Lära sig äta mat som man ogillar

Vad skulle det vara för något magiskt med talet 14? Varför inte 57:e gången, eller 15 gången? finns ju ingen som helst logik i det pajasuttalandet.

Minns att jag inte gillade ansjovis och isterband direkt som som barn, nu tycker jag det är toppen. Men sedan finns det mat jag aldrig kommer äta mer av, och varför skulle jag det?
När man är vuxen så väljer man ju vad man vill äta.

Man kanske har gjort studier som visar att den mänskliga kroppen börjar tycka om något om det upprepas att ätas x antal gånger. Och det kanske visade sig vara 14 gånger? Men säger inte att jag tror på det, det kan såklart ta längre tid också, dock så behöver du inte komma med en pajasattityd.

Där har du nog tyvärr fel, tror det var kockarnas kamp 2004

Jag upplever att får man nått man smakat på för länge sen och inte tyckt om i rätt sammanhang korrekt tillagat med rätt tillbehör och dryck så är det riktigt jävla gott faktiskt, har ändrat uppfattning om det mesta som jag inte tyck om förr på så sätt.

Det handlar mycket om vad man relaterar maten till. Själv hatade jag spenat och lever som barn, men nu som vuxen kan jag tycka det är riktigt njutbart. Jag tror att våra gamla matminnen ofta gör att vi ratar vissa rätter, trots att det var väldigt längesen vi åt dem senast. Smaken förändras i regel övertid, och det har nog med ens psykologiska utveckling att göra, men många "vågar" inte äta sådant de en gång bestämt sig för är/var äckligt.

Minns t.ex. att det serverades sparrissoppa en gång i skolan, och då tyckte jag att det var bland det vidrigaste jag ätit och höll på att kräks. Men jag köpte en påse sparrissoppa (pulver, knorr) på prov för lite sen, och det var bland det bästa bakfyllekäk jag fått i mig. Fyllsjukan försvann som en avlöning. Så nu älskar jag det! Så det har nog också med att göra i vilket sammanhang man äter maten.

För att jag är intresserad av preppning. Om jorden går under så måste man ju lära sig.


Givitvis så hade jag tvingat i mig maten men hade jag fått göra det jämt är frågan eller blir det gott till slut.

Bönor är något som är väldigt bra att överleva på enligt många. Sen är det ju hemskt billigt också.

Jag gillar inte kaffe heller. Har provat det och gillar det inte alls.

Jag ogillar samma saker nu som jag gjorde när jag var liten.

Sen är det hemskt intressant också att vi människor gillar olika trots att vi är skapta lika.

"Provat" menar du typ ett par enstaka gånger? Klart ingen gillar kaffe från början.

Varför man dricker ens kaffe om man inte ens gillar det?

Finns det ingen forskning på detta ? Jag hatar som sagt lever men om jag äter det 100 ggr så kanske det bli gott till slut?

Man dricker för att bli pigg antagligen

För att bli pigg? Finns nog ingen som älskade kaffe efter första slurpen.

Precis.

Vissa saker smakar nödvändigtvis inte illa, utan man bara gillar det inte ändå. Det är något annat komplexare som ligger bakom.

Bruna bönor, rotmos och ärtsoppa som du nämner är några maträtter som jag också aldrig riktigt fattat smak för. Just de där rätterna verkar vara vanliga i det avseendet att många ogillar dem. Men tänker man efter så är det ju inte smaken som är problemet, liksom varken ärtsoppa, bruna bönor eller rotmos för den delen smakar illa. Faktum är att de smakar snarare ganska gott rent smakmässigt.
Problemet är att jag blir illamående av sådan mat ändå, det är något i den jag bara inte finner njutning i. Det är inte för att det smakar illa, det är något annat.

Sedan att lära sig äta mat förstår jag inte. Det finns hundratals alternativ där ute att välja mellan, det finns inga måsten att lära sig. Fokusera på att äta den mat du gillar istället skulle jag säga.