SvD snyftar hårt över flyktingbarn och vuxna män, och tar kritiklöst stöd i en rapport från Human Rights Watch. Knappast någonstans i den långa artikeln frågar man ifall HRW tror att Sverige har obegränsade resurser för lokaler, medicin, personal, läkare, psykologer, handläggare osv, och den fula glasögondamen till konsult från HRW behandlas som vanligt som om hon vore skickad av Gud med lagens tavlor under armen.
Och nej, frågan om de här "barnens" snittålder ställs givetvis inte.
http://www.svd.se/oacceptabelt-att-ensamkommande-far-vanta-i-manader (unvis fungerar inte)
Citat:
Ursprungligen postat av SvD/Gunilla von Hall
- Vår främsta kritik är den långa väntan på asylbehandling. Det handlar ofta om månader. För barn som flytt talibanerna eller Islamiska staten är väntan och fruktan att skickas tillbaka extremt smärtsam. Jag har pratat med barn som inte kan äta eller sova på grund av oron, säger Rebecca Riddell.
Av 44 barn som kommit det senaste året hade 34 inte ens fått sin första intervju, säger hon. Tolv av dessa hade varit i Sverige mer än fem månader utan att bli intervjuade.
Många barn är ärrade av krigsupplevelser och behöver mer psykologiskt stöd, menar Riddell.
— En 16-årig pojke hade hållits fången av IS och tvingats titta på filmer där andra torterades och dödades. Han hade varit i Sverige i sju månader, hade svårigheter att sova och bad om psykologisk hjälp. Men han har bara fått träffa en psykolog en enda gång.
Personal på HVB-hem bör få bättre utbildning hur ensamkommande ska behandlas, betonar hon.
— I flera fall klagas det på okänslig personal. Ett barn var exempelvis mycket upprörd över personal som upprepade gånger klev på hans bönematta med skorna på. Sådant kan vara mycket stötande.
Kan inte dessa brister förklaras av att så många ensamkommande anlänt till Sverige under senaste året?
— Sverige har haft en flyktingström som saknar motstycke. Men även innan dess fick ensamkommandes asylansökningar inte förtur, och det dröjde länge med goda män till barnen. Sverige har ett välförtjänat gott rykte när det gäller omhändertagande. Man kan förvänta sig mer av ett sådant ledande land, säger Rebecca Riddell.
Naturligtvis tar man inte heller upp frågan: hur ser HRW på övriga 26 EU-länder och deras track record? Antingen har dessa länder också blivit föremål för rapporter, som är betydligt tuffare, och SvD förtiger helt detta - eller så kan HRW inte skilja på små och stora "överträdelser" utan skjuter blint på alla.