Citat:
Ursprungligen postat av
boboslacke
Det framgår av intervjuerna med IC vid flera tillfällen. Ganska enkelt att förstå. Det fanns och finns fler sådana men det är kanske svårt att förstå om man själv aldrig rört sig i sådana här sammanhang. Ens värsta fiender håller man till och med god min mot. Det handlar om politiska spel inte om privatumgänge. En person med uppdrag i mörkläggningsärenden där mandaten sker bakom kulisserna kan man inte gå ut och hata öppet. Ebbe sätt att få till det i kretsarna var ju också att han var en skojfrisk person som gärna höll sig framme vid fest och 87 (40årsdagen) ja då hade ju Ebbe precis lotsats in i värmen igen av gamla kontakter med uppdrag som få kände till.
Det är väl snarast så att den som påstod att Ebbe fanns vid grytorna 77-86 med Palmes stöd som har lite att bevisa. Eller den som kastar ur sig att Ebbe var IC:s favoritmörkläggare som bör styrka det. Och det har jag inte sett några bevis för.
Ebbe hade en kort sådan karriär åkte ut på sjuttiotalet och blev inte inbjuden efter valvinsten 82.
Det är lätt att förstå att
Ebbe Carlsson-affären hade varit omöjlig utan statsminister
Ingvar Carlssons stöd. Där kunde EC agera med stöd av
Carl Lidbom, som var ICs consogliere. Andra som figurerar är
Anna-Greta Leijon och inte minst
Kjell Larsson, ICs närmaste man.
Fr o m mordnatten fram till
Per-Ola Karlsson åker fast i Helsingborg har regeringen hela tiden full insyn i PU. I början med observatörerna från justitiedepartementet
Klas Bergenstrand och
Kurt Malmström och även efter operation Alpha forstsätter underhandskontakterna mellan HH och ex KL, IC, AGL. Mellan Ebbe och Lidbom är kontakterna täta och Hasse å Ebbe har kontakt i det närmaste dagligen.
Att IC slirar på sanningen när han säger sig inte fått någon info om ECs spaningsplaner före mars 1988 står klart för alla som vill se nyktert på frågan. Ebbes spaningsgrupp är bara ett av de steg som syftar till att ge regeringen direktkontroll över SÄPO, förtalskampanjen mot
PG Näss är ett annat. När CL leder SÄPO-kommitteén anger han som sin främsta källa EC, hur troligt är det att han inte vidarebefordrar vad han får fram till sin chef statsministern?
PKK är bara ett svepskäl i EC-affären.
Holger Romanders första åtgärd som chef över PU i mars 1987 blir att beordra SÄPO att göra en ordentlig genomlysning av PKK ärendet . Detta görs under hela det året och framåt hösten konstaterar PG Näss att det inget kommit fram som pekar på PKKs medverkan i MOP. Fortfarande finns frågetecken om EC-affärens innersta kärna som återstår att räta ut. Vilka som skulle buggas t ex?
Finns ingen indikation på att IC hatar EC. Men det fanns heller ingen anledning att han skulle stötta ECs egen spaningsgrupp. Om IC misstrott Ebbes planer hade han kunnat slå näven i bordet och sagt att nu får det vara slut med irreguljära grupper. Märk väl att stödet till EC i mars 1988 sker precis som en ny spaningsledning från rikskrim under
Hans Ölvebro fått hand om PU. Regeringens första åtgärd blir att via en efterhand oroad och motspänstig Rikspolischef
Åhmansson gå bakom ryggen på denna genom att stötta hemlig spaningsgrupp.
Med detta som bakgrund blir det för mig svårt att komma ifrån det faktum att regeringens inblandning i PU bara lett till att försvåra utredandet av MOP, och detta från lördagsförmiddagen. Detta betyder inte att någon regeringsföreträdare skulle vara inblandad i MOP men att insikten om att obehaglig skit ska flyta upp till ytan kommer väldigt tidigt för IC och hans ministrar, kanske redan frampå småtimmarna. Frågan blir då, vad är det som är så jäkla obehagligt så att det ursäktar alla turer och märkliga krumbukter under alla dessa år sedan skotten i Dekorimahörnan.