Den protestantiska deformationen.

Men nu talar jag inte om "problem", utan om de uppenbara problem som svenska kyrkan har i att finna koherens mellan frihet och tvång.

Förklara gärna hur DIN katolicism relaterar till detta. (Och notera vänligen att jag är sympatisk innställd till RKKs senaste kurs).

Jag tycker personligen att svaret är självklart; det går inte att finna koherens mellan tvång och frihet, därav tråden.

Men jag vill understryka att katolska kyrkan valde en långt mer försonlig attityd, och därmed vidarebefordrade frågan till Dick Harrison, som själv tycks ha funnit att frågan hörde hemma hos en professor i logik.

Jag känner dock inte till logik-professorns svar i nuläget, men inte heller hon tycks ha kunnat bringa klarhet i frågan, enligt Signum.

Jag ser nu att Signums artikel var ett aprilskämt. Så jag antar att reformationen var helt ok.

Det stora problemet med protestantismen är dess latenta individualism. Luthers sola scriptura innebar att var och en blev sin egen auktoritet när det kommer till att tyda den heliga skriften. Nu menade inte Luther att var och en satt på sanningen men i nedfäktandet av de katolska prästernas privilegium och tolkningsföreträde öppnades en subjektivism som enkelt kunde vändas mot Luthers egen lära. Det var precis vad som skedde och därför splittrades snart protestantismen i flera grenar och kännetecknas av en myriad av olika inriktningar, var och en med sin egen tolkning. Denna latenta individualism kom oundvikligen att, under senare tider, urholka och angripa religionen själv eftersom den inte erkänner någon auktoritet högre än individen. Protestantismen bidrog till sekularisering och till ett åsiktsbaserat samhälle där diverse -ismer tagit företräde över Sanningen med stort S som inte längre ses som relevant.

Få har klargjort vad individualismen innebär bättre än René Guénon i  The Crisis of the Modern World. (De sista styckena är extra relevanta när det kommer till Flashback.):

By individualism we mean the negation of any principle higher than individuality, and the consequent reduction of civilisation, in all its branches, to purely human elements.

Individualism implies, in the first place, the negation of intellectual intuition -inasmuch as this is essentially a supra-individual faculty- and of the knowledge that constitutes the true province of this intuition, namely metaphysics understood in its true sense. It also necessarily implies the refusal to accept any authority higher than the individual, as well as any means of knowledge higher than individual reason; these two attitudes are inseparable.

Individualism is what sponsors the spirit of debate everywhere. It is always possible to hold discussions within the realm of individual opinion, as this does not go beyond the rational order, and it is easy to find more or less valid arguments on both sides of a question when there is no appeal to any higher principle. Indeed, in many cases, discussion can be carried on indefinitely without arriving at any solution. The real motive is not the wish to attain to knowledge of the truth, but to prove oneself right in spite of opposition, or at least, if one cannot convince others, convince oneself of one’s own rightness.

It is very difficult to make our contemporaries see that there are things which by their very nature cannot be discussed. Modern man, instead of attempting to raise himself to truth, seeks to drag truth down to his own level.

Protestantism var för honom inget annat än individualism inom religionens domän vilket kanske inte är helt rättvist. Hur som helst går det inte förneka protestantismens subversiva effekter.

Subjektivism kan dras så långt som till en svart/vit dikotomi mellan mellan solipsism och absolut metafysik.

Men eftersom varken solipsism eller absolut metafysik per se är annat än epistemiska spekulationer blir det bara en meningslös tävlan mellan ad hoc-premisser.

Ja det är en knivig fråga.
Protestantismen tog bort en del dåligt ur katolicismen men Lutherismen skapade en del dåligt också.
Jag är själv sympatisk till mycket inom RKK men kan inte tåla deras absolutismanspråk, särskilt som det går över tusen år bakåt av "infallibility", dvs att inte ha fel. Vilket är mycket att kräva ur en så extremt tung teologi som RKK har.

Det som retade Luther och de tidiga protestanterna var att Påven bestämde allt och ej fick ifrågasättas. Detta kan vara oväsentligt men ibland kan det bli mycket problematiskt.

Det negativa med protestantismen är å andra sidan att många går vilse i att missa de praktiska gärningar som krävs. De bygger sig en egen tro som består av tomma ord, fanatisk bibelläsning eller isolation. (Håller med Myen i detta )

Jag var själv länge på irrvägar i " läs Guds ord" mentaliteten (dvs övernitisk bibeldyrkande). Då man riskerar att göra sig själv till en jesusfigur som "förstått allt".

Fokus i den kristna läran har ju alltid legat på individen. Det är individen som är ansvarig för sina handlingar och ska dömas på den yttersta dagen. Det är individen som ska frälsas genom sin tro.

Luther skiljde sig inte från Paulus och Jesus på den här punkten. Han ifrågasatte auktoriteter, men det gjorde de också på sin tid.

Individualismen är en av kristendomens innovationer jämfört med judendomen. Gamla testamentets Gud var det judiska folkets Gud. Han dikterade hur de skulle göra och straffade eller belönade dem kollektivt beroende på om de lydde honom eller inte.

Nya testamentets Gud är individens Gud.

Denna hade missats pga semester skulle jag tro.

Du vet att Azteker inte är en Nordamerikansk indianstam eller?
Om så varför tar du upp det när vi pratar om Nordamerikanska indianer?

Sedan om du sätter det i relation till de ~100 miljoner indianer som vissa forskare tror fick stryka med när vi kristna kristnade och koloniserade Amerika är ju dessa 250.000 som rök i röven.

Så jag kan inte se din poäng.

Nu kom iofs aztekerna norrifrån. De uto-aztekiska språken talas av indianer i västra USA, t.ex. ute-indianerna i Utah.

http://en.wikipedia.org/wiki/Uto-Aztecan_languages

Efter senaste årens insikter i frågan skulle jag säga att grunden i kristendom handlar om gemenskapen. Tyvärr har ganska många protestanter misstagit sig här och ser religionen som en individualiseringsakt. Det är därför som man finner den starka moraliseringen, folk som ser sig själva (sitt ego) som normgivande och helt ignorerar diakonin.

Alla kristna/katolska traditioner, såsom nattvarden, handlar om gemenskap. Protestantism uppmuntrar istället bibelmemorisering och torra teologiska debatter. Endast protestantism har utvecklat en riktning där man är "kristen" enbart för att man ser sig som sådan, utan att öht be, gå i kyrka, ta nattvard, fasta, ge till fattiga, etc. För att räknas som katolik måste man ju gå på mässor och bikta sig några gånger per år.

Protestanter tror ofta de kan leva och göra lite vad de känner för enbart för att de är "goda".

Men den enskilda människans tro och frälsning är trots allt det centrala i kristendomen. Det var det som var min poäng. Det är något som inte kan delegeras till kollektivet eller församlingen.