Citat:
Ursprungligen postat av
HasseBanan
Vet inte hur pass det här inlägget passar i diskussionen men i mitt liv har jag t.ex. upplevt att man tenderar att stöta ihop med den sortens personer man tänker på. Det är nästan lite magiskt men jag tror inte att alla är direkt medvetna om att det är såhär, eller så tänker man inte på det, eller så har man aldrig upplevt det för egen del. Precis som om något öde eller Gud ser till att man möter sådana personer man är inställd på. Eller ta bara exemplet att man tänker på en viss person och sedan ringer den personen eller så möter man denne. Eller när man pratar om en person och den personen kommer, då man brukar säga "Då man talar om trollen så står de i farstun".
Det finns mycket sådana skumma saker i livet som vi inte direkt tänker på, men som ändå utgör en del av någon sorts universell lag. Ett annat exempel är att när man aktivt letar efter en partner, så hittar man ingen, men när man ger upp och slutar leta, så stöter man ihop med någon vid ett tillfälle då man minst anar att någon skulle dyka upp.
Kan inte det vara ett tecken på att vi människor inte är ensamma och utelämnade åt oss själva?
Att någon inte hittar sin ösnkepartner när den aktivt letar, men när den väl slappnar av och kanske gängar sig med någon om så tillfälligt, då plötslig dyker upp en hel massa snyggingar som passar perfekt in eller plötslig upplever en massa mysiga presumtiva partners att plötsligt kunan föra dialog med, medan den-där-hemma.. "inte kommer i närheten".. har med logik att göra.
Logiskt sätt, blir ddu irrationell när ud aktivt söker något så komplext som en partner att passa alla dina egna sidor i din personlighet, har inget med magi eller gud att göra, utan hur du felbedömer, utifrån att felbedöma med BLOCKERANDE föreställningar som du applicerar på den du möter, att passa in i en mall.. för du söker aktivt.. du har krav påslagna, och ofta krav du inte själv kan leva upp till.
Dvs självreflektionen är inte porportionellt lika värderande, utan ensidig fokus på enbart den ena/den andre.. vilket gör själva KOMBINATIONEN i sammansmältning, interaktion totalt utebliven i det aktiva sökandet, därför går så många par i kras.. de beräknar starkt emotsägande logiken.
logiskt, passar du med någon först när personligheterna veerkligen matchas, inte innan ni ens förenat er.
därför har många partners helt utestängts, och kommer när du inte söker aktivt... där din personlighet signalerar vem du är mer ärligt rakt, och du ser då andra i icke-aktiv-bevakning av vad DE VILL visa...
Nej, ingt av du säger om det andra har annat med din vilja att göra. ATt plösligt se ngn du tänkt på, är slumpen. det händer dagligen, men du är omedveten om alla de gånger det inträffar..
om man plötsligt ser en person när man är i Grekland på semester, på ön dyker plötsligt personen du tänkte på i planet .. upp senare på kvällen, detär liksom SANNOLIKT att uner viss tid, reser folk.. sannolikt att du förr el senare möter ngn du inte sett på länge eller att någon du tänker på, finns i din närhet , för du kände ju den.. även om den emigrerat och kommit tillbaka utan att du vet, och just när du tänker på den.. efter år.. dyker upp.. så är det lika sannolikt som att du om du rör dig i vissa miljöer kan se häpnadsväckande konster..
att en person överlevt makaber olycka, har INGET med gud att göra. Människan själv, har förmåga att överleva allt möjligt, den inte borde! alal gifter vi utsätts för, borde.. göra oss till krymplingar, men nej.. en t.ex torterad människa borde inte kunna överleva enbart sorgen och förlusten.. utan dö i sorg och psykiska lidande, men de kan både skratta springa och gå och TÄNKA. Det borde vara stört omöjligt att enbart tänka funktionellt efter allvarlig tortyr, men nej. Människan är en seg överlevare, en rovdjur som både exploaterar men också själv utsätts.. utifrån sin sega natur.
men natuen självt, är förstås fascinerande... man borde inte kunna "hänga i luften" i tungt metallplan.. men jo... det går, med lite logisk ansträngning.. att nå dit man vill, men då ska man veta vad man vill, det kan vara svårt att veta vad man egentligen..... innerligt vill, och dra ditåt.. det är det, ditt eget psyke lurar dig : hjärnan har också autonom funktion, din vilja och tanke.. är långtifrån allt. du alltså överaskas
många överaskninar om otroliga saker som händer, man tror inte att mäniskan kan öht slå på varandra så hårt som görs i verkliga livet, men det görs och också ofta.
och dem som dessutom "hittat rätt" , de hade enbart gynnsam omgivning.. att låta dem mötas i fred, men jagar du.. tro fan att stressfaktorerna hopar sig, och du kan då få s.k tunnelseende och missa lite för mycket.
det kanske är tidstypiskt också. förr.. när gud var ännu mer obligatorium än nu, då slogs de ännu mer och ännu mer barbariskt, däremot är utstuderade strategier rätt utvecklade idag, så också din hjärna när du ska ut och försöka få fatt i någon.. det kan vara för väl igenomtänkt att det blir för utstuderat.