Den protestantiska deformationen.

Den teologiska tolknings-problematik kan däremot delegeras. Så du ger egentligen inget svar.

Trams. Att tro eller inte tro är inte ett beslut som kan delegeras till någon annan, vilket är vad jag skrev. Tron är alltid individuell. Läs inläggen innan du hostar upp dina substanslösa oneliners.

Du kan ju försöka inbilla dig själv, att troende förhåller sig neutralt och opåverkat av doktrinalism.


Kanske i dina utopiska spekulationer.

Att den enskildes frälsning och förhållande till Gud är centralt i Kristendomen och andra frälsningsreligioner håller jag med om men ett individfokus är inte vad jag menar med "individualism". Individualism definierades i mitt förra inlägg av René Guénon som "the negation of any principle higher than individuality". I den traditionella världsbilden kännetecknades verkligheten av en metafysisk dualism mellan världen "ovan" och den jordiska världen. Världen ovan är icke-materiell och överindividuell då materian är grunden för individuation (principium individuationis). Unikt för människan är att hon inte är bunden till jorden likt djuren utan hon har möjligheten att transcendera det jordiska och resa uppåt och närma sig Gud. Denna möjlighet har vi tack vare vårt intellekt som är en överindividuell egenskap. Genom intellektet erhåller vi direkt objektiv kunskap, det är en kunskap som ”dödar” det som binder oss vid det jordiska.

Individualismen förnekar denna överindividuella princip vari vi kommer i kontakt med högre verklighetsnivåer (och därmed genuin andlighet). ”Människan” definieras helt utifrån sin fallna skepnad, som om en individ i sig vore självtillräcklig. Julius Evola kan därför säga att "Individualism should be regarded as the constitution of an illusionary center outside the real center; as the prevaricating pretense of a 'self' that is merely a mortal ego endowed with a body.

Västvärldens utveckling är i mångt och mycket en utveckling där individualismens synsätt blir alltmer förhärskande. Den har förvisso alltid funnits men aldrig tidigare har den utgjort en så betydande grundbult som i vår moderna världsbild, på så vis är individualismen en modern idé. Denna utveckling var inget som protestantismen bromsade, tvärtom accelererade den i och med att dörren öppnades för en subjektivism där andlig auktoritet drogs ned till individens nivå med ett rebelliskt söndrande som konsekvens. Även om protestantismen kan vara en giltig väg till Gud så har den spelat antireligiösa krafter i händerna. Det är ingen slump att protestantismen är splittrad och att de protestantiska länderna har varit de mest liberala och sekulariserade.

Med individualismen menar jag alltså inte ett individfokus utan ett förnekande av det överindividuella, en syn på människan som innebär ett avskärmande av det andliga och som i grunden är en anti-religiös uppfattning nära förknippad med filosofiska hållningar som nominalism (det finns inga verkligheter skilda från individuella ting), rationalism (tron på det individuella förnuftets kunskapsmässiga överhöghet) och humanism (placerandet av den fallna människan på Guds tron).

Om du och Regulus slutade att operera i svart/vita situations-uppställninger skulle ni möjligen kunne presentera meningsfulla resonemanger.


Vilket anti-teisten, den (filosofisk) materialisten och/eller (salongs)kommunisten kan kontra med att använda något alternativt auktoritets-argument. (1)


Ja, detta postulat upprepar du ju igen och igen. Dock utan att komme med belägg. (2)


Se (1) och (2).


Detta är sociologiska och metafysiska hitta-på spekulationer byggda på postulaten i (1) och (2).

"Gick tillbaka till källorna".. fina ord för att inrätta en fundamentalistisk tro baserad på godtyckliga tolkningar av schismatiska teologer.

Och Katolska kyrkan städade sig själv i Tridentinska kyrkomötet, det var aldrig nödvändigt att splittra kristendomen. Luther lät sig användas som pjäs av girigafurstar.

Många intressanta svar och tankar i denna tråd, men min avsikt var mer att diskutera hur reformationen påverkade folket. Man tolkar ofta kristendomens utveckling genom att läsa de lärdes utläggningar. Men det är väl knappast troligt att t.ex Augustinus djupa teologiska resonemang nådde ner till och påverkade vanligt folks tro förrän efter lång tid därefter.

Likadant var det sannolikt med reformationen, och den länk jag hänvisade till i trådstarten är nu död. Det var en artikel av historikern Dominic Selwood, How a Protestant Spin Machine Hid The Truth About The English Reformation. Länken ska funka och det är en mycket läsvärd text.

Han beskriver det gamla katolska England med sin månghundraåiga katolska kultur var så mycket mer än de lärdes utläggningar. Det handlade snarare om själva livets gilla gång med fester och helgdagar (som var långt fler då än i idag) processioner och danser, konst och musik m.m. som knöt ihop samhälle och kultur.
Det är ofta den bilden man har när man tänker tillbaka på "Merry Old England".

Man måste försöka sätta sig i den enormt brutala omvandling som skedde när allt detta raderades ut från människors liv och medvetanden på bara en generation eller två.

Även här i Sverige var reformationen en brutal process som klippte av länken till den förfäderna och den gamla tron. Jag menar, vikingarna konverterade till katolicismen. Motståndet var stort i de folkliga lagren, och då talar jag inte bara om Dackes och Västgötaherranas uppror.

I Sverige har man dock ännu inte kommit så långt i den kritiska forskningen, vad jag vet. Jag känner till en bok Mässan och armborstet : uppror och reformation i Sverige 1525-1544, men har tyvärr inte läst om den än.

Det förvånar mig dock att Vasas propaganda var så effektiv att svenskar än idag tror att reformationen var nån sorts folklig våg som Vasa surfade på.

Protestantisk historieberättande som bäst. Modern propaganda börjar med "deformationen".

Har du något du vill få sagt om Jusuiterna?

Berätta så ska jag bemöta dessa 500-år gamla ryktesspridningar och lögner.

Bara bildstormningargna får mig att må illa, och nu har jag inte tänkt på alla oskyldiga som dog under hatets tidsålder. Vad var idén med att avmystifiera Jesus och hålla på med ikonoklasm.. var det islam dessa människor ville ha eller?

1 Kor 5:8
Låt oss därför fira högtiden med Musikhjälpen, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och fördärvets surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.

Live i buren!

https://www.youtube.com/watch?v=IkoidwsLXCg

Det vad jag tror händer också, och det förklarar Sveriges förfall från en medeltida guldålder när vi var del av Europa på riktigt. Se bara här på Flashback hur många Gudsförnekande själ som sprider propaganda och uråldriga protestantiska falskheter i iterativt memestil.

Prostanto-ateistiska krafter drar landet mot en fascistisk slukhål och vi andra måste kämpa för att bevara Guds relevans i samhället, bara då finner vi frihet och ro.

Ja, nej fascismen är ju okänd i katolska länder... Il Duce, Franco, Pinochet för att nämna några.

En medeltida guldålder... var det under Kalmarunionens tid då, under dansk flagg??

Jag tror att lingonfett är något så ovanligt som ett katolskt troll. Både katoliker och muslimer stödde fascismen och nazismen. Historien berättar sanningen. De lyckades till och med bli erövrade av muslimer. Lf är en biblisk analfabet som har sin påve som fader.