Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Jag tror du slår huvudet på spiken här och att detta är något SD-ledningen underskattar. Visst kan man dra till sig en och annan väljare om JÅ gör ett bra framträdande i TV, men de tusentals öppna kärnväljare som diskuterar/propagerar för sin omgivning, släkt, vänner, arbetskamrater är viktigare. Det är dessa som "normaliserat" SD, inte partiledningen. Om kärnväljarna börjar bli besvikna är man mao illa ute.

99% av väljarna, eller i alla fall den betydande majoriteten, är passiva vindflöjlar som varken är engagerade eller insatta mer än den förenklade medianarrativen de matas med. Det säger väldigt lite, viktigare är hur det påverkar de nyckelgrupper som svänger massan. De flesta som har någon form av nationalistisk ådra och analytiskt engagemang utöver ett reaktiv "hjälp, nu har det kommit ett sånt där flyktingboende hit, dags att rösta SD och stänga gränsen" borde vara besvikna över att SD röstar ja till att lämna över militär makt (Värdlansavtalet), finansiell makt (TTIP) och till och med lagstiftande makt (ISDS) till främmande intressen och utländska storbolag. Så svårt att inse är det inte att självbestämmande är en förutsättning för att kunna lägga om svensk politik till att tjäna svenska intressen. Se bara hur det gått med EU och vår (o)förmåga att freda våra gränser.

SD röstade för värdlandsavtalet, det är vad det kokar ner till. Vilandeförklaringen stod V för själva, SD hade inte haft något med den att göra, och huruvida den hade grund är upp till konstutionsutskottet - inte kammaren - att ta ställning till.

Det fetade, precis! I den här tråden raljeras återkommande efter SD-ledningens olika svek eller övergrepp på edt egna partiet om att ingen bryr sig. Och det är sant att den stora massan väljare inte bryr sig eller ens känner till turerna kring toppstyre, uteslutningar eller de återkommande sveken mot sin egen politik i centrala frågor. De är inte vad det handlar om. SDs i särklass största tillgång är den stora, djupgt engagerade och hängivna medlems- och supporterskara. Alla de timmar som läggs på att fylla kommentarsfält, starta alternstivmedier, ta debatterna på rastfikan och kring köksbord. De övriga partiernas partistrateger lär vara gröna av avund.

Samtidigt innebär offrad tid, energi, resurser ett noggrannare övervägningar och mer insatthet kring vad man faktiskt stödjer. När SD återkommande sviker i centrala kärnfrågor tappar man de entusiastiska. När SD toppstyrs och nepotismen breder ut sig tappar man de kompetenta. När SD söker samarbete med Expo för hitta skit på sina egna som man vill läcka / hänga ut till media tappar man alla som har något som helst socialt kapital på spel. Det är inget som den stora massan väljare märker eller bryr sig om, det innebär inget direkt ras i opinionsundersökningarna, men det ruttnar ut partiet inifrån till att på sikt bli ett tomt, orkeslöst parti lika vilse som S efter Persson och M efter Reinfeldt.

SD valde kompromissvägen, deras motstånd bygger på att det är bättre stärka och återuppbygga det svenska försvaret än att bli Natomedlem.
Blir vi Natomedlem måste vi stärka det svenska försvaret oavsett, så det hela blir till en lek med ord från 7klöverns sida.
Som det ser ut idag så saknar Sverige försvarsförmåga och en faktisk militärorganisation som kan skydda Sverige. Vill vi snabbt stärka vår motståndskraft mot Ryssland så är Natomedlemskap den avgjort snabbaste vägen att uppnå det på.

Sverige krackelerar allt mer och vårt samhälle faller sönder framför våra ögon, SD kommer vara det enda alternativet för de som vill stoppa förfallet direkt eller indirekt.

Det kan finnas hur många bra förnuftsskäl som helst att gå med (eller att inte gå med) i Nato. Men om man sköter amatörmässigt och taffligt som SD har gjort bör man hållas borta från försvarsberedningen. Jag vill veta hur SD tagit beslut, hur man resonerat och vilket ansvar man har inför väljarna. Som vanligt kommer det inget vettigt från partiet utom rök och luft, och knappt det. SD valde "kompromissvägen", och det säger egentligen allt om nuvarande SD. Jag litar inte en sekund på dem längre, ens att de skulle strama upp invandringspolitiken utom något smärre för syns skull, om M skulle komma med locktoner.

Vi kan alltså sammanfatta SD halvår, i efterdyningarna under den största flyktinginvasionen någonsin:, man har alltså inte kommit med några utspel på invandringspolitikens område alls och mest har man varit tyst, när man har talat har det mest handlat om att man är ganska nöjd över nedgången i opinionen eftersom de andra partierna ändå genomför SDs politik. Återmigration har inte nämnts. Vad man dock agerar i är att se till att Sverige ansluts till Nato - tydligen en prioriterad fråga eftersom man går emot sitt eget partiprogram, efter lite dimridåer. Jaha.

SD är motståndare till Nato så att de initialt säger nej är knappast konstigt, sen att de backar från sitt luftslag tyder väl snarare på mognad än stoisk fundamentalism.

Ser vi till Allahiansen och främst M så avstår de medvetet att ta makten för att inte behöva stödja sig på SD alt låta S & Mp köra sig ned i botten totalt.
Jag tycker nog det är ett betydligt mer skadligt och snurrigt agerande.

Jag tycker att det är en storm i ett vattenglas.

Det intressanta är att dagens SD och dess Flashback-supportrar intar precis samma hållning som partiets belackare alltid gjort: "Ingen bryr sig om vad en liten grupp extremister gastar om i nätets undervegetation!"

De kan inte vinna debatterna som sådana - och inbillar sig därför att de inte har någon betydelse. Just som Rejdar/Bergakungen/menelik och postare av deras sort, så stirrar man sig blind på gårdagens verklighet och nuets position, inte utvecklingens riktning.

En självgående, viral marknadsföring är vad alla varumärken DRÖMMER om, men som SD medvetet underminerat. Man har inte uppnått dagens opinionsläge för att man skickligt använt MSM, utan trots att man inte förstått styrkan hos en gräsrotsrörelse i dagens interaktiva paradigm, med sociala och alternativa medier. Och här har partilojalisterna själva ett ansvar:

Ni är inte "Sverigevänner" för att ni accepterar SD som "landets sista hopp", oavsett partiledningens felgrepp - tvärtom. Ni sviker landet om ni inte piskar partibossarna att jobba för er och svenska folkets intressen. Och inser att ni är orsaken till SD:s framgång, inte de.

Du är helt vilsen som vanligt. Sd dubblerar sig varje val sedan 2002 och vad opinionsinstituten påstår där emellan är i grunden värdelös information. Valen är det som gäller det ger mandat och inflytande.

Bortsett från att SD sannolik - vid nyval - är Sveriges största parti med redan betydande reellt politiskt inflytande, har du inte desto mindre rätt i princip!

Det är förstås ingen naturlag som ni refererar till (att SD per definition ökar). Lite mindre högmod och lite mer arbetsdisciplin vore på sin plats.

Du har noterat fenomenet "krympandets radikalisering", men uppenbarligen intresserat dig mindre för "radikaliseringens krympande". Med facit i hand, tycker du att den svenska väljarkåren överlag förefaller vara bördig jord för radikala krafter? Går det bättre för partier i det här landet ju radikalare profil de antar?

Du lär knappast ha missat vad som hände när det radikala alternativet F! flyttade fram positionerna och gjorde MP så nervösa att de hakade på och höll tal om hur vita män är roten till all miljöförstöring? Det ledde inte till att MP kunde dra nytta av F!:s röjda väg. Istället ledde det till genomklappning i valet.

Ungefär samma hände när Lööf lät stureplanscentern ta fram ett idéprogram med fri invandring och månggifte. Det var i december 2012. Efter det fick C under 3% i åtskilliga mätningar. Det tog Lööf ett år av damage control för att komma tillbaka till ett månadssnitt över spärren. MSM framställer gärna Lööf som en vinnare för att de är svaga för hennes invandringspolitik, men sanningen är att det enda hon har åstadkommit i skarpt läge (val) hittills är att göra C:s sämsta val sedan Lennart Daléus 1998.

Priset för att mata de hungrigaste radikalerna med vad de vill höra är att den grå massan bakom dem tar ett steg tillbaka och smyger ut via bakdörren. Få länder har en ängsligare grå massa än Sverige, där stora delar av befolkningen (inklusive en del av partiets väljare) uppfattar SD som alltför radikala och kontroversiella i nuvarande skick. De som ändå röstade på dem gjorde det genom att kallsvettiga gå in i lokalen och snabbt rycka åt sig 9 valsedlar och smyga in SD-sedeln underst, för att sedan stoppa den i kuvertet med skakande händer och skynda sig därifrån med stirrande paranoid blick.

Väljarmaximering är inte sexigt men det gör det inte mindre elementärt. Receptet bakom Blairs och Reinfeldts framgångar var att attrahera mittenväljare från andra sidan. Då vinner man makten, och hur det känns fick Bo Lundgren aldrig veta, och Jeremy Corbyn kommer aldrig att få veta heller.

Bortsett från högmod och arbetsdisciplin kan inget parti jämföra sig med SD:s påfallande framgångar i opinionen, särskilt efter senaste valet och sannolikt även framledes!

Är man möjligtvis Miljötomte på dekis, eller motsvarande, och dessutom under riksdagsspärren, borde man kanske t.o.m. visa viss respekt för SD...

Inte helt säker på att Oyto förstått att krympandets radikalisering spänner över hela det politiska spektrat. Kravet på renlärighet är ingenting som är unikt för vänstermuppar.


Du har också uppenbarligen missat Oytos marknadsundersökning som konstaterat att en majoritet av svenskarna bara längtar efter en ännu radikalare SD-politik. Marknadsundersökningen förklarar dock inte varför denna majoritet inte tog steget över till SD under den period partiet var de enda som var invandringskritiska.
Den stora diskrepansen mellan väljare som sympatiserar med partiet och de som kan tänka sig att rösta på dem beror också naturligtvis på att de som vill rösta på SD men i nuläget inte har sina partisympatier hos SD, helst av allt önskar sig en radikalare politik.