Citat:
Bjud in en av favoriterna hos flashbacks I&I för att ge en rättvisande bild av Sverige av idag, låter som en klockren idé. Eller kanske som någon som aktivt söker efter bilder som förstärker ens egen känsla av muslimskräck och "staten är bäst, ge mig mer stat, rädda mig kära stat från alla hemska bruna gubbar som har konstiga traditioner jag inte förstår"-attityd som ju gubben Molyneux har odlat fram senaste åren. Lite märkligt att han inte rensat bort alla gamla avsnitt från när han framförde en hel del vettiga anarkistiska budskap, de måste väl nästan vara lite pinsamma för honom nu när han blivit etatist?
Absurt påstående, allt du skriver är fel. För det första, vem är du att påstå att intervjuobjektets bild av Sverige per sé är sämre än någon annans perspektiv? Ingen person kan objektivt beskriva samtidens situation utan att belysa problematik som man personligen är engagerad i, så hennes världsbild är inte mindre värd än någon annans, tvärtom är den mycket träffande och hon beskriver verkligheten mycket bättre än många andra politiskt korrekta förvirrade individer. Sedan märks det direkt att du är en apologet som försöker förmindska det europeiska (och primärt svenska) folkutbytet med att den svenska staten inte kan rädda oss ifrån "bruna gubbars traditioner", som inte det vore så ytligt.
Det naiva teoretiker som du inte förstår, är att det största övergreppet i den svenska statens historia är att påtvinga det svenska folket sin egen undergång via statligt påtvingad massinvandring, som inte bara gör det till en tidsfråga innan svenskar blir en minoritet i sitt eget territorium, utan också att vi tvingas finansiera verksamheten. Det Stefan tydligen förstår, som inte du gör; är att "state immigration" är samma som "forced integration". Och han motstätter sig detta, och problematiserar sakfrågan, helt enligt sina principer. DU borde göra detsamma. Sen att han inte längre skulle vara anti-etatist är ett halmgubbeargument som du inte kan bevisa, löjligt propagandistiskt påstående.
Skärp dig!
Utifrån ett annat perspekti där man inte har något som helst ansvar för vad man röstar på, så blir det ju okej att rösta. Sedan finns även pragmatiska perspektiv, men där borde man utgå ifrån att rättighetskränkningar är fel tills motsatsen bevisats. Och alla som tar upp det pragmatiska kortet bara utgår ifrån att deras förslag faktiskt leder till mest frihet i slutändan.