Citat:
Ursprungligen postat av
Potifar2
Bokstavskombinationer må så vara, känner en läkare med ADHD som var "strulig" i tonårne med usla betyg, men bra hemförhållanden, så det redde ju upp sig. Tasiga hemförhållanden däremot, kanske med missbruk och föräldrar med diagnoser, samt att man själv börjar ta droger utöver Concerta, och i värsta fall Anabola, det är förödande. En coctail som gjord för att göra vem som helst till mördare.
Media skriver inget om MGM:s barndom, vi får förmoda att det var ren misär. Ingen av föräldrarna uttalar sig, de sitter nog på en parkbänk lyckliga ovetandes om vad som skett, med en ölburk i handen och mager schäfer vid sin sida.
Observera att detta är en förklaringsmodell, inget man skyller på. Vi förklarar ju ofta hur det blir bra människor av barn, då måste vi också acceptera att det finns förklaringar att det blir dåligt folk av vissa barn. Man föds inte ond. Däremot kan man ha dåliga förutsättningar att t ex utveckla empati.
Fel på DNA-koden händer inte med tre ungar i samma familj, genetiken är som ett lotteri, så något fel på miljön måste det varit också. Sannolikheten att få tre våldsverkare i en harmoniska familj är nog lika osannolikt som att vinna en miljard på lotto.
Vissa människor påstår att en del människor helt enkelt föds onda. Jag tror det inte.
Det är från ett sådant tänkande det gamla uttrycket av "dåligt virke" kommer.
Och visst föds somliga med ett svårhanterligt temperament; de är irritabla, hyperaktiva och trotsiga. Och om man föds med en sådan läggning får föräldrar och andra i ens omgivning det svårt, och sannolikheten ökar för att man skall bli bortstött, övergiven, misshandlad och vanvårdad.
Men det innebär inte att man redan i livmodern är förutbestämd att bete sig illa och bli en våldsam tonåring och en mördare i vuxen ålder.
Frågan om negativt beteende är genetiskt förprogrammerat är ett av de främsta stridsäpplena inom utvecklingspsykologin.
En viktig princip är att barns utveckling bygger på ett samspel mellan biologi och samhälle, mellan karaktärsdrag som barn föds med och omvärldens behandling av dem, mellan natur och kultur.
Sociobiologin lägger tonvikten på det sociala beteendets genetiska rötter: vissa drag främjar överlevnad och därmed fortplantning mer än andra. Men det som vissa forskare inom social biologi fokuserar i stället på de biologiska fenomenens sociala förankring t ex effekten av fattigdom på barns hälsa.
Sociobiologerna söker ursprunget till biologiska fenomen t ex genetiskt överförda karakteristika inom en viss population i deras sociala historia t ex individers och gruppers varierande framgång med att föröka sig under sin livstid, och därmed lyckas överföra dessa karakteristika.
Kruxet är att det finns sociala implikationer för genetiskt baserade individuella beteendemönster; den sociala aspekten på biologiskt grundade drag kan påverka individers och släktgruppers överlevnad, och därmed sannolikheten för att ett visst ärftligt mönster skall överföras till den avkomma som lever vidare.
Ur ett socialbiologiskt perspektiv kan man säga att barn möter olika möjligheter och risker under sin utveckling som beror både på deras mentala och fysiska utrustning, på den sociala miljö som de lever i och på hur väl deras medfödda drag passar in på det som deras sociala miljö erbjuder, fordrar, belönar och straffar. Den sociala miljön påverkar också barnets fysiska utrustning.
Effekterna kan vara negativa (t ex fattigdom som påverkar födelsevikten, eller cancerframkallande ämnens relation till medfödda missbildningar i ett visst område) eller positiva (t ex möjligheten att reglera näringstillförseln till ofödda barn med genetiska skador) .
Ett socialbiologiskt perspektiv på frågan om våldet bygger på grundpremissen att en biologiskt grundad våldsam läggning omsätts i praktiskt beteende först när den förekommer i ett socialt sammanhang som tillåter eller uppmuntrar den.
Sammanfattningsvis menar jag att en hållbar utvecklingspsykologisk teori bygger främst på att man koncentrerar sig företrädesvis på det sociala sammanhanget, och anlägger ett "ekologiskt" perspektiv på frågan om "natur" kontra "kultur".
Hur ärftlig påverkan, t ex temperament, och miljöfaktorer som tidiga trauman påverkar ett barns utveckling beror mycket på i vilken kontext de uppträder.
En av de största utmaningar som vi står inför i våra försök förstå människans utveckling är sammanhangets centrala betydelse.
Knappast några processer fungerar "universellt" och är oberoende av specifika situationer.
Det är sällan en faktor X orsakar en effekt Y överallt och alltid och för alla människor.
När det gäller människans utveckling är det bästa svaret på frågan "leder X till Y?" i de flesta fall "det beror på".
Det beror på.
Det sociala sammanhangets centrala betydelse är lika stor för följderna av ett barns temperament som för alla andra omständigheter som är relevanta för att vi skall kunna förstå våldet.
Spelar det någon roll om ett barn föds med en lindrig fysisk avvikelse, t ex utstående öron och ett lätt missbildat huvud, vilket indikerar lindriga neurologiska problem på grund av moderns sjukdom/missbruksproblematik under graviditeten?
Är ett barn som föds med en sådan avvikelse predestinerat att bli en aggressiv tonåring?
Det beror på vilken familj barnet föds in i och växer upp med.
