Om SD och kretsen kring JÅ spelar sina taktiska kort väl, har partiet nu stora chanser att bli oppositionsledande genom att gå i bräschen för EU-motståndet i Sverige, varvid kravet på en svensk folkomröstning blir den stora, samlande frågan. Övriga EU-motståndare - VP och MP - är för närvarande uppbundna i frågan och kan inte agera fritt. Därtill är en allians med SD omöjlig för dem av flera skäl.
Sverigedemokraterna kan således ha bollen nästan för sig själva i utträdesfrågan.
För att maximalt kunna utnyttja den uppkomna situationen måste partiledningen ytterligare skärpa SD:s politiska normalisering och anpassning till mittfältet. Rasism, främlingshat och islamofobi måste fullständigt bort från SD:s agenda. Även de nationalkonservativa tendenserna och kretsarna inom SD måste hållas i synnerligen strama tyglar. Detta är sannolikt endast möjligt, om partiledningen kan hänvisa till stadigt stigande opinionssiffror i takt med SD:s kommande kampanj för en "Svexit". Framgång förlåter som bekant det mesta i politiken.
SD:s fortlöpande förvandling från ultranationalistisk sekt till mittenparti tar förnyad fart.
Jag gillar inte allt detta. Dels gillar jag EU och beklagar utgången av den brittiska folkomröstningen. Dels har jag aldrig tyckt om SD vare sig före eller efter partiets "mittifiering".
Men jag försöker mig på en iskall analys av det nya läget utan hänsyn till mina egna politiska förhoppningar och önskemål.