Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Ok. Nu tror jag mig kunna förstå ditt resonemang och hur du tänker angående anhållan den 27 sep. Din tes torde då vara att MN anhåller JA den 17 nov 2010. Och det med anledning av att BH i annat fall varit förhindrad att delta i förundersökningen, alltså om han blivit informerad tidigare i utredningen. Verkar troligt med tanke på BHs förhållande till sitt förbunds regler och förordningar. Men inte troligt att anhålla en dag innan häktningsförhandlingen. Eller så har en anhållan aldrig gjorts. Och det kan jag köpa, därför att ingen annan verkar varit informerad, beslutet verkar inte vara registrerat eller finnas på papper. Eller rättare sagt, inte finnas med i häpm.

Men om anhållan är antedaterad eller aldrig har upprättats, gör ingen skillnad. I alla dom lägen som vi diskuterar blir slutsatsen att MN far med osanning när hon hävdar att JA anhålls samma dag han lämnar Sverige. Och dessutom hävdar att det är anledningen till att JA "flyr" Sverige. Det är dom här "särskilda häktningskälen" och flyktfaran som man vid senare förhandlingar kan gå tillbaka och peka på. Styrkan i dom "särskilda häktningskälen" har hjälpt Marianne Ny i 6 år nu.

Det intressanta är väl hur det går till att göra en anhållan i någons frånvaro. Räcker det med att Marianne gör en "mental anteckning" eller tar blyertspennan och skriver in i väggalmanacka att "idag 14.15 anhåller jag Julian" eller måste hon fylla i något formulär? Räcker det om ett sådant formulär fylls i för hand (med raderbar kulspetspenna?) eller måste det registreras någonstans för att räknas?

Man ska hålla i minnet att Marianne ljugit förr, och kan hon inte visa med oberoende källor att hennes anhållan gjordes 14:15 27 september 2010 finns ingen anledning att fästa överdriven tilltro till detta.

Man kan även fråga sig (eller rättare sagt fråga Marianne) varför hon gjorde anhållan just då. Om den hemlighölls var den helt ineffektiv, så varför utfärda den?

Eller så försvann anhållan ur systemet lika spårlöst som JAs väskor samma dag? De som beslagtog väskorna ville kanske att JA skulle komma iväg till Berlin för att det då skulle ta längre tid innan väskstölden upptäktes. Det var inte förrän väskorna saknades på baggagebandet på flygplatsen i Berlin som han upptäckte att de inte var med. Det gav "väsktjuvarna" några timmar extra att sopa igen spåren. Och Marianne har inget val annat än att hålla god min.

Då är det väl bara att fråga vad Hovrätten grundar sin bedömning på. Många höga personer och instanser svänger sig gärna med hänvisningar till sin "bedömning" men det säger just ingenting om de inte redovisar grunderna för sin bedömning. Att hänvisa till sin "bedömning" är ibland inte annat än ett förrädiskt maktspråk. Man hoppas att den personliga bedömningen ska räknas som ett giltigt skäl, och man hoppas slippa undan redovisa grunderna för sin bedömning. Du bedömer en hel del du med, och det ser väl alla hur lite grund du har för dina bedömningar som mest tycks vila tryggt på ditt eget dåliga omdöme.

Visade Hovrätten gott omdöme när de bedömde att sannolika skäl förelåg, eller gjorde de det bara lätt för sig och gick på åklagarens linje för att det blir så besvärligt annars? Ska man gå emot åklagaren kan man nämligen behöva goda skäl för att göra så. För att hålla med krävs just ingenting annat än en svepande hänvisning till sin "bedömning" som i grunden bara är Mariannes. Alla bara håller med och det blir en slags dominoeffekt tills någon rakryggat säger stopp och inte faller för trycket som låter den skenande kedjereaktionen knuffa omkull allt i sin väg.

Sen räcker det väl inte att hänvisa till de påstått sannolika skälen. De är ingen ursäkt för Marianne att vägra förhöra i UK. Där börjar andra viktiga principer göra sig gällande, vilket bl a UN WGAD reagerat starkt på. Men Sverige håller på sina egna domstolars "bedömning" och bryr sig inte alls om vad FNs expertgrupper säger. Det ingen i Sverige tycks förstå är att de påstått sannolika skälen och den påstådda flyktfaran inte är skäl nog för att bete sig så illa som Marianne gjort då hon bara suttit och rullat tummarna medan "fallet handläggs i England" och det "tillfälliga verställighetshindret" vägrar ge vika för hennes olater. Mariannes passivitet borde ha varit skäl nog att dra tillbaka häktningen innan den ens utfärdats.

Vad är Borgströms skumma roll i det hela? Han var upprörd över att Finné väntade dagar med att förhöra de inblandade. Assange förhördes "inte förrän" 10e dagen (6e arbetsdagen) som Finné hade hand om fallet. Marianne har haft hand om fallet i 2062 dagar (1426* arbetsdagar) utan att förhöra Assange, och Borgström har aldrig någonsin beklagat sig. Fast han verkar villigt spela med i Mariannes ljug att anhållan gjordes redan 27 september 2010. Nog luktar det mygel och dolda agendor långa vägar.

Lite radikal feminism, som att faktiskt ta upp fallet för överprövning, behöver inte i sig vara fel. Men en sådan överprövning hade ju lika gärna kunnat leda till att Assange friades igen, på ännu fler punkter än första gången, och det ville ingen. Sverige får inte vara ett land där kända män frias dubbelt från sexbrottsanklagelser. Från första början var Marianne ovillig att faktiskt överpröva. Hon borde, vilket Borgström förväntade sig av Finné, så snabbt som möjligt ha förhört den åter misstänkte mannen. Men Marianne vägrade. Det är idiotiskt att behöva diskutera förhör på ambassaden 2016 när Marianne redan första halvan av september 2010 borde ha förhört honom. Finné tog 10 dagar (6 arbetsdagar) på sig och drog på sig Borgströms missnöje för att det tog för lång tid. Marianne borde inte ha getts mer tid för sitt första förhör med den misstänkte innan Borgström började morra. Det är faktiskt sjukt av svenska domstolar att låta henne hållas år efter år efter år. Hon hade sin chans, hon tog den inte. Men hon är skyldig den misstänkte en chans att försvara sig mot de återupptagna och utvidgade misstankarna. Från och med nu (och faktiskt sedan en lång tid tillbaka) är ett förhör eller motsvarande enbart att betraktas som Marianne förbannade skyldighet mot den misstänkte. Hon har för länge sedan försuttit sina chanser att kräva något för egen del. Hon har inte skött sitt jobb, och i och med att svenska domstolar tillåtit henne detta så har inte heller de skött sitt jobb.

*732 om man räknar bort Mariannes semesterfrånvaro.

Jag gissar:

Det borde ha varit någon från den organisation som bjöd in honom, dvs Broderskaparna, t.ex ordföranden Peter Weiderud eller presstalesmannen eller dylikt. Jag har dock aldrig sett någon uppgift som styrker att han blev mött av broderskaparna.

Mer sannolikt är nog att det var Johannes Wahlström eller möjligen Donald Boström.

Dessutom var kanske lämplig säkerhetsorganisation(-er) där, för att ta sig en titt på vem Assange möter och gör sällskap med?

Oavsett eventuella brister i dokumentation så skulle anhållan vara registrerad i MNs huvud, vilket borde ändra hennes beteende.

Det man ser i konversationerna under Oktober 2010 är att i det som MN skriver internt inte finns någon antydan till att ett sådan beslut existerade, och om ett beslut existerade oavsett form så skulle det vara avgörande att hemlighålla detta för Assange. Om ett sådant beslut vore känt av någon annan av dem som var inblandade i utredningen så måste rimligen frågan om när man skulle informera Assange och/eller hur man skulle planera för möjligheten att verkställa beslutet om man lyckats få Assange till Sverige för förhör.

Den uppenbara slutsatsen är att övriga inte (heller) kände till någon anhållan, men eftersom detta, utöver att MN skulle behöva bedriva dubbelspel mot resten av utredningsgruppen, då skulle kunna ge upphov till direkta formella fel om Assange påträffas så är detta inte ett rimligt scenario.

Så den troligaste förklaringen blir att Marianne hittade på det där om "anhållan 27 september" för att det såg bra ut i häktningsframställan. Eftersom hon själv på egen hand får utfärda en anhållan (till skillnad från en häktning som måste godkännas av domstol) så kan hon ljuga om saken. I alla fall så länge allt material hemlighålls med hänvisning till förundersökningssekretessen.

Om hon meddelade Hurtig att Assange var anhållen så kan man undra varför han skulle ha varit den enda som nåddes av informationen. Om hon meddelade Hurtig så hemlighöll hon inte informationen från den misstänkte, och i praktiken inte för någon annan heller. I så fall var informationen om anhållan inte hemlighållen med hänvisning till förundersökningssekretessen. För Hurtig blev väl inte tillsagd att han inte fick informera någon? Till skillnad från SMSen där han fick mycket kraftfulla varningar att han absolut inte fick sprida innehållet i SMSen. Hade han hotats med uteslutning från advokatsamfundet om han avslöjade att Assange var anhållen i sin frånvaro skulle han nog ha kommit ihåg det!

Om informationen om anhållan alltså inte var hemlig, hur kommer det sig att inte en enda tidning skrev om den? De skrev ju så gärna ner Assange under den här tiden, så det hade varit julafton igen för Nicklas Svensson och hans gelikar att få stoltsera med ännu en stor rubrik om att Assange återigen anhållits, timmarna innan han "flydde" från Sverige. Inte en enda liten polisläcka (och Nicklas Svensson har gott om kontakter) som tipsade om den nya anhållan. INGENTING!

Jag tror att Hurtig inte riktigt räknade med vilken fräck lögnerska han hade i motparten Marianne. Om Marianne hävdade att hon visst informerat honom så försökte han minnas att han kanske nog ändå hade hört något. Han kunde inte föreställa sig att hon skulle ljuga honom rätt upp i ansiktet och med sådan lätthet. Men Marianne vill inte att sanningen ska komma fram. Därför vill hon inte förhöra den misstänkte. Sanningen får inte komma och störa hennes perfekta fall som enligt henne är precis som hon vill ha det, med den misstänkte i praktiken inlåst och lidande på en ambassad i London medan allas minnen blir blekare för var dag som går. 2062 välbetalda dagar har Marianne haft på sig, och uppnått just ingenting.

Kanske är det just på grund av hennes fräcka lögner de första månaderna som hon inte kan låta fallet få sin upplösning, för då kommer allt hennes fulspel att avslöjas med besked.

Jag har svårt att tänka mig att ett beslut om anhållan inte registreras i någon databas. Därmed borde man kunna få ut en registeruppgift om när beslutet var daterat och vid vilken tidpunkt (datum+klockslag) beslutet matades in. Beslutet kan väl inte ha giltighet utan ett skriftligt underlag med signatur eller registrering i datasystem med uppgift på vem som var inloggad och gjorde det? Det borde falla under offentlighetsprincipen att bifalla en begäran om ett utdrag.
Behöver man ens vända sig till Åklagarämbetet? Man borde kunna gå in betydligt anonymare (kunde inte låta bli ;-) ) på valfri polisstation (det behöver inte vara Klara) och be att få ut informationen? Då skulle man också se när informationen blev tillgänglig för polisen.

Visst, det är så att att ett beslut om anhållan bara måste vara registrerat eller åtminstone finnas en anteckning i det som kallas anhållningsliggaren. Och varför finns inte anhållan med i häpm? Det är bara det, att trots alla tecken på att åklagaren inte agerat enligt gängse lagar och förordningar så har åtminstone jag oerhört svårt att förstå att det faktiskt sker i dagens Sverige. Vi pratar överåklagare och chef för ett utvecklingscentrum, och om det stämmer det vi i tråden misstänker, så är det närmast svindlande. Dels att NY och hennes kader av medhjälpare har mage att utnyttja detta till någon form av privat agenda. Och Att detta tillåts göras utan att riksåklagaren och i slutändan regeringen ingriper, hoppas jag verkligen blir något som kommer att granskas framöver. Att det förekommit påtryckningar är nog ganska säkert. Frågan är bara hur mycket och hur högt upp.

Det har tidigare riktats kritik mot JAs advokater, och man kan verkligen undra vilken kompetens dom besitter. Självklart ligger det på advokaternas bord att få dessa uppgifter klarlagda. En uppgift som bekräftar att deras klient är anhållen eller var anhållen, måste självklart en försvarsadvokat plocka fram i samma stund som det händer..Jag tror t.e.x Hurtig blev nästan chockad av hur hans roll som advokat sattes under lupp i London, och att han absolut inte var beredd på det som skedde där. Att vara den som inte skött sitt jobb och i förlängningen vara den som utses till syndabock för misslyckandet med både Alhem och Brittas vittnesmål kommer nog sitta kvar länge. Ett visst mått av arrogans och ett synsätt som kanske inte direkt är ödmjukt alla gånger, tycker jag man kan skönja.

Och precis som outoftheblue skriver så påstår MN att hon informerade Hurtig om anhållan. Kan Hurtig av ren självbevarelsedrift förnekat att han fått beslutet? Jag kan inte tro det, utan det mesta tyder på att vi har att göra med en genomrutten överåklagare som i sin trygghet, och i sin tro, är så fruktansvärt säker på att hon är onåbar för det som VI kallar rättvisa.

Ps Bara för några minuter sen fick jag ett PM som avslöjar att hela den här Assangeaffären faktiskt kan ha sin upprinnelse i att flera av dom inblandade kvinnorna skulle ha haft, och även nu har en skev mansyn. Ds

Om man tänker sig att Hurtig fått ett sådant beslut så finns det som advokat bara en sak att göra, nämligen att agera inom ramarna för det beslutet.

Så länge en advokat agerar professionellt (och jag ser ingen anledning till att Hurtig skulle vilja avvika från detta) så finns ingen anledning för Hurtig att försöka förvanska vad MN säger eller meddelar. Jag har mycket svårt att se att det skulle kunna finnas något att vinna på att förvanska detta till sin klient. Han får inte mer betalt per timme av det, men däremot avslutats uppdraget antagligen så fort förvanskningen uppdagas.

Om Åklagaren dribblat med tidsuppgifterna, skulle detta innebära att grunden för häktningsbeslutet skulle kunna ifrågasättas? I så fall är det ju av stort intresse att sammanställa de fakta som styrker detta och överlämna till lämplig instans.
För egen del har jag begärt att få 4 timmar extra per dygn men fått avslag, så jag hoppas någon annan har tiden att sammanställa och lägga ut här i tråden.

Ni som påstår att MN skulle ljuga om detaljer kring rättsliga beslut, kontakter etc, allt detta är givetvis sådant som försvaret har haft möjlighet att påtala om det skulle vara sant. Men ändå håller häktningen ännu idag enligt dom i HD. Ni önsketänker helt enkelt kring att det skulle finnas felaktigheter, lögner etc som grund för häktningen, vilket är rent trams. Den enda som i objektiv mening har ljugit, och varnats för detta av advokatsamfundet, är JA:s tidigare försvarare Björn Hurtig.

I objektiv mening så vet vi helt säkert att MN har ljugit vid flera tillfällen.

- Vi vet att ansökan om MLA inte skickades varken den 29/5 eller den 2/6 2015. Vi vet att den levererades efter 15:00 den 15/6 till Ecuadors ambassad i London.

- Vi vet att MN's påståenden om att JA ställt villkor för förhör är bluff (genom mailutväxling mellan MN och JA's advokater)

- Vi vet också att påståenden angående att t.ex Ecuador skulle kräva att JA skulle få asyl av Sverige inte har backats upp av fakta. (Överväldigande indicier om att så inte är fallet finns dock).

- Vi vet att MN's påstående om att hon visst gick med på förhör mellan den 10/10 och den 14/10 2010 är ljug (genom mail mellan BH och EL.

Det finns ett mönster som går igen (att MN ljuger) och därför kan man utgå från att allt som hon påstår är lögn så länge inga hårda fakta på motsatsen visas.

På samma sätt finns det ett mönster att det aldrig visats att Ecuador farit med osanning. Därför kan man utgå från att de talar sanning tills det visats hårda fakta på motsatsen.

Vi vet också att ingen domstol(inte ens HD) har velat beakta de bevis som finns på att MN's påståenden angående att SW sov inte stämmer.

Vi vet också att vissa anonyma element aldrig backar upp sina masspostningar med fakta och att dennes påståenden oftast kan visas vara helt felaktiga. Därför kan man lugnt utgå från att det är felaktigheter som påstås så länge argumenten inte backas med fakta.

Det kan också vara på plats att påpeka att dessa anonyma element har en egen syn på vad som är lögn och inte lögn som skiljer sig från gängse uppfattning. Anonymare anser att felaktiga påståenden som går emot tillgängliga fakta inte är lögner så länge denne inte känner till fakta. Därför är denne väldigt mån om att inte läsa fakta annat än om de i något fall skulle stämma med dennes åsikter (vilket är sällsynt).