Ser om Elysium för att frugan inte sett den. Den är inte direkt bättre andra gången... En grej som slår mej nu är att Jodie Fosters karaktär är något av det mest endimensionella jag sett i en film 
Citat:
Regissören arbetar med en typ av modern skräck som jag inte alls är förtjust i så det hela blir mest ett sömnpiller för min del.
Jag är inte alls målgruppen för den här typen av film så jag nöjer mig med denna korta kommentar, du kommer ha mer utbyte av vad folket i skräckfilmstråden har att säga för filmen är mer lik Wrong Turn än Blue Ruin!
Jag är inte alls målgruppen för den här typen av film så jag nöjer mig med denna korta kommentar, du kommer ha mer utbyte av vad folket i skräckfilmstråden har att säga för filmen är mer lik Wrong Turn än Blue Ruin!
Ah, va trist.
Kommer antagligen att ge den en chans och se den ändå, men ska försöka att inte hypa upp förväntningarna. Gillar dock första Wrong Turn filmen även om det var väldigt länge sen jag såg den. Blue Ruin har ju en härlig Coen-känsla, tänker främst på hur tystnad (eller brist på repliker) används i början av filmen. En närapå perfekt blandning av mänsklig drama och thriller. Men The Green Room är kanske mer gore och mindre subtilitet, eller något sånt typ?
Citat:
Ah, va trist.
Kommer antagligen att ge den en chans och se den ändå, men ska försöka att inte hypa upp förväntningarna. Gillar dock första Wrong Turn filmen även om det var väldigt länge sen jag såg den. Blue Ruin har ju en härlig Coen-känsla, tänker främst på hur tystnad (eller brist på repliker) används i början av filmen. En närapå perfekt blandning av mänsklig drama och thriller. Men The Green Room är kanske mer gore och mindre subtilitet, eller något sånt typ?
Kommer antagligen att ge den en chans och se den ändå, men ska försöka att inte hypa upp förväntningarna. Gillar dock första Wrong Turn filmen även om det var väldigt länge sen jag såg den. Blue Ruin har ju en härlig Coen-känsla, tänker främst på hur tystnad (eller brist på repliker) används i början av filmen. En närapå perfekt blandning av mänsklig drama och thriller. Men The Green Room är kanske mer gore och mindre subtilitet, eller något sånt typ?
Mer gore och mindre subtilitet stämmer bra.
Den börjar ganska stabilt och spänningen byggs upp sakta men säkert men precis när jag börjat intressera mig för karaktärerna urartar det till survivalrulle och jag tappar intresset fullständigt.
Jag tror att folk som gillar typ Bone Tomahawk kommer tycka om denna men jag saknar dramaelementen som gjorde Blue Ruin så bra, det är helt enkelt för mycket genrefilm för min smak.
Ge den en chans helt klart, det gäller alla andra också, jag är som sagt helt fel person att bedöma denna filmen
Citat:
Tack för tipset, får kika där när jag börjar känna mig sugen.From What is Before skulle jag rekommendera men det är också den enda andra jag sett så jag har inte mycket insikt att ge kring resten av katalogen. Evolution of a Filipino Family är i övrigt den som verkar mest intressant på grund av inspelningsprocessen och dess monstruösa längd.
Det mesta av Diaz kan hittas på avistaz/asiatorrents (vad det nu kallas i dagsläget).
Det mesta av Diaz kan hittas på avistaz/asiatorrents (vad det nu kallas i dagsläget).
Tyckte mer om den än My Night At Maud's men är fortfarande lite kluven kring Rohmer. Lagom underhållande och det finns nog en plats för mannen i mitt hjärta men än har han inte riktigt hittat hem. Vart föreslår du att jag går härnäst?
Citat:
Hans näst bästa Pauline ā la plage (1982). Amanda Langlet från A Summer's Tale (1996) återfinns i denna fast 13 år yngre och det är nog uttänkt att Rohmer har låtit henne spela i två liknande filmer med franskt sommarflörts-tema. Claire's Knee (1970), Full Moon in Paris (1984) och Autumn Tale (1998) är också bra.Tack för tipset, får kika där när jag börjar känna mig sugen.
Tyckte mer om den än My Night At Maud's men är fortfarande lite kluven kring Rohmer. Lagom underhållande och det finns nog en plats för mannen i mitt hjärta men än har han inte riktigt hittat hem. Vart föreslår du att jag går härnäst?
Tyckte mer om den än My Night At Maud's men är fortfarande lite kluven kring Rohmer. Lagom underhållande och det finns nog en plats för mannen i mitt hjärta men än har han inte riktigt hittat hem. Vart föreslår du att jag går härnäst?
Vill du se en mer annorlunda Rohmer-film kan du ta en kik på The Marquise of O (1976). Lite Woyzeck (1979) möter Barry Lyndon (1975). Fast den kanske alienerar dig ännu mer ifrån Rohmer.
__________________
Senast redigerad av Kirk.Douglas 2016-06-30 kl. 00:25.
Senast redigerad av Kirk.Douglas 2016-06-30 kl. 00:25.
Citat:
Jag tyckte också att inledningen var åtminstone okej, även om karaktärerna känns både ointressanta och tunna. Det köttiga våldet ger mig ingenting och förstärker inte min upplevelse av händelserna. Sen som du skriver blir filmen olidligt tråkig när den övergår till ren överlevnadsfilm. Spänningsfilm där man inte bryr sig om utgången är på alla sätt och vis urtråkigt. Betyget blir tillsvidare en svag tvåa av fem.
Mer gore och mindre subtilitet stämmer bra.
Den börjar ganska stabilt och spänningen byggs upp sakta men säkert men precis när jag börjat intressera mig för karaktärerna urartar det till survivalrulle och jag tappar intresset fullständigt.
Jag tror att folk som gillar typ Bone Tomahawk kommer tycka om denna men jag saknar dramaelementen som gjorde Blue Ruin så bra, det är helt enkelt för mycket genrefilm för min smak.
Ge den en chans helt klart, det gäller alla andra också, jag är som sagt helt fel person att bedöma denna filmen
Den börjar ganska stabilt och spänningen byggs upp sakta men säkert men precis när jag börjat intressera mig för karaktärerna urartar det till survivalrulle och jag tappar intresset fullständigt.
Jag tror att folk som gillar typ Bone Tomahawk kommer tycka om denna men jag saknar dramaelementen som gjorde Blue Ruin så bra, det är helt enkelt för mycket genrefilm för min smak.
Ge den en chans helt klart, det gäller alla andra också, jag är som sagt helt fel person att bedöma denna filmen
London Has Fallen
Ska bli intressant att se om denna är sjukare (på ett komiskt sätt) än förra Olympus has fallen
Ska bli intressant att se om denna är sjukare (på ett komiskt sätt) än förra Olympus has fallen
Var så förtjust av slutet av Vertigo (1958) så jag måste fortsätta på Hitchcockfilmer. Nu kör jag Rope (1948) som intressant nog spelades in på en tagning. Ska bli intressant att se 
Jag tänkte se tyska Maren Ades film The Forest For The Trees. Har varit nyfiken på henne sedan hennes senaste film, Toni Erdmann tokhyllades i Cannes.
Är den verkligen filmad i en enda tagning? Minns att det var flera gånger då det kändes uppenbart att kameran panorerar till något som täcker hela bilden, som för att maskera klippningen. Men vad vet jag, de kan ju lika gärna ha varit där för att ge mig illusionen av just detta eller som bara av en slump. Minns att jag inte var helförtjust i just Rope.
Är den verkligen filmad i en enda tagning? Minns att det var flera gånger då det kändes uppenbart att kameran panorerar till något som täcker hela bilden, som för att maskera klippningen. Men vad vet jag, de kan ju lika gärna ha varit där för att ge mig illusionen av just detta eller som bara av en slump. Minns att jag inte var helförtjust i just Rope.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera