Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Det där med alternativ är egentligen ganska simpelt och inte särskilt spekulativt.

För det första vet vi sen allra första början att Assange inte är intresserad av förhör i Sverige. Så länge Sveriges regering inte kan ge några garantier mot utlämning till USA så går det alternativet helt enkelt bort.

Sen vet vi också (och det har du själv erkänt) att Marianne Ny bara vill ge sken av att förhöra utomlands. Eftersom förhör i Sverige är uteslutet så hoppas Marianne Ny helt enkelt på preskription.

Men preskriptionsmålet är ändå inte helt trivialt för Ny att uppnå. Hon måste fortsätta hitta olika sätta att "ge sken av att vilja förhöra", slingra sig och förhala i fem år till.

Assange har inget som helst att förlora på förhör på ambassaden. Ingen människa har hittills lyckats presentera ett för Assange, "sämsta möjliga förhörsscenario", som skulle vara till nackdel för Assange. Han svarar på lite frågor och bedyrar att han uppfattade kvinnan som något så när vaken när han inledde nattens, femte i ordningen, samtyckta sexuella aktivitet och att han inte hade för avsikt att kränka hennes sexuella integritet.

Det enda som ett förhör på ambassaden kan leda till att att pressen ökar på Marianne Ny att åtala vilket i sin tur leder till att Ny får det ännu svårare att fortsätta slingra sig.

Eftersom ingen människa i sin vildaste fantasi kan komma på något förhörsscenario på ambassaden som skulle vara till nackdel för Assange så framstår det rätt glasklart att Marianne Ny heller inget har att vinna på det.

Hennes kamp att fortsätta att bara "ge sken" av att vilja förhöra framstår därför som fullkomligt logisk.

Precis som när vissa troll yttrar sig så är det mer intressant att notera vad som INTE påstås snarare än det som istället påstås.

I den aktuella skrivelsen gällande FN:s syn på saken så förnekar inte den gode Marianne att Assange redan varit frihetsberövad i mer än 1,5 år, för ett misstänkt brott där mer än 1,5 års frihetsberövande knappast kan förväntas som påföljd.

Inte heller i regeringens kommentarer som hon hänvisar till förnekas detta.

Istället förnekas att den efterföljande ambassadvistelsen utgör ett frihetsberövande och att svenska myndigheter på något vis skulle vara underordnade FN.

Kommer tingsrätten att utfärda en häktingsframställning på Ecuador och UN WGAD för medhjälp till obstruerande av förhör av genom obehörig befattning med lagtolkning, eller något sådant? Skulle vara konsistent med hotet om ambassadstorming.

Det ska bli intressant att se hur långt den här charaden kommer att dras.

Kvalitetsförlust för vadå egentligen? Förhöret är ingen rättegång som ska avgöra om han är skyldig eller ej. Att Marianne kräver så speciella villkor bara för att kunna avgöra om hon ska åtala eller ej, det tyder på att åtal är mycket osäkert, tvärtemot vad hon gett sken av. Dessutom är det sjukt av henne att gnälla. Hon hade massor av tid i september att skyndsamt förhöra den misstänkte som hon inte tog till vara.


Att vägra överväga alternativa vägar under fyra och ett halvt års tid, hur kan det betraktas som att arbetet bedrivits så skyndamt som möjligt? Om Marianne väntat så länge, varför inte vänta ytterligare några år, om hon nu är så oroad över den försämrade förhörskvaliten? Svaret på det är naturligtvis att det skulle inte tillåtas. Hon kan inte längre säga att hon tänker vänta till 2020 i hopp om att då få förhöra honom på svensk mark. Eller rättare sagt hennes efterträdare eftersom hon då gått i pension.

Redan 30 augusti 2010 var han villig att redogöra för vad som ägt rum för Gehlin, men tilläts inte.

Inte ett ord någonstans om konsekvernerna för den misstänkte. Marianne anser att den påstådda kvalitetsförlusten ursäktar brott mot mänskliga rättigheter. Är det inte snarare hennes plikt att anpassa sig till rådande omständigheter? Hon brister i neutralitet när hon bara bryr sig om sin egen påstådda utredningskvalitet och ignorerar den misstänktes mänskliga rättigheter och behov. I mina ögon är det en partiskhet från hennes sida som gör henne olämplig som neutral utredare. Hon har totalmisslyckats med att beakta den misstänktes situation, och därmed avslöjat Sverige som en människorättsfientlig nation.

För Marianne existerar helt enkelt inte den misstänktes rättigheter. Hon haltar betänkligt i sitt resonemang. Det är när man till varje pris vill optimera förhörsresultatet som man likt USA tar till tortyr. Marianne nöjer sig med brott mot de mänskliga rättigheterna, men det är ingen ursäkt för hennes människorättsfientliga agerande. Hennes resonemang liknar förmodligen det som USA för då de rationaliserar sina tortyrmetoder med att de är "nödvändiga", att ändamålet helgar allt. Men människorättsbrott är människorättsbrott, och Marianne är skyldig som synden.

Historierevisionen har lagt in en högre växel. Som tur är finns mängder med historiskt matrial bevarat tack vare ett ,ännu, hyfsat fritt internet.

Vilken soppa ÅM håller på med. Snart dags att minska statens skatteintäkter.

Rent snömos i formuleringarna från ÅM, svepande, glidande generaliseringar med all avsaknad av nyans som kan tolkas precis hur som helst, beroende på vilken bakgrundsinformation som läsaren har.

Fy

Vilket är ett standardförfarande. MN är inte så mycket för "standarder". Hon vill hitta på sitt eget rättssystem. Löjeväckande att prata om kvalitetsförlust när alla förhör som hitintills hållits har varit av uppseendeväckande låg kvalite och att det är uppenbart att ett förhör oavsett på vilket sätt det hålls nu kommer att vara av låg kvalite pga tiden som gått (och erfarenheten säger dessutom att förhörsledarna saknar kompetens att hålla förhör). Lägg därtill att förhören (alla som involverat målsägarna och till de närstående vittnen) som finns i HPM inte spelats in på band.

Förutom att det inte finns skäl att misstänka att JA skulle få några frågor i förväg så tänk tanken att han får de i förväg. Vad spelar det för roll? Det är inte tillåtet att försöka snärja en misstänkt i ett förhör. Värdet av ett förhör oavsett hur det förlöper torde vara extremt lågt efter den tid som passerat sedan händelserna. När vittnen till exempelvis en misshandel blir förhörda och alla har varit i en position då de bör ha kunnat se förloppet bra så är det nästan alltid väldigt varierande uppgifter map hur personen såg ut, var klädd etc. Desto längre tid som går desto säkrare blir ofta vittnena på sin sak och desto felaktigare är deras beskrivningar.

Hur ärlig är Marianne?
Hon är väl medveten om att inga dokument skickades till Ecuador i Maj. Sent på eftermiddagen (ialla fall senare än 15:00) den 15:e Juni så levererades dokumenten, Det lämnade Ecuador med EN arbetsdag att fatta beslut. Marianne ljuger medvetet och skriftligt(korkad lögnare) om när dokumenten skickades till Ecuador. Hon är ännu en gång avslöjad som lögnare. Det verkar dock inte rubba anonymares förtroende för henne.

Anonymare kan ju fortsätta att hävda att MN är trovärdig och att Ecuador obstruerar. Sanningen är dock att anonymare inte visat någon fakta överhuvudtaget som stöder hans ståndpunkter. Nu lyckades han däremot publicera en verifierad lögn från MN. Grattis!

Åklagarmyndigheten:

- ”De allmänt negativa konsekvenserna för hans hälsoläge får på samma sätt beaktas inom ramen för de hänsyn som kan tas till den tid häktningen varat. Frågan om behovet av att uppsöka tandvård eller sjukvård för en röntgenundersökning är så akut att ”fri lejd” bör medges är främst en fråga för myndigheterna i Storbritannien att ta ställning till och bör inte tillmätas vikt vid proportionalitetsbedömningen”

Här ger Sverige ett halvt löfte om att inte motsätta sig fri lejd. Det är positivt. Det återkommer dessutom två gånger i skrivelsen.

- ”Frågan om Julian Assange ska ges ”fri lejd” för att få vård för den tandskada han haft sedan i vart fall december 2010 och för att genomgå de undersökningar som krävs för att ställa rätt diagnos på hans axelbesvär är först och främst en fråga för Storbritannien.”

Men sen är det slut på det roliga. Åklagarmyndigheten gömmer sig desperat bakom ett fikonlöv:

- ”Att Storbritannien i oktober 2015 inte bedömt behovet så akut att man tillmötesgått hans begäran bör därför inte påverka bedömningen av proportionaliteten i fortsatt häktning i hans frånvaro…”

Hur gjorde Storbritannien när man i oktober 2015 bedömde att behovet av tandvård och axelröntgen inte var akut? Använde man telepati? Eller använde man hemligavlyssningsutrustning för att lyssna på hur mycket Assange jämrade sig på nätterna? Hur kan man bedöma en axelskada eller en tandvärk utan kontakt med den som är skadad. Vad menar Åklagarmyndigheten med att skriva så egentligen?

Man menar ingenting, tror jag. Absolut ingenting. Det är ett nonsenspåstående. Storbritannien kan inte ha gjort något väl grundad bedömning av hur akut Assanges vårdbehov är. Den svenska åklagaren kan inte använda en fiktiv bedömning som argument för status quo och fortsatt häktning.

Varför krångla till allt till det yttersta? Om det fanns någon äkta humanism hos åklagarmyndigheten skulle man välkomna både sjukhusbesök och tandläkarbesök. Stödja det med full kraft. Alla människor har rätt till vård. Ingen vettig människa kan väl tro att detta skulle inverka menligt på kvaliteten i det förhör som Assange fortfarande väntar på.

Så sant som det var sagt.

I Språktidningen fanns en rätt intressant artikel av retoriker Tomas Björk med titeln "Företagen avslöjar sig i språket". http://spraktidningen.se/artiklar/2016/02/foretagen-avslojar-sig-i-spraket Mycket av Mariannes & ÅMs uttalanden kunde kanske vara intressanta att försöka analysera i ljuset av denna.

"Ett företag drivs med vinstsyfte, och därför ligger det i dess väsen att vilja påverka omvärldens uppfattning om det i positiv riktning. Och därför finns vissa återkommande stilistiska och innehållsmässiga kännetecken i ordförandeordet.

Ett sådant utmärkande drag är en genomgående grundton av framgång, hur illa de faktiska omständigheterna än är. Och detta kan kräva omskrivningar. [...]

Det är också vanligt att positiva resultat i företaget tillskrivs dess egna handlingar, medan negativa resultat naturligtvis är följder av yttre händelser."

Nu är ju inte ÅM ett vinstdrivande företag, men ändå tycks de ta till samma metoder. Kanske har de anlitat en konsulent? ÅMs grundton av framgång skulle väl vara ständiga hänvisningar till domslut som hela tiden stöttat deras linje, samt hänvisningar till alla fantastiska ansökningar som mottagarna inte alltid uppskattar som de borde. UN WGADs beslut bagatelliseras och istället lyfts regeringens kritik mot dem fram. Och att positiva resultat är deras egna men negativa resultat skylls på andra är väl helt uppenbart.

"Resemetaforer är också frekventa i ordförandeorden, och används framför allt för att visa på förändring och framsteg. [...]

En sådan resemetafor är bedrägligt paradoxal, genom att den lyfter fram själva processen i stället för det konkreta målet. När fokus ligger på resan i stället för dess mål, riskerar den radikala förändring som metaforen antyder att utebli."

ÅM söker "alternativa vägar" för att "föra förundersökningen framåt" efter att Marianne tidigare uppmanat medresenärerna (medarbetarna) att sitta lugn i båten ... tja, kanske att hon mest promenerat vägen fram utan att försöka förverkliga sitt mål? Särskilt reslutatinriktad har hon ju inte varit, utan mest bara försökt ge sken av att vara på väg ...

"Som bevis på framgång åberopas ofta olika typer av externa utmärkelser eller rankningar."

Svenska domstolars välvilliga inställning till Marianne rättfärdigar allt hon gör?

"I definitionen framskymtar bilden av en gemenskap förenad i en delad övertygelse."

För tankarna osökt till Lindas PM som ocensurerat betonar hur rörande överens alla var. Liksom nästa citat:

"Ur detta skapas en falsk känsla av gruppsolidaritet ..."

Det här är nog viktigt:

"Genom uteslutande självrefererande beskrivningar av företaget signaleras en arrogant syn på omvärlden och en överdriven uppfattning om den egna förmågan."

Marianne hänvisar till sin egen bedömning om förhörskvalitet. Hon beslutar och bedömer själv. Jämför detta med Assanges bedömning av hotet mot honom från USA, något som är ytterst väldokumenterat med källor utanför honom själv. Men inte Marianne, hon bara hänvisar till sin egen bedömning som det inte finns objektiva belägg för att den är korrekt. Och regeringen håller med och stöttar henne och hänvisar till hennes själv som den som vet bäst i sin upphöjda arrogans. Alternativa förhörsformer är normalt standardförfarande, men enligt Mariannes egen bedömning är det inte gott nog för henne själv. Total självreferens?

Slutkläm:

"Att se kännetecken på en destruktiv självuppfattning i en text betyder inte att det är avsändaren som diagnosticeras. Det är själva yttrandet som är föremål för analysen. Men även om yttrandet inte är ett resultat av destruktiva personligheter, kan det vara symtom på ett skadligt ledarskap och en företagskultur som i förlängningen påverkar de anställdas beteenden.

Det finns därför all anledning att vara uppmärksam på förekomsten av sådana tecken i språket. Det är för övrigt en uppmaning som är giltig i alla sammanhang."

Spindoktorerna hon anlitat kanske avslöjar sig i sin strävan att lägga en blank fernissa över Mariannes självsvåldiga agerande. Jag tvivlar på nämligen på att det är Marianne själv som sitter och totar ihop sina uttalanden. Hon ger inga intervjuer eftersom hon inte får se frågorna i förväg.

Det är ju till och med värre än så. Man hänger upp proportionalitetsbedömningen på Storbritanniens villighet att bevilja "fri lejd" och kommer på så vis fram till den makalösa slutsatsen att vårdbehovet inte kan vara akut eftersom ingen fri lejd beviljats.

Jag har aldrig hört talas om att Storbritannien erbjudit någon fri lejd tillbaka till ambassaden om bara ett tillräckligt akut vårdbehov uppstår. Polisen har tvärtom en stående arresteringsorder som uppenbarligen inte låter sig påverkas av hans hälsa.

Man erkänner däremot att det saknas praktisk möjlighet att uppsöka vård utan denna fria lejd. Det är ganska imponerande att komma fram till den saken utan att inse att det innebär att han är kraftigt frihetsberövad.

Kriminellt.

Kriminellt.

Kriminellt.