Varning, lång text, sammanfattning är, dumt att äta för lite :-D
Anorexia är en sjukdom som sitter i skallen, det är en störd självbild, som säger att du alltid är för fet, och lösningen på detta är att du äter för lite. Skillnaden mellan de olika diagnoserna Anorexia och Bulimi är metoden för att gå ner i vikt kan man säga. Anorexia är självsvält, Bulimi är hetsätning och antagligen efter det kräkningar/laxermedel eller liknande metoder. På detta sätt kan man ju eventuellt säga att du redan nu visar tecken på Anorexia, du tycker dig vara för tjock och vill inte äta av denna orsak.
De människorna jag träffat som har eller haft haft Anorexia, det går att diskutera om man kan bli av med sjukdomen eller inte, har inte varit speciellt aktiva, kanske i början, men efter två månader på självsvält orkar de inte mer, och klarar antagligen inte av det heller. Vissa har kunnat funka i samhället i tex skola, jobb och socialt liv. Nu är ju sjukdomen unik från person till person, men de flesta jag har träffat går i perioder sammanhängande med känslolivet eller situationen runt omkring dem. Det betyder under svältperioden att de inte kunnat fungera alls eller fungerat dåligt i samhället och livet. Som sagt, på runt 200 kalorier per dag slutar du fungera kognitivt, speciellt om du är kille vill jag påstå då killar har större förbrukning än tjejer generellt. Tvspel blir lidande, eller egentligen allt som kräver att du tänker flera steg, minnet blir lidande, och ofta visar man upp depressiva tendenser med, i form av orkeslöshet. Fysiskt blir också lidande, sömnsvårigheter lär komma som steg två, orkeslösheten lär komma som steg ett. Tredje steget lär vara hormonrubbningar, och fjärde lär vara kroppsfunktioner. Risken är nog låg att du kommer så långt in i självsvälten, av olika orsaker, men främsta orsaken är att du redan haft kontakt med psyket, och att dessa eller dina vänner drar i nödbromsen, låser in dig och matar dig, inte en jätterolig erfarenhet.
Största problemen med denna typ av viktnedgång är två. Första är att du äter för lite, kroppen kommer lösa det genom att ta energi från vart den kan, muskler och fett. Om du får fortsätta tillräckligt länge kommer du se ut som en undernärd jude, och det är inte så snygg. Kolla bilderna från koncentrationsläger och fråga flickvännen om hon vill knulla en sådan. Majoriteten av folk säger nej.
Problem två är att din kropp ställer in sig på svält, så de tre-fyra första dagarna, kanske upp till en vecka kommer den lagra ALLT i princip den får i sig när du börjar äta normalt. Det betyder att du antagligen efter denna vecka kommer väga mer än du gjorde innan, problemet är bara att du kommer ha en större mängd fett än innan, vilket inte kommer se speciellt trevligt ut. Tänk dig en mager jävel med kulmage, finns säkert bilder på nätet på det med, gör samma test där, fråga bruden om hon vill knulla med en sådan. Det roliga i det hela är att du efter denna lilla kur kommer ha svårare att gå ner i vikt, genom att du bränt av muskelmassa, vilket gör att du kommer med stor sannolikhet väga mer ett år senare, med mer fett på kroppen, gulligt va?? Och efter det året kommer du få jävlas som fan i flera år för att få bort fettet.
Mitt tips till dig, speciellt som du verkar ha ångestproblem och eventuellt dålig självbild och/eller dåligt självförtroende, är att göra något åt vikten om du anser dig väga för mycket. Finns fan ingen skönare känsla än att planera, genomföra och lyckas med ett viktprojekt. Men låt skiten ta längre tid, för annars kommer du bara landa inne på psyket, och antingen tvångsmatas eller pumpas upp genom en nål i armen, inget av alternativen är gulliga.
Förresten, glömde bort en av de största riskerna med att försöka svälta sig, förutom diabetes, och det är att misslyckas med självsvälten. Många har försökt att leva på ett alldeles för stort underskott, hjärnan har löst det genom att börja småäta, och istället för ett kaloriunderskott hamnar man på ett kaloriöverskott, ofta flera månader/år, och blir tjock. Titta på biggest loser, skulle misstänka att minst hälften av tjejerna har börjat på just detta sättet, (inget jag vill eller kan bekräfta genom forskning).
Bör också säga, att en eller två dagar på 200 Kcal är ingen fara, inte jättebra, men ingen fara. En vecka, då kommer du märka det fysiskt med orkeslösheten. Mer än en vecka, sömnsvårigheter, och tämligen snart kognitiv förmåga som kraftigt försämrats. En månad kommer både du och din omgivning märka det kraftigt, och här har de flesta gett upp, eller börjat småäta. Två månader så kommer du vara extremt inaktiv och isolerad. Och då kommer kroppen med stor sannolikhet ha blivit varaktigt skadad. Dessa siffror är uppskattat, skiljer givetvis baserat på många faktorer. Efter två månader på undernäring, försämras bara kroppens funktioner mer och mer, även hjärnan.