Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

SCB är bra då de redovisar de flesta data från sina telefonförhör. Bra att jämföra med.
Men ja. Runt 23-25% är vad SD ligger på.

Bortfallet är inte unikt för SCB, de är bara ärligare eftersom de redovisar det. De andra instituten fyller bara på med fler ur den svarsvilliga högen för att få ihop till sina, som brukligt är drygt tusen intervjuobjekt.

Webpanelerna har inte det här problemet, där är man svarsvillig, annars hade man inte anmält sig. Och de har ju på senare år lyckats bäst.

Jaha! Och hur många nationalistiska partier i västvärlden har haft en bättre opinionsutveckling under de senaste tio åren än vad SD haft?

Det har varit oerhört svårt att missa att begreppen krympandets radikalisering och kretsloppsmigration myntats av dig. Främst därför att de tillsammans med ändlösa resonemang om kurders nationalism förekommit i snart sett varenda ett av dina otaliga inlägg i tråden "Början på ett mediakrig om mångkulturen". Inläggen är förvisso mycket läsvärda och insiktsfulla men det börjar bli hyggligt tjatigt nu med referenser till eget myntade uttryck. Jag misstänker att en ohälsosamt stor del av din självbild härrör sig från att ha en upphöjd position i Flashbacks forum. Den upphöjda positionen är ganska väl förtjänad men det vore mer klädsamt ifall självförhärligandet inte lyste igenom lika väl.
Din applicering av krympandets radikalisering på SD:s partiledning är dessutom överhuvudtaget inte relevant.
SD har ökat 50% i väljaropinionen och 75% i medlemsantal sedan de fruktansvärda övergreppen på Hahne, Kasselstrand m.f.l.
Det är ju följaktligen inte någon krympande skara partilojala som tvingat fram den "radikalisering" du hänvisar till. Därför är det också lite svårt att ta dina förslag på bästa framtida SDstrategi på allvar.

SD:s linje när det gäller invandrings- och migrationspolitiken har i princip följt en rät linje en längre tid. Den politik SD hade på området 2010 är i princip densamma idag kompletterat med ett antal hårdare förslag som är direkt kopplade till förra årets vansinne. SD har inte förändrats ett dugg på den punkten och det är därför svårt att se att partiledningen anklagas för en helomsvängning och urvattning av sin politik

Partiet växer dessutom inte enbart p.g.a "Växandets normalisering" utan även p.g.a "Normaliseringens växande".
Folk vill ha partier som arbetar efter ordentliga strukturer med ordning och reda och en klar linje. SD har i det avseendet normaliserats avsevärt de sista 5 åren och det tillsammans med asylinvandringen är de två största tillväxtfaktorerna som jag ser det. Uteslutningar av rena idioter och rasister har varit en nödvändig del av den normaliseringsprocessen. Själv tycker jag även att avpolletteringen av SDU, Hahne, Kasselstrand m.f.l var korrekt ur en opinionssynvinkel. Det blir tämligen löjligt när ungdomsförbund propagerar för en helt annan inriktning än moderpartiet vilket vi ser prov på i de flesta politiska partier.

SD hade inte nått så stora framgångar i opinionen unde de senaste tio åren ifall inte partiet "normaliserats". Normaliseringen är heller inget som helst problem så länge som man håller fast vid sin politiska ideologi.

Nu jämför du plutoniumstavar och regnrockar. Bernie Sanders väljare är radikala därför att det samhälle de vill se behöver raseras för att de skall få plats vid köttgrytorna.
SD skall vara garanten för stabilitet och välfärd. Approachen till väljarna måste vara diametralt annorlunda. De som röstar på SD är inte fattiga minoriteter som behöver revolution. De vill ha ett Sverige där de regler, lagar och förordningar som redan finns faktiskt efterlevs och det behöver göras utan att tokradikalisera "Sanders" svenska väljare.



Bra exempel! För visst är SD för massinvandring nuförtiden eller hur?

Faktum är att SD:s migrationspolitik idag nästan är densamma som den varit de senaste tio åren.

Då kan det vara bra att tänka på att SD har tidigare varit (upplevts som) unika i invandringsbegränsningen, medan man nu inte längre har denna fördel. Det borde vara självklart att enbart en mer radikal positionering i denna fråga knappast kan ge mer sympatisörer.

Fram till nu har man varit ensamma om en kritisk position, det är man inte längre.

Det beror knappast på egen skicklighet utan på yttre faktorer. Och yttre faktorer, verkligheten, kan snabbt ändras. Att sitta och vänta på invandrarkravaller är knappast att driva politik, anser jag. Kanske har de vaknat upp ur dvalan nu, jag hoppas det, för det har varit under all kritik. Förslaget om upphävt medborgarskap från Jimpan igår är dock ett steg i rätt riktning. Men jag vill också se mer krav på ansvarsutkrävande.

Stämmer bara delvis, men ok, det är så det uppfattas. Och då behöver SD ta sin politik, sitt persongalleri eller sin agitation ett steg längre, till nästa kompetensnivå och attraktionsnivå.

Frågan är, hur länge ska folk vänta på att deras "tidigare favorit" skärper till sig? Det har gått 2 år sedan valet 2014, 6 år sedan SD kom in i riksdagen. Och fortfarande så finns det folk som hoppas att deras gamla partier ska "vakna till".
Häromdagen såg jag ett nytt klipp där Kenth Ekeroth tvålade till 7-K över deras oförmåga att ta den 2 veckor långa karensen i passkontrollerna på allvar. Detta klipp (lik många andra) är en plågsam resa i hur katastrofalt usla de 7 andra partierna är. Hur deras analys av verkligheten ligger årtionde bakom SDs.

Så min undring är, vad är det man väntar på? Stora delar av dem verkar helt inkompetenta så vad vill man ska hända?

Min analys är att vi behöver SD politik och gärna lite tuffare än så, om vi överhuvudtaget ska kunna hejda det som raserar Sverige idag. Det sorgliga är att vissa verkar tro att detta kommer lösa sig med någon konstellation av 7-K. Tyvärr så tror jag det bara blir en utvattnad politik som inte är tillräcklig för dagens situation.

Det är så märkligt att folk inte ser att det är de andra partierna som förändrar och anpassar sin retorik och politik till SD, det är inte tvärtom som vissa tycks tro.

Senast idag diskuterades det i P1 om att nästan alla partier idag försöker framställa sig som nationalistiska!

Det som ger min grandiosa självbild näring är inte att vara (välförtjänt, noterar du) respekterad deltagare i ett par av Flashbacks evighetstrådar - så mycket som att med vänster hand ha formulerat en lika helgjuten och framtidssäkrad samhällsanalys som någon debattör i Sverige, etablerad eller ej. Åtminstone vad gäller de mest ödesmättade, samhällsomvälvande frågorna om migration och de efterföljande politiska fragmenteringsmekanismerna. Faktiskt. Kombinerat med en förmåga att uttrycka mig både högstämt och kärnfullt, kan det ge resultat som inte är beroende av arenan för sin märkvärdighet.

Det är stort att inse att en oprutad svensk nationalism blir en allt viktigare maktbas ju mindre svenskarnas andel av de röstberättigade blir - större att ge retoriska redskap och moralisk täckning att inta den positionen redan för flera år sedan. Ett folk som alla andra är en bättre slogan, en bättre historisk empiri, en vackrare ideologi och mer högstämd retorik än öppen svenskhet.

Stort att för flera år sedan intellektuellt inse att återvandring är en genomförbar lösning med bara vinnare - större att utveckla en hel, legitimerande begreppsapparat för samtliga ideologier. Miljövännen, marknadsliberalen, omfördelningssocialisten och folkrättsnationalisten - jag har skrivit manus åt alla.

Stort att hitta ett besjälat, polemiskt vinnande försvar mot fascismsmetande politisk terrorism riktat mot SD - större att kritisera SD när de själva utövar den terrorismen internt.

Om du tycker det låter för skrytsamt, så kanske det i sig finns en värdefull insikt i kommunikation (även för SD) här: Det är inte det hummande, försiktiga och vaga som fastnar - utan det kärnfulla eller vackra, det tankeväckande kategoriska och kontraintuitiva. Det är helt enkelt dålig underhållning och undervisning att tassa på tå och varken verka mena det man säger eller säga vad man egentligen menar.

Du ger själv ett gott exempel på hur framgångsrikt min sorts postande kan vara: "Det är oerhört svårt att missa" mina tankar och myntade uttrycks härkomst, skriver du. Trots att jag inte ens snittar en post om dagen numera - alla trådar inkluderade. Om du känner att mina idéer är förmedlade till övermättnad beror det inte på att jag spammar dem - utan att de poster jag gjort är konsekventa och intressanta nog kommas ihåg av dig och bli citerade och reproducerade av andra.

Det är vidare VÄLDIGT VIKTIGT att alltid påminna om att man var först, att hävda äganderätt till sannspådda analyser och för länge sedan färdigtänkta tankar. Varför? Jo, för att äganderätten till det förtroendekapitalet är avgörande för värderingen av det som ännu inte kan bokföras.

Om jag lyckats förmedla till dig och andra att jag haft rätt och varit insiktsfull - så tar du ta mina åsikter på större allvar. Och om en "självförhärligande" stil triggar dig att vässa argumenten för att sticka hål i mina resonemang, så blir det extra verkningsfullt när du misslyckas. Du ska hålla med mig för att jag har rätt, inte för att jag är sympatiskt ödmjuk.


Är det någon som kan förneka att åsiktskorridoren inom SD krympt? Att maktkoncentrationen ökat? Och att det är helt godtyckliga kriterier som avgör vad som är "rasism" och vad "etnonationalism" är?

Ja - att det rentav föreligger ett fullständigt ohållbart haveri av rasistisk etnohierarki med tanke på att partiet helhjärtat backar den uttalade etnostaten Israel. SD är väl representerat här på Flashback och ingen har nöjaktigt kunnat förklara den här doktrinens giltighet eller tankekonsekvens.

Jag nämnde också, likaledes etablissemangsfientlige, Trump. Han lockar samma ringaktade, tillbakapressade "vita, heterosexuella män mitt i livet" som format och bär upp USA, som SD bör locka i Sverige. Och han bärs fram av samma virala, glädjefyllt upproriska reaktion mot MSM som Sanders.

Och - lyssna nu - samma allians av minoriteter och kvinnor som faktiskt gillar dessa vita, heterosexuella män mitt i livet, för det samhälle de satt prägel på.

Detta stora tält av systembärande systemkritiker som Trump bygger, är det SD ska bygga. Då är det helt kontraproduktivt att tro att opinionen längtar efter "stabilitet" och anpasslighet till systemet.

Om man inte vill välta etablissemanget över ända, om man inte är arg och orolig, om man gillar status quo, litar på media och känner olust inför tanken på ett Sverige präglat av svenskar - då är man inte målgruppen för SD.

Och nu vet jag inte om SD står fast vid kravet på dubblad kvotflyktinginvandring - men nog hade man tappat instinkten att se minskad invandring som ett klockrent vinnande argument. Man hade, åtminstone delvis, internaliserat synen på invandring som god och en svensk moralisk skyldighet.