Dekonstruktiv kritik - En podcast av komikern Aron Flam

Att vilja vara "speciell" verkar vara en av hans starkare drivkrafter, och det är ju väldigt pubertalt.

Sedan, jovisst, han ÄR naturligtvis begåvad och underhållande att lyssna till, delvis eftersom han är i princip helt befriad ifrån att bry sig om vad andra tycker om hans åsikter. Han är logisk och konsekvenstänkande, och hans omdöme grumlas aldrig av att han blandar in känslomässiga argument, och det uppskattar jag. Jag kan dock reta mig på det faktum att många kommer att anta att en individ som har ett stort skägg och konstiga kläder är intelligent delvis på grund av just de attributen. Att bära fluga är det billigaste sättet att köpa sig 5-10 IQ-enheter i populasens ögon.

Flam är alltid intressant. En av max en handfull svenskar som jag alltid spetsar öronen när jag hör hans namn nämnas. Det kommer alltid intelligenta genomtänkta alster från honom, och han förmedlar det på ett underhållande sätt med sin patenterade lakoniska stil.

Hade någon donationslänken förresten?

Titta en sida bak i tråden.

Nytt avsnitt! gäst: Yoshi Obayashi.
https://soundcloud.com/user-659943582/5-illegal

Hittar inte så mycket på honom, han har medverkat i Joe Rogans podcast.
https://www.youtube.com/watch?v=pkhmOG9hx3c&ab_channel=PowerfulJRE

Podden har varit lite av en besvikelse. Den imponerade rejält med första avsnittet för att sedan sjunka. Dagens avsnitt var ingen höjdare, en tillrättalagd intervju med någon kille. Ge mig underhållning, ge mig tre timmar långa osammanhängande samtal med Kringlan Svensson!

Nytt avsnitt med författaren Magnus Linton om svensk narkotikapolitik.

Nån som sitter inne på RSS feeden?

https://feeds.soundcloud.com/users/soundcloud:users:197875983/sounds.rss

Riktigt intressant avsnitt, kul med ett nytt perspektiv på narkotikapolitiken. Vi som faktiskt varit mot "nollvisionen" ett tag har antagligen hört de flesta argumenten tusen gånger om och tröttnat lite på höra de upprepas. Linton levererade däremot mycket intressant information inom områden de flesta antagligen inte är så pålästa om.

Nytt avsnitt!
Aron pratar med skådespelaren Martin Wallström, känd från bl.a Mr.Robot.
Oerhört roligt.

https://soundcloud.com/user-659943582/7-martin-wallstrom

Lyssnade på första avsnittet med Bard. Han är ju upprörande och uppfriskande på samma gång att höra. Svårt att bedöma Flams verkshöjd och resonemang. Jag får en känsla av att han slänger in lite fina ord och anekdoter här och var, men är inte riktigt med på vad han ens själv säger. Men Bard bryr sig inte om det, utan maler på som den narcissist han är. Flam verkar inte ha samma reflexiva förmåga till att vrida och vända på olika resonemang och befattade teorier och begrepp. Men å andra sidan är väl hans hjärna rätt så cannabis-marinerad, så annat är kanske inte att vänta. Kul avsnitt iaf.

Det har kanske att göra med att folk i komikersvängen ofta saknar formell utbildning att man i de kretsarna snabbt blir "den intellektuelle" / "den bildade" så fort man har en slutförd utbildning av något slag. Allt är relativt antar jag. Jag har nog aldrig sett Flam framstå som något annat än gymnasial och rätt korkad när han inte rättshaveribråkar om att alla medier är "antisemiter".

Bard sade i nån intervju att han har en retorisk teknik som hette nåt i stil med "den vise mannen" eller liknande. Det går ut på att om man pratar med en sorts tvärsäkerhet och pondus så uppfattas man som klok. Jag uppfattar att Flam gör lite samma sak. Bard är ju en mästare på att strö nyliberala floskler omkring sig blandat med tvärsäkra tyckonomiska utfall om droglegalisering - sagt på ett sätt som gör okritiska gymnasiekillar djupt imponerade. Samma sak med Flam. Flam har läst artiklar om Nietzche. Då uppfattas han som geni av unga killar som gillar "comedy".

Jag lyssnade på avsnittet med Magnus Linton nu. Flam är ju så självupptagen och insnöad (eller kanske snarare inrökt) att han inte på något sätt bidrar med annat än påtvingade drogliberala floskler. Det är ju inte så att Magnus Linton behöver den typen av bekräftelse, han är ju redan rätt så tydlig i sitt frihetliga perspektiv. Snarare skulle samtalet behöva en intervjuare som bryter av Lintons berättelse och reflekterar och resonerar kring andra ståndpunkter för att det ska uppstå någon sorts dynamik. Istället framstår Linton som den mer sansade och nyanserade av de två. Att ha Flam som bollplank är något Linton inte verkar helt bekväm med i samtalet, han är troligtvis van vid att möta på visst motstånd. Samtalet blir mer av en monolog. Det är inte så att jag personligen inte sympatiserar med Lintons tes, tvärtom har han sina poänger och för in ett intressant perspektiv. Men det blir en tråkig intervju, där avsikten med samtalet för Flam inte blir något annat än att propagera för sin infantila, subjektiva hållning. Men han är ju å andra sidan tydlig med just detta, vilket i alla fall hedrar honom.


Problemet med Flam, som jag ser det är att han verkar ha fastnat i utvecklingen och i sin rättshaveristiska position, vilket är lite uttröttande. Gymnasial, absolut. Tyvärr misstänker jag att detta inte är ett resultat av någon självmedveten strategi av typen "den postironiska komikern", som exempelvis Kringlan framställer sig själv. Jag tror att Kringlan har en förmåga att beträda scenen och se sin roll och sig själv utifrån andras perspektiv. Flam verkar inte förstå hur andra ser honom, han har inte den typen av självinsikt, utan förblir därmed en platt karaktär, och därtill en pseudointellektuell. Jag misstänker starkt att detta snarare är till följd av ett långt gånget cannabismissbruk. Symptomen på detta brukar vara densamma som Flam uppvisar.