Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

GRANSKINGEN AV FORSVARETS ETTERRETNINGSTJENESTE (Del1)

Som et ledd i etablering av NATOs beredskap, ble det i 1949/50 besluttet å utbygge et Stay behindnett over hele Europa, det vil si geriljagrupper som skulle være klare til å kjempe bak fiendens linjer i tilfelle sovjetisk okkupasjon

Det ble opprettet et hundretalls Stay behind-grupper, men nå med rent militære oppdrag. :

A, Et hemmelig nett skulle drive etterretningsvirksomhet bak fiendens linjer,

B et annet og betydelig større nett skulle løse sabotasjeoppdrag.

C Noen år senere ble det også opprettet et nett med evakuering som hovedformål.

D I tillegg til organisering og rekruttering av grupper, ble det lagt ut et stort antall hemmelige depoter

Totalt synes i alt 14 patruljer med ca 25 agenter å ha vært sendt over grensen til Russland mellom 1947 og 1954. Menneskeliv gikk trolig tapt på begge sider . Alle patruljene passerte trolig grensen til fots med unntak av en patrulje som krysset grensen mellom Norge og Russland i en ballong.

Okkupasjonsberedskap eller Stay behind, som opprinnelig var fellesfinansert av Storbritannia, USA og Norge med ca en tredjedel av utgiftene på hver, mistet rundt 1965 det meste av den utenlandske støtten.

ble det i 1970/1980-årene foretatt en ansiktsløfting av Stay behind. Yngre etterkrigsoffiserer ble satt inn, men dette igjen skapte uro, både fordi disse satte fingeren på forhold som de fant uholdbare og fordi de ble oppfattet som lite kvalifiserte for denne spesielle virksomhet

1978 indikerte at Stay behinds våpen og utstyr ikke var under tilstrekkelig kontroll og førte til organisasjonsendringer. Nettene ble herunder redusert i omfang, alt materiell ble ompakket og for en stor del skiftet ut. Lagring i fredstid ble nå besluttet gjennomført på militært område.

Endringene i verdenssituasjonen førte til nedtrapping av det store amerikanske engasjementet i norsk etterretningstjeneste, og etterretningsbehovene endret seg. Dette var noe av bakgrunnen for 1989

13.4. Særlig om okkupasjonsberedskapstyrken (Stay behind)

Den første kjente gruppen ble dannet allerede før krigen i 1939/40 under ledelse av senere etterretningssjef, daværende kaptein Roscher Lund, i samarbeid med en rekke ledere i næringslivet. (senare upplöst)

1947 etablerte den såkalte Femmannsgruppen, også kalt Lien/Platou-gruppen, seg.
Bakgrunnen for etableringen av gruppen var den uro man i næringslivskretser følte overfor det man opplevde som trusselen fra kommunistene, samt en følelse av at landets myndigheter ikke gjorde nok for å ruste opp militært. Kommunistene hadde ved det første valget etter krigen styrket sin stilling og ble Norges fjerde største parti
Siden myndighetene etter manges mening ikke gjorde noe med saken, ønsket man å etablere et privat overvåkings- og kontraspionasjeapparat.

For egen regning etablerte gruppen 20 distrikter

Vilhelm Evang (Thede Palms motsvarighet), og overvåkingspolitiet, var åpenbart fra et tidlig tidspunkt orientert om hva som foregikk. Verken etterretningstjenesten eller politiet kunne tolerere slik privat etterretningstjeneste. Den (gruppen) fikk tilbud om å fortsette, men slik at den rapporterte til og var underlagt Fst II. Han knyttet dessuten Hans Ringvold til gruppen som stabens særlige kontaktmann. Ringvolds oppdrag var å koordinere og kontrollere gruppens virksomhet slik at Evang til enhver tid var orientert. Evang skulle tilstiles ukentlige rapporter om arbeidet. (1948).

Målsettingen med organisasjonen fra starten var tredelt:
1. Oppbygging av en etterretningsorganisasjon,
2. registrering av potensielle femtekolonnister og
3. kartlegging av industri og viktige anlegg.


13.4.1.3. Det offisielle Stay behind
I begynnelsen var Stay behind organisert i tre såkalte nett, med ansvar for henholdsvis:
A. Etterretning (Lindus),
B. Sabotasje (Roc) og
C. Evakuering (Blue Mix).

Sabotasjenettet var ferdig organisert i 1952, med 40 grupper á fem mann og hadde følgende oppgaver: Ødeleggelse av fysiske mål, beskyttelse av verdifulle anlegg, organisering av større motstandsgrupper, mottak av personellforsyninger, rekognosering, kupp og likvidering.

. Evakueringsnettet ble opprettet etter initiativ fra amerikanerne i 1951 og hadde som oppgave å smugle personell inn og ut av okkupert område. Det var organisert i ni geografiske distrikter med 30 områder. Det ble uttatt sjefer for distrikter og områder og i tillegg et stort antal husverter (safe houses). Nettene var ledet fra tre forskjellige steder i Oslo, henholdsvis Frogner plass, Smestad og Handelsbygningen på Drammensveien.

Det var selvstendige ledere for hver av de tre nettene.

Distriktene ble etter hvert på 1960-tallet lagt ned og det ble etablert et mer uformelt nett av tidligere motstandsfolk og andre pålitelige personer, som ble brukt som rådgivere ved rekruttering mv. Enkelte av disse var i funksjon så sent som på 1980-tallet.

Som instruktører/stabspersonell ble det som nevnt i punktet foran ofte rekruttert personell med passende bakgrunn fra krigen, for eksempel fra Kompani Linge. Feltpersonellet ble rekruttert fra hele landet, fra mange forskjellige yrkeskategorier og forskjellige miljøer. Det var også ønskelig at de av feltpersonellet som skulle betjene radiosettene, hadde erfaring i bruk av morse.

1950 gikk norsk okkupasjonsberedskap sammen med tjenester fra NATOs nordområder inn i en samarbeidsorganisasjon for bedre å kunne samarbeide i øvings- og beredskapssammenheng. Dette ble særlig gjort med tanke på å koordinere virksomheter med andre NATO-lands ukonvensjonelle styrker som var tenkt innsatt i Norge og med tanke på situasjoner der organisasjonen var aktuell i den hensikt å evakuere nedskutte, utenlandske flygere. Hovedbasen for ledelse i krig ble lagt til Storbritannia med alternativ base i USA. Bakgrunnen for samarbeidet var et etterretningssjefmøte i London i 1949 eller 1950

I løpet av 1950-årene ble det en stadig dragkamp mellom samarbeidslandene om organisering og kontroll av Stay behind. Særlig på engelsk side ble det uttrykt ønske om en utvidelse av oppgavene. Det ble en stor diskusjon om såkalt retardasjon, eller forsinkelse av en fiendtlig fremrykning, skulle legges til organisasjonen. Evang satte seg imot en slik utvikling og begrunnet dette ut fra behovet for norsk kontroll.

I 1959 forsøkte USA, Storbritannia og Frankrike å få kontroll over Stay behindorganisasjonene i Nord-Europa ved å opprette en felles ledelse i NATO. ledelsen av de norske og danske organisasjoner skulle koordineres av et organ under Nordkommandoen, med et innslag av nasjonale offiserer.

ble de tre nettene slått sammen i én organisasjon. Nettene flyttet i 1958 sammen i Thomas Heftyes gate 6

På begynnelsen av 1960- tallet ble okkupasjonsberedskapen også formelt en egen avdeling,

I 1970 startet planleggingen av et nytt nett - Argus - med ansvar for å ivareta okkupasjonsberedskapsoppgaver i en tidlig fase av krigen, dvs i forbindelse med selve angrepsfasen og en eventuell besettelse av deler av landet. Nettet ble en fast tilføyelse til de allerede eksisterende nett. Det nye nettet ble formelt opprettet i 1974.

De forskjellige gruppers utstyr ble gjemt i hemmelige "dumper" i de områdene gruppene skulle settes opp. Opplæringen besto i så vel grunnleggende kurs i bruk av våpen og utstyr som mer operative øvelser hvor også utenlandske spesialstyrker kunne delta.

I 1971 fikk avdelingen et eget treningssenter for feltpersonell i Sør-Norge. I 1974 flyttet avdelingen fra Thomas Heftyes gate til Etterretningsstabens lokaler i Platous gate. I 1978 gikk man over fra en sivil organisasjonsmodell til en militær modell. Det vil si at alle ledere/nestledere i avdelingen, med unntak av sambandssiden, etter hvert skulle tilsettes med militært personell. Dette skapte uro i avdelingen, idet de ansatte mente at beordret militært personell ville føre til en omskifting som kunne bety en sikkerhetsrisiko.

GRANSKINGEN AV FORSVARETS ETTERRETNINGSTJENESTE (Del2)

I 1973 tok Erling Hoem, da en forholdsvis nytilsatt major ved Stay behind, ifølge sin forklaring, opp en rekke saker som i hovedsak angikk norsk kontroll med organisasjonen. Han anførte spesielt at i basen i Storbritannia, var det bare britiske offiserer, og at selv om man planla å sende norske ledere i krig, var reell norsk kontroll en illusjon. Han anførte at når norske Stay behind-folk reiste dit på kurs under dekknavn, viste det seg at deres rulleblad var kjent på basen. Det ble hevdet at det forhold at den britiske basen årlig fikk full rapport om avdelingens virksomhet, ikke sto i noe forhold til den sikkerhet man forsøker å opprettholde her hjemme.

1978 ble et våpenlager som i noen grad var tilknyttet avdelingen, avdekket og offentliggjort (Meyer-saken). Saken indikerte at våpen og utstyr ved Stay behind ikke var under tilstrekkelig kontroll.

t. Vitneforklaringer for kommisjonen viser at heller ikke etterretningssjefen, oberst Bull- Hansen, hadde fått informasjon om at Meyer hadde tjenestegjort i Stay behind. Mangel på kontroll med våpen ble delvis begrunnet med at føring av vanlige våpenruller ville gjøre det mulig å identifisere agentene og dermed sette deres sikkerhet i fare. Som en følge av Meyer-episoden ble det besluttet at våpen, materiell og utstyr som var lagret privat, skulle inndras og fordeles på lagre på militært område. Samme år ble det bestemt at oppdrag som omfatter evakuering av personell, derunder nedskutte flygere, heretter kun skulle gjelde "utvalgt personell".

I 1980 gikk avdelingen inn i en mer omfattende organisasjon av tilsvarende tjenester innen flere NATO-land på bakgrunn av retningslinjer vedtatt i 1977. Det ble nå fastslått at kommando og kontroll over slike hemmelige organisasjoner var en nasjonal oppgave i krig og fred. Koordinering var først og fremst nødvendig for å kunne samarbeide om større øvelser i fredstid og med sikte på ressursbruk og felles terminologi under en okkupasjonssituasjon.

I løpet av 1980-årene ble Stay behinds organisasjon betydelig redusert. Dette skyldtes både den store medieoppmerksomhet og et generelt behov for modernisering og reorganisering. I 1983 ble sabotasjenettet (Roc) nedlagt.
I 1991 ble de to NATO-organisasjoner som avdelingen hadde sluttet seg til i henholdsvis 1950 og 1980, begge oppløst. Nettene ble utstyrt med nye radiosett utviklet gjennom samarbeid med tjenester fra en del øvrige NATO-land.

Det synes helt opp mot begynnelsen av 1980-tallet til dels å ha hersket en "cowboykultur" i tjenesten, som blant annet resulterte i transport av sprengstoff og ammunisjon i dårlig vedlikeholdte, umerkede biler, parkering av disse i tett befolkede områder, samt lagring av store mengder høyeksplosiver i sentrale bystrøk.

Ved innhenting av sabotasjeorganisasjonens materielldumper i en tiårsperiode fra ca 1975 ble store mengder våpen og ikke ubetydelige kvanta narkotika, uten å være spesielt registrert, oppbevart på et lager hvor utvalgt personale i Stay behind hadde adgang.


Finansiering
Et annet er Israel Krupp, hvis eksakte tilknytningsforhold til Stay behind har vært noe uklart. Han hadde imidlertid jevnlig kontakt med staben, spesielt med evakueringsnettet, og øvelser tilknyttet dette foregikk på hans eiendom på Hundorp. Han var dessuten tildelt dekknavn, som for øvrig var svært vanlig for personer tilknyttet Stay behind. Det er på det rene at Israel Krupp hadde nær kontakt med israelske myndigheter.

Påstander om en "fjerde tjeneste"

Siden amerikanske tjenester har vært helt dominerende fra 1950, vil felles operasjoner bli omtalt under CIA og assosierte amerikanske tjenester. Bare under utvikling og drift av Stay behind synes britene å ha spilt en ledende rolle.

Stay behinds hovedbase har hele tiden vært i Storbritannia
Kritikken pekte på at nettenes radiodiagrammer og frekvenser ble oppbevart ved basen. Alle ved avdelingen utenom kontordamene har gjennomgått kurs ved Hovedbasen og en kunne ikke se bort fra at påvirkning fra britiske agenter og at elevene under kursperioden observeres nøye av britisk sikkerhetstjeneste.

De norske hemmelige tjenester har gjennom årene hatt et betydelig samarbeid med Mossad. Dette samarbeidet har vært basert på gjensidige interesser og stor politiske sympati for Israel og Israels sak fra myndighetenes side.

Et vitne, som var nettleder i Stay behind i 1973, har overfor kommisjonen forklart at det omkring tidspunktet for drapet ble planlagt en større, todelt øvelse, blant annet med evakuering av utenlandske flygere, og at en del av øvelsen ble holdt i Femundsmarka, og en del i Hamar/Lillehammer-området. I en skriftlig rekonstruksjon av øvelsesplanen, betegner han for øvrig området som Hamar/Elverum. Det ser ut til å ha vært meningen at den skulle avsluttes i Elverum, med mulig videre evakuering ut av landet via Sverige.
(Kommissionen har ej funnit samband med Lillehammermordet en månad tidigare)

Øvelsen omfattet det såkalte Escape and Evasion-nettet og omfattet norske og utenlandske agenter som etter fallskjermlandsetting skulle smugles ut av landet. Agentene skulle padle fra Femunden til Elverum, men forliste før de kom så langt og øvelsen ble derfor avsluttet før tiden. Planleggingen av øvelsen startet høsten 1972, og endelig tidspunkt ble fastsatt i februar 1973. Uansett må det antas at dette var før det var mulig å forutse noen operasjon i Lillehammerområdet. For øvrig bygger både etterforskingsdokumentene og dommen i saken på at gruppen på et forholdsvis sent tidspunkt ble dirigert til Lillehammer, etter først å ha antatt at man skulle operere i Stockholm, deretter i Oslo.

https://www.stortinget.no/globalassets/pdf/dokumentserien/1995-1996/dok15/kap13.pdf

Egna kommentarer till "Granskningen av Forsvarets Etterettningstjenste":

Privata näringslivet tar pga. Kommunisträdslan, initiativet till privata rörelse under 30-talet och senare 1947 innan Evang (Thede Palms motsv.) tar kontrollen from. 1949.
I Sverige vet vi att Wallenberg redan på 20-talet lät sända Karl Arvid Norlin/Enskilda Banken, på underättelseutbildning i den då största franska banken.

From. 50-talet-står verksamheten i Norge under NATO´s organisation med bas i Storbritanien och har tre nät med olika chefer:
1. Insamling/Und
2. Sabotage och
3. Evakuering.

Denna organisation läggs ner runt 1965 men olika personer kvarstår i ett slags informellt nät tom. 80-talet för utbildning mm. Under samma tidsepok vet vi att Lindencronas organisation byggs upp där Anders Grafström från Försvarsstaben leder den väpnade delen. Grafström nämner på 60-talet (?) angående rekryteringsbehov (omorganisation?) att -”Vi kan ju inte komma dragandes med en bankdirektör och en försäkringsdirektör”. Det skulle då kunna vara Lindencrona och Norlin som avses?

Liksom i Norge kvarstod Elmér efter IB-avslöjandet/nedläggningen 1973, som verksam vid utbildningar tex i Göteborg 1975. Det är troligt att vi även i Sverige ärvde ett informellt nät av rester ifrån Grafströms väpnade organisation när/om denna omorganiserades under 70-talet? Den norska organisationen fick ju en omorg/ansiktslyftning (ansiktsutbyten?) under 70/80-talet.
Just 70-talet och första halvan av åttiotalet verkar vara Åke J. Eks storhetsperiod varvid han kan anas varit ett chefsalternativ för att ta över väpnade delen efter Grafström?

Som telegrafister behövde norrmännen sambandsfolk som behärskade morse. FRO spelade troligen denna roll och BARBRO hade här en stor rekryteringsuppgift. Då även en ev. Svensk insamlings/und-enhet (Säpo´s krigsorg?), samt evakueringsenheten behövde signalister, så kanske BARBRO själv var sambandsansvarig för hela Lindencronas ledningsgrupp from. 60-talet?

Då det gäller en ev. Svensk evakueringsenhet, så skulle denna utgöras i krig av ”6:e transportgruppen” som med de stora flygbolagens plan skulle sköta utlandsförbindelserna under krig. Dessas ledning var samgrupperad i bergrum med chefen för Första flygeskadern, ”ÖB´s klubba”. Vid ockupation däremot är det troligt att istället ”Flygenhet 66” med sina tiotalet småplan under Hans-Ulrich von der Esch. Holmström beskriver utförligt denna verksamhet i ”Den dolda alliansen”. Efter att i ett krigs inledningsskede släppt ner fjärrspanande fallskärmsjägare inne i Finland skulle förmodligen denna enhet kvarstå under ockupation och bistå Stay Behind. Det var förmodligen just för denna verksamhet ”Jägarnisse” var specialiserad att utbilda på?

Jämför man övningen med utländska agenter vid Elverum 1973, så överensstämmer den väl med Flygenhet 66´s övning vid gränsen där två män i nattmörkret paddlar över ifrån norska sidan, tas upp av ett flygplan på ett litet skogsflygfält i värmland. Agenterna är danska och flygs med släckt belysning till större flygfält där annat plan tar dem till Höganäs för vidare infiltration till Danmark.
Flygenhet 66 utförde under 80-talet uppdrag för SSI/KSI och fanns kvar när ÖB Bengt Gustafsson avgår 1994.

1978 omorganiseras den norska verksamheten och Försvaret bemannar organisationen. Att basen i Storbrittanien känt till för mycket blir ett av argumenten men oro framgår för att millitärer nu skall ta över. Detta kan tyda på att organisationen till stora delar varit icke-militär och bemannad med folk ifrån organisationer som har uppgifter att verka officiellt även under en ockupation. Tänker då på polis, brandförsvar, sjukhuspersonal mm. Just den senare kategorin tycks ju varit målet med ”Sjukhusaffären” i Göteborg. 1977 tas beslutet inom en del Natoländer, och 1980 genomför Norge det nationella övertagandet av Stay Behind ifrån Nato. 1983 lägger Norge sedan ner sitt sabotagenät. Man beskriver också att en ”Cowboykultur” existerat med exemplet från den funna vapengömman 1978. Det senare ledde till bestämmelser om förhandslagring av vapen och ammunition inne på militärt område. Man hade också 1975 funnit ett stort narkotikalager på en av lagerplatserna.

Det är i ljuset av detta Palmeregeringen bereder frågan om reducering av polisens uppgifter i krig. Kan den beredskapsenhet som Åke Ek tillhörde i polishuset, varit föremål för nedläggning och övertagande av Försvarsmakten/SSI? Kan all den förbittring som från polishåll riktats mot Palme som person, delvis varit felaktig och att Palme bara följde den modernisering och nationella övertagandet av Stay-Behindmakten som skedde inom många länder samtidigt?

Kanske var dessa länder just de som (försökte) var neutrala under kalla kriget och inte accepterade att sätta sin befolkning som gisslan under en okontrollerad kärnvapenrustning stormakterna emellan? Om dessa leddes av Palme som framtida ledare inom tex FN och Norge/Danmark mm. Redan var i stånd med att hoppa av Stay-Behindsammarbetet med Nato, var denne då inte extra viktig att undanröja? Skulle det fattas vilja av folk inom andra länders Stay-Behind att ställa upp med en skytt? Låt oss säga en italienare?

Tartu's nära och långa vänskapliga band med Uppsala verkar vara intressant enligt mig.
Här är ett litet klipp ur Arne Bengtssons "Bronssoldatens hämnd":
"Bland de 45 djärva undertecknarna fanns mest litauer men också
letter och ester. Några av dem greps under hösten, som dissidenterna
Antanas Terleckas från Litauen och Mart Niklus från Estland. Jüri
Kukk, från Tartu-universitet i Estland, greps också sedan han och 22
andra personer skrivit under ett fördömande av den sovjetiska
invasionen av Afghanistan i december 1979. Kukk straffades med
frihetsberövande i två år och dog under oklara omständigheter i fäng-
elset. Niklus fick tio års fängelse och fem års inre exil, medan Terlackas
dömdes till tre års fängelse och fem års inre exil.23 1980 skrev 40
kända kulturpersonligheter i Estland under en liknande offentlig pro-
test mot förryskningen av Estland.
Dessa fängslade protesterande balter var vägröjare, ropande röster
på den politiska tundran, där permafrosten så småningom skulle
börja tina. 1986 inleddes Michail Gorbatjovs perestrojka. När Anta-
nas Terleckas hade återkommit till Vilnius från exilen organiserade han
tillsammans med andra litauiska dissidenter en protest mot Molotov-
Ribbentrop-pakten."

Namnet Argus används som bekant av DF.
Kanske har han fått täcknamnet nedärvt.
Donald är ett öga för vem då?

Jadu det kan man fråga sig? Donald har ju som nic Argus bland annat sagt att han avlyssnat vad som hände med småflickorna i bordellaffären etc och antytt att OP:s son kanske inte skulle väcka björnen med ett åtal när OP pekades ut. Han står sedan urminnes tider nära vännerna i Ögat som titt som tätt dykt upp och backat honom. Är det inte bara skrönor så kan man förstå att vissa kan ha inflytande högt upp.

Inte utan att man undrar vems intressen de verkar med bakgrund i gamla IB under Elmér. Var det SAP eller mera självständiga grupperingar?

Är det inte märkligt så säg. Samma ena som de som svävar kring WT:män är de som säger sig ha moment på regering och S-topp!

Gick DF 1974 vidare till Säpo och även Stay behind?
Holmér och DF borde varit kollegor två år i sådant fall.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/historien-om-en-svensk-spionjagare/
"– Jag levde det här livet ända fram till den 3 maj 1973 då det här med IB-affären kom på förstasidorna, säger Donald Forsberg. Sedan blev man ju satt i karantän. Gunnar fick ju lägga av. Honom tog de utomlands i ett och ett halvt år för att araberna inte skulle ta livet av honom. Jag var inte bränd utan kunde fortsätta efter att ha varit satt i karantän under ett år.

Donald Forsberg skulle bli kvar inom den svenska underrättelsetjänsten fram till och med 1990."

Ja, det finns olika uppgifter kring Donald och hans placeringar när IB organiserades om. Han tjänstgjorde ju enligt vissa i den del som skulle jobba i gränslandet mellan den militära sidan och Säpo enligt vissa med formellanställning hos Säpo. Andra säger att han hamnade i karantän på Säpos kontraspionage.

Vissa påstår att Elmér när han blev av med arbetsplatsnätverket försökte återskapa en del i skydd av KRIGS-IB organisationen. Elmér var ju kvar hos ÖB långt efter avgången och kanske var det det han jobbade med? Tanken hade ju varit tidigare enligt Ewonne Winblad att en chef på Sveriges Radio som rekryterades på sjuttiotalet till IB och som höll koll på åsikter bland SR-folket skulle ta över efter Elmér men det sket sig tydligen. Frågan är om det fanns en osynlig parallell organisation för särskilt känslig inrikes underrättelseverksamhet kvar under Elmér med någon som tog över det efter valsegern dvs 83? Schein var ju på Investeringsbanken (83-87) och Palmes förtrogne med rika nätverk och kännedom om tidens affärer med vapenexport etc. Kan han ha varit tänkbar?

Tack!

Men om nu Stay Behind var en samling hedersknyfflar under ledning av ärkehedersknyffeln Curt-Steffan Giesecke varför diskuteras ens möjligheten att de lönnmördade Olof Palme? De har ju då definierats som oskyldiga till mordet.

Hur definieras Stay Behind? Och vem kan definiera det? Varken Erlander eller Giesecke hade det privilegiet eftersom Stay Behind var en organisation knuten till NATO som själva avgjorde vilka uppgifter deras organisationer hade. Svenska grupper som eventuellt inte stod under NATO kanske inte alls ska betraktas som Stay Behind eller i varje fall inte sammanblandas med NATOs Stay Behind.

Med tanke på Barbros relation till Claes (eller Klas) Wikland och Olof Frånstedt kan jag inte förstå annat än att Barbrogruppen tidigt var en del av en militär underrättelsetjänst. Kanske till och med anstiftades för militära ändamål? Det är lätt att bli lurad av den amatörmässiga framtoningen, som antagligen var menad som en cover för mer allvarligt menad verksamhet. Barbros grupp skulle kunna gömma såväl NATO-agenter som mördare.

Och i vilket fall som helst, i händelse av en Sovjetisk invasion så hade Barbrogruppen betydande kompetens och erfarenhet för att kunna agera i ett ockuperat Sverige.

Det hela är mycket enkelt, som Guillou brukar säga. Rimborn tar upp det första och egentligen enda rimliga vittnesmålet av Lisbeth. Hon säger bl a:

*Det kan ev. ha varit Ustasja. (Detta utbrister hon redan vid attentatet.)

*Dom kan ha varit två. (Detta framgår av SE:s vittnesmål i CP-rättegången, ungefär så här vill jag minnas hans vittnesmål: "Då sade fru Palme att förresten har dom skjutit mig med, men jag tänkte att det kan inte vara så farligt med det/../". Dessutom har vi hört om männen på Västerlånggatan, där den ene var påfallande lång osv.)

Anledningarna till att vi inte behöver konstra till det med att beskylla HH är iofs många, men här är min förklaring till hur det ursprungliga rikslarmet kom att ändra sig från två till en GM:

Under natten kom Mårten Palme att sova, förmodligen illa, på Västerlånggatan med polisbevakning utanför porten. Han har själv berättat hur han plötsligt kommer ihåg mannen från Grandbiografen, som stod relativt nära sällskapet, så nära att han kan ha hört vad dom pratade om. Han kom till den slutsatsen att denne man kan ha följt efter föräldrarna. Klarvaken springer han och berättar detta för poliserna vid porten, och ger ett så tydligt signalement han kan. Naturligtvis pratar Mårten och Lisbeth med varandra och så småningom börjar man spinna ihop en egen förklaring till vad som skett. När vittnen talar med varandra grumlar dom tyvärr också sina första sinnesintryck och påverkas av varandra.

Som en parantes kan man tänka sig att det skulle vara svårt att ge ett annat signalement än knälång fladdrande kappa om man stod som nummer tre i kön att vittna för polisen på Sveavägen. Lisbeth pratade inte med dom övriga vittnena där, och hennes signalement avviker på den här punkten. Jag tror som LGWP och många andra att hon sett vittnet Anders.

Jag säger inte att Mårtens Grandman inte är GM. Däremot tror jag att Lisbeth inte har en aning om det är en eller två GM. Som någon sa nyss i tråden, hon trodde att hotet kom längre bort ifrån än vad som verkligen var fallet. Hur kunde hon missa vapnet? Hur? Hon kan inte tittat åt rätt håll. Det rimliga är väl att hon koncentrerar sig på vad som inträffat Olof tillräckligt länge för att missa mördarens vapen och ansikte?

Närmaste vittnet Anders har ju också beskrivit hur hon först utropar något på ett annat språk (förmodligen "Ustasja!"), och sedan tror jag någon har vittnat om att hon skriker "Nej, vad gör du!". Om jag inte minns fel, och här får ni gärna rätta mig, ser hon åt Anders håll.

Sök på Hans Holmér på YouTube, gå igenom allt han säger vid olika tidpunkter och fundera ett varv till: agerar han som en anstiftare eller ens mörkläggare i den här saken?

Karln är en pajas, det är allt.

Mest sannolika är att någon sköt Palme på nära håll som beskrivs i utredningen . Att ligga på tak etc skulle tagit tid och måste betraktas som en satans röta för mördaren att planera och dessutom med någon med gm med lösa skott som skulle gå fram och spela skytt, han får ju i vilket fall som helst fronta för detta och då komma med alternativa förklaringar.

Detta med bla Barbro rörelsen med wt folk etc ser också ut som om det var som ett gäng, och som kan ha lekt på platsen och någon gripit tillfället med en revolver med kraftig ammunition och skjutit Palme med hjälp av den informationen han hade från sitt WT folk.

De kan varit så utsprida så att de inte vet vad de andra gjorde. Mördaren kan sedan haft hjälp av någon polare i grannfastigheterna som släppt in han och/eller kört han från platsen.

Att få de andra att hålla tyst sedan att de ens varit där kan ju inte varit svårt om de nu skrämt upp varandra med knarkbaroner etc som de ju står i Iesho:s avskrift att de var mycket rädda för.

Och då alla inte vet om att det var någon / par ur gruppen som döda Palme så känner de ju inte heller någon skyldighet att berätta vad de gjorde där. Var i samma sits då jag fick en fråga som jag nekade till då ju det inte kan haft med mordet att göra, tänkte jag med tanke på vad polisen letade efter.

Det kan varit en ensam mördare också , men alla de WT iakttagelserna, span etc gör att en sådan borde åkt fast där man nu istället tänker 1 , "Berra " är ju med oss och han är ju en reko person 2, Vi säger inget om att vi var där då vi bara sett varandra som ju är alla oskyldiga och onödigt att figurera i en utredning som även de knarkbaronerna vi tjallat på kan se.