Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Om du underkänner åsiktsargument från min sida så ska motsvarande kritik riktas tillbaka angående din åsikt om rättsröta. Jag kan inte objektivt se några tecken på rättsröta i fallet JA, från svensk sida. Visst har allt gått väldigt långsamt och förundersökningen har stannat upp, men å andra sidan är detta en naturlig följd av JA:s överklaganden i UK och ambassadflykten. De normala rutinerna som används i Sverige med förundersökning, häktning, omhäktning, åtal, rättegång etc, och tillhörande krav på att man väcker åtal utan längre fördröjning, fungerar ju inte i detta fall. Jag vet inte vad det finns för möjlighet enligt nuvarande regler att väcka åtal om det ändå blir så att rättegång inte verkar vara möjlig (pga fortsatt ambassadflykt). Kanske borde svenska systemet ändras för att kunna hantera liknande fall. Dock är det trots allt så att det här är ett mycket udda fall.
Så du tror att din blindhet utgör ett argument för att rättsrötan inte finns? Tja, för all del, ibland ska man vara skeptisk mot det man inte ser några bevis på. Du är inte helt ute och cyklar även om du naturligtvis har helt fel.
Marianne verkar inte ha förhållit sig neutral, däri ligger en del av rättsrötan. Svår att se ibland eftersom hon hemlighåller så mycket material. Ibland är det naturligtvis motiverat att hemlighålla saker under en förundersökning, men detta hemlighållande får inte missbrukas, för då får man rättsröta. HäPM var inte tänkt att läcka ut till allmänheten, men tack vare den har världen fått läsa Sofias egen historia (tolkad av Irmeli och justerad i efterhand av Gehlin som kanske påverkats av Borgström) och fått se foto på Annas DNA-lösa kondom samt själva läsa labrapporten som avslöjar hur kroppsvätskelös den var.
Marianne har försummat att skyndsamt ge den misstänkte en rimlig möjlighet att försvara sig mot misstankarna som Marianne riktat mot honom. I fem och ett halvt år har han varit världskänd som misstänkt för våldtäkt, ofta felrapporterat som åtalad eller i engelskspråkig media som "charged".
Marianne och svenska domstolar har försummat att beakta den misstänktes situation på ett adekvat sätt, och därmed dragit på sig internationell kritik från FNs arbetsgrupp för godtyckliga frihetsberövanden.
Istället för vad som vore normalt acceptera UN WGADs beslut, så har Marianne helt fräckt ignorerat det och sagt att det förändrar ingenting. Det är ruttet av henne.
Ett antal undermåliga ansökningar har skickats till Ecuador. En som inte respekterade Ecuadors rimliga rätt att ha juridisk representation närvarande på sin egen ambassad, en annan som ignorerade avtalet om rättshjälp mellan Sverige och Ecuador.
Marianne har helt irrationellt vägrat Assange möjlighet till sjukvård, trots att detta inte på något sätt skulle hindra förundersökningen, snarare främja den. Det är en utpressning från Mariannes sida som verkligen är rutten.
Marianne har avslöjats ge order om att det är viktigt att ge sken av att det inte är hennes fel att förhöret förhalats. Istället har det skyllts på Ecuador och Assange, i enlighet med hennes instruktioner.
Hemlighållandet av målsägarnas SMS verkar tyda på att hon undertrycker bevis som talar till den misstänktes fördel. Målsägarnas utpressning av Assange, att de hotade med polisanmälan om han inte böjde sig för deras krav på testning, samt Sofias önskan att hänga ut honom i Expressen, tycks inte ha vägts in.
Marianne har själv negativt påverkat mediabilden av den misstänkte genom att på ett tidigt stadium ljuga och säga att utlandsförhör vore olagligt. Hon har alltså avslöjats som lögnerska, och hennes lögn har publicerats i media och den har varit till den misstänktes nackdel, han som redan 8 oktober föreslog alternativ till förhör på svensk mark, varpå Marianne två arbetsdagar senare hotade med efterlysning. Trots att det var Mariannes plikt att utforska alternativ till förhör i Sverige.
Många svenska ministrar har gjort mediauttalanden där de tagit starkt parti mot Assange och utsatt honom för rena personangrepp.
Målsägandebiträdena har ofta framträtt i media med grovt kränkande uttalanden om den misstänkte.
Sammantaget har Marianne skapat en obalanserad situation där den misstänktes rättigheter väger lätt i hennes vågskål. Även Sverige, representerad av sina ministrar, har bidragit. Det förtjänar kallas rättsröta.
Citat:
Att någon försöker komma undan straff för våldtäkt genom att först lämna landet, sedan överklaga i flera år i det andra landet, och sen när man inte accepterar utgången i det ordinarie rättssystemet (Sverige och UK) helt enkelt fegt flyr undan rättvisan på en ambassad, i strid med asylreglerna, är det mycket svårt att dimensionera för.
Det är för tidigt att prata om straff. Han är inte ens förhörd, åtalad eller dömd. Bara om han döms blir straff aktuellt.
Det är för sent att prata om straff. Enligt UN WGADs visa belsut har han redan med råge suttit av den tid han maximalt skulle ha hållits fängslad om han dömts till maxstraffet på fyra år. Då ska man komma ihåg att Borgström uppskattade det som att han som mest kunde få ett år. Man ska dessutom hålla i minnet att ett förhör kan leda till att fallet läggs ner (troligt med take på att det redan lagts ner en gång) och att ett åtal kan leda till att han inte alls döms. Ecuador har erbjudit sig att hålla rättegång på sin ambassad. Det finns alltså inga formella problem att ta fallet så långt, om bara Marianne kunde förmå sig att som första steg förhöra. Det är Marianne som med sitt outgrundliga agerande omöjliggör att han straffas.
Citat:
Är detta rättsröta? Jag tycker inte det, det är nog snarare så att ingen någonsin har tänkt på att dimensionera systemet för att någon på ett så flagrant sätt missbrukar asylrätten för att komma undan straff för ett icke-politiskt brott. Istället för rättsröta ska vi nog kalla det för asylröta.
Som sagt, det är enbart Marianne som med sitt outgrundliga agerande förhindrar att han döms till ett eventuellt straff. Asylen har inte på något sätt förhindrat att han döms. Hade han dömts hade man kunnat diskutera hur och om ett eventuellt straff skulle ha förverkligats. Men enligt UN WGAD har han redan varit frihetsberövad länge nog, olovligt dessutom.
Eftersom asylen inte hindrar att han döms så har du ingen anledning att prata om "asylröta". Dessutom väger asylskälen tyngre än den frivola svenska förhalningsprocessen mot honom. Men det spelar som sagt ingen roll, de två behöver inte ens stå i konflikt med varandra. Det är enbar Marianne som förhindrar att han kan dömas, genom hennes outgrundliga förhalande som visst aldrig tar slut.
Vad blir henes nästa rättsrötemål, tro? Att lägga ner fallet men skylla allt på den misstänkte? Trots att det är hon själv som misslyckats med att sköta sitt jobb på ett adekvat sätt, och det utan att hennes chef sagt ett knyst.