gäller den nu preskriberade delen av brottsmisstankarna så vet vi, baserat på principen om absolut åtalsplikt, att Marianne Ny INTE hade ett bevismaterial som var sådant att hon på objektiva grunder kunde förvänta sig en fällande dom.
Som Riksåklagaren påtalade så är absolut åtalsplikt inte 100% absolut utan det finns en del utrymme för bedömningar och undantag som åklagaren kan ta hänsyn till.
Jag har redan konstaterat att åtalplikten är absolut med inskränkningen att underlåtelse får ske om brottet betraktas som ringa (endast böter) eller om påföljden kan antas bli villkorlig. Det finns inget utrymme för bedömningar och undantag om vi förutsätter att det handlar om ett allvarligt brott. Då är åtalsplikten i sanning absolut.
Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Citat:
Ursprungligen postat av
Gugge-B
Och eftersom Marianne Ny uppenbarligen tyckte att telefon/videoförhör var lika bra som inget förhör alls så vet vi att det som fattades inte bara handlade om ceremoniella klargöranden eller formaliteter eller om att Marianne Ny innan åtal rent principiellt ville bereda den misstänkte möjlighet att ge sin version av händelserna.
Innan flykten undan rättvisan till ambassaden var telefon/videoförhör knappast aktuellt eftersom man gick på EAW:n. Det var nära att man hade verkställt den och fått till förhör, om JA inte flytt alltså.
Efter flykten undan rättvisan till ambassaden har det framkommit att JA/Ecuador hela tiden ställ orimliga och olagliga krav för förhör, därför har dessa ännu inte blivit av. Man har dock ännu inte givit upp. Det är också rimligt att man så långt detta är möjligt jobbar för att genomföra förhör med kvalitet och inte göra det bara för formens skulle och enligt JA/Ecuadors villkor om dessa innebär en avsevärd kvalitetssänkning. Nu har man tvingats gå med på kvalitetssänkning pga utpressning från Ecuador/JA men ändå har dessa ännu inte gått med på att förhör ska hållas.
Att tycka att inget förhör alls är bättre än ett telefon- eller videoförhör när det är 56 dagar kvar till preskription är som tidigare påpekats extremt avslöjande. Det betyder att Marianne Ny ansåg att hennes bevisläge så hopplöst dåligt att ingenting som skulle kunna komma fram vid ett telefon- eller videoförhör skulle ha någon chans att kunna hjälpa henne.
