17-åriga Lisa Holm försvann i Blomberg på Kinnekulle 2015-06-07 och hittades mördad

Håller med.
Att tidigt känslorna tog sådan överhand är intressant att notera. Logiken och analysen kom därmed att lysa med sin frånvaro bland åklagarkramarna.

men vad är det du inte förstår?
Ingen ifrågasätter kritik eller ifrågasättande. Det är de hjärndöda argumenten som är problemet.

Precis som det hela tiden har gjorts bland sexualsadist-kramarna.
Viljan att försvara en sketen kvinnomördare av NB:s kaliber saknar all logik.
Det är intressant att se vilken förvriden syn vissa har på vad rättvisa är.
Som tur är så sitter det vettigare människor i domstolarna som dömde äcklet NB.
HD visade också prov på gott omdöme som nekade PT för mördaren NB.

Exakt.
Psykopaten upplever sig ju inte ha någonting som han behöver bli botad ifrån.
Tvärtom. Han välkomnar att få sina speciella personlighetsdrag förstärkta om möjligt...
Snacka om att inte vara motiverad för några som helst terapisamtal...det skulle vara
i så fall om terapeuten kan vara lämplig att slå klorna i som ett nytt offer för den ständigt
lika hungrige människoförstöraren vilket är just vad en fullfjädrad psykopat förtjänar
att benämnas som.
Sen angående detta du skrev tidigare i dag:
Där är du nog på rätt spår och du formulerade det väldigt träffande igår:
"Fallenhet för ondska", ja. En "verktygslåda" med mindre trevligt innehåll...

Återkommer gör inte alltför sällan frågan om man kan födas ond? Från de flesta håll
möts man av ett alldeles bestämt nej på den frågan. Andra intar en mer tveksam hållning.

https://aktivarum.wordpress.com/2013/11/01/dokumentar-fods-vi-onda-barnforskning-visar-vi-inte-ar-blanka-blad/

Redan i 7, 8-års åldern kan man möta barn som gått in i en mobbarroll, som verkar njuta av
att vara elaka mot andra. Hur har de blivit såna? Är de psykopater i vardande?
Alla kommer knappast från dåliga uppväxtförhållanden, stökiga eller rent kaotiska
hemmiljöer.

Lionel Shriver har skrivit en uppmärksammad, livligt omdiskuterad roman som
tar sig an denna ytterst känsliga frågeställning om man kan födas ond.
"Vi måste prata om Kevin". Också filmatiserad.

'Du kanske lurar grannarna och vakterna och Jesus och din senila morsa med dina gullegullbesök, men mig lurar du inte. Fortsätt bara om det guldstjärna du vill ha. Men släpa fan inte hit ditt jävla arsle för min skull.' Sedan tillade han: 'För jag hatar dig.'

Jag hade någon sorts föreställning om vad jag borde svara: ’Alltså, jag vet att du inte menar det där’, fast jag visste att det gjorde han visst. Eller: ’Jag älskar dig i alla fall, unge man, vare sig du vill det eller inte’. Men på något sätt förstod jag att anledningen till att jag, denna för övrigt vackra, ovanligt milda decembereftermiddag hamnat i ett smaklöst, alldeles för varmt rum som luktade busstoalett, var att jag valt just sådana färdiga fraser. Så i stället svarade jag i samma opersonliga ton: ’Jag hatar ofta dig också, Kevin’, och vände på klacken.

http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=5849

Kommer det att låta så när mamsingen äntligen tar sig för att träffa sin fängslade Nero?
"Släpa inte hit ditt jävla arsle för min skull". Och sen kanske som ordentligt giftig,
rent förgörande avslutning: "Det är ditt fel att jag blev en mördare"...

Men tack. Hur har jag missat en så intressant bok? Den ska jag med intresse ta del av. För det sammanfaller med nåt som slår an en sträng på insidan.
Vad man är rädd för är det kristet religiösa begreppet predestination som är motsatsen till fri vilja. Ett vedervärdig begrepp om man fördjupar sig i ämnet. Parallellt i denna tro är att människan i grunden är ond. Men jag ämnar tillägga att det finns ett fritt val även för det ondskefulla.
Psykopaten i sin värsta form (det är dock 50 shades of grey..) är det ultimata exemplet; han/hon vet vad som är rätt eller fel men väljer att fullständigt skita i moralen, medkännandet, empatin, sociala normer, samverkan/samspel med andra människor.

Jag anser att egoism ÄR ondska. I sin råaste form ses det som att plåga annat liv, andra varelser om det så är djur eller människor.
Dess innan narcissism. Histrionisk. Grandios. Ytlighet. En selfie på facebook med sex-pack eller duckface?

En psykopat inbillar sig att han är alfahanne. Han är enbart en skitstövel för ledarskap för sin grupp handlar om inlevelseförmåga. Empati och en balanserad personlighet som är medkännande och förstår sin flock utan att drunkna i emotioner.
.. Eller som en lärare sa: Skillnaden mellan sympati och empati är att se en människa vara nära att drunkna i en vak. Den empatiske är samtidigt rationell som medkännande: han vill rädda personen, skaffar fram ett redskap (ett rep, en pinne) och drar upp personen. Den sympatiske hoppar ner i vaken och drunknar själv..
Jag antar psykopaten står och betraktar det hela utan att röra minsta fena.

Bara en tanke utan epigenetisk omtanke. På cellnivå är cancer den värsta form av egoism. Cellen vägrar att samarbeta med friska celler och funktioner. Botemedlet är kort sagt att döda tumören så gott det går, öga för öga, tand för tand. Alternativt bromsa dess utveckling för stunden, dvs kapsla in, typ internera den.

Detta kan jag hålla med om kan vara en långsökt förklaring men vill pröva tanken med er. Lyssnade på kropp och själ. Där säga det att en del män är uppfostrade att ha makt och när dom upplever att dom inte har makt kan slå sin partner. Det är skillnad med våld mellan män och mäns våld mot kvinnor. Men nu tänker jag på män som är sexualsadistiska. Polischef Göran Lindberg som hade en sträng pappa som var officerare men som sedan blev rektor. Göran kopierade sin fars karriär. Göran verkade ha en stark tro på auktoriteter. Själv pratade han om att män som inte är alfahannar vill gärna bli som dom på föreläsningar om mäns våld mot kvinnor. Pratade han om sig själv? Hagamannen var enligt arbetskamrater och vänner en som aldrig sa nej om någon ville ha hjälp med bilen och liknanade. Ungefär som Nerius aldrig sa nej till godsherren. Hans bror tyckte till och med att han fjäskade. Har den här typen av män som har låg status bland andra män och naturligtvis patologisk störning i sin person lägga all frustration dom känner i relation med män med makt som dom egentligen inte kan härbärgera går ut över och ventilen öppnas i sadistiska sexbrott mot kvinnor. Där känner dom en njutning när dom för stunden tar makten och dom kan se ett kvinligt offer som är rädd , försvarslös, förnedrad,död. Dom sparkar neråt och känner övertag och kan för stunden ta rollen som en man med makt. En sådan roll som andra män har i relation mot honom i vanliga fall.Där han känner sig liten, ynklig och maktlös. (Inte inom familjen) Nerius bror säger att Nerius var lik sin far medan han själv var lik sin mor. Kanske hans pappa var militär? Jobbade i något av krigen på Balkan, även om Littauen inte var så involverat så kunde man ta jobb där. Arbetslöshet är ett vanligt problem när män tar värvning som legosoldater. Ja vi vet så lite om hans far och hans relation
Länk till programmet Våldsamt beteende:
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/701525?programid=1272

Bra inlägg!

Jag minns "Bålstafallet"

Återigen (apropå att skuldbelägga offret) läser jag där att någon säger om den 9-årige mördade flickan:
– Jag kan inte fatta att detta har hänt. Det är så hemskt. Hon var jordens snällaste och gulligaste tjej, så känslig och söt. Jag förstår inte att någon ville göra henne illa

Och återigen (man kan tydligen inte tjata tillräckligt om detta): det var inte flickans fel att hennes pappa gick bärsärkargång och misshandlade dotter och mor

Och i Lisa-fallet: det var inte på grund av Lisas pappas bakgrund/yrke/profil som Lisa mördades

Det är gärningsmannen som misshandlar/mördar/våldtar - det är honom det är fel på

Jag undrar bara, lite naivt kanske..., hur har hon och Lillebror råd att anlita varsin advokat?
Tvåtusen svenska kronor per timme är mycket pengar i Sverige och ännu mer i Litauern gissar jag.
Och om dom inte får igenom sina skadeståndskrav och kan ersätta advokaterna - vad händer då?

För det är väl inte svenska skattebetalare som betalar denna cirkus också?

[quote=Grandioso|57309082]Exakt.
Redan i 7, 8-års åldern kan man möta barn som gått in i en mobbarroll, som verkar njuta av
att vara elaka mot andra. Hur har de blivit såna? Är de psykopater i vardande?
Alla kommer knappast från dåliga uppväxtförhållanden, stökiga eller rent kaotiska
hemmiljöer.

[quote]
Ja det är en intressant fråga.

Klippt ur Lärarnas nyheter:

"Eftersom mobbare har ett aggressivt reaktionsmönster kombinerat med fysisk styrka ( i varje fall hos pojkar), så menar Dan Olweus att man kan se mobbningen som en del av ett mer allmänt mönster av antisocialt eller regelbrytande beteende. I en undersökning som Dan Olweus gjorde visade det sig också att 60 procent av dem som betecknats som mobbare i skolan blivit dömda för minst en kriminell handling vid 24 års ålder. –Mobbning är en form av beteendestörning, och en del av dem som mobbar blir mer kriminella än andra. Faktorer i uppväxten som kan leda till ett aggressivt sätt är "för lite kärlek och omsorg och för mycket 'frihet' under uppväxtåren", skriver Dan Olweus. Om föräldrarnas känslomässiga grundinställning till barnet är negativ och präglas av för lite värme och engagemang ökar risken för ett fientligt förhållningssätt hos barnet. Om föräldrarna dessutom inte är tydliga i sin gränssättning vid aggressivt beteende hos barnet gentemot andra kan detta öka barnets aggressivitet, skriver Dan Olweus. Ännu en riskfaktor är om föräldrarna har våldsamma känsloutbrott eller använder fysiskt våld och andra maktorienterade uppfostringsmetoder. Även barnets temperament spelar en viss roll."

http://www.lararnasnyheter.se/fritidspedagogen/2002/10/28/vem-blir-mobbare-vem-blir-offer

Miljön I en familj kan skilja sig mycket mellan syskon. I en familj med sex syskon kan det vara så att när det första syskonet föds fungerar familjen väl och föräldrar och barn knyter an och barnet utvecklas väl under de första viktiga åren. Sen föds kanske 5 syskon till ganska tätt, arbetslöshet kanske uppstår och efter det ekonomiska problem, skilsmässa, nya familjekonstellationer, en styvpappa som kommer in I familjen etc. Detta var en dramatisk bild , jag vill bara visa på att varje barn , även inom en familj, har en helt egen uppväxt. Ofta blir ju tex ett sladdsyskon särbehandlat och lite bortskämt tex.
Sen är naturligtvis barn olika känsliga och har olika temperament. En del är aggressive och en del blir istället inåtvända och skadar sig själva. Det är de som är aggressiva som vi bryr oss mest om eftersom de kan skada oss.

Men det finns förstås också skillnad I temperament. Både de som är känsliga och de som är mindre känsliga.


"– ”Orkidébarnen” är mer ömtåliga än ”maskrosbarnen”. Utsätts de för påfrestningar så drabbas de lättare av olika fysiska och psykiska besvär. Men växer de upp under trygga förhållanden kan de i stället må bättre och utvecklas mer än många andra individer, förklarar den amerikanska forskaren Bruce Ellis, som introducerat den så kallade orkidéhypotesen.

En av de stora upptäckterna inom den psykiatriska forskningen de senaste 15 åren är att man har identifierat ett antal genvarianter som i kombination – och bara i kombination – med en svår barndom eller senare traumatiska livshändelser ökar risken för att drabbas av olika psykiatriska problem, som depression, adhd, ångest eller utagerande beteende."


http://www.svd.se/orkidebarnen-behover-ratt-naring

Ja, idag finns inget annat alternativ än inlåsning.
Men vi det är också baserat på den kunskapsnivå vi har idag.
För hundra år sen fanns ingen antibiotika som kunde bota en lunginflammation.
Inte heller klarade man av att utföra ett kejsarsnitt på ett säkert sätt eller en hjärttransplantation.
För 50 år sen fanns ingen medicin som hjälp vid depression eller ADHD.

Vi kan inte saga att psykopati är obotlig, vi kan bara saga att det finns idag ingen fungerande behandling.