Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Det finns två hypoteser där i dagsläget!

A, Den ena är den som påstår att OP mördades därför att det fanns bevis för att han gick di röde tillhanda. Alltså är det OP:s och andras dubbelspel med Sovjetmakten som döljs. Divergerande uppgifter om vilka som då faktiskt knäppte OP. Holmer och Ebbes PKK på uppdrag av Moskva där även Säpo var i Moskvas våld. Denna framförs av sällskap som själva kan komma i skottgluggen i hypotes B.

B, Den andra hypotesen är att det inom onämnbara små kvarvarande delar av en hemlig del av IB03 som hängt på signalerna kring OP av rent personliga skäl och gjort gemensam sak med andra delar av underrättelsevärlden. Folk med bakgrund i de hemliga politiska kartläggningarna inom partiet som givit sig i lag med andra krafter ev för att "komma åt" OP vilket kan betyda att de var inblandade även i Harwardtipsen. Dessa delar har involverat delar av partiet och underrättelsetjänsten på liknande sätt som i Ebbeaffären och därmed gjort dem inblandade och därför läggs locket på.

Bror Stefenson var chef för Försvarsstaben ock skulle i denna befattning i krigstid leda den operativa krigsföringen ifrån HKV´s bergrum. Detta medan ÖB´s främsta funktion var att utgöra rådgivare åt regeringen. Det operativa krigsföringsansvaret var sedan fördelat på de olika Militärbefälhavarna som styrde allt inom sina (sju st) Milon (militärområden) i landet. Stefensons roll blev att samverka med väst för att koordinera striderna samt sätta in svenska reservbrigader, ubåtarna samt flygets attackeskader till de milon där ryssarnas kraftsamling kunde skönjas.

Vid Hårsfjärdenincidenten aktiverades denna kedja och det var Stefenson själv som operativt högste ansvarige som givit Milostab Öst order om nattetida eldförbud. När detta i utbrytningsögonblicket nattetid förgäves anhölls om att få brytas, fördröjdes eldtillståndet med flit.

I andersaanderssona länk https://www.flashback.org/leave.php?u=http%3A%2F%2Fwww.dn.se%2Fnyheter%2Fmal sten-platsen-for-konspirationsteori-1982%2F värjer Stefenson sig med motiv som:

A, -"Varför gå ut via Mälsten där mineringar fanns?" -Därför att här kunde kontrollerad utbrytning ske utan att behöva lyfta på några bevakade och försvarade ubåtsnät som i de andra grunda inloppen.

B, -"ÖB utfärdade ändå eldtillstånd, dock förenat med säkerhetsrestriktioner med tanke på skärgårdsbefolkningen och på försvarets egen personal: minorna fick endast utlösas dagtid när man kunde se vad som rörde sig på fjärden.


-Det var ju Stefenson som ledde det hela praktiskt och inte ÖB själv. -"Trots det fick de operativa enheterna vid Mälsten tillstånd att använda minor redan natten mot den 13 oktober. Enligt Stefenson var det militärbefälhavaren som gett det tillståndet, utan att ÖB och Stefenson kände till det." Här framgår att Chefen Milo Öst ej är orienterad om att det är en Natooperation och tror att det är ryssarna som ligger bakom. Han obstruerar därför och följer sina underordnade på Mälstens råd. De innehar förstahandsinformationen i hans ögon.

Och visst kunde man se i mörker och ta ansvar för vad som fanns både över och under ytan:
"Nästa kväll blev Bror Stefenson uppringd från Mälsten om att bevilja eldtillstånd under natten.

– Jag svarade att jag inte kunde ge besked direkt. De hade fått ljusförstärkare där ute för att se i mörker och jag började tycka att de fått ordning på läget."

C, -"Men vi hade en hel trave befälhavare mellan oss. Det tog kanske två och en halv timme att tala med alla innan ordern nådde ut, sade Stefenson". Bullshit! Mellan Stefenson och chefen på Mälsten fanns endast staben för Sthlms kustartilleriförsvar samt milostaben som den lydde under.

Vad som hände i verkligheten var att Mälsten fick eldförbud innan utpassagen och eldtillstånden besvarades med tysstnad ifrån Försvarsstaben som utfärdat eldförbudsordern. Utbrytningen skedde i kontrollerad form.

SLUTSATS:
1. Inga bevis finns för att bestämma om ubåten kom från väst eller öst. Båda varianterna är teoretiskt tänkbara.

2. Den släpptes ut med avsikt.

3. Palme fick omedelbart skulden genom en medveten upplagd psyops där han avkrävdes utpeka Sovjetunionen som kränkande makt (trotts att den kraftigt högerinriktade underättelsechefen Wallroth anmälde att inga sådana tecken fanns ifrån FRA eller underrättelsetjänsten).
Senare upprepades det hela i "Marinofficersupproret" fyra månader innan mordet som utgjorde en del av denna smutskastnings-psyop. Kanske utan de flesta inblandade officerarnas egen vetskap om de verkliga förhållandena?

4. Att Stefenson själv skulle anklagats för att vara KGB-agent har det nog aldrig varit någon de insatta som verkligen trott på. Sannolikt en del av den "moteld" och desinformation som spridits för att förlöjliga och misstänkliggöra kritiker. Dessa har antingen tystats med tyst hänvisning till sina karriärer och sitt anséende eller med påminnelse om undertecknade sekretessavtal.

Ett exempel på "motelden": – "Nej, nej. Det är sådana konspirationsteorier som ofta uppträder. Man kan inte värja sig för dem, sade Stefenson."

Palme skulle helt enkelt inte få stå ivägen för det stora arbete som under Reagan inletts med att montera ner Sovjetunionen som stormakt.

Avrundar med "U-137´s otroliga grundstötning 1981. En sak som uppmärksammats otroligt lite är den Karlskronaofficer som berättat att riktmärket som var målat på en klipphäll i just denna av marinen använda och hemliga krigsfarled, var borttaget och flyttat i sidled i samband med grundstötningen. Även att ett amerikanskt reportageteam befunnit sig i Karlskrona redan under natten då grundstötningen skedde, har aldrig utretts.

Om dessa två spår är sanna kan det tyda på en "katt och råtta-lek" där någon maktfaktor fått Sovjet att göra självmål bli tagna på bar gärning med byxorna nere inför hela världen.

Denna diplomatbuggning skall ju ha pågått under flera år så varför var ett amerikanskt team på plats just då?

Oerhört väsentlig fråga. Det är fullt begripligt att svaren som ges pekar på (den s-märkta) staten och det (statsmärkta) SAP. Men glöm då inte bort att vi under de 30 år som har gått sedan MOP har haft borgerliga regeringar i inte mindre än elva år!

Vad är det som 1986 är så jäkla obehagligt att till och med statsminister Carl Bildt ursäktar alla turer och krumbukter? Och detta i ett militärstrategiskt läge där "läge" inte längre råder, där kalla kriget är över i och med att den röda sidan inte längre finns.

Alltså: Hur ser i så fall det gemensamma motivet ut?

Dina påpekanden är de viktigaste sanna och slutsatserna de mest sannolika men segraren är GRU som tillsammans med NATO ville tvinga fram perestrojkan och få ett slut på kalla kriget på villkor som man i hemlighet kunnat enas om över huvudet på respektive folk och regimer. Den nedrustning som redan Alva Myrdal kämpat förgäves för fick bli en senare fråga. Hotbilden med kärnvapen, nynazister och terrorister måste vidmakthållas för att hålla folk och demokratier under kontroll.

Vilka nationer som låg bakom och vad kränkningarnas egentliga syfte var, hur bilden av Olof Palme påverkades, är av betydelse i den här tråden. Att även Sovjetunionen hade optisk teknologi för att se de vitmålade betongklumparna som utgjorde ensmärken vid Torumskär, en mörk och ev. molnig oktoberkväll, då det inte är dis eller dimma, utgår även jag ifrån.

Saxat ur:http://sjomanohman.blogspot.se/2011/10/30-ar-sedan-u137-lurigt-buller-fran.html?m=1
Anders Öhman, DN journalist



"Men vi som försökte förstå vad som hänt fick från början inte hela bilden utan viktiga bitar i läget för U 137;ans grundstötning kom senare. Här några frågor som krävde svar och som delvis kom senare:
· Varför synliggjorde inte dåvarande ÖB Lennart Ljung omedelbart det faktum att det pågick tester med marinens nya ubåtsjakttorped 42 i samma farvatten om den sovjetiska ubåten 137 befann sig?
· Visste befälet på den svenska ubåten ”Näcken” som var med i testet att U 137:an befann sig i området och verifierade den avsiktliga inträngningen?
Det är ännu två obesvarade frågor snart 30 år efter att den sovjetiska ubåten 137 på kvällen den 21 oktober 1981 grundstötte i Karlskrona skärgård. Att den sovjetiska krigsmakten ville spionera på en ny svensk målstyrd ubåtsjakttorped var inte så märkligt. Den typen av spionage i fredstid sysslar alla länder med, även Sverige.
Vad ÖB i sin rapport om U 137:an undvek att redovisa var att samma dag som grundstötningen ägde rum så befann sig bärgningsfartyget ”Heros” i farvattnen strax utanför Gåsefjärden strax om Aspö Bärgningsfartyget deltog tillsammans med två Vertol-helikoptrar och den svenska ubåten ”Näcken” i en test med marinens nya trådstyrda ubåtsjakttorped 42. Torpeden är trådstyrd och går på buller från en fientlig ubåt. ”Näcken” var med som målubåt.
FMV (Försvarets Materielverk) ansvarade för torpedtestet..
Det var först fyra år senare – den 22 november 1985 - som Dagens Nyheter kunde avslöja att det var bärgningsbåten ”Heros” som med högljudda dieselmotorer mycket väl kunde ha åstadkommit det buller som TV-filmaren Maj Wechselmann och författaren Ingemar Myhrberg i filmem ”Ubåt! En till sannolikhet gränsande visshet”- utnyttjade som indicium för att U137:an brakat in i skärgården. De hänvisade till öronvittnen på land som inte hade sett ubåten – men ändå var säkra på att det var den som åstadkommit ljudet.
Bertil Erkhammar, tidigare ubåtschef på den svenska ubåten ”Neptun” av Sjölejon-klass och informationschef på FMV sade till DN den 22 november 1985:
- Det kan mycket väl ha varit bullret från torpedbärgningsfartyget som öronvittnen hörde från havet. Jag tror att våra tester var målet för hans operation – inte Gåsefjärden. Jag skulle aldrig gå in där med en ubåt. Befälhavaren på U 137 hade en viss tid kontroll på sin position via pejling på Utklippan genom sitt periskop. Senare kom den in i ett
- område med dålig sikt och sökte sig in mot kusten. Så kom den in i Gåsefjärden och gick på grund.
Bärgningsfartyget ”Heros” låg rakt syd om Aspö på kurs mot en position där två torpeder skulle plockas upp. Klockan var strax efter klockan 20:00 på kvällen och de två Noab-dieslerna bullrade så högt att en sjöman på akterdäck svär till ”fan också, vilket liv vid för”.
Fartygschef var kapten Hans Melin och han såg Utklippans fyr lysa klart på avstånd. Fyrskenet syntes klart hela kvällen från det att övningen startade vid 17-tiden tills den avslutades vid 22-tiden.
Vid hemfärden mot Karlskrona vid 22-tiden gjorde ”Heros” sällskap med tankfartyget ”Eldaren”. De två fartygen lade en högljudd bullermatta av dieselmotorljud över skärgårdslandskapet på väg in mot basen.
U 137 grundstöter samma kväll vid 21- tiden i den militära farleden inom svenskt skyddsområde i Gåsefjärden vid Torumnskär. Ubåtsgrundet ligger inom den enslinje av två farledsmärken, som består av två vitmålade kuber av betong. Grundet ligger inom ett minbälte av bottenminor, vars uppgift är att skydda farleden från intrång av fientliga fartyg i en krigssituation.
Inom Gåsefjärden finns flera militära anläggningar bland annat krigsförtöjningsplatser för marinens fartyg.
- Äntligen!, sade Bengt Schuback, försvarsstabschef då det stod klart att den rysk ubåt stod på grund. Beviset var klockrent – men hur kom ubåten dit och vilket motiv låg bakom?
Knappt två månader efter ubåtens grundstötning offentliggjorde Försvarsstabens informationsavdelning den 18 december 1981 sin rapport om ”Ubåt 137 på svenskt vatten.” ÖB sade att i den rapport som lämnats till regeringen i sin helhet är vissa uppgifter hemliga.
Av rapporten framgick att ”några egna fartyg hade inte varit i området under tisdagskvällen och natten till onsdag förutom en ubåt och en helikopter”.
En teori var att U 137:an fick hydrofonsignaler på sig från de två ubåtsjakttestande helikoptrarna. För att undgå upptäckt styrde ubåten in mot Gåsefjärden, missade ett girmärke och gick på grund.
När U 137 grundstötte i oktober 1981 befann jag mig som DN:s utsände båtreporter i Varberg på västkusten för att testa småbåtar. Vädret var blåsigt med hög sjö i Kattegatt och ett perfekt testväder för småbåtar. Det var först fyra år senare när jag som reporter i DN:s sommarserie som jag på plats besökte Gåsefjärden. Orsaken till grundstötningen var för allmänheten fortfarande höjd i dunkel. En ubåt går bara inte på grund.

En sjöman som inte vet var han är tar som sagt inga risker. Denna lärdom inpräntades i oss blivande sjöbefäl när jag läste till sjökapten åren 1959-62 i Stockholm Att dundra in i övervattensläge utan att ha koll på besticket saknar all trovärdighet. Ryska sjömän tänker inte annorlunda än svenska sjömän.
Det blåste en frisk kuling från sydväst när vi sätter kurs in mot fjärden. Ekolodet visade klart djup 20 meter. Ulf Busch skeppare och ägare till ”Amalia” kommenterade inseglingen,
- -Jag har fått en ny syn hur ubåten kan ha navigerat. Här finns ju lika mycket plats som i farleden upp mot Södertälje. Här går det att säkert lotsa in ett större handelsfartyg…
Bottendjupet i den militära farleden in i Gåsefjärden var mellan 20-22 meter. Detta framgick ej av det civila sjökortet som angav djup på 13-15 meter. Ofullständiga uppgifter om djup är ej ovanliga i sjökort, som kan innehålla vissa avvikelser från verkligheten.
Med utgångspunkt från farleden och inseglingen i Gåsefjärden talade djupsiffrorna för att det fanns manöverutrymme för ubåten att säkert styra in i Gåsefjärden. Under mörker kunde ensmärkena på Torumnskär ses genom en optisk bildförstärkare, ett instrument som förekommer i militära sammanhang, bland annat ombord i örlogsfartyg. Sjökort 821 i skala 1:50 000 visade att det fanns en fri inseglingssektor till Gåsefjärden på sex till sju grader som leder klart utifrån havet från pricken Flisan – som varnar för en 1,8 meters grynna.
Den mest kritiska passagen var mellan ön Danaflöt och skären Handskarna. Sjökortets tremeterskurva sträckte sig cirka 200 meter från Danaflöts land och om styrbord bröt bränningarna på undervattenskären. I nordväst om bränningarna ligger en förrädisk 2,7-meters grynna. Den säkra passagen kan bedömas vara 200 – 300 meter, det beror på vilken tilltro den en skeppare har till sjökortet.
För att få en bättre vy av Gåsefjärden i ubåten U137:s perspektiv styrde ”Amalia” ut i rum sjö och girade sedan strax före Danaflöt och kursen sattes mot Torumnskär där ubåten grundstötte. Skeppare Ulf Busch undvek skickligt att göra strandhugg innanför tremeterskurvan och girade babord medan ekolodet visar 20 meter. ”Amalias” djupgående är cirka 2 meter mot ubåtens cirka 4,6 meter.
Sommardagen var ljus med god sikt. Alla landmärken och konturer syntes tydligt.
När ubåten U137 grundstötte den 28 oktober 1981 klockan 21:57 var det kolsvart ute. Dimma och dis gjorde att sikten varierade. Terrester navigation – enbart med hjälp av land – var omöjlig. Radar, Deccanavigator, ekolod och gyrokompass var de instrument som ubåten hade ombord. Dessutom fanns sannolikt instrument för tröghetsnavigering. Det medgav kapten Gusjtjin i början av de förhör som gjordes efter grundstötningen – men sedan höll han tyst om detta.
Den farled som ”Amalia” och U137:an seglade in i var en militär farled som även kan användas i mörker av till exempel marinens robotbåtar. Systemet bygger på bland annat enslinjer på uppsatta märken. En sådan enslinje visar klart vatten inom ett område. Efter en viss sträcka så girar båten och styr in i en enslinje som visar klart.
På natten kan en sådan militär farled tillfälligt förses med belysning. I krig vid ett i förväg bestämt klockslag tänds lampor för att sedan släckas när fartyget passerat.
Gåsefjärden och farleden förbi grundstötningsplatsen vid Torumnskär var väl preparerad med dessa enslinjer. Vita socklar av cement visade enslinjernas position. Med en bildförstärkare kunde befälet på ubåten se att de låg rätt i farleden, men missade sedan av någon anledning frimärket om styrbord och brakade innanför tremeterskurvan och upp på grynnan.
Två dygn efter grundstötningen mottog U 137:an en order på radio från den sovjetiska jagaren ”Kashin 446” att uppge att orsaken till grundstötningen var fel i gyrokompassen.
Jag tänkte igen på de öronvittnen från land som påstått att de hört bullrande dieselmotorer från skärgården som de senare tolkade som bevis för att U 137:an gått i övervattensläge i hög fart rakt in i Gåsefjärden då befälet ombord trodde att de var någon annan stans."

Alla identiteter blev helt säkert fastställda. Problemet är att det måste ha varit minst fyra olika grupper med olika uppgifter och förhandsinfo och alla var inte lika sammansvurna som Tolvan och polisens män. Någonstans fanns en förrädare som samverkade med kuppmakarna vid någon ännu hemligare sambandscentral och som läckte om Holmers räddningsplan.
För den rättsstat som nu gäller är det inte meningen att sanningen om dess maktövertagande skall komma fram utan man kommer att fortsätta försöka tvinga fram någon patsy med falskt erkännande så som man så skolmässigt lyckades med när det gällde Anna Lindh.

Det gemensamma motivet till MOP och mörkläggningen, var att Olof Palme var en lysande intelligent retoriker. Men på ålders höst uppfattades han tyvärr även som en farlig, opålitlig, grinig, elak, bitter, gammal gubbe med kommunistsympatier, som, enligt PG Gyllenhammar: "Inte längre brydde sig om sitt eget lilla land. " Han vägrade att lämna sin post och ingen visste vad som försigick då han spelade sitt dubbelspel.

Det är väl inget man vill ha som en officiell förklaring?

Anders Larsson var en person som ändrade inställning då han förstod vilka metoder som skulle komma att användas. Bertil Wedin förstod också att han blivit utnyttjad och levde farligt om han inte vände sig till polisen. IvB och VG blev tydligen också kontaktade av Oliver North personligen då det gällde att inventera möjliga medhjälpare och bjuda över innan officersligan hann före. Anders Larsson dog plötsligt medan VG klarade sig några åt till tills inte heller han längre ville hålla tyst....

Mina slutsatser drar jag av censurens reaktioner och av Boboslackes vägran att diskutera de enklaste saker hur jag än framställer dem. Varifrån han fått sin fastlåsta syn på förhållanden som jag sett lösningar på blir då för mig allt klarare. Tänk om vi i själva verket skulle vara i maskopi!

Har ser man skadan
https://www.youtube.com/watch?v=owRSy8t3dO0
Eldflamman, rekylen (tva hander), krut och rok m.m.
https://www.youtube.com/watch?v=eXpNV2D42VM
Om valet, utan att bli konspiratorisk, magnum-vapnet ar mycket symboliskt
https://en.wikipedia.org/wiki/Non-Violence_(sculpture)
Ett mycket kraftigt vapen lämpligt for prickskytte, penetrering av skyddsvast (30-talet I Chicago), jakt pa björn
https://www.youtube.com/watch?v=u8mqAYAxrlg
Mest konspiratoriskt ar kanske att tankat sig att det fanns en andra skytt med ett gevär med samma ammunition
Personen som gick fram skot tomskott (med en startpistol?)
Det kan förklara ljudet, varför personen vågade stanna kvar ett tag, packade ner vapnet som om det vore skarpt skulle kunnat fungera som skydd i en liten svart vaska m.m.
https://www.youtube.com/watch?v=GDx6SIJ7N5I
Sorry om jag konspirerar, men det ar val syftet i denna trad
Valet av vapen reser manga fragor som fortfarande ar obesvarade

Eftersom NATO hade en organisation och ett nätverk i Sverige, bestående utav Svenskar i betydelsefulla positioner, så ligger det nära till hands att tro att de samarbetade även just vid det tillfället, du nämner. Det är väl inte osannolikt att Ambassadpersonal samordnade vissa operationer med Svenskar, även vid många tidigare tillfällen, som du och jag inte vet något om.