Den stora, allmänna opinionsundersökningstråden

SvD/Sifo april 2016

S 26,7 (26,2)
V 7,2 (7,4)
MP 6,0 (6,1)
M 25,8 (26,9)
C 7,3 (6,1)
L 5,5 (5,0)
KD 3,5 (3,6)
SD 15,7 (17,0)
FI 1,7 (1,1)
Övr 0,7 (0,8)

http://www.svd.se/sd-har-slutat-skicka-valjare-till-m-och-s/om/opinionsmatningar

Var inte svarsfrekvensen för låg för att publicera detta? Men man gjorde det ändå?

Jag hittar ingen information om svarsfrekvens. Men är den under 50% så blir ju osäkerheten löjligt stor.

Jag skulle tro att 2018 är det val då opinionsinstitutens verksamhet kommer att börja ifrågasättas. Efter valet alltså. Man kommer att totalbomma på samma sätt som man gjorde i UK senast. Verkligheten har sprungit ifrån OIs arbetsmetoder som sitter kvar i gammalt 1900-tals tänk. Fast telefoni är ute. Nästan ingen använder det. Folk svarar inte i telefon från okända nummer. Bara (en del) pensionärer och alkisar. Så det är dessa väljare som man baserar sina siffror på.

Men en del intressant finns ändå hos Sifo: SAP har gått från ca 35% 2012 till 26% idag. Fortsätter man i samma stil så får man kanske 22-23% i valet 2018. Och AKB och moderaterna har tydligt klargjort att dom inte är aktuella för regeringsjobbet. Så Sverige kan få en regeringschef som stöds av kanske 23% av dom röstande, vilket med normalt valdeltagande ger under 20% av väljarnas stöd. Historiskt svagt stöd för en regering i en demokrati. Men så blir det när man inte har något opinionsparti som är tillräckligt stort. Och frågan är hur legitim demokrain än när man bara har ett parti som är aktuellt för regeringsbildning och resten (utom SD) är marjonetter?

Intervju med Ekots chef Olle Zachrison och en granskning av Sveriges Radios förtroendestatistik

(citatet på bilden är från Ekots checklista för enkätundersökningar/opinionsundersökningar)

***

TNS Sifo Förtroendebarometer hade en svarsfrekvens på 44 procent. DN/Ipsos svarsfrekvens låg på 40 procent.

Av Ekots egen checklista för enkätundersökningar och opinionsundersökningar (1) framgår att en "svarsfrekvens på under 50 procent får mycket stora legitimitetsproblem och ska normalt inte sändas i Ekot eller publiceras på vår sajt."

Vi frågade Ekots chef Olle Zachrison varför Sveriges Radio ändå valde att både sända och publicera resultatet från undersökningarna?

Olle Zachrison:

"När det gäller Förtroendebarometern har vi en lång tradition av att rapportera resultaten från den. Här motiverar vi beslutet att publicera resultaten – trots att svarsfrekvensen var 44 procent – med att det är en väldigt lång mätserie som gör återkommande publicering relevant. Men vi tycker såklart att TNS Sifo ska försöka få upp svarsfrekvensen till nästa år. Dessutom sker den undersökningen i samarbete med SOM-institutet på Göteborgs universitet. Vi nämner ju en undantagsmöjlighet i vår policy, dvs att vi i vissa lägen kan publicera en viss undersökning - som inte uppfyller alla våra krav – om den ingår i akademisk forskning. Och det kan den sägas göra i detta fall.

När det gäller Ipsos-undersökningen så är det möjligt att vi borde ha gjort ett bättre jobb med att själva ta reda på svarsfrekvensen och sedan göra vår bedömning. Här var svarsfrekvensen inte tydligt redovisad av Ipsos vilket var en brist. Men resultatet där var i mångt och mycket i linje med vad Förtroendebarometern visat genom åren så där kände vi att resultatet kunde bedömas som vederhäftigt."

***

Vår kommentar:

Ja, det finns ett stycke i slutet av checklistan som säger att "Undantag från kraven i den här checklistan ska beslutas i varje enskilt fall av någon av cheferna i Ekots ledningsgrupp. Tänkbara argument för enskilda undantag kan vara till exempel att undersökningen ingår i akademisk forskning".

Detta undantag kan alltså med visst fog åberopas för TNS Sifos Förtroendebarometer, men inte för DN/Ipsos-undersökningen.

Men inte nog med det, dessutom bör förtroendesiffrorna som Sveriges Radio redovisar tas med en dos salt.

Enligt DN/Ipsos undersökning instämmer 36 procent av de svarande helt i påståendet att Sveriges Radio är trovärdiga, 39 procent instämmer delvis (2).

Ändå rapporterar Sveriges Radio att "75 procent instämmer helt eller delvis i att Sveriges Radio är trovärdigt" (3).

Att bara 36 procent helt instämmer i att Sveriges Radio är trovärdiga låter uppenbarligen inte lika bra.

Trots namnet saknar Förtroendebarometern en särredovisning av andelen som har "mycket stort förtroende" respektive andelen med "ganska stort förtroende" för Sveriges Radio (4). Därmed saknas den transparens som finns i DN/Ipsos undersökning på den punkten i Förtroendebarometern.

Sammantaget gör detta att undersökningarna antingen inte är transparenta med resultatet (TNS Sifo/Förtroendebarometern) eller inte presenteras på ett rättvisande sätt (DN/Ipsos). Dessutom redovisar varken TNS Sifo eller DN/Ipsos deltagarfrekvensen/svarsfrekvensen, vilket man kan fundera en del kring.

Sveriges Radio använder sig sedan av undersökningarna delvis i strid mot sina egna principer för sändning och publicering.

***

Fotnoter:

1. https://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/files/4097/13497.pdf
2. http://ipsos.se/sites/default/files/pdf/Ipsos%20om%20Mediefortroende%201%20april%202016.pd f
3. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6401684
4. http://medieakademien.se/wp-content/uploads/2014/02/Förtroendebarometern_2016.pdf

Vår tidigare rapportering i ämnet:

https://www.facebook.com/I.allmanhetens.tjanst/posts/238356483184514

https://www.facebook.com/I.allmanhetens.tjanst/posts/234936730193156

https://www.facebook.com/I.allmanhetens.tjanst/posts/232572923762870:0

Hämtat från Facebook via Thomas Gür

Alltså...Jag tror man ska lite ännu mindre än vanligt på OU just nu. Är det inte lite stiltje just nu? Visst händer det grejer med det känns väldigt trött just nu. Det har varit så intensivt förra året med allt man bara tröttnat på politiken lite. Om jag går till mig, som normalt är väldigt engagerad och hänger med och har åsikter om allt så har denna varit väldigt matt vad gäller intresset för politik. Tror hela detta året kommer vara det om det inte händer något speciellt, och allt bara tuffar på. En transportsträcka helt enkelt. Nästa år lär nog bli mer ljud i skällan. Då är det helt plötsligt inte så långt till valet igen helt plötsligt.

Hur stor är sannolikheten att Miljöpartiet kommer åka ur riksdagen 2018?

Frågar du mig så blir svaret mikroskopisk. Det finns tillräckligt många batikhäxor på bibliotek, socialkontor, i det flyktingindustriella komplexet, södermalmshipsters, journalister med mera för att inte miljöpartiet ska riskera att hamna under spärren. Men nog kommer de att tappa någon procent. Allt annat vore ytterst förvånande.

Man måste alltid räkna med att ca 10-20% av väljarna är politiska vettvillingar. Det innebär att det finns ett betydande utrymme för partier som VPK och MP - och FP. Så, hur vettvillingsrösterna fördelar sig brukar variera, men även om det inte är omöjligt att MP åker ur - som de gjorde 1991 - så är det i nuläget sannolikast att de blir kvar även efter 2018.

Sentio April 2016

Moderaterna 21,1 (22,7)
“Liberalerna” 6,0 (4,2)
Centern 5,6 (5,3)
Kristdemokraterna 3,0 (3,3)

Socialdemokraterna 24,1 (22,1)
Vänsterpartiet 8,1 (7,0)
Miljöpartiet 4,6 (6,1)

Sverigedemokraterna 22,3 (24,0)

FI 2,6 (3,3)
Piratpartiet 1,6 (1,0)

http://nyheteridag.se/sentio-april-miljopartiet-tokrasar-samsta-siffran-sedan-2005/

De olika OU-arna spretar litet just nu, men i denna så håller trenden i sig att vi har tre partier mellan 20-25%. Andra undersökningar antyder att M har dragit nytta av den senaste politiska turbulensen, om än inte Kaplan-affären hunnit avsätta några spår ännu och att S och SD ligger litet bakom. Läget är således oklarare nu än i början av året. Det var väl också på sitt sätt väntat emedan det politiskt inte hände så mycket i januari-februari. Nu när det börjat röra på sig, så är det sannolikt att vi även får se fler rörelser i opinionen.

Jag tror att det pågår en väljarförflyttning i medievärlden just nu och att MP håller på att förlora status som journalisternas gunstlingar. De (bland journalister) ca 50% MP som Asp visade 2011 kommer att splittras till 20% FI, 15% V och 15% MP. Dvs MP är inte hippt och fräscht längre. Utan massivt medialt stöd tror jag inte att MP kommer att klara spärren till nästa val.

Den stora frågan är vart manchuriska kandidater som Kaplan söker sig nu. Den totala naiviteten har spolats bort nu. Entrism blir svårare.

Det har du rätt i; det har knappast skapats några nettojobb sedan lång tid tillbaka annat än skattefinansierade batikhäxeyrken som jobbar med s.k. "flyktingar" i en eller annan form. Dessa jobb kan räknas upp i massor av sektorer och massor av yrken. Vi skall förstå att även en snickare eller en busschafför som får sin inkomst via skattefinansierade "flykting"projekt är en batikhäxa som livnärs via skattesedeln helt i onödan.

Dessa nya entreprenörer, där många knappast hade jobb alls före det att Allahiansen öppnade upp dammluckorna, släpper inte sina jobb frivilligt, det skall vi förstå.

Dock skall inte konkurrensen mot MP från partier som C ooch FP underskattas. Det borgerliga småpartierna är betydligt mer extrema än MP och bör kunna ta röster från MP; detta verkar redan synas på C dit nu diverse extremister söker sig då de flesta tvingats att strama åt "flykting"politiken.

Sammanfatningsvis; hotet mot MP kommer från Allahiansens högerextrema partier såsom C och FP. Dock tror jag också ändå att MP blir kvar i riksdagen 2018.