Citat:
Ursprungligen postat av
Ove Mollvik
Jag tror SAP liksom varje regering vi haft sedan statskuppen är totalt maktlös i den här frågan. Så som IC måst inse då han plötsligt bestämde sig för att avgå så är konspirationen mellan vissa hemligtjänster och myndigheter överlägsen varje demokratiskt anordnad arbetsgrupp eller utredning om saken. PU har alla och tillräckligt samlade uppgifter men vågar inte ens inbördes resonera fram den rimligaste slutsatsen eftersom ingen enskild kan vara säker på vilka exakta tysthetslöften och lojalitetskrav som gäller för nytillkomna vänner eller fiender i gruppen.
Visst är det tänkbart att SAP och andra Regeringar styrdes/styrs av andra i just denna frågan. Utan tvekan har det skett hemligstämplanden och mörkläggningar från många håll. Där Säpo och militär utredde sig själva. Där marinen inte ens kunde utreda att det var Nato-båtar i svenskt farvatten. Det måste andra utreda. Samtidigt som man efteråt förnekar efter att Weinberger och Speed erkänt.
Då måste man fråga sig vem eller vilka som står bakom dessa hemligtjänster eller myndigheter. Och vem som styr vem. Som får politiker att böja sig liksom säden för vinden. Och där det i sammanhanget är viktigt att inse att SAP efter långt regeringsinnehav hade sina vasaller på centrala platser sedan länge, liksom att de hade sina kraftigaste motståndare i de delar man inte behärskade. Där Lidboms utredande av Säpo är en konsekvens av detta. Men där man aldrig utredde marinen eller militär säkerhetstjänst. Undrar varför.
Där det knappast var Sydafrika, Chile, RAF, Christer Pettersson, Victor Gunnarsson, PKK eller en ensam galning som styrde vad som hände efteråt. Eller en Barbrogrupp eller frilansande poliser. Eller för den delen Åke J. Ek och andra högerextrema poliser. Det är en sak att utföra ett mord, men en helt annan sak att kunna mörklägga och styra en utredning i 30 år. Där dessa element verkar överleva trots att deltagarna från 1986 i stort sett försvunnit.
Och som vanligt är det Holmer som är spindeln i nätet. Mannen som drog upp riktlinjer som än idag till stora drag följs. Det finns ingen sosse som idag pratar om Lisbets två gärningsmän. Liksom att man inte pratar om att hon ursprungligen inte ens såg deras ansikten eftersom de befann sig på för stort avstånd. Och inte ens dagen efter kunde beskriva GÄRNINGMANNENS ansikte.
Där frågan återigen måste ställas. Vem var Holmers uppdragsgivare egentligen. Där hans inbjudan till Washington i ett senare skede sticker i ögonen.