17-åriga Lisa Holm försvann i Blomberg på Kinnekulle 2015-06-07 och hittades mördad

http://www.expressen.se/gt/bilevicius-hustru-vill-ha-ersattning-efter-hot/
Jaha, ser man på. Nu vill minsann frun som vittnat falskt för sin makes skull ha en slant
hon också. Det gäller att passa på.

Jag uppfattar det som att Kanada ligger långt framme med mycket av forskningen kring sexuellt våld eller sådant våld som leder till mord - har sett mycket intressant läsning på forskningsfronten. Bilden kring psykopati är komplex och det är samverkande funktioner.
Dysfunktion i Amygdala anses ge försämrad emotionell inlärning. En störd emotionell inlärning kan leda till okänslighet för bestraffning.
Med tanke på att du ramlade in via min Amygdala som citering så såg jag en litteraturgenomgång av Katarina Wahlund, et.al. angående psykopati och att förändringar i delar av frontalloberna (dorsolaterala prefrontalkortex och orbitofrontalkortex) samt temporalloberna (amygdala) är kopplade till våldsamt och asocialtbeteende samt psykopati.

I artikeln reflekteras kring att psykopati tycks handla om subgrupper, att forskningen bör ta hänsyn till detta vid undersökningar i större utsträckning.
Författarna undrar om det inte vore mer relevant att uppmärksamma en sorts individuell sårbarhet än enbart diagnostiserande (punkt slut, pang bom - en APS) och lyfta fram särskilda svårigheter (brist på empati, brist på impulsivitet etc) och dess omfattning och grad:

Att det är av vikt att vid inventering (risk- och behovsanalys) av den kriminella psykopaten inte enbart notera en diagnos och beskriva störningens omfattning:

Man talar idag om primär och sekundär psykopati och andra ordval är psykopatiska drag, psykopatiskt personlighet. Primär (typ 1) ter sig som mer tyngre (fullblodspsykopat) men att det tycks finnas nyanser i nästa grupp (typ 2) och i och med detta ett visst hopp. Jag vet inte men det kan ha relevans för behandling. Kanske det i ena fallet är extremt genetiskt, Amygala är helt blockad medan det andra är mer en defekt som sen skadas/förvärras/sanktioneras via fel fostran? Eller tvärtom: en genetisk defekt som med rätt miljö och stöd kan vägledas att bli mer funktionell och välfungerande? Märk väl att jag funderar just nu och överdriver med ordval för att tydliggöra. Alltså att skada finns där och är genetisk men till viss del "justerbar" främst i tidig ålder? Jag menar defekt är inte det samma som total förlust/avsaknad av. Jag kan ha ett defekt ben och träna mig att gå med stöd från andra - men det lär vara svårare om bägge benen saknas. Framledes kanske forskningen kommit så långt att det kommer finnas empatiska proteser även för sistnämnda (likt de medicintekniska framsteg som görs idag).

Hon hade nästintill dagliga nära-döden-upplevelser ihop med sin våldsamma och trakasserande man så det anspråket var intressant.
Speciellt iom att han mördat och hon lika gärna kunde varit hans offer om han satt den gränslösa sidan till...

Ofta säger man att något är genetiskt eller biologiskt eftersom man hittat en skillnad I hjärnans function och I hjärnans uppbyggnad. Men man bör komma ihåg att vår hjärna är väldigt plastisk , speciellt hos små barn. Kan det då inte tänkas att hjärnans function och uppbyggnad kan påverkas av att barnet under första levnadsåret växer upp I en kaotisk, hotfull och fientlig miljö och därmed också troligen en väsentligt störd anknytning? Kan det inte tänkas att detta kan ske redan I livmodern, att det lilla barnets hjärna kan påverkas av att modern lever I en hotfull och fientlig miljö?

Ska man utröna detta får man nog vara forskare inom neurovetenskap. Vi är nere på cellnivå. Prägling kan ses via djurvärlden (etologi) som till viss del sammanfaller med begreppet anknytning. Begreppen är intressanta. Betänk ett omhändertagande av djur som farit illa, kanske bytt ägare flera gånger. Detta kan då anknyta så hårt till sin nya mer kärvänliga vårdare att det blir extrem separationsångest. Det samma sker om ett djur förlorar sin mamma. Djuret knyter an till nån som inte ens är av samma art. Det är väl ankor som kan få för sig att en pinne är mamsen och följer en rörelse då de kliver ur ägget.
Hur som haver är det komplext. Men intressant och att uppväxt är av stor vikt är inte tu tal om annat. Men sen finns de där maskrosbarnen som i en syskonkull överlever utsattheten, våldet, övergreppen, bristen på anknytning och hela faderullan. Hur kan de växa och blomma trots nästintill omöjlig och karg miljö?
Nu glider det in på området coping (psykologen Lazarus) - den enskildes förmåga att hantera svåra situationer - eller begrepp som resiliens eller KASAM av Antonovsky - eller via neurologen och psykologen Viktor Frankl, den fria viljan....och nu får jag sluta skriva för det är ett annat favoritområde.

Men på tal om anknytning och att knyta an till ämnet så kan man givetvis se att det inte enbart kan handla om sociala ting med tanke på att vissa syskon klarar sig galant. Det verkar handla om en viss individs sårbarhet men fråga är vad som ligger i grunden då?
Säg nu att hans bror har samma förutsättningar men är lugn och en helt annan personlighet som Irina skriver?

Jag tog mig lite tid att återvända till länken https://www.flashback.org/leave.php?u=http%3A%2F%2Fwww.csc-scc.gc.ca%2Fresearch%2Fshp2007-paraphil06-eng.shtml

Det är en otroligt intressant analys av kunskapsläget, tillgänglig för allmänheten, som Den Kanadensiska kriminalmyndigheten presenterat. Länken har du tidigare refererats till och den är ständigt aktuell.

Vid dagens genomläsning fastnade jag för Integrated Theory av sexuella övergrepp ( ITSO ), som är en intressant modell ännu i sin linda i form av multisystemiska mätningar. ITSO undersöker etiologiska korrelat till psykopatologiska (t ex genetiska faktorer och miljöfaktorer), hjärnans funktion, t ex mekanism kopplad till etiologiska faktorer som påverkar hjärnans utveckling, neuropsykologiska brister, psykologiska system i form av språkproduktion och rumsuppfattning som resulterar i mänskligt beteende, och klinisk symptomotology (t.ex. avvikande sexuell upphetsning, humör / tankestörningar.

ITSO fokuserar på globala riskfaktorer som kognitiva störningar kopplade till olika neuropsykologiska brister, gärningsmannens ekologiska nisch och livsmiljö som markörer för olika former av sexuella övergrepp.

Ett understatement är att rapportens samtliga modeller är att såväl arv som miljö samverkar med katastrofala följder om vi inte lyckas stämma i bäcken.

Anknytning sker ju mellan två individer, primärt. Den måste skapas unikt för varje barn. Att en bror fått en fungerande anknytning säger inte att en annan bror fått det. Anknytningen kan störas av mycket och beror på kvaliteten i samspelet mellan barnet och föräldern. Detta samspel påverkas naturligtvis av miljön i familjen, våld, stress, missbruk, depression.... Varje barns uppväxt är ju på sätt och vis unik. Sen tillkommer ju naturligtvis också barnets personlighet. Ett mycket känsligt och reaktivt barn kan vara svårare att ta hand om och knyta an till. Om man då kombinerar ett känsligt och reaktivt spädbarn med en förälder som mår dåligt och lägger till en fientlig miljö i familjen med våld och hot och allmänt kaos, kanske delvis på grund av missbruk eller psykisk sjukdom i familjen, ja då är det lätt att förstå att det minskar möjligheten att skapa en positiv anknytning.

Jag läste en gång, kommer inte ihåg var, att de barn som blir utsatta för pedofili väldigt ofta blir förövare när de blir större. De barn som inte blir det har oftast haft åtminstone EN person i sin närhet som brytt sig om dem. Det kan vara mamma, en mormor, en kamrats förälder eller en lärare. Detta kan vara svaret, åtminstone delvis, på varför maskrosbarnen så förbluffande ändå klarar sig då bra, de har haft åtminstone EN människa som brytt sig om dem.

Ska man utröna detta får man nog vara forskare inom neurovetenskap. Vi är nere på cellnivå. Prägling kan ses via djurvärlden (etologi) som till viss del sammanfaller med begreppet anknytning. Begreppen är intressanta. Betänk ett omhändertagande av djur som farit illa, kanske bytt ägare flera gånger. Detta kan då anknyta så hårt till sin nya mer kärvänliga vårdare att det blir extrem separationsångest. Det samma sker om ett djur förlorar sin mamma. Djuret knyter an till nån som inte ens är av samma art. Det är väl ankor som kan få för sig att en pinne är mamsen och följer en rörelse då de kliver ur ägget.

Gärningsmannen kan ha varit påverkad och handlat irrationellt och impulsivt.
Det är inte säkert att brottet det var planerat från början. Det kan ha börjat som en fredlig kontakt som sedan övergick i konflikt och våld, kanske på grund av att gärningsmannen ofredade eller hotade offret. Kanske kände gärningsmannen och offret igen varandra och gärningsmannen blev rädd att han skulle bli anmäld.

"Det handlar om att ingen vill ha hand om psykopaterna"