Bostadsbubbla i Sverige?

Det är ju där vi är nu. Priserna är högre än vad man får låna. Dom som vill in på marknaden kan inte ta sig in.

Nja, du kan ju köpa en BR. Så mycket har vi väl kommit fram till.
Däremot kan du inte köpa de mest attraktiva bostäderna. Men så har det alltid varit.

Som en indikation på problemet. Här är en tomt till salu:
http://www.hemnet.se/bostad/tomt-norrviken-sollentuna-kommun-stationsvagen-1b-9076316
Ynka 6.9 MSEK. Ska du nu bo där får du lägga på kostnaderna för att bygga ett hus på tomten.

Tomtpriset visar att just denna plats var attraktiv. Där räcker inte din betalförmåga. Och så är det i centrala Stockholm, och en del andra ställen.
De som flyttar till centrala Stockholm, skulle jag säga, säljer i de flesta fall en bostad. De har en kontantinsats som är större än 15%. Ta t ex sådana som sålt en villa i utkanten, när barnen flyttat hemifrån. De har inga större bekymmer med BR-priserna.

Däremot räcker din nuvarande betalförmåga där jag länkat tidigare. Och som jag nämnt tidigare; Även förr fick folk starta där det var billigare. Jag också för den delen.

Jag förstår inte riktigt varför folk har någon slags föreställning om att det närmast skulle vara någon slags rättighet att bo i centrala Stockholm.

Men jag säger inte att du gör något logiskt fel. Nationalekonomi är ingen exakt vetenskap (om så vore skulle väl inte dess utövare hela tiden komma till helt olika slutsatser). Vad jag säger är bara att du enligt min uppfattning underskattar faran med en historiskt hög skuldsättning. Jag kan ha fel. Men det finns ingenting i din argumentation som objektivt visar att en bubbla inte är under uppbyggnad.



Ja, men det är också ditt problem visavi din motdebattör.



Och jag anser att det är fakta, dessutom för tråden relevant sådan. Därför tog jag upp det.



Här är vi helt överens. Om inte blind tro, så ändå ett stort mått av ideologiserande om du förstår hur jag menar.

När det gäller trådens topic, kan jag säga att jag själv är väldigt ambivalent kring frågan om en bostadsbubbla. Ungefär 50/50, med tillägget att kreditexpansionen ändå pekar i den riktningen.

Jag tittar ju inte ens på de mest attraktiva lägenheterna. Det jag visat i tidigare trådar har inte varit i några statusområden eller särskilt centralt. Jag söker i dom områden där jag har jobb, familj och vänner. Ska man inte få göra det i dagens Sverige? Där jag vill köpa nu är där äldre bröder eller föräldrar och yngre än dom kunde köpa för inte för länge sedan men en kontantinsats på 10%. Varför försämra samhället för kommande generationer?

Priserna är väl ändå "billiga" om man skall jämföra med boendekostnader i andra Europeiska huvudstäder. Håller tyvärr delvis med dig om att ensamkommande "flyktingbarnen" kommer dra ner statusen rejält på innerstaden. Det som dock är positivt är att Stockholm än så länge är en attraktiv plats att bo på och att det finns för litet utbud med bostäder för att väga upp till efterfrågan.

Har för övrigt bestämt mig för att försöka sälja min lgh i okt/nov och chansa att priserna inte rasat mer och i bästa fall att jag får igen det jag betalade.

Trevlig helg mvh Leif

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=6427268

Byggkostnad omkring 400 000 kr:
http://attefallshus.com/
http://gebabmaxihus.se/


Jag säger inte att det är en särskilt dålig affär jämfört med andra bostadsköp för närvarande. Saltsjö Boo verkar ju ligga fint och ett Attefallshus kan nog vara helt okej att bo i, men det verkar råda en viss diskrepans mellan byggkostnad och pris.

Ok. Jag fick intrycket att jag hade gjort något slags fel och du därför dragit någon slutsats om att jag inte hade någon nämnvärd koll.

Fast där skulle jag nog vilja iterera att jag inte uttalat så mycket skattningar.
Så jag förstår inte riktigt var detta kommer ifrån.

Jag har ingen invändning mot det. Ingen har riktigt förklarat för mig hur man mäter upp bubblan. Än så länge är jag i ovisshet om någon bubbla.

De jag nämnde som estimerar risk (och defaultrisk) som kommer i uttryck i räntor och CDS-pris ändrar kontinuerligt sina bedömningar.
Och KPI rör på sig. Det gör att "priset" att ge kredit och viljan att ta "kredit" rör på sig.
Det är en konsekvens av vad jag skrivit.

Om det sedan leder till olika hastigheter i ökning i kredit eller om det faktiskt leder till reduktion i kredit är osagt. Att påstå att det sista med någon slags nödvändighet kommer att ske skulle jag vilja syna.

Nja, eftersom du inte kan köpa så är de väl för attraktiva. Eller hur?

Söka är det väl ingen som hindrar dig, hoppas jag.
Men vill du uttrycka det som att du har en rättighet, så måste någon äga motsvarande skyldighet. Vem skulle det vara? Och hur skulle det yttra sig? Ska denne någon tvingas av av sin konsumtion och ge till dig?
Skulle du äga motsvarande skyldighet för någon annan?

En del flyttar. T ex från mindre attraktiva områden till mer attraktiva. Och drar du upp priserna. Ska dom straffas? Eller ska vi ha flyttförbud?

Du skulle ju kunna kompensera för det genom att flytta åt motsatt håll. Om fler gör det blir det mer utjämnat.
Den här skulle du kunna köpa http://www.hemnet.se/bostad/villa-6rum-knaften-lycksele-kommun-knaften-322-8447256
Och så startar du någon näringsverksamhet på orten där så folk kan flytta dit och jobba.
Om fler gjorde så skulle det inte vara lika många som envisas med att bo i Stockholm, och andra storstäder.

Det där från sveriges radio blev väldig kryptiskt.
Var det en BR som man skriver. Då äger hon inte bostaden, vilket de skriver att hon gör.
Vem ägde marken då? En BRF? eller var det tomträtt så hon hyr den, eller vad?
Och var tomträttsavgälden låg så det motiverade priset? Eller ?
Blev mycket frågetecken.

Om priserna hade varit lägre hade jag haft råd att köpa där med. Det man måste försöka jobba för är ju att få ner priserna och det får man om man utökar utbudet rejält eller repatrierar massa människor (invandrare) tillbaka dit dom kom ifrån så konkurrensen blir mindre.

Du verkar ju helt koko. Klart det inte är någon rättighet att jag måste bo där jag vill. Men jag är inte särskilt kräsen med vart jag bor sålänge det är nära jobb, familj och vänner. Priserna är för höga helt enkelt.

Vi kan införa ett förbud för icke-svenskar att bosätta sig här så skulle vi aldrig ha varit i den här situationen. Jag vill bo där jag har mitt liv helt enkelt. Är det så mycket begärt?

Har man varken hög lön eller mycket sparade pengar kan det vara väldigt mycket begärt.

Ingenting du har sagt i det här meningsutbytet kan anses felaktigt. Jag håller också helt med om att det inte finns någon möjlighet att "mäta upp" en bubbla. Ingenting här sker med nödvändighet.

Jag vet ärligt talat inte vad jag själv ska tro om allt detta.

Vad jag vet, efter att ha studerat vad som anförts om historiska skeenden, är att värderingar av t.ex. aktier, fastigheter, etc, varierar kraftigt med helt irrationella känslosvängningar mellan optimism/pessimism. Varenda topp tycks kännetecknas av en överdriven optimism, varje botten av extrem pessimism. Denna pendelrörelse verkar inbyggd i den mänskliga naturen.

I princip är det mer fråga om psykologi än utanförliggande faktorer. Tydligast är det väl i samband med aktiekrascher som sker då och då.

Jag litar helt enkelt inte på människors rationalitet. Därför är jag också oroad över skulduppbyggnaden. Det kan komma en dag då låntagarna inser att deras skulder blir övermäktiga, och långivarna likaledes blir medvetna om det oundvikliga i kommande kreditförluster. Och då kommer värderingarna att ändras.

Det har hänt förut och kommer att hända igen.

Ta nu inte detta som någon form av invändning mot ditt eget resonemang. Jag försöker bara förklara hur jag tänker och vilka bevekelsegrunder som ligger bakom.

En relaterad sak som jag tycker framgår av den här tråden, är att folk har förhoppningar baserat på sin egen situation. Exempel:

1. Några hoppas på en bostadskrasch eftersom de valt att stå utanför marknaden i väntan på bättre tider.

2. Andra skjuter upp sina fastighetsaffärer av oro för en kommande nedgång, som de vill vänta ut.

3. På andra sidan har vi de som inte tror på en nedgång eftersom de själva sitter högbelånade med nyligen inköpta fastigheter.

4. Sen har vi spekulanter som tjänar sina pengar på en uppgång, och gärna vill att den skall vara för alltid.

Alla ägnar de sig på ena eller andra sättet åt rationaliseringar. Det är intressant i sig. Vi är inte så rationella som vi tror.