Vidare förstår jag inte det fetstilta? Att mitt citat är från 2015 är egentligen bara pinsamt. Vi verkar inte vilja göra något åt dödstalen eller hjälpa människorna. Skamligt att de inte vet varför dödligheten är så hög, problemet uppstod inte 2014, de har haft gott om tid att undersöka det samma. Politikerna vill knappt ta i frågan, hur kan de inte veta? Vad är det för engagemang?
Komiken ligger i hur politikerna hanterar frågan. Hur försvarar du Moderaterna och Miljöpartiet med ditt citat? Jag inte ser korrelationen, så upplys mig gärna.
"När ändras lagen i Sverige?"
Dessvärre kommer väl eventuella "reformer" inte vara något som de nuvarande medborgarna i landet kommer få uppleva under sin livstid. Varför? Alla äckliga moderater och annat skenheligt pack kommer självklart motsätta sig detta.
Märkligt att vissa droger med permanenta skadeverkningar ska vara lagliga och uppmuntras till att ta, medan andra ska vara kringgärdade med så mycket skrivna , och oskrivna regler och implementering, att dessa mer än drogen i sig är vad som skadar både individ och samhälle. Att man i så många andra sammanhang klarat av att lyfta bort skygglapparna för att se på vad som funkar och inte funkar i andra länder, har tydligen inte gått att göra på området narkotikapolitik i Sverige.
Saklig och tidig information, samt bättre möjligheter till vård tror jag är viktiga delar. Lågstadieelever borde få göra studiebesök på KOL-avdelningar, liksom fängelser och rehab-kliniker.
Äntligen börjar det gå åt rätt håll! Narkotikapolitiken är så fruktansvärt urkass i Sverige. Tror stenhårt på Portugal modellen. Där droger är lagligt (även pga av min fylosofiska synvinkel). Folk knarkar mindre där.
Vi ska ha en liberal narkotika politik, alla moderna vetenskapliga undersökningar pekar åt det hållet.
Det som ska satsas på är vård och förebyggande. Exempelvis Naloxon sprayar till opiatmissbrukare, sprututbyten, reglerade substitionsbehandlingar etc. I Portugal och Schweiz om jag inte minns fel ger dem t.o.m. medicinsk Heroin till Heroinister i förebyggande syfte. Vet inte riktigt vad jag tycker om det men det men det har gett goda resultat har jag hört.
Visst moraliskt förstår jag att många anser det helt sjukt fel att skriva ut Heroin i rus syfte. Men man måste se det ur en helhets perspektiv, som med sprytubyten. Att staten är medgörare till att folk knarkar anser många (speciellt 12-stegare), men dem kommer panga på ändå, fast med orena kanyler. Men hellre det än att massa jävla blodsmittor floreror, såklart. Det kostar dessutom mycket mindre för samhället ur en ekonomisk synvinkel pga av sjukvård.
Än sak jag verkligen stör mig på är alla dessa jävla skit lallar behandlinghem som fungerar mer som hotell. Vad fan finns dem för? Det är skit att folk skickas dit för dyra skattemedel, folk som kanske verkligen vill sluta och kan dö av sitt missbruk. Bara för att hamna på pisställen där det knappt är någon behandling och bara massa dötid och drogande. Tro mig jag vet att det är så, har varit på sådana ställen plus att känner stort antal som vart det. Ställen som bara tänker på vinsten och därför fixar nyaste platt-tvn för att locka. Borde vara hårdare inspektioner på sånt. På ett ställe jag var på så var dem så snåla att dem med körkort i behandling, annars fick vi inte åka på demobligatorisks NA mötena. Helt jävla skanalöst...
Jag anser att allt skall vara lagligt när det gäller droger. ja menar varför ska alkohol och cigaretter vara lagliga men inte LSD? är ju ett helt sjukt samhälle vi lever i.
Acceptera inget annat än legalisering, om vi så måste gå ut i krig för det.
Jag kan fixa det. Jag kan ställa upp på att kolla Ganglere2s kuk när han pissar en gång i veckan. Fast nu kom jag på att många vanliga droger lämnar kroppen redan efter 2 dagar, så det kanske vore bra om jag kollade på hans penis 2 dagar i veckan istället. Om man inte har något att dölja så ser jag inte problemet.
Jag anser att allt skall vara lagligt när det gäller droger. ja menar varför ska alkohol och cigaretter vara lagliga men inte LSD? är ju ett helt sjukt samhälle vi lever i.
Acceptera inget annat än legalisering, om vi så måste gå ut i krig för det.
Mvh
Vi måste inte legalisera alla droger, för täcka upp de behov som finns.
Dock skulle det vara en fördel ur många perspektiv.
Lite mer goda nyheter. Här nedan kommer en artikel om fördelarna med en legalisering. Det intressanta i detta är svaret som den första skribenten får utav en vid namn Ulf Ellervik, professor i bioorganisk kemi. Trodde först att det skulle ljugas i vanlig ordning men icke.
Vi har testat att förbjuda. Det har inte fungerat. Jag tror på att informera sakligt, men inte bara om drogernas negativa effekter – då är det ingen som tror på informationen. Ge sedan varje individ rätten att bestämma över sitt liv. Alla de enorma resurser som frigörs vid en legalisering kan användas för att rehabilitera och stötta dem som hamnat i missbruk.
Jag tror på frihet och information istället för kontroll, förbud och medföljande kriminalitet
Bruket av cannabis kommer med all sannolikhet att öka. Sverige behöver göra upp med sin drogpolitiska historia som bygger mer på ideologi än på fakta. Det skriver Ulf Ellervik, professor i bioorganisk kemi.
Citat:
Om cannabis, alkohol och rökning hade uppfunnits idag är det inte glasklart vilka som hade blivit lagliga. Det höjs därför allt fler röster för legalisering, även i Sverige, och med ökande möjligheter att bruka cannabis i länder där det är lagligt får vi se fler cannabisbrukare.
Jag uppmanar därför folkhälsominister Gabriel Wikström (S) att ta initiativ till en modern tvärvetenskaplig utredning av följderna av den förändrade synen på och kunskapen kring cannabis. Målet bör vara att ta fram en handlingsplan för att minska bruket av cannabis hos unga i Sverige.
Ulf Ellervik är professor i bioorganisk kemi, författare till böckerna Ond kemi, Njutning och Den svåra konsten att leva samt programledare för TV-serien Grym kemi.
Jag har tittat på Grym Kemi och konstaterade då att det är en skön laidback professor. Ni hittar serien här http://urplay.se/program/193594-grym-kemi
Programledare är Brita Zackari.
Intressant för en icke så påläst var även detta (från artikeln)
Citat:
Cirka 9 procent av dem som regelbundet använder cannabis blir beroende – att jämföra med 15 till 23 procent för alkohol och 32 till 67 procent för nikotin. Det är i sammanhanget värt att notera att det idag inte finns någon fungerande terapi mot cannabisberoende.
samt
Citat:
Jag uppmanar därför folkhälsominister Gabriel Wikström (S) att ta initiativ till en modern tvärvetenskaplig utredning av följderna av den förändrade synen på och kunskapen kring cannabis. Målet bör vara att ta fram en handlingsplan för att minska bruket av cannabis hos unga i Sverige.
__________________
Senast redigerad av Kakistokrati 2016-06-08 kl. 07:02.
Visst ser det ut som mycket kommer hända i framtiden inom svensk narkopolitik. Samma dag som artikeln i inläggen ovan så publicerades denna insändaren som handlar om subutexprogrammen och hur synen på dem gått framåt på lokal/kommunal nivå.
Citat:
Efter ett par år i detta helvete började jag inse att min sons chans var underhållsbehandling med subutex eller metadon. Där stötte jag genast på patrull av myndigheterna. Det skulle vara som att ”dela ut gratis heroin”.
[.....]
Narkotikavården i Helsingborg har blivit bättre, väntetiden har blivit kortare. Det ska inte ta så många år att få en behandling och ett drägligt liv som det gjorde tidigare, tyvärr dog många under väntetiden.
DN gjorde nyligen ett reportage där de intervjuar Robin Carhart-Harris (som forskar tillsammans med David Nutt) , där de menar att "I framtiden kanske läkare kan skriva ut lsd eller psykedeliska svampar". Om någon mot förmodan har tillgång till artikeln så vore det intressant med ett utdrag,
Det säger sig dock självt att psykedelia inte lämpar sig inom ramarna för den rådande förskrivningsrätten. Ingen läkare kommer skriva ut burkar med hundra LSD-trippar som psykiskt sjuka kan hämta ut på apotek. Däremot kan man tänka sig ett system med licensiering vid specialiserade behandlingscentra dit patienter kan remitteras.
DN gjorde nyligen ett reportage där de intervjuar Robin Carhart-Harris (som forskar tillsammans med David Nutt) , där de menar att "I framtiden kanske läkare kan skriva ut lsd eller psykedeliska svampar". Om någon mot förmodan har tillgång till artikeln så vore det intressant med ett utdrag,
Det säger sig dock självt att psykedelia inte lämpar sig inom ramarna för den rådande förskrivningsrätten. Ingen läkare kommer skriva ut burkar med hundra LSD-trippar som psykiskt sjuka kan hämta ut på apotek. Däremot kan man tänka sig ett system med licensiering vid specialiserade behandlingscentra dit patienter kan remitteras.
Det är en mycket intressant artikel. Den tar bland annat up hur psilocybin skulle kunna vara ett hjälpmedel mot depression. Tyvärr så finns det inte jättemånga studier om det, men finns några. Och Robin Carhart-Harris är en av de ledande professor som gör studier inom ämnet.
Men precis som du säger så är det ingen medicin man kommer skriva ut till allmänheten att ta hur som helst. Användning av psykadeliska kräver rätt setting och skulle lika gärna leda till något negativit om man inte är välförberedd.
Men för någon som har anhöriga som lider av depression och som har testat allt den vanliga sjukvård har kunnat erbjuda utan resultat så kan detta kanske vara ett ljus i tunneln, även om det förmodligen kommer dröja många år innan man kan gå till en klinik i Sverige.
Tycker avslutet av artikeln summerar det mesta:
"– Det sätt som jag beskriver psykedeliska droger och deras effekt utgår från vetenskaplig empiri, experiment och observationer. Jag hävdar att vissa som demoniserar drogerna inte utgår från vetenskap, utan snarare från fördomar, okunnighet och en irrationell rädsla."
För den som vill läsa hela artikeln .
När den brittiska forskaren och psykologen Robin Carhart-Harris är i Stockholm för att föreläsa på Karolinska institutet är medieintresset stort – DN är inte ensamma om att vilja intervjua honom. Och det kanske inte är så konstigt, Robin Carhart-Harris forskningsområde är ovanligt – psykedeliska substanser som läkemedel.
– Jag stötte på litteratur om lsd inom psykoterapi och hur det kunde användas för att lättare komma åt de djupare aspekterna av det mänskliga psyket. Och jag tänkte: wow, vilket mäktigt och underutnyttjat verktyg inom vetenskapen. Jag visste att jag ville ägna mitt liv åt detta.
Han kontaktade en professor som han hört var öppensinnad och hoppades att få börja studera de psykedeliska substanserna på en gång. Det var kanske lite naivt, säger Robin Carhart-Harris och berättar att professorn tyckte att han behövde mer formell utbildning först, vilket ledde till att han doktorerade om serotonin, en substans i hjärnan som bland annat reglerar sömn, välbefinnande och ångest.
De senaste sju åren har Robin Carhart-Harris dock forskat på psykedeliska droger, som lsd och psilocybin, en substans som finns i psykedeliska svampar eller så kallade magic mushrooms. Båda är narkotikaklassade och förbjudna i västländer sedan 1960-talet.
– Jag tror att vi kan lära oss mycket om oss själva från psykedeliska substanser och det är också därför som de är värdefulla inom vetenskapen och sjukvården, säger han.
I våras publicerade hans forskargrupp en studie där de avbildat hur hjärnan ser ut under en lsd-tripp. Drogen gjorde att hjärnaktiviteten ökade mellan områden som vanligtvis inte kommunicerar, medan den minskade inom andra områden. Lsd verkade göra hjärnan mer öppen eller rörig, beroende på hur man ser det. Forskargruppen har även gjort en liknande studie på psilocybin. Det som förvånade honom var att ingen riktigt studerat hur hjärnan påverkas av de psykedeliska substanserna tidigare. Själva kartläggningen har legat till grund för hans senaste forskning, som handlar om hur substanserna kan användas inom hälso- och sjukvården.
Ett stort antal människor drabbas någon gång i livet av en depression och trots många behandlingar finns det personer som inte blir hjälpta av dem, trots att de testar flera olika läkemedel. Därför försöker forskare leta efter nya typer av substanser med andra verkningsmekanismer, somliga mer kontroversiella än andra.
När Robin Carhart-Harris och hans forskargrupp undersökte psilocybin såg de att substansen påverkade hjärnan på ett liknande sätt som antidepressiva läkemedel. Det gav upphov till en liten studie på bara tolv personer, som alla hade testat minst två olika behandlingar innan utan att bli hjälpta. Resultaten är försiktigt positiva. Nästan alla kände sig bättre efter bara någon vecka, och efter tre månader var fem patienter fortfarande fria från sin depression.
Han förklarar att drogerna verkar hjälpa människor att bryta negativa tankemönster. Upplevelsen under en tripp är annorlunda beroende på person och tillfälle. Somliga får visioner medan andra ser händelser från barndomen spelas upp på ett drömlikt sätt.
– Det är en väldigt abstrakt upplevelse för personer att förstå om de aldrig har upplevt den, säger han och liknar upplevelsen med den som människor kan få av till exempel religion eller meditation.
Effekten verkar bli bäst om personen är öppen och ger sig hän inför upplevelsen. Men det är svårt för somliga. Därför försöker forskarna se till att förutsättningarna är så bra som möjligt. Patienten får vara i ett lugnt rum och det spelas lugnande musik, bland annat ambient eller klassisk. En terapeut finns också närvarande under hela tiden.
Ketamin är en annan substans som testas mot depression. Det är ett narkosmedel, men eftersom den ger en slags utanför kroppen-känsla används den också som partydrog. Ketamin verkar ge en mer snabbverkande effekt än dagens antidepressiva läkemedel, som främst påverkar signalsubstansen serotonin i hjärnan. Det pågår mycket forskning på ketamin och Robin Carhart-Harris hoppas att den forskningen ska leda till att det blir lättare att forska på psykedeliska substanser. Eftersom lsd och psilocybin är narkotikaklassade är det svårt att få etiskt tillstånd att studera dem. Det tog drygt ett år för forskarna att få tillstånd för studien om psilocybin.
– Det är lättare att bedriva forskning på ketamin eftersom det också är ett narkosmedel. Jag tycker däremot att ketamin skiljer sig väldigt mycket från klassiska psykedeliska droger. Effekten av psykedelika verkar vara mer ihållande. Anledningen till det kan vara sättet de förändrar hjärnan på, men det saknas forskning kring det, säger han.
Forskningen på psykedeliska substanser är i sin linda, men Robin Carhart-Harris hoppas att det i framtiden ska vara möjligt för människor med en svårbehandlad depression eller andra psykiska sjukdomar att använda substanserna. Han är dock förstående för att det finns personer som lider nu och inte kan vänta fem, tio år innan de får hjälp. Men han avråder människor för att försöka självmedicinera med de här substanserna. Dels på grund av att de kan ge väldigt kraftfulla reaktioner, men också för att de inte är lämpliga för alla eftersom de kan förvärra tillståndet i värsta fall.
– När vi studerar substanserna i vetenskapligt syfte förbereder vi oss noga. Till exempel utesluter vi patienter som haft psykotiska symtom eller som har en nära familjemedlem med en allvarlig psykisk störning. Vi förbereder också patienterna på den upplevelse de kan få, och terapeuter hjälper dem att förstå upplevelsen, säger han.
Samtidigt tror han inte att det går att få människor att sluta använda droger helt. Han efterlyser en mer sofistikerad syn på substanserna, att de inte ska klumpas ihop med knark och enbart anses vara skadliga. Lsd och psilocybin verkar till exempel inte vara beroendeframkallande på samma sätt som många andra narkotiska substanser.
Carhart-Harris har dock märkt att inställningen till de psykedeliska substanserna blivit mer avslappnad, vilket han tror beror på bättre kunskap. De flesta som hör talas om hans forskning blir intresserade, men det händer att han stöter på människor som är skeptiska. Somliga tycker att han romantiserar droger med sin forskning, men han håller inte med:
– Det sätt som jag beskriver psykedeliska droger och deras effekt utgår från vetenskaplig empiri, experiment och observationer. Jag hävdar att vissa som demoniserar drogerna inte utgår från vetenskap, utan snarare från fördomar, okunnighet och en irrationell rädsla.
Det är en mycket intressant artikel. Den tar bland annat up hur psilocybin skulle kunna vara ett hjälpmedel mot depression. Tyvärr så finns det inte jättemånga studier om det, men finns några. Och Robin Carhart-Harris är en av de ledande professor som gör studier inom ämnet.
Men precis som du säger så är det ingen medicin man kommer skriva ut till allmänheten att ta hur som helst. Användning av psykadeliska kräver rätt setting och skulle lika gärna leda till något negativit om man inte är välförberedd.
Men för någon som har anhöriga som lider av depression och som har testat allt den vanliga sjukvård har kunnat erbjuda utan resultat så kan detta kanske vara ett ljus i tunneln, även om det förmodligen kommer dröja många år innan man kan gå till en klinik i Sverige.
Tycker avslutet av artikeln summerar det mesta:
"– Det sätt som jag beskriver psykedeliska droger och deras effekt utgår från vetenskaplig empiri, experiment och observationer. Jag hävdar att vissa som demoniserar drogerna inte utgår från vetenskap, utan snarare från fördomar, okunnighet och en irrationell rädsla."
För den som vill läsa hela artikeln .
När den brittiska forskaren och psykologen Robin Carhart-Harris är i Stockholm för att föreläsa på Karolinska institutet är medieintresset stort – DN är inte ensamma om att vilja intervjua honom. Och det kanske inte är så konstigt, Robin Carhart-Harris forskningsområde är ovanligt – psykedeliska substanser som läkemedel.
– Jag stötte på litteratur om lsd inom psykoterapi och hur det kunde användas för att lättare komma åt de djupare aspekterna av det mänskliga psyket. Och jag tänkte: wow, vilket mäktigt och underutnyttjat verktyg inom vetenskapen. Jag visste att jag ville ägna mitt liv åt detta.
Han kontaktade en professor som han hört var öppensinnad och hoppades att få börja studera de psykedeliska substanserna på en gång. Det var kanske lite naivt, säger Robin Carhart-Harris och berättar att professorn tyckte att han behövde mer formell utbildning först, vilket ledde till att han doktorerade om serotonin, en substans i hjärnan som bland annat reglerar sömn, välbefinnande och ångest.
De senaste sju åren har Robin Carhart-Harris dock forskat på psykedeliska droger, som lsd och psilocybin, en substans som finns i psykedeliska svampar eller så kallade magic mushrooms. Båda är narkotikaklassade och förbjudna i västländer sedan 1960-talet.
– Jag tror att vi kan lära oss mycket om oss själva från psykedeliska substanser och det är också därför som de är värdefulla inom vetenskapen och sjukvården, säger han.
I våras publicerade hans forskargrupp en studie där de avbildat hur hjärnan ser ut under en lsd-tripp. Drogen gjorde att hjärnaktiviteten ökade mellan områden som vanligtvis inte kommunicerar, medan den minskade inom andra områden. Lsd verkade göra hjärnan mer öppen eller rörig, beroende på hur man ser det. Forskargruppen har även gjort en liknande studie på psilocybin. Det som förvånade honom var att ingen riktigt studerat hur hjärnan påverkas av de psykedeliska substanserna tidigare. Själva kartläggningen har legat till grund för hans senaste forskning, som handlar om hur substanserna kan användas inom hälso- och sjukvården.
Ett stort antal människor drabbas någon gång i livet av en depression och trots många behandlingar finns det personer som inte blir hjälpta av dem, trots att de testar flera olika läkemedel. Därför försöker forskare leta efter nya typer av substanser med andra verkningsmekanismer, somliga mer kontroversiella än andra.
När Robin Carhart-Harris och hans forskargrupp undersökte psilocybin såg de att substansen påverkade hjärnan på ett liknande sätt som antidepressiva läkemedel. Det gav upphov till en liten studie på bara tolv personer, som alla hade testat minst två olika behandlingar innan utan att bli hjälpta. Resultaten är försiktigt positiva. Nästan alla kände sig bättre efter bara någon vecka, och efter tre månader var fem patienter fortfarande fria från sin depression.
Han förklarar att drogerna verkar hjälpa människor att bryta negativa tankemönster. Upplevelsen under en tripp är annorlunda beroende på person och tillfälle. Somliga får visioner medan andra ser händelser från barndomen spelas upp på ett drömlikt sätt.
– Det är en väldigt abstrakt upplevelse för personer att förstå om de aldrig har upplevt den, säger han och liknar upplevelsen med den som människor kan få av till exempel religion eller meditation.
Effekten verkar bli bäst om personen är öppen och ger sig hän inför upplevelsen. Men det är svårt för somliga. Därför försöker forskarna se till att förutsättningarna är så bra som möjligt. Patienten får vara i ett lugnt rum och det spelas lugnande musik, bland annat ambient eller klassisk. En terapeut finns också närvarande under hela tiden.
Ketamin är en annan substans som testas mot depression. Det är ett narkosmedel, men eftersom den ger en slags utanför kroppen-känsla används den också som partydrog. Ketamin verkar ge en mer snabbverkande effekt än dagens antidepressiva läkemedel, som främst påverkar signalsubstansen serotonin i hjärnan. Det pågår mycket forskning på ketamin och Robin Carhart-Harris hoppas att den forskningen ska leda till att det blir lättare att forska på psykedeliska substanser. Eftersom lsd och psilocybin är narkotikaklassade är det svårt att få etiskt tillstånd att studera dem. Det tog drygt ett år för forskarna att få tillstånd för studien om psilocybin.
– Det är lättare att bedriva forskning på ketamin eftersom det också är ett narkosmedel. Jag tycker däremot att ketamin skiljer sig väldigt mycket från klassiska psykedeliska droger. Effekten av psykedelika verkar vara mer ihållande. Anledningen till det kan vara sättet de förändrar hjärnan på, men det saknas forskning kring det, säger han.
Forskningen på psykedeliska substanser är i sin linda, men Robin Carhart-Harris hoppas att det i framtiden ska vara möjligt för människor med en svårbehandlad depression eller andra psykiska sjukdomar att använda substanserna. Han är dock förstående för att det finns personer som lider nu och inte kan vänta fem, tio år innan de får hjälp. Men han avråder människor för att försöka självmedicinera med de här substanserna. Dels på grund av att de kan ge väldigt kraftfulla reaktioner, men också för att de inte är lämpliga för alla eftersom de kan förvärra tillståndet i värsta fall.
– När vi studerar substanserna i vetenskapligt syfte förbereder vi oss noga. Till exempel utesluter vi patienter som haft psykotiska symtom eller som har en nära familjemedlem med en allvarlig psykisk störning. Vi förbereder också patienterna på den upplevelse de kan få, och terapeuter hjälper dem att förstå upplevelsen, säger han.
Samtidigt tror han inte att det går att få människor att sluta använda droger helt. Han efterlyser en mer sofistikerad syn på substanserna, att de inte ska klumpas ihop med knark och enbart anses vara skadliga. Lsd och psilocybin verkar till exempel inte vara beroendeframkallande på samma sätt som många andra narkotiska substanser.
Carhart-Harris har dock märkt att inställningen till de psykedeliska substanserna blivit mer avslappnad, vilket han tror beror på bättre kunskap. De flesta som hör talas om hans forskning blir intresserade, men det händer att han stöter på människor som är skeptiska. Somliga tycker att han romantiserar droger med sin forskning, men han håller inte med:
– Det sätt som jag beskriver psykedeliska droger och deras effekt utgår från vetenskaplig empiri, experiment och observationer. Jag hävdar att vissa som demoniserar drogerna inte utgår från vetenskap, utan snarare från fördomar, okunnighet och en irrationell rädsla.
Det verkar vara en insatt herre. Med många drogers demonisering kan också en fara komma från att de inte kan hanteras och debateras öppet vilket leder till att deras verkliga effekter hamnar i dunkel. Tänker vi oss att berg är farliga kommer det att bli farliga för ingen vill lära sig om bergen eller förstå att de inte behöver vara farliga alltid för alla, även om så kan vara fallet.
Men som med många droger kommer en del att fastna stenhårt och det är framförallt personer som i övrigt har lite alternativ. Fängelsevistelse kan till exempel pronera till att vilja må bra och känna någon typ av större snabbare gemenskap. Annars kanske man bara vill dö, men då har ju ytterligare en kriminell knarkare tagit livet av sig i statistiken över dödsdrogerna. Så visst finns det också en stor fara i en onyanserad negativ hållning till det som kallas droger eller narkotika.
.