Frågor till Er med GAD/ångest?

Inga problem. Glad att höra att dom var intressanta och kanske till och med hjälpsamma. = )



Hur har det gått sen senast förresten? Har det funkat bra med venlafaxin? Flyter det på som det ska?

Håller förresten inte helt med om att alla inte borde medicinera i någon mån resten av livet - det säger vi ju inte om sjukdomar i andra organ, ja? Som t ex hjärtproblem eller diabetes, där är det sen länge accepterat att pg a ibland enbart genetiska orsaker så måste man medicinera livet ut för att överleva.

En del kan nog sluta medicinera med tiden, men ganska många måste nog stå kvar på medicinering under många år, möjligen för evigt.


Du sjunger benzos lov lite väl mycket här, min vän. Dom flesta råkar ju ut för toleransbildning och tillvänjning, därav varför benzo och z-analoger är narkotikaklassade. Jag skulle snarare säga att det är en minoritet som INTE får det.

Om du tillhör den minoriteten så är det välan bara att gratulera, men du måste komma ihåg att du tillhör en minoritet.

Har du tittat på dom studier som jag postade? Som visade att SNRI, som du ratat, är det som är mest effektivt, för flest människor, med ångestsjukdomar?

Ja det är därför jag lovsjunger dem, så folk med ångest inte skapar det för sig själva. Har till och med lovsjungit lite till sen du skrev ditt inlägg om att jag lovsjunger bensodiazepiner.

Fast så är det ju inte, SNRI, antar att du syftar på Venlafaxin, årslånga medicineringar med insättningssymptom, biverkningar och med värre utsättningssymptom än bensodiazepiner. Det är att påtvinga kroppen ett beroende om nått. Skulle den ha serotoninfrisättande egenskaper istället för återupptagningshämmande så skulle jag prova den. I övrigt har jag i princip provat hela SSRI-sortimentet, som jag känner mig drogad på eller snarare förgiftad eftersom jag enbart mått dåligt av dem. Så det är bensodiazepiner som gäller för min del, söker man för ångest så ska någon bensodiazepin vara första valet av medicinering. De kan dessutom visa bakomliggande depressioner också. Jag blir inte friskare av antidepressiva preparat. Vad jag vet finns inga serotoninfrisättande antidepressiva i Sverige, men om det fanns skulle jag kunna prova det mot ångest. Men återupptagningshämmare är inte rätt! Till och med när jag någon gång ätit Tramadol har jag kunnat känna positiva effekter på den ångest jag trilskas med, men biverkningar från dess noradrenalinåterupptagningshämmande effekt.

Och gällande narkotikaklassning, det är inte för att de är dåliga mediciner. Utan för att det finns folk som missbrukar dem konstigt nog, jag förstår inte varför. Mer än möjligtvis för att lindra ångest vid avtändningar på andra droger eller blandmissbruk. Även kanske för att de inte är speciellt lätta att självmedicinera, och då lär man ha en läkare som skriver ut det åt en.

Som medicin och rätt använd, så är bensodiazepiner klart bäst. Jag föredrar och förespråkar Stesolid, kanske i kombination med Xanor Depot eller Lyrica, vid GAD alltså men personligen skulle jag nog hellre, vid behov av det, höja dosen Stesolid än sätta in ett till läkemedel, men skulle inte vara emot Xanor Depot eller Lyrica, ev. Iktorivil i kombination med Stesolid.

Tolerans och tillvänjning sker sällan mot bensodiazepiners effekt mot ångest. Ser man däremot att man blir sederad som en positiv effekt så kan jag tänka mig att man kan tycka sig bli tillvänjd. Men jag ser det som en positiv biverkning med tillvänjning mot den effekten.

Fast fick jag välja fritt så skulle jag ta Oxikodon före Stesolid mot ångest. Jag tror på att just den opiaten/opioiden som är allmänt stimulerande har starkare antiångesteffekter än bensodiazepiner samtidigt inte bensodiazepinernas biverkningar som att man bli sederad eller dylikt (förren vid högre doser, men inget jag provat). Jag tror på att modulera det opioida systemet kan räta till nervsystemet så man bli av med ångest. Dock lär det vara en stimulerande opioid som Oxikodon. Stesolid är det som kommer närmast Oxikodon i effekt enligt mig, trots att Oxikodon är en smärtstillare och Stesolid en bensodiazepin, en bra sådan. Så kanske bäst ändå att hålla sig till just Stesolid.

Tackar som frågar!

Nja, Venlafaxin.. likt alla andra SSRI/SNRI/antidepp-preparat har jag lagt på hatthyllan.. de funkar helt enkelt inte på min problematik. ***
(Tror jag haft en 6-7 olika preparat, och kombinationer därav, av dessa "lyckopiller").
(Inte ens Lyrica funkar mot min problematik.)
Dock hade Venlafaxin en vad jag upplevde smärtstillande effekt!
Och den effekten var ju bra, iaf.

***: Är inne i ett stadie av genuin olycka:
Min f.d kvinna sedan 14 år tillbaka stack ifrån mig o tog barnen med sig, jag har nyligen fått en reumatisk diagnos som "svar" på en 10 år lång svår värkproblematik, jag ska genomgå en obligatorisk benso-AT från ett 9 år långt Stesolid bruk om jag öht ska få träffa barnen (det enda jag har kvar här i världen) igen.. Soc. du vet.. en av mina föräldrar har cancer, jag har blivit petad från utbildningen - pallar inte bo i det spökhus där jag, min käresta & barn bott så länge.. så jag bor för tillfället hos föräldrarna.
Jag har "hit rock bottom".. och skall genomgå en benso-AT utan någon slags garanti på hur jag kommer att må efteråt.
Som du förstår, så är jag nog den person som borde lovorda Stesolid här mest i tråden.. tror jag.. men man har ju rannsakat sig typ 10.000.000ggr dagligen de senaste veckorna.

OnT:
Nej, jag menar inte att man inte ska förskriva benso livet ut till de som genuint behöver dessa MEN på - inget annat sätt - kan få hjälp med sin problematik, och som inte står ut med sina liv (typ suicidal ångest)

Jag lovordar/lovordade också benso i den benämningen... benso tar bort ångest, men ger andra märkliga buggar, krämpor och personlighetsförändringar på köpet också... just saying.

För även med Stesolid i kroppen, så är jag inte och har aldrig varit "hel".. även med Stesolid i kroppen har jag - när allt i livet var bra - haft svårt för folksamlingar.
Är nog lite eremit som så, innerst inne.. nykter.

Elementary1:

Jag är - helt med - på ditt resonemang.
Det du skriver kan mycket väl ha skrivits av mig här i tråden för några år sedan då jag var "benso-frälst".

Jag skyller inte på Stesolid.. jag skyller på mig själv.. lite för hård mot mig själv, kanske
Stesolid är en bra ångestmedicin! Det är sant.

Men den har, precis som all psykofarmaka, biverkningar som inte visar sig de första åren.. de kommer krypande utan att man märker dem.

Har du arbete?
Har du flickvän/fru?
Har du barn?
Nära vänner?

Jag hade allt det där.. nu borta.. ugh.. inte förstå varför?

Kan det ha berott på att 9 års dagligt bruk av bensodiazepiner förstört något, eller flera saker hos mig som jag en gång i tiden hade - även om jag då var väldigt neurotisk, men fri från benso?

Eller är jag ett enstaka fall?
Är det jag som har failat?

Kan Stesolid, i din världsuppfattning, har bidragit till att en person som hade typ allt (nykter, men jääävligt ångestladdad) - ett bra arbete, kärlek och nära vänner - sakta men säkert tappade en pusselbit i taget tills allt raserades?

Hoppas du förstår min hat-kärlek, det resonemanget till Stesolid.
Alla är vi olika; personlighet, miljö, ålder, förutsättningar, allt.

Är man typ 35 år gammal och har failat big time med Stesolid, ändock varit "ångestfri", så kanske man bör prova något annat än benso som lösning på allsköns jobbiga utmaningar... godkänner du ett sådant resonemang från mig?

Jag har inte arbete, jag har inte flickvän, jag har inte barn, jag har nära vänner men tappat kontakten med dem flesta. Så hade det inte sett ut om jag haft Stesolid tidigare (har ej förtillfället, provat Xanor Depot), det är ångesten som ställt till med det, medicin hade inte ställt till det för mig. Men jag har istället blivit tvungen att gå igenom 75% av alla SSRI. Jag har dock inte provat Venlafaxin, molekylärt är den väldigt lik Tramadol. Stesolid och Tramadol fungerar för mig, på ett sätt som jag blir pigg och glad av men det är ju inte säkert Venlafaxin + Stesolid kommer göra. Xanor Depot fungerar inte önskvärt för mig (har provat direktverkande Xanor med, då måste jag ha 4ggr dag och 2mg per dos, det blir en dagsdos på 8mg vilket är lite väl, så då är det dra upp Stesolid-dosen som gäller för min del. Om jag inte ska prova Venlafaxin + Stesolid. Gällande Stesolid så har jag som mest haft 35mg dagligen 3x10mg + 5mg vid behov vilket blev varje dag (räckte inte helt, verka inte få nån tolerans heller). Men 60mg Stesolid om dagen skulle funka mot den ångest jag har, det bör ju vara bättre än 8mg Xanor med. Men visst jag skulle kunna prova 30mg Stesolid + Xanor/Xanor Depot (lägre dos) eller Lyrica eller eventuellt Venlafaxin. Jag anser inte snabbverkande Xanor medicinerar GAD något bra, däremot klipper den ju ångesten förbannat bra. Stesolid är en mycket bättre medicin, men i kombination med Stesolid kan det funka, men jag drar hellre upp Stesolid-dosen. Ska kolla med läkaren han säger om Venlafaxin + Stesolid eller Stesolid + Lyrica om jag inte ska ha 60mg Stesolid enbart.

Kan poängtera med att jag petar inte oå varken Lyrica (förutom i nödfall) eller Venlafaxin utan Stesolid. Tycker ni jag ska prova Venlafaxin? Med tanke på dess likhet med Tramadol och Stesolid + Tramadol är ok för min del.

Biverkningar Venlafaxin?

Förstår dig, faktiskt.
När man genuint lider av surrealistisk, handlingsförlamande och terroraktig ångest som tar bort all gnutta av livsgnista hos folk - så är jag den siste som predikar totalförbud.

Totalt förkasta medicinen: enbart demonisera eller enbart förhärliga Stesolid kommer jag inte att göra, den gör gott... den medför ont.

I ärlighetens namn kommer jag inte ihåg hur fan jag lyckades med att fixa o sköta arbete, tjej plus
barn utan Stesolid.. var ju så länge sedan.. men det var absurd/surrealistisk ångest inför varje arbetspass/dejt/socialt tillfälle.. helt sjuk social fobi och extrem torgskräck.
(Man var yngre och väl kände inte till något annat sätt än att "lev med din avgrundsångest & var nöjd att du har tak över huvudet".. typ)

Stesoliden kom som en skänk från ovan, jag ska inte ljuga och säga något annat.

Japp även jag upplever en ganska, eller rent ut sagt mycket bra, ångestlindring vid de tillfällen som jag behöver ta en Citodon (kodein/morfin) tablett när jag har sjukt ont.

Lyrica är för sjuk/starkt/obehagligt för mig... blir så jävla nervös, "speedad", förvirrad och skakig av enbart den medicinen.. behövs ju Stesolid för att liksom räta till biverkningarna från Lyrica (i mitt fall).

Tramadol har jag aldrig provat, men har OxyContin mot värken.. men den har jag nog bara tagit 2-3ggr sedan jag fick en ask utskriven av doktorn.. tycker Citodon funkar helt ok mot värken.

Venlafaxin körde jag på i 2-3 veckor innan kvinna+barn/allt försvann ur mitt liv... antar att jag bara sket i den och lade den på is pga chocken/sorgen utan någon planerad anledning.

Vill minnas att bieffekterna de tre-fyra första dagarna var:
Muntorrhet, "speedad"/uppåt effekt.. fast inte obehaglig som på typ stimulanter, darrningar i käken, muskelstelhet/spänningar som kom typ 30min efter intaget på morgonen och sedan försvann under dagen, hade inte den bästa aptiten.. å andra sidan har jag alltid haft dålig aptit, drömde (som på all anti-depp) väldigt livligt, vaknade tidigt på morgnarna med hög puls & mer ångest än vanligt, varm varvat med frusen... lite svårt att somna på kvällen.
(Givetvis, i.o.m att jag fortfarande tar Stesolid i väntan på beslut om AT/rehabilitering, så kunde man ju stryka bort de värsta insättningssymptomen - genom att ta en halv Stesolid)

De flesta insättningssymptomen försvann efter en arbetsvecka.. 5 dagar, tycker jag.

Positiva effekter som jag upplevde efter typ 10 dagar var:
Man vaknar tidigare, pigg.
Smärtan jag nämnt (min reumatiska diagnos), var inte alls så påtaglig.
Mer "uppåt" och alert mot min omgivning.
Inte jobbigt att gå fram till någon bekant/vemsomhelst och kallprata.
Tog bort "avgrunden" och gav mig ett fundament att kunna stå på utan att ramla ner i avgrunden mentalt.

Som sagt, den hamnade inte på hatthyllan med flit, jag slutade att ta den när jag fick min kalldusch jag nämnde.

Sitter och funderar på att ev. sätta in den igen.. medan man fortfarande "äger sin egen kropp" och kan ta Stesolid innan beroendebehandlingen dras igång.

Men har ju läst rena rama skräcksagor om den, och att den ska vara svår att sätta ut, med bestående men.

Jag pallar fan inte en Venlafaxin-AT/biverkningar/buggar i kombination med en Stesolid-AT på samma gång i mitt skick & min livssituation.

Å andra sidan, jag har "hit rock bottom" känslomässigt.. har svårt att tänka mig att det finns något preparat förutom typ snedtripp på LSD som skulle få mig att må sämre as we speak.

Kan ju vara värt ett försök.

Alla andra anti-depps man fått utskrivet har ju varit mediokra, hemska eller bara gjort mig sjukare i allmänhet:
Citalopram, Cipralex, Mirtazapin, Cymbalta, Edronax, Sertralin, Voxra... och kombinationer mellan dessa.

Btw, min husläkare tappade hakan då jag nämnde att jag tagit 20-40mg Stesolid per dag i snart 9 år.
Han såg ut som om jag hade sagt "ta av dig dina kläder nu pojkvasker, så ska vi ha kul tillsammans"

Hur tusan lyckades du få 60mg Stesolid på recept?

Har själv fått allsköns antihistaminer, t.o.m Imovane, de anti-deppsen jag nämnde samt starka värktabletter utskrivet sedan ung ålder... även Lyrica... men 20-40mg Stesolid per dag blev "too much" för min husläkare.. han såg chockerad ut rent ut sagt.

Mvh/ B

PS: Jag har självbevarelsedrift.
Om jag efter bensoavgiftning, rehabilitering och allsköns utredningar, terapier och medicinska behandlingar - dvs ordentlig eftervård - INTE blir bra efter låt oss säga ett helt års eftervård.... utan mår permanent fruktansvärt... då kommer jag att med eller utan läkares tillstånd:
Ta en Stesolid 10mg.

Om INGET annat visar sig fungera (ECT och neuroleptika går bort.. inte meningen för ångestsyndrom/GAD)... och INGEN adekvat hjälp finns just för min problematik.

Jag vill bli fri från Stesolid och fungera utan några huvud-piller ö.h.t... vill inte vara beroende av att en extern substans måste finnas tillgänglig för att jag ska kunna hantera mina egna känslor, tankar & intryck på ett korrekt sätt... men det får ju inte vara på bekostnad av att jag går under totalt & fullkomligt, menar jag,

T.ex förlorar gemensam vårdnad om barnen för att jag i nykterhetens och lagens namn är för illa däran & helt dysfunktionell... någon rim & reson måste finnas.

Fram tills dess är jag idel öra, kanske rent ut sagt hoppar på Venlafaxinet imorgon eller i övermorgon.

Vad är det värsta som kan hända i min situation?

.. typ inget. På "rock bottom"-nivån är man inte så petig.
Är nöjd om jag fortsätter att klara av att kliva ur sängen, vet vilken dag det är, har förstånd nog att tvinga i mig föda och kan gå 1km utan att rygg/höft-värk fäller omkull mig på grusvägen... rakt av.
*no joke*

Har inte haft 60mg Stesolid på recept, men det är 40-60mg tycker jag att jag behöver dagligen om jag enbart ska ha Stesolid. Jag har haft som mest 30mg + 5mg, dvs 35mg Stesolid dagligen utskrivet som jag vill sätta in igen istället för Xanor Depot. Men eftersom jag inte tycker det är tillräckligt så är det doshöjning som gäller eller kombinera med något annat preparat, då tänker jag antingen, Xanor Depot (lägre dos än jag har idag med tanke på kombinationen med Stesolid i så fall), Lyrica eller Venlafaxin. Jag vet inte vad som är bäst för mig. Jag själv tycker en högre dos Stesolid, men är öppen för kombinationer om jag inte får högre dos än tidigare. Jag vill helst känna mig pigg och alert om dagarna, tycker faktiskt jag blir det av Stesolid. Vet inte vad kombinationerna säger.

För övrigt har jag provat Oxycontin och tycker det spöar det mesta, både mot ångest och nedstämdhet. Men det är som sagt ett smärtstillande preparat, så lär ha Stesolid ändå.

Ah oki.

Får också uppåteffekt av Stesolid, blir mer harmonisk, samlad i tankarna och mer aktiv - faktiskt.
(Dock MÅSTE jag ju ta mer än vad min kropp är van vid för att nå den nivån nu för tiden.. tolerans som sagt. Samt att minnet blir dåligt, förhastade beslut görs och att uppmärksamheten blir nedsatt vid sådana doser )

Tycker du ska prova Venlafaxin, suger den balle - bort med den innan du blivit beroende av den.

Den har en distinkt uppåteffekt och liksom "ger mer färg/skärpa" på omgivningen än Stesolid, mer alert som så - utan - sån ångest som jag brukar få av andra stimulanta medel (Koffein, Ritalin, Voxra, osv..)

Biter även på den fysiska värken lade jag märke till.

Men visst har jag ju blivit livrädd av andras skräckhistorier och andras erfarenheter med Venlafaxin.. kan ha bidragit till viss skepsis.

Nu är det dock i princip "zero fucks given" - och jag tog en Venlafaxin i morse.

Ska känna efter ordentligt i två veckor om detta är något vettigt för extremångestpersoner i det långa loppet.

Fördelar kontra nackdelar som sagt.

Opiater/opioider vet jag inte så mycket om faktiskt, även om jag har Citodon och Oxycontin på recept.

Man tar ju dem så sällan i helt annat syfte än ångestlindring, tror inte det är bra att äta sådant mot ångest en längre period, om jag får vara ärlig.

Lyrica vet jag inte hur du tål.. jag får mer ångest, stress, rädsla, värk/kramp och allmän förvirring av enbart den medicinen - i det långa loppet: fet depression - så jag måste ta bort dessa biverkningar med Stesolid (ironiskt nog).
Mycket märklig medicin, minst sagt.

Jadu, med alla dessa miljöfaktorer så är det ju inte alls konstigt om du har svårt att få antidepressiv effekt.

Dock, studien visar ju att SNRI är bäst mot ångest, så ge inte upp ännu! =) Jag noterade nämligen dina problem med artros, och det finns nya studier nu, som visar att en ANNAN SNRI, är väldigt effektiv hos ett fåtal med artros, mot smärtan! : D

http://www.theatlantic.com/health/archive/2012/05/what-do-you-know-antidepressants-relieve-arthritis-pain/257730/

Duloxetin - Cymbalta.

Den hindrar återupptaget av Norepinefrin mer än Venlafaxin, är mindre serotonergisk, vilket kan ha att göra med varför den hämmar smärta ännu bättre.

Kolla in den, vetja.


Annars så finns det faktiskt ett annat preparat att prova efter den, men det är ett gammalt tricykliskt, så bieffekterna är ju inte att leka med... Dock så är det en helt annan klass än vad du provat innan, och den är också effektiv mot smärtan, så KANSKE... kanske... det är den som kommer fungera?

Amitriptylin.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3757599/

Det är tråkigt att höra att du haft dålig effekt av dom traditionella preparaten. Men du har en vinklad syn på många av dom ämnen du nämner, i mitt tycke.


Serotoninfrisättande mediciner är det inte helt klarlagt om dom faktiskt är antidepressiva ( t ex den olagliga drogen MDMA), och flera av dom har väldigt allvarliga bieffekter på hjärtat.

(Klorfentermin och flera andra ämnen som är besläktade med den klassiska frisättningsagenten Amfetamin,är mestadels serotonerga - dom har alla allvarliga bieffekter på hjärtat)

Och serotoninagonister - ämnen som ersätter serotonins effekt på receptorer, är nästan alla psykedeliska - det är fortfarande osäkert om dom är användbara som antidepressiva.


Glöm också helt det där med traditionella opioidagonister som Oxikodon - riskerna är för stora, och fördelarna för något mer än en liten minoritet är inte klarlagda. Det som man forskar på gällande opioider just nu, är snarare ANTagonism: K-antagonism för att vara exakt. Dom flesta andra opioidsystemen hanterar främst belöning, medans K-receptorerna tycks hantera straff.

Genom att antagonisera k-receptorerna så dämpar man många av dom negativa interna tankar och mönster som vi antar genom livet - man kan säga att det är som en flerårslång avancerad KBT-behandling, men effekten tar bara några dagar.

Du kan läsa mer om dom här experimentella medicinerna här:
https://en.wikipedia.org/wiki/JDTic
https://en.wikipedia.org/wiki/CERC-501

(och jo, det är mediciner, k-antagonistdroger har ingen som helst rekreationspotential)


Det är välan vad jag ser som dom mest lovande ångestdämpande medicinerna som är under utveckling - men om vi pratar antidepressiva, så är dom neurotrofiska medlen vägen framåt - överlägsna alla andra preparat vad gäller bieffekter till effekt -ratio. Dessvärre så är många av dom ångestframkallande - varför är inte klarlagt - finns flera teorier, men en är att kraftig neurologisk tillväxt orsakar stimulering i hjärnan, vilket leder till ångestsymptom.

Det dom flesta rapporterar är dock en markant minskning av ångesten efter genomförd behandling, i jämförelse med normaltillståndet före behandling med neurotrofa - men tyvärr är det nog bara i särskilda miljöer och under övervakning som dom kan användas för att behandla ångest ändå.

Här har vi dessa medel, som är väl värda en genomläsning:
https://en.wikipedia.org/wiki/NSI-189
https://en.wikipedia.org/wiki/Dihexa
https://en.wikipedia.org/wiki/J147
https://en.wikipedia.org/wiki/Semax

Varför man forskar på neurotrofa, ämnen som fungerar som steroider för centrala nervsystemet, är för att man har noterat att det förefaller vara den egentliga effekten som ligger bakom antidepressivas verkan - genom en andrahandsverkan så får dom alla hjärnan att växa - depression är nämligen något som påminner om demens, en degenererande sjukdom. Nu går man direkt till källan istället för att fjanta runt med monoaminer och andra signalsubstanser.

Förstår jag dig rätt att du ska prova venlafaxin? Jag hade väldigt jobbiga insättningssymptom ( jag som typ aldrig får biverkningar av mediciner), mycket svårare ångest, oförklarbar ångest så du får nog ge den mer än 2 veckor om du ska kunna bedöma den rättvist...

Tack för snabbt svar.

Nej inget läkemedel i världen råder ju bot på händelser som skett, hur verkligheten ser ut för stunden eller hur framtiden kommer att bli - så någon anti-depp kan inte "bota" en livssituation.

Däremot så är jag som sagt idel öra för att förbättra min - livsstil - så att framtiden blir sådan som jag önskar mig.

För mig är depression (egentligen) inte grejen.. den är liksom en bieffekt p.g.a min sjuka ångest.
(Jag är inte den som liksom.. tja.. tröttnar på livet eller gråter/sover/tröstäter bort timmar av mitt liv... det är ren & skär ångest som är A & O i min problematik)

Visst finns sorgen, saknaden och ensamheten där på morgnarna när jag vaknar - men när jag har vaknat till och påbörjat någon aktivitet vad det än må vara: kaffe + tidning, ut och räfsa hö, åker en sväng med bilen + schysst musik - så är allt det där i backspegeln, bildligt talat, och jag ser framåt mot x projekt/x förbättring av min livsstil.
Men min kroniska/generella, konstanta & surrealistiska ångest som finns där utan att jag vet varför... den som alltid funnits där sedan 14-15 årsåldern... är mycket, mycket, mycket jobbig.

Ska ge Venlafaxinet lite chans nu och se om det går att bita ihop i extremångesten (den som inte är pga abstinensbesvär) i lite olika situationer, främst sociala - och se om jag "överlever" utan att fumla efter 5mg Stesolid i byxfickan så att säga.

Tack för tipset om Cymbalta. Och artiklarna du länkade till, inkl. Amitriptylin.
Gav aldrig den en riktig chans... fick sådan ångest/skräck trots Stesolid aktivt verksam i knoppen att jag bara tog - en endaste tablett - på arbetsplatsen.

Fick panik/hysterisk ångest & diarré.. sprang bokstavligen talat ut från kontoret där vi åt frukost tillsammans och sprang in på närmsta toalett och utförde mina behov, varav ett av dem var att peta i mig Stesolid 10mg & vänta tills jag kände mig någorlunda 'mentally sane again' - och sjukskrev mig för dagen, och åkte hem, livrädd!
(Går ju att skratta åt det i efterhand, men det var fan inte roligt där med cirka 30 medarbetare i min omedelbara närhet och nästan 1000 personer anställda på företaget... då man sprang som en snubbe som fått sedtripp på LSD förbi x antal personer på vägen till bilen/parkeringen. )

Återigen, tack.

Har inte Venlafaxin visat sig vara tillräcklig/hållbart/"helt ok i det långa loppet" eller att det uppstår någon märkvärdig bugg/biverkning om låt oss säga 6 veckors medicinering - så ska jag fråga min läkare om han kan skriva ut Cymbalta istället.

Mvh B

Inga problem - gör mot andra såsom du vill att andra ska göra mot dig.

Prova förresten att sjukskriva dig inför insättningen av Venlafaxin, om du inte redan är det. Alternativ försök att få bli inskriven på psykakuten för observation den första natten - då vet du att du kan känna dig lugn och säker. = )

Bäst hade ju förstås varit att få bli inskriven i ca två veckor på sjukhus medans medicineringen sätts in, men tyvärr så går ju inte det i Sverige...

Har du någon familj som du kan bo hos några dagar under insättningen? Kan ju annars vara en metod för att få lite mer trygghet och stöd under den perioden.