Häglaredsmasten i Borås knäckt, 332 meter hög radio- och TV-mast

Visste inte var jag skulle placera tråden men fick bli här, admin får flytta om den lämpar sig bättre på annat ställe


Jaa, gillar och klättra och gillar liksom många andra kickar och en kombination av fara blandat med utsikt är något väldigt härligt. Bor iaf i en mellanstor stad där det finns en radiomast högt belägen som utan tvekan är åtminstone 110 meter. De flesta vet väl hur en radiomast ser ut? Men en stor klätterbar mast med massa paraboler, kablar osv.

Det jag undrar är hur pass farligt det är och klättra just med den elektriska biten? Har lite av en fobi för el haha, och det är lätt och inbilla sig att man ska få sig en jävla stöt och trilla ner typ. Men i praktiken, är det farligt så sätt?

Finns ju trots allt inga varningsskyltar kring den biten utan bara om fallande föremål och fallande is.


Nu är det ju visserligen olagligt att klättra upp och ta sig in på ett skyddat område men om vi talar teoretiskt då..

Gjorde nyligen ett lite längre fängelsestraff, då hann jag med att reflektera en del över livet osådär. Och insåg ganska snabbt i friheten att mina valmöjligheter blev väldigt snara gällande jobb. Fick trots allt ett arbete men där jag verkligen vantrivdes, försökte ett bra tag men slutade med sjukskrivning.

Men jag får panik av att vara sjukskriven och eftersom jag fortfarande är ung så vill jag nu studera.

Men har man gjort ett längre fängelsestraff för våldsbrott så får man inte vilket jobb som helst, jag kan sitta och plugga till exempelvis psykolog i fem år men att få anställning blir svårt.

Har dugliga betyg från gymnasiet, men jag vill studera något program en längre tid och behöver först och främst förbättra mina tidigare betyg från gymnasiet.. Men sen då?

De områden jag verkligen, verkligen tycker om är; Psykologi/Psykiatri/Rättsvetenskap/Sociologi/Kriminologi/Filosofi/Beteendevetenskap/Juridik.. Ja nästan allt inom de kategorierna.

Är förövrigt en ganska öppen och enkel människa att ha och göra med, utåtriktad och social. Mina begränsningar är en del psykiska problem som jag i nuläget bearbetar i den mån jag kan, har god självinsikt och har inte tänkt att verkligen gå in för något program eller liknande fören jag känner mig helt stabil.

Sen får jag aldrig någonsin (Även när mitt brott preskriberats) jobba med barn vilket såklart är något att tänka på.


Så min fråga till Flashback:
Vad skulle ni rekommendera för studier? Vill ju studera något jag har en rimlig chans att kunna arbete inom. Behöver råd på en bra väg in i studier och kommande arbetsliv. Mitt val nu är annars att stå och göra slavgöra på industri resten av mitt liv och det går jag inte med på..

Tack på förhand

Dagligen i säkert 10 år har jag på något sett tänkt tanken på mord. Har alltid fascinerats av iden att ha makten att ta någon annans liv, att förstöra någons existens. Att utplåna något levande.. Det har med tiden utvecklats till två sorters fantasier. Ett strypmord där jag sitter på en man och ser paniken i hans öga. Ser hur hans livsljus tynar bort och hör hans misslyckade försök att få luft. Att få delta rent fysiskt i när något fullt levande försvinner bort är för mig en vacker tanke. Att få se lidande i dess renaste form men även det faktiska, lugna insjuknandet till ett avlidet tillstånd.

Sen fantiserar jag även om ett lustmord, ett brutalt sådant. Ett knivmord med så många hugg en människokropp kan ta emot. Bara hugga och hugga tills det inte finns något kvar att hugga. Definitionen lustmord i dess största form och mening. Ett mord bestående av rent mänskligt hat och avsky gentemot allt levande. Blod, blod och åter blod överallt. Ett försäkrande om att livet aldrig någonsin skulle kunna räddas eller återskapas, totalt förstört med enbart ett metallverktyg och mina bara händer.


Inom psykologin så påstår många forskare att nästan alla människor någon gång under sin livstid fantiserar om mord. Och kan lägga in en notis här om att jag faktiskt har suttit på en rättspsykiatrisk klinik och haft en liknande diskussion med en psykiatriker. Som förklarade att så länge det inte övergår i planering så är det inte farligt, kanske inte ens sjukligt. Det kan lika gärna vara ett sätt för mig att tygla mina impulser och ilska. Ett sätt att få utlopp för mitt hat gentemot människor utan att faktiskt skada någon.

Jag upplever det själv som att jag genom kontinuerlig kontakt med psykiatrin under flera år har fått en extrem självinsikt i mitt beteende och tankesätt. Så att jag vet att jag inte skulle sätta dessa fantasier till handling om jag inte mådde extremt illa och inte såg någon framtid över huvud taget. Och jag är trots allt en fri man idag med ett någorlunda fungerande liv så, SÅ knäpp är jag inte

Så vad säger ni folk om det här? Fantiserar ni någonsin om något liknande? Någon speciell anledning?

Tycker ämnet är intressant och vill gärna höra vad andra har att säga..