Anders Ahlmark gick sin egen väg. Han var lojal emot sanningen. 1977 gick den Sovjetiska oljetanker TSESIS på grund i Södertäljeviken.
Sovjetstaten företräddes i Domstol utav Olof Palmes bror, Claes Palme.
Ahlmark, kartograf på Sjöfartsverket, berättade sanningen. Sjökortet var fel. Man hade begått ett stort misstag på Sjöfartsverket.
Vad som hände honom och andra visselblåsare, vet ni.
Anders Ahlmark, Ingvar Bratt, Peter Bratt/JG. Håkan Isaksson.
Var de hjältar eller Landsförrädare?
Var Olof Palme en hjälte eller en Landsförrädare?
http://socionomen.nu/reportage/fangen-pa-fyren
”Fången på fyren”
LEDARE. "Fången på fyren" är ett av våra mest utstuderade mobbningsfall det senaste halvseklet. Nu har Anders Ahlmark skrivit en bok om händelseförloppet.
”Verksamheten får icke bli lidande på att en person av 20 uppträder på detta avvikande sätt. Det gäller såväl enhetens som hela Sjökarteavdelningens kamratskap, goda sammanhållning och känsla av gemenskap och därmed icke minst arbetsglädje.
Göran Nordström, Chef för mätningstekniska enheten. Kopia till Ordf. ST-Sjöfart avd 217 och Ordf. SACO/SR-föreningen” (29.11.78)
…och vidare…
”För att så långt som möjligt återställa arbetsmiljön till normala förhållanden, ser vi som enda lösning att Anders Ahlmark avlägsnas från sjökarteavdelningen.”
(Ur Anders Ahlmarks bok Fången på fyren.)
Så lät det när kartografen och chefen för konstruktionsdetaljen Anders Ahlmark tog sitt ansvar, gick till sin närmaste chef och visade att Sjöfartsverket var ansvarig för att den ryska oljetankern Tsesis gått på grund utanför Södertälje 1977. Verket hade missat att föra in grundet på det aktuella sjökortet som kartlagts 1969, och tusen kubikmeter olja läckte ut i havet. Sjöfartsverket medgav inte att sjökortet var felaktigt, vilket Högsta domstolen 1983 fastslog att det var.
Anders Ahlmark fick inget gehör internt. Istället för att erkänna misstaget lade ledningen skulden på lotsen. Ahlmark reagerade starkt och gick till media. Plötsligt var det han som var problemet. Ledningen mer eller mindre tvingade honom att omskola sig till elingenjör och placerade honom 1979 på en fyr där han fick jobba ett par veckor. Det blev ett enormt pådrag i radio och TV och Ahlmark förhandlades tillbaka till sin arbetsplats. Men han fick aldrig tillbaka sitt jobb och han kom aldrig mer in i ett arkiv för att arbeta med hemliga uppgifter. Fram till 1988 isolerades han istället på en specialdetalj som innebar att klippa och klistra informationsmaterial. Sjöfartsverket föreslog sedan ett friår med lön och därmed var Ahlmark ute ur leken.
I princip kan samma sak hända idag, säger Sture Åström förbundsjurist vid Akademikerförbundet SSR, även om arbetsgivare kanske är lite försiktigare efter den här händelsen. Det finns en mängd sofistikerade sätt att bli av med obekväm arbetskraft och detta är ett problem förbundet ofta handskas med. Då handlar det inte om att försvara ett beteende som går ut på att ägna hela sin arbetstid åt att kritisera arbetsgivaren, poängterar Sture Åström. Det är inte det arbetstagaren är anställd för att göra. Men det finns en kritikrätt om det är i lovligt syfte och för att komma tillrätta med felaktigheter. Man ska inte behöva riskera sin anställning när man kommer med konstruktiv kritik. Det Anders Ahlmark förde fram om grundet borde arbetsgivaren ha bemött positivt eftersom det kunde ha förbättrat verksamheten.
”Fången på fyren” är ett av våra mest utstuderade mobbningsfall det senaste halvseklet. Nu har Anders Ahlmark skrivit en bok om händelseförloppet. Där kan vi läsa hur ledningen genom insamling av namnlistor försökte skrämma hela sjökarteavdelningens anställda och facket att ta ställning mot honom, för att slutligen omplacera honom i en förnedrande särbehandling.
Men trots att Anders Ahlmark fortfarande saknar sitt arbete som kartograf skulle han inte agera annorlunda om han visste vad som skulle hända. Han är inte särskilt bitter:
– Man byggde i alla fall en fyr på grundet man inte ville erkänna. Den står och blinkar där nu så ingen går på grund. Det är ju bra."
Sovjetstaten företräddes i Domstol utav Olof Palmes bror, Claes Palme.
Ahlmark, kartograf på Sjöfartsverket, berättade sanningen. Sjökortet var fel. Man hade begått ett stort misstag på Sjöfartsverket.
Vad som hände honom och andra visselblåsare, vet ni.
Anders Ahlmark, Ingvar Bratt, Peter Bratt/JG. Håkan Isaksson.
Var de hjältar eller Landsförrädare?
Var Olof Palme en hjälte eller en Landsförrädare?
http://socionomen.nu/reportage/fangen-pa-fyren
”Fången på fyren”
LEDARE. "Fången på fyren" är ett av våra mest utstuderade mobbningsfall det senaste halvseklet. Nu har Anders Ahlmark skrivit en bok om händelseförloppet.
”Verksamheten får icke bli lidande på att en person av 20 uppträder på detta avvikande sätt. Det gäller såväl enhetens som hela Sjökarteavdelningens kamratskap, goda sammanhållning och känsla av gemenskap och därmed icke minst arbetsglädje.
Göran Nordström, Chef för mätningstekniska enheten. Kopia till Ordf. ST-Sjöfart avd 217 och Ordf. SACO/SR-föreningen” (29.11.78)
…och vidare…
”För att så långt som möjligt återställa arbetsmiljön till normala förhållanden, ser vi som enda lösning att Anders Ahlmark avlägsnas från sjökarteavdelningen.”
(Ur Anders Ahlmarks bok Fången på fyren.)
Så lät det när kartografen och chefen för konstruktionsdetaljen Anders Ahlmark tog sitt ansvar, gick till sin närmaste chef och visade att Sjöfartsverket var ansvarig för att den ryska oljetankern Tsesis gått på grund utanför Södertälje 1977. Verket hade missat att föra in grundet på det aktuella sjökortet som kartlagts 1969, och tusen kubikmeter olja läckte ut i havet. Sjöfartsverket medgav inte att sjökortet var felaktigt, vilket Högsta domstolen 1983 fastslog att det var.
Anders Ahlmark fick inget gehör internt. Istället för att erkänna misstaget lade ledningen skulden på lotsen. Ahlmark reagerade starkt och gick till media. Plötsligt var det han som var problemet. Ledningen mer eller mindre tvingade honom att omskola sig till elingenjör och placerade honom 1979 på en fyr där han fick jobba ett par veckor. Det blev ett enormt pådrag i radio och TV och Ahlmark förhandlades tillbaka till sin arbetsplats. Men han fick aldrig tillbaka sitt jobb och han kom aldrig mer in i ett arkiv för att arbeta med hemliga uppgifter. Fram till 1988 isolerades han istället på en specialdetalj som innebar att klippa och klistra informationsmaterial. Sjöfartsverket föreslog sedan ett friår med lön och därmed var Ahlmark ute ur leken.
I princip kan samma sak hända idag, säger Sture Åström förbundsjurist vid Akademikerförbundet SSR, även om arbetsgivare kanske är lite försiktigare efter den här händelsen. Det finns en mängd sofistikerade sätt att bli av med obekväm arbetskraft och detta är ett problem förbundet ofta handskas med. Då handlar det inte om att försvara ett beteende som går ut på att ägna hela sin arbetstid åt att kritisera arbetsgivaren, poängterar Sture Åström. Det är inte det arbetstagaren är anställd för att göra. Men det finns en kritikrätt om det är i lovligt syfte och för att komma tillrätta med felaktigheter. Man ska inte behöva riskera sin anställning när man kommer med konstruktiv kritik. Det Anders Ahlmark förde fram om grundet borde arbetsgivaren ha bemött positivt eftersom det kunde ha förbättrat verksamheten.
”Fången på fyren” är ett av våra mest utstuderade mobbningsfall det senaste halvseklet. Nu har Anders Ahlmark skrivit en bok om händelseförloppet. Där kan vi läsa hur ledningen genom insamling av namnlistor försökte skrämma hela sjökarteavdelningens anställda och facket att ta ställning mot honom, för att slutligen omplacera honom i en förnedrande särbehandling.
Men trots att Anders Ahlmark fortfarande saknar sitt arbete som kartograf skulle han inte agera annorlunda om han visste vad som skulle hända. Han är inte särskilt bitter:
– Man byggde i alla fall en fyr på grundet man inte ville erkänna. Den står och blinkar där nu så ingen går på grund. Det är ju bra."