Robert och Monika/komplettering - och lite annat
Under en längre tid har vi sökt efter en skiljeväg - troligen visste både R och M något om da Costas död, men frågan är vilken personkrets som är mest intressant.
Ska vi titta närmare på R:s eller M:s kretsar, och frågan är när dessa människospillror lärde känna varandra. Och nu kan vi nog räta ut en del frågetecken.
Eftersom R:s karaktär är så tydlig (han är våldsbenägen, impulsiv, jättestor och skriker och har sig) kan vi nog ganska lätt urskilja honom i utredningen, och om han träffade C den 8/6 och ville bo med henne och Saba, då öppnar sig en massa möjligheter, och allt ser rätt logiskt ut.
Det bör ha funnits 3 uppenbara aktuella adresser som trion siktade på (i V-a skogen, i Hjorthagen och på E-vägen), men det kan såklart ha funnits adresser som vi inte kände till, men dessa tre adresser fanns ju påfallande nära fyndplatserna.
Och orsaken till C.s plötsliga frånvaro och Sabas mörkande (av den store mannen) verkar alltmer begripligt - C ville antagligen undvika R, och offrade också bostadsmöjligheten.
R hade troligen en konflikt med C i juni, och han var troligen knuten till en pundarkvart i V-a skogen, så jag gissar att vi har nått ett vägskäl.
C kan ha dött i R:s kretsar, och troligen lärde han känna M strax efter C:s död, i slutet på 1984 eller i början på 1985.
I mitten av 1985 är kontakten iaf etablerad, och lite senare hamnar R och M i häftiga gräl, och R (som sökte en "extramamma") var tydligen i djup kris, och C:s död kan vara tvistefröet.
M hade troligen inte ngt att göra med C:s död.
Och i mitten av 80-talet är just R:s tidigare brott brännbara, inte M:s, och hon vågar absolut inte skvallra för polisen.
Vid den här tiden var R och M van våldsbrottslingar, och var han inblandad i brottslighet som M inte vågade tala om, då var det nog ngt i hästväg ...
R är ju också knuten till områden mkt nära båda fyndplatserna, vilket inte bör vara en slump.
Tyvärr undersökte polisen inte Vinofs kretsar - och vet man inte hur R ser ut och vad hans öknamn är, då fattar man ingenting. Det är troligen R:s signalement som fattades i utredarnas diskussioner på 80-talet.
De hade honom rakt framför sig (en jättestor, blond, söndersupen kille med taskigt rykte), men man fattade inte vem det var ... han finns ju i utredningen, och hade man bara tagit namnen på Vinofs flyttgubbar och gjort en rutinkoll, läst om allihop, så hade man säkert fattat allt på direkten.
Att R ägde en "mycket stor kniv" (enligt M/utredning/1986) gör honom knappast mindre intressant.
Men att R aktivt bidrog till C.s död betvivlar jag - däremot tycker att M:s påståenden är intressant. Hon pratade om "tidigare brottslighet" där den misstänkte varit aktiv.
Det låter som en ganska rimlig beskrivning, förutsatt att R fanns i samma kretsar som C:s baneman.
Missbrukare är sällan lojala, men när det verkligen skiter sig kan leden slutas, man tiger inför polisen, man tjallar inte, och behöver någon hjälp med att städa undan en kropp är nog inte hjälpen långt bort.
Missbrukarnas inre lojalitet (tjallare vill ingen vara) verkar man ha glömt bort under åren, och eg kunde polisen aldrig vänta sig att hitta en missbrukare som sa vem som gjort vad ...
Under en längre tid har vi sökt efter en skiljeväg - troligen visste både R och M något om da Costas död, men frågan är vilken personkrets som är mest intressant.
Ska vi titta närmare på R:s eller M:s kretsar, och frågan är när dessa människospillror lärde känna varandra. Och nu kan vi nog räta ut en del frågetecken.
Eftersom R:s karaktär är så tydlig (han är våldsbenägen, impulsiv, jättestor och skriker och har sig) kan vi nog ganska lätt urskilja honom i utredningen, och om han träffade C den 8/6 och ville bo med henne och Saba, då öppnar sig en massa möjligheter, och allt ser rätt logiskt ut.
Det bör ha funnits 3 uppenbara aktuella adresser som trion siktade på (i V-a skogen, i Hjorthagen och på E-vägen), men det kan såklart ha funnits adresser som vi inte kände till, men dessa tre adresser fanns ju påfallande nära fyndplatserna.
Och orsaken till C.s plötsliga frånvaro och Sabas mörkande (av den store mannen) verkar alltmer begripligt - C ville antagligen undvika R, och offrade också bostadsmöjligheten.
R hade troligen en konflikt med C i juni, och han var troligen knuten till en pundarkvart i V-a skogen, så jag gissar att vi har nått ett vägskäl.
C kan ha dött i R:s kretsar, och troligen lärde han känna M strax efter C:s död, i slutet på 1984 eller i början på 1985.
I mitten av 1985 är kontakten iaf etablerad, och lite senare hamnar R och M i häftiga gräl, och R (som sökte en "extramamma") var tydligen i djup kris, och C:s död kan vara tvistefröet.
M hade troligen inte ngt att göra med C:s död.
Och i mitten av 80-talet är just R:s tidigare brott brännbara, inte M:s, och hon vågar absolut inte skvallra för polisen.
Vid den här tiden var R och M van våldsbrottslingar, och var han inblandad i brottslighet som M inte vågade tala om, då var det nog ngt i hästväg ...
R är ju också knuten till områden mkt nära båda fyndplatserna, vilket inte bör vara en slump.
Tyvärr undersökte polisen inte Vinofs kretsar - och vet man inte hur R ser ut och vad hans öknamn är, då fattar man ingenting. Det är troligen R:s signalement som fattades i utredarnas diskussioner på 80-talet.
De hade honom rakt framför sig (en jättestor, blond, söndersupen kille med taskigt rykte), men man fattade inte vem det var ... han finns ju i utredningen, och hade man bara tagit namnen på Vinofs flyttgubbar och gjort en rutinkoll, läst om allihop, så hade man säkert fattat allt på direkten.
Att R ägde en "mycket stor kniv" (enligt M/utredning/1986) gör honom knappast mindre intressant.
Men att R aktivt bidrog till C.s död betvivlar jag - däremot tycker att M:s påståenden är intressant. Hon pratade om "tidigare brottslighet" där den misstänkte varit aktiv.
Det låter som en ganska rimlig beskrivning, förutsatt att R fanns i samma kretsar som C:s baneman.
Missbrukare är sällan lojala, men när det verkligen skiter sig kan leden slutas, man tiger inför polisen, man tjallar inte, och behöver någon hjälp med att städa undan en kropp är nog inte hjälpen långt bort.
Missbrukarnas inre lojalitet (tjallare vill ingen vara) verkar man ha glömt bort under åren, och eg kunde polisen aldrig vänta sig att hitta en missbrukare som sa vem som gjort vad ...
