Citat:
Ursprungligen postat av
Rust-Lee
Har den senaste tiden börjat fördjupa mig i treenigheten.
Jag måste dock erkänna att det är ett otroligt svårgreppat koncept.
Jag är bekant med de vanliga metaforer som cirkulerar, t.ex att man ska se det som om Gud kan visa sig på olika sätt precis som vatten (flytande, is, ånga). För mig förutsätter det en preexistent Jesus - alltså en Jesus som existerade innan han "planterades" i en kvinnas mage i öknen under bronsåldern. Eller ska man se det som att det först fanns en 2-enighet som sedan blev en 3-enighet i och med Jesu födelse?
Och om Jesus nu är en del av Gud - hur ska man tolka Eli, Eli, lema sabachtani (Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?)
Någon som är lite mer insatt får jättegärna förklara konceptet.
Tack.
Är inte prästvigd, men så här brukar kristna förklara treenigheten, på ett ungefär.
Gud är
en, men manifesterar sig i tre "personer": fadern, sonen och den helige ande. Jesus existerade innan han föddes:
"Before Abraham was, I AM". Gud valde att anta fysisk form i och med Jesus ("fully human, fully God") som ett försoningsoffer för mänsklighetens ökande "synd" - vilket enligt Bibeln barkade rent ut sagt åt helvete.
Efter Jesu frestelse av "Satan" i öknen/hans övervinnande av "köttet" - för att bevisa att han var "fully man, fully God" eftersom han som sagt kunde stå emot exakt alla frestelser (vilket ingen människa klarar? allstå dvs denna världens alla "begär"; bevisade Jesus sig vara mer än människa.
Efter korsfästelsen och Jesus återuppståndelse ansågs Satan/döden vara totalt besegrad eftersom Gudaoffret ansågs vara de enda som kunde rädda mänskligheten från Satans/dödens förbannelse då
syndens lön är död, enligt Biblen.
Att Jesus ropade "min Gud varför har du övergivit mig" kan tolkas som en metafor för köttets åtskillnad från anden, och är tydligen något bibelcitat som var känt bland judarna sedan tidigare. Dvs när Jesus sa detta så behöver det inte tolkas som att
Jesus kände sig övergiven av Gud - utan att han uttryckte människans / köttets lidande, i extremt svåra situationer då Gud tycks ha "övergivit" människan. Men så är alltså inte fallet, det är en köttets illusion. Sen uttrycket "det är fullbordat". Så övergiven kan han ju eg inte ha känt sig, om han uttryckte mot slutet att hans "gudomliga gärning" var fullbordad.
Hoppas det klarnade lite

.