17-åriga Lisa Holm försvann i Blomberg på Kinnekulle 2015-06-07 och hittades mördad

Ja, jag känner inte heller till reglerna. Hoppas nån kunnig i tråden informerar oss närmare om hur det fungerar. Själv ser jag ju nån typisk amerikansk film framför mig där mördaren sitter vid ett stort bord och bedyrar sin skuld och ånger inför ett gäng stränga ansikten. Fast det är väl inte så det funkar i prydliga Sverige.

Jättebaby var en ganska passande beskrivning på Nerijus, ibland.
Irina har han snärjt genom att vara ömsom ynklig och hjälpbehövande och ömsom hårt kontrollerande. Ungefär som när en katt fångar en mus och låter den springa lite ibland, lekfullt, för att sen genast få övertaget och kontrollen. Han kan nog spela hjälplös när han behöver det, Nerijus, för att sen få som han vill.

Mycket frustrerad över tillvaron var han, med en fru han bara hade som just hemmafru, att sköta de praktiska bestyren och att vara underordnad sin man. Tristess, frustration och ett helt kärlekslöst förhållande. Inte kan han tända alls på sin fru, är bara jobbigt när hon försöker något. Klart som fan att han måste supa sig full, för att härda ut, för att bedöva lite av den starka ångest och alla tvångstankar som pyr. Han är likgiltig inför sin fru men när han är full känns det lite bättre, då kan han få utlopp för en del av sin frustration. Det går ut över Irina, vars självkänsla hamnar i botten.
Precis som han vill.

Aivaras stänger helst in sig på sitt rum så han slipper Nerijus elaka spel och nycker.
Han är ju van det beteendet sen barnsben. "Bättre fly än illa fäkta."

Är en konstig konstellation av tre personer, där två av dem - Irina och Aivaras - är rädda för den tredje - Nerijus. Rädsla ger makt, det vet han så väl. Makt och kontroll.
Master and Servant.

Dysfunktionellt är bara förnamnet.

Jag tror att Nerijus inte fattat att livstidsstraffet är definitivt förrän nu. Han tycks ha trott att en advokat skulle kunna ljuga honom ur detta. Så fel han haft hela tiden, gudskelov.

Han är skyldig till den värsta skamliga gärningen av alla - att ha dödat och skändat en försvarslös flicka, ett barn. Nu är han också skyldig till den skamliga gärningen att ha offrat sin bror och sin fru - bara för SIN EGEN skull. Trots sin skuld. Kan man komma längre ner på den moraliska mänskliga stegen? Jo, det tycker han, ett erkännande är det som gör att man hamnar allra, allra längst ner.
I hans värld, där endast hans behov och vilja existerar, de andras olycka spelar ingen roll, det har det aldrig gjort, de är ju bara pjäser i hans spel.

Och den kära Modern då, var i spelet är hon?
Hon spelar en viktig roll - som drottningen i schack.
Hon är med och styr och ställer i det mesta och Nerijus har alltid längtat efter att få bekräftelse av henne, han vill så gärna höra att hon är nöjd över honom, han vill vara till lags, men berömmet uteblir som oftast. Och nu skulle hon ju komma på besök, vad skulle hon tycka om det liv de byggt upp där i Kinnekulle? Tänk om hon skulle tycka att det inte dög?
Skynda, skynda hem varje kväll för att passa tiden när mamma vill skypa. T.o.m kvällen han dödade Lisa skyndade han sig hem, kunde ju inte missa mammas samtal.

Dysfunktionellt är bara förnamnet.

Jag tror att både Nerijus och mamman låtsas inför varandra.
Hon låtsas tro att han är oskyldig och han låtsas tro på henne.
Hon har sagt från början att vad han än gör så får han inte erkänna något som "han inte gjort".
Typ:"Tänk vad alla ska säga då och tänk på din far som är sjuk, han kommer att dö om han tror att du är mördare." Jag tror att hon hellre ser att han tar livet av sig än att han erkänner sig skyldig. I en intervju förra sommaren när hon babblade på om konspirationer och annat så sa hon b.la att "hon var orolig för att han skulle ta sitt liv." I sammanhanget kändes det lite konstigt, nästan mera som en uppmaning för hon hade inte ens pratat med honom då än, fast man fick ringa.
Att hon inte sen dök upp på rättegångarna och stöttade sin son säger en hel del.

Det värsta för Nerijus är nog straffet från mamman, om hon förskjuter honom (igen, som när han var tonåring). Han vill vara till lags. Han gör som han blir tillsagd. Av mamman.

Ett erkännande kommer aldrig att komma, det är jag nästan helt säker på.
Det finns inte i Nerijus värld.
Han ser inte sig själv som skyldig, han gjorde bara det han var tvungen - för sin egen skull.
Brottet är skamfyllt, men han känner ju ingen skam - därför är han ju inte skyldig.
Aldrig, aldrig kommer han att säga orden: "jag gjorde det, jag är skyldig", för då visar han sig ju svag.

Så länge han inte erkänner så är han oskyldig i sin falska mammas ögon.

Så jävla dysfunktionellt beteende.


PS: Nu skulle det vara mycket intressant med ett litet hemma-hos-reportage hos familjen i Litauen.
Tänker framförallt på mamman och Irina. Den stackars utpekade Aivaras har nog flytt fältet.
Hoppas, hoppas att han så småningom bemöter lögnerna.
Även Irina borde ta bladet från munnen men det är nog att hoppas på för mycket.

Beskrivningen av Nerijus som en "jättebaby" (King baby) är utmärkt. Hela familjen andas dysfunktionallitet. Vi är många som ser fram mot ett reportage i familjens tragiska fotspår. Du ger fler intressanta uppslag om det inre familjespelet. Moderns roll i dramat är minst sagt intressant. Det är högst sannolikt att det rör sig om en total förnekelse av verkligheten från såväl hennes som sonens sida. Svaga flanker i familjekonstellationen är förstås Arijus och Irina som väljer att dra sig undan rampljuset av förståeliga skäl. Moderns världsbild går inte att rucka gissar jag. Modern är själva grundvalen till Nerijus självbedrägeri och personlighetsutveckling. Han är vad vi brukar säga tidigt störd i sin utveckling. Det hela sig om mycket infantila för att inte säga störda omogna personligheter. Självklart har även fadern en roll i dramat, om inte annat än som totalt frånvarande. Gissar modern bär ett genuin avsky för män överhuvudtaget.

Vad som är symptomatiskt för dysfunktionella familjer av den här digniteten är att de lever i en förnekelse, idealiserar varandra och ser omvärlden som ett hot. Det handlar om en vi mot dom värld och en ledstjärna är att aldrig hänga ut sina skitiga underkläder i dagsljus. Systemet var som bräckligast vid de inledande förhören av brodern och hustrun.

Du har så rätt i allt du skriver.

Nån dag ska han ansöka om tidsbestämt straff. Vid det laget kan det ju tänka sig att hans båda föräldrar har mött sin skapare och vilar i vigd jord. Undras vad han skriver då i sin ansökan? Chansen att få tidsbestämt måste väl öka om han erkänner mordet på Lisa? Tror du att han skulle klara av det? Ett erkännande? Med tanke på hur skamfyllt brottet är?

Framöver är nog Nerijus i behov av en alldeles egen Personal Jesus...https://www.youtube.com/watch?v=bPOzo5Flkjc

Och här trampar vi på samma punkt som i går. Vi kommer få se vad NB har att ge mer så småningom. Han kanske får för sig att börja tala, vem vet.

Ja, i USA har man s k parole boards och de prövar verkligen de kriterier, som jag önskar mig. De har dessutom brottsoffren närvarande, som kan yttra sig om frigivningen. Just den komponenten tycker jag är tvivelaktig, eftersom samhället per definition tagit över våldsmonopolet. Visserligen är det nämnden som har avgörandet, men den, tror jag, är politiskt tillsatt, så risken är stor att straffet får ett inslag av hämnd. Men att släppa ut grova brottslingar med driftsproblematik bara på den grunden att de "skött sig" tycker jag är oseriöst. En viss man norröver hade två personlighetsbrister, om man säger så: han hade alkoholproblem och han hade en benägenhet att överfalla kvinnor, speciellt i berusat tillstånd. I övrigt var han såvitt man vet en ordinär familjefar. När han var inlåst var risken för återfall nära noll, så självklart "skötte han sig" och fick komma ut. Han fick några ord på vägen om att han skulle sköta sin nykterhet och delta i påbörjade kurser om relationsstörningar. Dessa program borde varit avklarade med gott resultat före utsläppandet.

Ett annat särdrag för alternativteoretiker är att de vanligen är övertygade om att de som stöder den slutsats som rättsväsendet kommit fram till är fäaktigt auktoritetstroende, som enbart bygger sina åsikter på en restlös dyrkan av åklagarens och domstolens auktoritet. Visst kan man se resonemang av typen Åklagaren har säkert mer på fötterna än vad vi vet i trådar i ABoK, men sådana resonemang bottar ju i stor utsträckning i insikten om förundersökningssekretessen, och att en åklagare i princip aldrig visar media alla sina kort innan förundersökningsprotokollet är färdigt. En tvättäkta alternativteoretiker utgår ju alltid från att åklagaren aldrig någonsin, under någon fas av förundersökningen, har någon som helst bevisning som inte är fullständigt bekant i tråden.

Jättebaby var en ganska passande beskrivning på Nerijus, ibland.
Irina har han snärjt genom att vara ömsom ynklig och hjälpbehövande och ömsom hårt kontrollerande. Ungefär som när en katt fångar en mus och låter den springa lite ibland, lekfullt, för att sen genast få övertaget och kontrollen. Han kan nog spela hjälplös när han behöver det, Nerijus, för att sen få som han vill.

Mycket frustrerad över tillvaron var han, med en fru han bara hade som just hemmafru, att sköta de praktiska bestyren och att vara underordnad sin man. Tristess, frustration och ett helt kärlekslöst förhållande. Inte kan han tända alls på sin fru, är bara jobbigt när hon försöker något. Klart som fan att han måste supa sig full, för att härda ut, för att bedöva lite av den starka ångest och alla tvångstankar som pyr. Han är likgiltig inför sin fru men när han är full känns det lite bättre, då kan han få utlopp för en del av sin frustration. Det går ut över Irina, vars självkänsla hamnar i botten.
Precis som han vill.

Aivaras stänger helst in sig på sitt rum så han slipper Nerijus elaka spel och nycker.
Han är ju van det beteendet sen barnsben. "Bättre fly än illa fäkta."

Är en konstig konstellation av tre personer, där två av dem - Irina och Aivaras - är rädda för den tredje - Nerijus. Rädsla ger makt, det vet han så väl. Makt och kontroll.
Master and Servant.

Dysfunktionellt är bara förnamnet.

Jag tror att Nerijus inte fattat att livstidsstraffet är definitivt förrän nu. Han tycks ha trott att en advokat skulle kunna ljuga honom ur detta. Så fel han haft hela tiden, gudskelov.

Han är skyldig till den värsta skamliga gärningen av alla - att ha dödat och skändat en försvarslös flicka, ett barn. Nu är han också skyldig till den skamliga gärningen att ha offrat sin bror och sin fru - bara för SIN EGEN skull. Trots sin skuld. Kan man komma längre ner på den moraliska mänskliga stegen? Jo, det tycker han, ett erkännande är det som gör att man hamnar allra, allra längst ner.
I hans värld, där endast hans behov och vilja existerar, de andras olycka spelar ingen roll, det har det aldrig gjort, de är ju bara pjäser i hans spel.

Och den kära Modern då, var i spelet är hon?
Hon spelar en viktig roll - som drottningen i schack.
Hon är med och styr och ställer i det mesta och Nerijus har alltid längtat efter att få bekräftelse av henne, han vill så gärna höra att hon är nöjd över honom, han vill vara till lags, men berömmet uteblir som oftast. Och nu skulle hon ju komma på besök, vad skulle hon tycka om det liv de byggt upp där i Kinnekulle? Tänk om hon skulle tycka att det inte dög?
Skynda, skynda hem varje kväll för att passa tiden när mamma vill skypa. T.o.m kvällen han dödade Lisa skyndade han sig hem, kunde ju inte missa mammas samtal.

Dysfunktionellt är bara förnamnet.

Jag tror att både Nerijus och mamman låtsas inför varandra.
Hon låtsas tro att han är oskyldig och han låtsas tro på henne.
Hon har sagt från början att vad han än gör så får han inte erkänna något som "han inte gjort".
Typ:"Tänk vad alla ska säga då och tänk på din far som är sjuk, han kommer att dö om han tror att du är mördare." Jag tror att hon hellre ser att han tar livet av sig än att han erkänner sig skyldig. I en intervju förra sommaren när hon babblade på om konspirationer och annat så sa hon b.la att "hon var orolig för att han skulle ta sitt liv." I sammanhanget kändes det lite konstigt, nästan mera som en uppmaning för hon hade inte ens pratat med honom då än, fast man fick ringa.
Att hon inte sen dök upp på rättegångarna och stöttade sin son säger en hel del.

Det värsta för Nerijus är nog straffet från mamman, om hon förskjuter honom (igen, som när han var tonåring). Han vill vara till lags. Han gör som han blir tillsagd. Av mamman.

Ett erkännande kommer aldrig att komma, det är jag nästan helt säker på.
Det finns inte i Nerijus värld.
Han ser inte sig själv som skyldig, han gjorde bara det han var tvungen - för sin egen skull.
Brottet är skamfyllt, men han känner ju ingen skam - därför är han ju inte skyldig.
Aldrig, aldrig kommer han att säga orden: "jag gjorde det, jag är skyldig", för då visar han sig ju svag.

Så länge han inte erkänner så är han oskyldig i sin falska mammas ögon.

Så jävla dysfunktionellt beteende.


PS: Nu skulle det vara mycket intressant med ett litet hemma-hos-reportage hos familjen i Litauen.
Tänker framförallt på mamman och Irina. Den stackars utpekade Aivaras har nog flytt fältet.
Hoppas, hoppas att han så småningom bemöter lögnerna.
Även Irina borde ta bladet från munnen men det är nog att hoppas på för mycket.

Va inte så jävla stursk & lägg ut, svara på korta frågor istället!Ordet "kontaminering" har väl ALDRIG någon männsika lärt sig i skolan.
I "Lisa-Holm-fallet" så fick vi tyvärr lära oss det.

NB har asså lyckats "göra nåt" mot offrets trosor, men samtidigt av en 1 på 1 miljard lyckats undvika sitt eget sekret (behöver inte va sperma/urin - kan även va flänsost/bajs/hudavlagragringar). Det har han uppenbarligen inte gjort på offrets underbyxor! Samtidigt absolut kryllar det av hans frus fittsaft!
Hur kom då fruns sekret dit!?

Jättebaby var en ganska passande beskrivning på Nerijus, ibland.
Irina har han snärjt genom att vara ömsom ynklig och hjälpbehövande och ömsom hårt kontrollerande. Ungefär som när en katt fångar en mus och låter den springa lite ibland, lekfullt, för att sen genast få övertaget och kontrollen. Han kan nog spela hjälplös när han behöver det, Nerijus, för att sen få som han vill.

Mycket frustrerad över tillvaron var han, med en fru han bara hade som just hemmafru, att sköta de praktiska bestyren och att vara underordnad sin man. Tristess, frustration och ett helt kärlekslöst förhållande. Inte kan han tända alls på sin fru, är bara jobbigt när hon försöker något. Klart som fan att han måste supa sig full, för att härda ut, för att bedöva lite av den starka ångest och alla tvångstankar som pyr. Han är likgiltig inför sin fru men när han är full känns det lite bättre, då kan han få utlopp för en del av sin frustration. Det går ut över Irina, vars självkänsla hamnar i botten.
Precis som han vill.

Aivaras stänger helst in sig på sitt rum så han slipper Nerijus elaka spel och nycker.
Han är ju van det beteendet sen barnsben. "Bättre fly än illa fäkta."

Är en konstig konstellation av tre personer, där två av dem - Irina och Aivaras - är rädda för den tredje - Nerijus. Rädsla ger makt, det vet han så väl. Makt och kontroll.
Master and Servant.

Dysfunktionellt är bara förnamnet.

Jag tror att Nerijus inte fattat att livstidsstraffet är definitivt förrän nu. Han tycks ha trott att en advokat skulle kunna ljuga honom ur detta. Så fel han haft hela tiden, gudskelov.

Han är skyldig till den värsta skamliga gärningen av alla - att ha dödat och skändat en försvarslös flicka, ett barn. Nu är han också skyldig till den skamliga gärningen att ha offrat sin bror och sin fru - bara för SIN EGEN skull. Trots sin skuld. Kan man komma längre ner på den moraliska mänskliga stegen? Jo, det tycker han, ett erkännande är det som gör att man hamnar allra, allra längst ner.
I hans värld, där endast hans behov och vilja existerar, de andras olycka spelar ingen roll, det har det aldrig gjort, de är ju bara pjäser i hans spel.

Och den kära Modern då, var i spelet är hon?
Hon spelar en viktig roll - som drottningen i schack.
Hon är med och styr och ställer i det mesta och Nerijus har alltid längtat efter att få bekräftelse av henne, han vill så gärna höra att hon är nöjd över honom, han vill vara till lags, men berömmet uteblir som oftast. Och nu skulle hon ju komma på besök, vad skulle hon tycka om det liv de byggt upp där i Kinnekulle? Tänk om hon skulle tycka att det inte dög?
Skynda, skynda hem varje kväll för att passa tiden när mamma vill skypa. T.o.m kvällen han dödade Lisa skyndade han sig hem, kunde ju inte missa mammas samtal.

Dysfunktionellt är bara förnamnet.

Jag tror att både Nerijus och mamman låtsas inför varandra.
Hon låtsas tro att han är oskyldig och han låtsas tro på henne.
Hon har sagt från början att vad han än gör så får han inte erkänna något som "han inte gjort".
Typ:"Tänk vad alla ska säga då och tänk på din far som är sjuk, han kommer att dö om han tror att du är mördare." Jag tror att hon hellre ser att han tar livet av sig än att han erkänner sig skyldig. I en intervju förra sommaren när hon babblade på om konspirationer och annat så sa hon b.la att "hon var orolig för att han skulle ta sitt liv." I sammanhanget kändes det lite konstigt, nästan mera som en uppmaning för hon hade inte ens pratat med honom då än, fast man fick ringa.
Att hon inte sen dök upp på rättegångarna och stöttade sin son säger en hel del.

Det värsta för Nerijus är nog straffet från mamman, om hon förskjuter honom (igen, som när han var tonåring). Han vill vara till lags. Han gör som han blir tillsagd. Av mamman.

Ett erkännande kommer aldrig att komma, det är jag nästan helt säker på.
Det finns inte i Nerijus värld.
Han ser inte sig själv som skyldig, han gjorde bara det han var tvungen - för sin egen skull.
Brottet är skamfyllt, men han känner ju ingen skam - därför är han ju inte skyldig.
Aldrig, aldrig kommer han att säga orden: "jag gjorde det, jag är skyldig", för då visar han sig ju svag.

Så länge han inte erkänner så är han oskyldig i sin falska mammas ögon.

Så jävla dysfunktionellt beteende.


PS: Nu skulle det vara mycket intressant med ett litet hemma-hos-reportage hos familjen i Litauen.
Tänker framförallt på mamman och Irina. Den stackars utpekade Aivaras har nog flytt fältet.
Hoppas, hoppas att han så småningom bemöter lögnerna.
Även Irina borde ta bladet från munnen men det är nog att hoppas på för mycket.