Citat:
Frågan om skypandet ställde jag med en blandning av allvar och ironi men nog skulle det vara intressant att veta hur Modern försöker greppa situationen, hon måste ju få bibehålla den tvångsmässiga telefonkontakten med sonen.Ingen aning vem morsan ska skypa med. Jag gissar hon fortsätter jaga Nerijus i första hand. Fängelserutinerna tillåter väl åtminstone ett samtal i veckan. Ingen aning förstås.
Skarpt läge för lite wallraffande i närområdena.
Att, modern har en nyckelroll i dramat är ställt bortom allt rimligt tvivel. I min psykkarriär stötte jag på en och annan psykopat som inkluderade rituellt mord och pedofili. Jag minns en handledare som jobbade på rättspsyk på den tiden den var inhyst på Långholmen. Denne gav flera skrämmande exempel på psykopatiska gärningar och utredningar som också fick rubriker.
Inte minst minns jag en hypotes från dennes sida hur en psykopat blir till. Denne menade att i begynnelsen i interaktionen mellan moder (alt vårdare) sker ingen känslomässig anknytning till barnet. Barnet tvingas anknyta till sig själv och som en följd utvecklas en narcissisistisk personlighet med empatistörning. Barnet har aldrig bekräftats av modern som i sin tur aldrig bekräftats emotionellt i sin utveckling. Minns att också handledaren utryckte att det handlade om en själslig sjukdom utan bot.
Det må vara som det vill med min handledares hypotes. Personligen anser jag den inte helt bakom flötet även om det runnit mycket vatten under bron.
Skarpt läge för lite wallraffande i närområdena.
Att, modern har en nyckelroll i dramat är ställt bortom allt rimligt tvivel. I min psykkarriär stötte jag på en och annan psykopat som inkluderade rituellt mord och pedofili. Jag minns en handledare som jobbade på rättspsyk på den tiden den var inhyst på Långholmen. Denne gav flera skrämmande exempel på psykopatiska gärningar och utredningar som också fick rubriker.
Inte minst minns jag en hypotes från dennes sida hur en psykopat blir till. Denne menade att i begynnelsen i interaktionen mellan moder (alt vårdare) sker ingen känslomässig anknytning till barnet. Barnet tvingas anknyta till sig själv och som en följd utvecklas en narcissisistisk personlighet med empatistörning. Barnet har aldrig bekräftats av modern som i sin tur aldrig bekräftats emotionellt i sin utveckling. Minns att också handledaren utryckte att det handlade om en själslig sjukdom utan bot.
Det må vara som det vill med min handledares hypotes. Personligen anser jag den inte helt bakom flötet även om det runnit mycket vatten under bron.
Det du beskriver om avsaknaden av den känslomässiga anknytningen mellan moder och barn och vad resultatet kan bli, det är riktigt skrämmande, hur barnet vänder detta inåt och vilken störd personlighet det kan bli. Och modern som behandlats på samma vis överför detta som ett slags ont arv till barnet. Och barnet utvecklar dessa störningar som ett skydd, som ett alternativ till det som saknas, för att kunna hantera situationen och överleva.
Bekräftelse som saknas, det känns som att det är en röd tråd mellan Modern och Nerijus. Så rädd han är att hon inte ska bli nöjd, så ängslig han är för att inte få bli bekräftad – då känns det precis som att han är liten igen. Liten, ensam, hjälplös och känslomässigt övergiven. Han hatar den känslan. Han hatar att han måste kräla för att få bekräftelse.
Jag tror att din handledare hade rätt när han uttryckte att det handlade om en ”själslig sjukdom utan bot”, när en psykopat ”blir till” i interaktionen mellan mor och barn när ingen känslomässig anknytning sker till barnet och barnet tvingas anknyta till sig själv.
”En själslig sjukdom utan bot” har nog också Nerijus som sexualsadist.
Vad jag förstått om sexualsadister så är det inget som kan ”botas”, en sexualsadist är och förblir det oavsett terapi o.dyl. Om jag ska leka psykolog nu så kan jag mycket väl tänka mig att Nerijus inte haft någon känslomässig anknytning till sin mor som liten, hon har ej kunnat ge det ett barn behöver så väl, det viktigaste av allt.
B.la därför (men också såklart en del andra faktorer) har han utvecklats till det monster han blev och monstret förblir det han är så därför måste han vara inlåst – för alltid.
Citat:
Absolut! Stressen och ångesten blev helt outhärdlig när han visste att moderns ankomst närmade sig. Om bara ångesten kunde försvinna, försvinna en kort stund, det vore värt allt. Ångest så stark så tankarna dunkade i skallen, det måste han ju ”omvandla” till något så ångesthelvetet rensas ut, även om det bara är en kort stund. Det är värt det tycker han, det han gjorde mot Lisa, han var ju ”tvungen”.Och inför moderns aviserade ankomst tilltar stressen/stormen till orkanstyrka. Behovet att gestalta tvångstankarna, agera ut (fly), från den glupska modern går inte längre att hejda. "All lust vill evighet, djup djup evighet" yttrade en gång Nietzsche på sitt underfundiga vis. Sexualiteten (inkl sadismen) är Nerijus metod att slippa verkligheten en liten stund på jorden.
Citat:
Nu tänker jag också högt. I förhören när Irina skulle beskriva bröderna så sa hon att Aivaras var ”mammas pojke” och Nerijus var ”pappas pojke” och att det då var naturligt att Nerijus var den som bestämde hemma. Kanske det är så att relationen mellan mamman och Aivaras varit en helt annan (och bättre!) än den mellan mamman och Nerijus. Om Nerijus påminner mest om pappan så kan man tänka sig lite hur han var. Kanske han drack mycket och var våldsam mot mamman och barnen, att de fick vara rädda för honom p.g.a instabilt psyke p.g.a drickandet. Fysisk misshandel från pappan och psykisk misshandel från mamman. Nerijus var ju äldst så han fick väl mest stryk av båda och tvingade sig själv att koppla bort alla känslor som kunde göra ont, vände allt inåt.Anknytningsproblematiken är känd. Blir du inte bekräftad tvingas du underhålla dig själv. Vi vet inte i vilket skick modern var vid Nerijus födelse, Det kan ha funnits signifikanta andra som bekräftade AB tillräckligt.. Nerijus var förstfödd och modern livrädd för den lille mannen med penis. Hennes avsky och skräck för män lämnade spår i familjeprocessen. Frågetecknen är många och jag tillåter mig att tänka högt.
Aivaras är ju den i familjen som verkar mest normal. Mamman kanske hade en varmare och närmre relation till honom och han var ju också lite känslig så mamman tog honom i försvar när pappan var full och skulle bråka.
