Citat:
Ursprungligen postat av
PrisonMike
Du tänker fel. Förvisso dömdes fler till fängelse efter att lagen ändrades och praxis ändrades för vad som är att anses som tokig. Men även rättspsyktiderna har blivit mycket längre men allmänhetens uppfattning är ungefär som din, att man sitter korta tider. Det gör man inte och det var säkert minst tre decennier det var så. Det är lika naivt som att tro att alla fångar får permissioner och att fängelse är bekväma hotell.
OT: Det här är intressant. Innan lagstiftningen "tuffades till" så talade jag med en läkare som arbetade inom rättspsykiatrin (det glada 80-talet).
Läkarens frustration var stor p.g.a. den lagstiftning som man arbetade med. En galning dömdes till sluten psykiatrisk vård, fick den rätta medicineringen och i och med en positiv effekt av medicineringen så tvingades man att skriva ut fanskapet. Efter en kort tid i frihet så avbröt psykfallet medicineringen och så var nästa våldsbrott ett faktum.
Det var väldigt ofta dessa fall som blev omskrivna och som gjorde att läkarna fick stå i skottgluggen. Istället för att göra det lättare för rättspsykiatrin att tvinga den utskrivne att medicinera så såg lagstiftaren till att det helt enkelt blev svårare att bli dömd till psykiatrisk vård. Allt för att blidka den "allmänna upprördheten".
OnT: Allt tyder ju på att UB kommer att elda på igen. Det finns ju inget som tyder på det motsatta. Kanske UB är ett levande bevis för att Sverige har ett stort hål eller vakuum i lagstiftningen? Oavsett vad Amnesty eller andra helgonorganisationer anser så kanske det är dags att diskutera typ "livstids skyddsinternering" för psykfall som idag "faller mellan stolarna"? Det borde ju helt enkelt finnas en möjlighet att skydda det allmänna från uppenbarligt farliga psykfall!
