Logisk förklaring till återfödelse.

Att jag är jag och du är du.
Och det har ju en oerhörd betydelse.
Tänk om jag var du och alla andra samtidigt.
Då hade jag inte vetat åt vilket håll jag skulle kolla, prata eller skriva.
Riktning.

Din kropps atomer skiljer sig från min kropps atomer. Men det är just det vi är, atomer. Rent vetenskapligt så finns det ingenting mer. Men varför finns jaget då? Vetenskapligt finns det ingen själ/jag utan jag och du har precis lika mycket själ som tex en robot.

Ifall återfödelse är möjlig så måste det finnas en själ som på ett religöst sätt förflyttar sig till en annan varelse efter döden. Men då måste det även finnas begränsat antal själar. Varför det? Varför existerar du och jag, men en annan gör inte det?

Den enda möjlighet till att åter få just ditt eget upplevande och medvetande i enlighet med identitetslagen är att just den materiella struktur som utgör dig konfigureras på exakt samma sätt i samma stund. En annan tid, en annan plats - och det är inte längre du, utan en ofattbart lik struktur. Obs, detta sker även för individen för var sekund som går - dvs det som du kan dra dig till minnes ha varit du (för en sekund sedan, en timme sedan etc) och det du föreställer dig bli dig (om en minut, en dag etc) är inte heller ditt upplevande och medvetande - utan enkom ett ofattbart likt dito.

Min ursprungliga invändning, rörande existens/identitet, kan uttryckas följande: återfödelse är inte möjligt utan identitet. En födelse är möjlig. Att återfödas däremot inbegriper rimligen att man har fötts åtminstone en gång tidigare, annars vore det knappast en återfödelse. Således, utan en bestående identitet kan man inte återfödas.

Angående definitionen av identitet. Om vi har entitet X, då är X=X, d.v.s. identiskt med sig själv. Detta torde vara ett faktum helt oberoende någons medvetande. Således är inte identitet bara ett mänskligt koncept. Det finns ett skeende eller faktum bakom ordet. Visst, givet en relativistisk ontologi behöver det inte vara så men den typen av ontologi ger jag ingenting för (för hur påvisar relativisten att relativismen inte är relativ?).

Möjligen är hela identitetsdisskussionen off-topic. Samtidigt hävdar jag, som sagt, att identitet är intimt förknippat med "återfödelse" - vilket gör diskussionen on-topic

X är en produkt av mänskligt medvetande. Både bokstaven och allt annat det representerar enligt dig.


Identitet, både ordet och det som det beskriver existerar inte utan människor. Konceptet fanns inte innan människor. Människor har jättesvårt att frikoppla sina koncept från verkligheten.
Identitet beskriver inte något som är relevant för någon annan än människor. Så det är ett mänskligt koncept.


Det finns ingenting, absolut ingenting, som bekräftar att identitet måste vara förknippat med återfödelse. Glöm inte bort att vi totalt saknar perspektiv i en sån här fråga. Allt vi tillskriver återfödelse är sådant som vi hittar på.

Mina gener är återfödda i mina barn. Det är den mest definitiva form av återfödelse man kan tänka sig eftersom den går att bekräfta vetenskapligt. Min identitet är dock väldigt flyktig i sammanhanget.

Vi lägger stor vikt vid vårt medvetande och livet/återfödelse. Vårt medvetande kanske är helt irrelevant.

*Stående ovationer* Haha, tack för underhållningen, komedi på hög nivå. Du är en naturbegåvning.

Ja du, grabben, vart ska man börja? Kan det vara så att "du" inte finns, att det bara är ett intellektuellt koncept? Kan det vara så att födas och att dö också bara är intellektuella koncept? Kan det vara så att allt är energi i konstant rörelse? Kan det vara så att energi varken kan skapas eller förstöras, utan bara omvandlas från en form till en annan – i ett oändligt kretslopp? Kan det vara så att din kropp och ditt medvetande bara är en manifestation av energi? Kan det vara så att du dör och föds bara är fantasi precis som ditt ego? Dagens ungdomar alltså, lever i en fantasivärld, kan det vara datorspelens fel? Vakna för i helvete... *double facepalm*

Med vänliga hälsningar,
Windomearle31

Tills man börjar fundera över hur Bigbang kan ha uppstått, eller hur kvantmekanik fungerar. Då tynar fysikalismen bort. Eller, Tills man börjar fundera över hur sinnesuppfattningen uppstår och hur alla våra upplevelser är tankar i hjärnan. Då försvinner fysikalismen helt och ersätts av logiska processer, information och idé. Då blir fysikalismen bara en slags illusion, en högst verklig sådan, men ändå en illusion.


Eller en determiniserad process.


Om inte det som utgör ens identitet är evolutionen. Då är återfödelse det enda alternativet... lite flummigt ,men ändå.

Fysikalismen är likväl den teori som klarar sig minst dåligt i förhållande till kognitionen. Därmed är det rent pragmatiskt en korroborerad sanning i mina ögon.

Angående sinnesuppfattning förstår jag inte vad du syftar på. Varför skulle en reflektion, vilket är ett medvetandetillstånd, över sinnesuppfattningen (menar du en slags självmedvetenhet med "sinnesuppfattning"?) få fysikalismen att fela?

Så du menar alltså att entiteter inte existerar oberoende människan? I så fall har du knappast en syn på verkligheten som objektiv - även med hänsyn till att den kan vara annorlunda än det vi förnimmer. Om så, det reducerar vår diskussion till rena meningslösheten. I annat fall får du gärna förklara utförligare vad du menar

Ett Logiskt resonerande. Undrar om du verkligen vill veta.

På formellt språk?!? Jippi!!!

Men låt säga att du uppfattar lukt. Var sitter lukten? Sitter lukten i blomman, sitter lukten i näsan eller sitter lukten i hjärnan? Eller är lukten resultatet av en rad processer? Kan lukten existera utan blomman? Kan lukten existera utan din näsa? Kan lukten existera utan din hjärna?
Skapas lukten i din hjärna som resultatet av en lång rad processer?
Om någon del i processen fattas så kan du inte uppfatta lukt.